us against the world, always - [epilog] |
efter önskemål (;)))) kommer här också epilogen! för att från början ha varit osäker på om jag ens skulle få ihop något slut så känns det extra kul att jag fick ihop en ganska ordentlig epilog :)
Fredag. Fredagar kändes alltid nice, men kanske ännu lite mer när man hade första veckan på andra terminen avklarad. Men hon skulle inte klaga; hon älskade att plugga på universitet. Det var sådan extrem skillnad mot gymnasiet. Nu var det inte bara några få ämnen genom det individuella valet som hon fått välja, utan allt hon pluggade kretsade kring sådant hon faktiskt var intresserad av och hade valt själv. Det var en bra skillnad. Och förhoppningsvis skulle hon kunna göra någon nytta med sin kunskap efter att hon tagit sin kandidat i mänskliga rättigheter också.
Eftersom det var just fredag och att det kändes som en extra bra dag tog hon med ganska lätta steg trapporna istället för hissen och stack sedan in nyckeln i låset till sin lägenhet. Fastän hon bott där i över ett halvår nu så kändes det fortfarande lite märkligt. Märkligt på ett bra sätt. Det blev dock en kort visit i lägenheten just nu då hon bara la ifrån sig dataväskan och sedan stängde dörren efter sig igen.
”Hur besviken skulle du bli om det faktiskt var låst någon gång när du försöker rycka upp dörren efter din typ obefintliga knackning?”
Kimmie flinade när hon drog igen ytterdörren efter sig och sedan snörade upp kängorna för att kunna sparka av sig dom i Romeos hall.
”Ytterst besviken!”
Hon kastade en blick mot spegeln och log som vanligt när hon såg deras familjebild som var fäst i kanten. Dom såg verkligen extremt emo ut där. Hon och Romeo alltså, inte deras föräldrar.
”Tja”, sa hennes tvillingbror och gav henne en kram när hon klev in i vardagsrummet. Dom hade hjälpts åt att inreda, men hela lägenheten var verkligen helt och hållet Romeo. Det var mycket svart men inte på det där kala och stilrena sättet, utan rockigt och mysigt på samma gång. Den mjuka, precis lagom stora, tygsoffan var nästan det bästa. Eller möjligtvis fluffkuddarna som låg i den.
”Hur känns det inför dejten?”
Romeo flinade och drog en hand över nacken medan Kimmie själv kastat sig ner i nyss nämnda soffa. ”Jag vet inte.. nice? Jag har aldrig dejtat.. Jag har liksom bara hängt med någon och så har vi blivit tillsammans. Det känns ganska gammalmodigt.”
Kimmie flinade tillbaks. ”Du har i alla fall redan brutit mot dom gammalmodiga reglerna. Man ska inte kyssas på första dejten. Och du har gjort det innan.”
Romeo skrattade lågt. ”Shame on me..”
”Är det illa att jag fortfarande känner mig sliten efter förra helgen?” frågade Kimmie när Romeo ställde ner ett glas cola framför henne. Han hade erbjudit henne en öl men eftersom det mest troligt skulle bli ett par sådana ikväll och att hon som nämnt kände sig en aning sliten så.. Cola dög bra för stunden.
”Definitivt”, flinade Romeo och sjönk ner i andra sidan av soffan med en ölflaska i handen. ”Man skulle ju nästan kunna tro att det är du som är dom där två minuterna äldre.”
Deras 20-årsfest hade blivit rejält försenad eftersom flera viktiga personer som dom absolut velat ha med varit bortresta tidigare under sommaren. Frida hade bland annat testat på au pair-livet i Usa det senaste halvåret och Jamie hade tågluffat i Europa. Därav hade festen inte hållits förrän förra helgen. Men det hade varit värt väntan.
”Kan ju annars ha att göra med att jag börjat plugga igen.”
”Vilket du lägger till först efteråt”, sa hennes brorsa roat.
Kimmie skakade lika roat på huvudet. ”Hur går det själv på jobbet?”
”Det går asbra.” Om hon inte redan vetat att han tyckte om sitt jobb så mycket så skulle hans leende avslöjat det. Jack, en av ägarna till skivbutiken Romeo hängt så ofta i, hade inte längre haft lika mycket tid för butiken när det börjat gå riktigt bra för ett av hans tre band, och han och Jocke hade hört med Romeo ifall han kunde tänkas vilja hänga ännu lite mer i butiken i form utav en tjänst. Numera hette den utbyggda skivbutiken – som för övrigt börjat sälja instrument också - Music&J&J&R. Och Romeo var löjligt glad över att ha fått sin egen hörna som hette just Romeos corner där han fick välja ut veckans tips på album och en hel massa annat. Där hade han också – trots den rätt kända statusen att han inte var särskilt ledig – sin vanliga lilla grupp av fangirls. Kanske ännu mer så efter att han nämnt sin egenskrivna singel som han fått spela in i Jamies brorsas studio. Det hade varit ett galet år – men bara på bra sätt, och Kimmie kunde inte vara mer stolt. Över Romeo. Över dom båda faktiskt.
Hon hann inte svara någonting då det plingade på dörren och det var uppenbarligen någon mer som var lite halvsliten denna fredag då det hördes ett något mödosamt ljud från Romeo när han tog sig upp ifrån soffan. Det skulle väl i och för sig vara det enda felet på den supersköna soffan – man ville inte resa sig upp från den. Romeo hann dock inte fram till hallen innan dom hörde ytterdörren öppnas och kort därefter uppenbarade sig Joel i vardagsrummet. Klädd i ett par mörkgråa tighta jeans, en svartvit baseball-tröja och en löst sittande mössa – även den i grått, och helt klart mer för utseendets skull än att den skulle behövas för den än så länge ganska obefintliga höstkylan.
”Tja”, sa han glatt efter att ha kramat om Romeo.
”Hej”, log Kimmie och reste sig upp från den supersköna soffan för att även hon ge honom en kram. ”Läget?”
”Hallå jag har en dejt, hur skulle det inte kunna vara bra?” flinade han.
Romeo skrattade lågt bredvid honom. ”Vi pratade nyss om hur dåliga du och jag är som redan kyssts innan första dejten. Det är emot reglerna tydligen.”
Joel småskrattade också. ”Vi är praktiskt taget tillsammans innan vår ´första dejt´. Det måste vara ännu mer illa eller?”
”Ja ni gör allt fel”, flinade Kimmie och lyfte sitt colaglas för att dricka upp det sista. ”Men ni vet att ni inte kan göra slut va?” fortsatte hon roat och såg på dom över glaskanten. Men hon var helt seriös med det hon sa. ”Det skulle bli jätte awkward, och att vi tre skulle sluta umgås är inte ett alternativ.”
Det var helt omöjligt att missa Joels blick som fångade upp Romeos och sättet han bet tag i sin piercingkula på – förmodligen omedvetet men fortfarande väldigt effektfullt – eliminerade minsta lilla risk att hennes tvillingbror skulle kunna slita blicken från honom. Det var ändå ganska sött.
”Har inga planer på det”, sa den brunhårige och fick Romeo att flinande dra handen genom sitt svarta hår med blicken fortfarande fäst i den andres.
”Inte jag heller..”
”Okej”, sa Kimmie. ”Jag känner att det börjar bli läge att jag ska gå.”
Joel skrattade och tog stegen fram till soffan för att slänga sig ner i den – alla älskade Romeos soffa.
”Jag kan spela nervös och lite avståndstagande ett tag, inga långa blickar. Jag lovar.”
”Ni är värdelösa på att inte ge långa blickar.”
”Men det kanske ändå är inom reglerna?” frågade Romeo. ”Så egentligen är vi bra som är dåliga på något.”
Kimmie såg på dom båda innan hon med ett roat leende lämnade dom för att ställa in sitt glas i köket. Även det gick i mörka färger med granitbänkskivor och kakelplattor i olika gråa nyanser ovanför diskbänken. Matbordet var litet med fyra tillhörande stolar och fönsterbrädan till fönstret intill dekorerad med en konstgjord palmliknande blomma då han tagit död på sina levande växter efter dom första två veckorna han hade bott där. Det var till och med sämre än vad hon hade varit med sina.
”Ha det så trevligt ikväll då”, sa hon en stund senare när hon stod i hallen för att lämna dom ifred inför deras dejt.
”Ha det så kul ni med.” Romeo böjde sig ner för att krama henne. ”Vi hörs väl något imorgon.”
”Såklart. Hejdå”, vinkade hon och drog sedan igen ytterdörren efter sig.
Romeo hade berättat vad som hade hänt hemma hos Joel. Samma kväll som deras födelsedag förra året. Vilket mer än väl hade förklarat den stela födelsedagsmiddagen med deras kompis tidigare samma kväll. Han hade berättat att han en kväll brutit ihop totalt och åkt hem till Joel och vad som senare hade hänt.
Att få veta det hade inte gjort henne lika ledsen och arg som när hon kommit på dom i soffan den där gången utan istället hade det Romeo berättat fått henne att inse att det var vad hon ville för dom båda. Kanske inte specifikt att dom skulle ge varandra hand jobs hemma hos Joel (som nu för övrigt hade en egen lägenhet) för det kändes bara sjukt awkward att föreställa sig, men att det borde vara dom två. Hon hade inte kunnat se det så när hon upptäckt dom tillsammans och förstått att Romeo hade känslor för hennes bästa kompis som hon själv var olyckligt kär i. Hon hade både känt sig sviken och fått sin egen stolthet skadad. Men det var precis som hon sagt/skrikit till Romeo på taket i regnet den där kvällen; ´Jag hade till och med kunnat tycka att det var bra för att jag vill båda eras bästa!´
Och hon hade insett att det var precis vad hon ville – trots allt som hänt, trots att hon själv tidigare hade haft känslor för Joel.
Hon älskade dom båda och dom var bra för varandra. Det vore bara dumt och ett slags slöseri om dom inte skulle vara tillsammans då. Dom var lyckliga, och det gjorde henne lycklig.
Tiden det tog från Romeos lägenhet till hennes egen var exakt halva låten Gossip från Sleeping with sirens senaste platta. Det var väldigt nära med andra ord, och allt annat skulle ha känts fel. Dom behövde varandras trygghet.
Kimmies lägenhet var ljusare än Romeos, men vägdes precis som hennes tidigare rum gjort upp av desto fler svarta detaljer (några trähjärtan med ordspråk och så vidare skulle aldrig någonsin komma innanför hennes dörr.) och sånt som var långt ifrån dom standardsvenska hemmen – eller som hon kallade det; instagramhemmen. Dom vars konton som var så sterilt vita att det gjorde ont i ögonen och man bara ville spy på alla äckligt peppande kommentarer om ´huuuur snyggt´ det var. Kanske var det Kimmie som inte fattade grejen, men för henne var det svårt att förstå hur man kunde vilja ha ett så pass opersonligt hem att inte ens dom närmaste vännerna skulle kunna se att det var en själv som bodde där.
Inne på hallmattan låg ett kuvert med dom senaste korten hon framkallat och som hon tog med sig in i vardagsrummet tillsammans med dom svarta häftstiften. En av hennes mer personliga detaljer var påbörjan av den lilla fotoväggen som sakta började växa till sig till något man kunde kalla ett snyggt kaos. Där satt deras familjebild, bilder på henne och Joel, bilder från hennes och Romeos Pragresa förra året, foton utav henne, Romeo och Joel tillsammans, på hennes andra kompisar och annat som hon tyckte passade in och som gjorde henne glad.
Efter att ha beskådat och godkänt uppsättandet av dom nya korten drog hon en hand genom sitt svarta hår och övervägde ifall hon skulle duscha eller duka först. Eftersom hon visste med sig att hon kunde stå alldeles för länge i duschen föll valet på att ta hand om dukningen först – för säkerhets skull liksom.
Senare, med ena benet fortfarande i dom tighta jeansen och tröjan halvt dragen över huvudet började hennes mobil ringa.
”Hallå?!”
”Shit vad andfådd du låter, vad sysslar du med?” skrattade rösten i hennes öra.
”Jag ska duscha och håller på att ta av mig kläderna.. Och ja, det är ansträngande att ta av sig stuprör.”
”Där håller jag definitivt med dig. Men jag skulle bara säga att jag kanske blir lite sen, jag blev kvar längre än jag räknat med på skolan. Vi skulle göra klart en uppgift och.. Nej fan jag orkar inte ens prata om skolan mer. Men senast halv sju.”
”Okej det är lugnt”, sa hon och möttes av ett svagt leende i spegeln. Hon skulle vilja påstå att det var länge sedan hon känt såhär, men det var nog snarare så att hon aldrig känt det.
”Jag saknar dig, så på något sätt kommer jag förmodligen komma tidigare än vi sagt till och med.”
Hon skrattade lågt och drog av sig ena strumpan. ”Det har vi inte sett än.”
”Nej sant.. Men okej vi ses om ett tag.”
”Hejdå.”
Att telefonsamtalet fått henne att duscha lite snabbare än vanligt, ifall han faktiskt skulle komma tidigare, och det ändå inte hade plingat på dörren när klockan närmade sig halv sju hade inte varit något negativt utan istället gett henne tid till att fixa lite extra. Med det svarta temat på dukningen och alla små värmeljus såg det faktiskt riktigt mysigt ut. Strax efter halv knackade det på dörren och när Kimmie öppnade den möttes hon av en flinande Simon som lät skinnjackan glida av samtidigt som han klev in.
”Jag sa alltså att jag kanske skulle dyka upp före klockan sex till och med?”
”Du sa det ja”, flinade hon tillbaks när han la armarna om henne i en av dom där kramarna som hon tyckte så mycket om.
”Hej..”
”Hej”, log hon mot hans hals innan hon sjönk ner på hälarna igen.
”Jag mötte din brorsa och Joel vid busshållplatsen”, sa han när han tagit av sig skorna och såg på henne över axeln.
”Hotade han med något ifall du skulle såra mig?” Typiskt Romeo.
”Kommer han råka illa ut om jag svarar ja?”
Kimmie nickade leende och Simon skrattade.
”Måste ju vara lite tacksam mot honom ändå eftersom jag aldrig skulle ha träffat dig annars.”
”Fattar fortfarande inte hur du kunde fastna för någonting hos mig efter den gången. Jag låg och spydde. Jag fick bäras av min brorsa.”
Simon skrattade igen och lutade sig ner för att ge henne en puss på munnen. ”Kanske fick någon instinkt av att vilja ta hand om dig.”
Hon såg roat på honom och drog fingrarna genom det som vanligt plattade och sedan lite tillrufsade håret.
”Men ungefär lika konstigt som att jag fick dig att uppfatta mig som snygg bara med min röst.”
”Stämde ju”, flinade hon och ryckte på ena axeln. Då den där första gången på Zacks fest hade hon inte sett den askblonda mohawken eller dom mjuka hårstråna i nacken som hon nu drog naglarna över när hon drog ner honom för ytterligare en kyss. Hon hade inte sett in i dom gråa ögonen eller kunnat ta in dom långa, smala benen eller dom tydliga käkbenen. Men det hade stämt precis vad hon sagt den gången i sitt väldigt onyktra tillstånd; ´han lät snygg.´
Dom hade träffats på en fest i juli i år. Dom första sekunderna hade blivit något stela då Romeo trott att Simon kommit fram till honom men han ursäktat sig med att det var hans syster han ville snacka med. När det sedan gått upp för Kimmie att killen – som direkt kvalat in på förstaplatsen när det kom till bland det snyggaste hon sett – var snygg-Simon som hånglat upp hennes brorsa mot en vägg och som dessutom sett henne legat och spy på gräsmattan på samma fest hade det blivit ännu lite stelare. Tills att det gått över fem minuter senare. Till att dom nu dejtat dom senaste tre månaderna. Till att dom för två dagar sedan tyckt att det räckte med sånt och att dom bara kunde kalla sig själva flick- och pojkvän nu. Det hon trodde sig ha känt för Joel var inte på det här sättet som det kändes med Simon.. Kanske för att dom här känslorna var besvarade. Men det var en annan slags värme i bröstet. Mer pirrigt istället för den enorma bästa kompis-kärleken hon delade med Joel. Det var spännande och mysigt och hon älskade det.
”Fint du har gjort det”, log Simon och höll kvar ena armen om hennes midja när han kikade mot bordet.
”Nästan lite för fint för tacos känner jag.”
”Äh, man ska inte underskatta tacos. Jag tycker att tacos förtjänar fin dukning och tända ljus istället för burkmajs direkt på bordet och servetter istället för en toarulle.”
”Ja men faktiskt. Det är nästan lite synd om tacosen ju.”
”Jag menar det!”
”Fast jag är verkligen ashungrig nu. Så vi kanske ska äta upp den..?”
”Sounds good to me”, nickade Simon och stal åt sig ytterligare en kyss innan han tog plats vid bordet. ”Så Romeo och Joel har också dejt?”
”Ja. Dom kör ju det hela bakvänt. Dom har varit tillsammans i nästan ett år men först nu ska dom ha sin typ första dejt. Fast dom är ju fortfarande töntigt nykära så passar väl kanske bra”, flinade hon.
Och hon var lika töntigt glad för deras skull. ”Vi borde göra något alla fyra”, fortsatte hon.
Simon såg på henne med ett roat leende och sträckte sig efter skålen med tomat. ”Med din bästa kompis som redan inspekterar mig sjukt mycket för att vara säker på att jag duger åt dig. Och med din tvillingbrorsa som inspekterar mig ännu hårdare. Och som jag dessutom strulat med? Låter stelt.”
Kimmie skrattade och sträckte ut handen för att fånga hans. ”Det skulle inte bli stelt. Jag lovar. Joel tycker redan att du duger mer än väl eftersom han märker hur bra jag mår. Och Romeo ska bara låta värre än han är. Han tyckte uppenbarligen att du var en ganska bra kille..”
”Herregud. Säg inte att ni har ett tredje syskon som jag råkat vara med någon gång?”
”Jo vi har ju Johan.”
”Va?!”
”Vadå va?”
”Skämtar du?”
”Ja..” Hon såg undrande på honom innan hon började flina. ”Vad?”
”Vad fan.. Min senaste pojkvän hette seriöst Johan. Det var sjukt ostabilt men ändå.. Du säger ett random namn och det råkar bli just hans? Han nämnde aldrig några syskon men ändå, shit.”
Kimmie skrattade högt och ställde ner ölglaset hon precis tagit en klunk ur. ”Förlåt! Nej vi har inga fler syskon, jag lovar.”
Simon låtsades pusta ut. ”Skönt.”
”Vad bra dom har hållit sig.”
Dom hade precis plockat undan efter maten när Simon nickade mot vasen med dom tre mörklila rosorna som stod kvar tillsammans med värmeljusen på bordet. Hon hade fått dom för snart två veckor sedan.
”Ja visst har dom! Men jag har varit duktig och kommit ihåg att byta vatten flera gånger också”, sa Kimmie och torkade av händerna på en handduk innan hon leende såg på honom över köksbänken som avgränsade köket från matbordsdelen.
”Vad?” flinade han och ställde sig med ryggen lutad mot bordskivan.
”Du är snygg.”
Simon skrattade lågt. ”Just nu eller..?”
”Jämt.”
Simon drog henne intill sig med armarna om hennes midja efter att hon klivit runt bänken och mötte leende hennes läppar. ”Du är också sjukt snygg. Nästan på det där jobbiga sättet; att det inte spelar någon roll ifall du precis klivit upp ur sängen eller.. precis legat och spytt..”
”Men tyst”, skrattade hon. ”Jag skulle i och för sig aldrig vara så tjejig att jag skulle skynda mig att sminka mig innan den jag träffar vaknar eller något, men med tanke på hur du såg mig första gången så tog det ju helt klart bort sådan eventuell press ändå.”
”Vi har den där festen att tacka för mycket.”
”Definitivt.”
Hon flyttade sig ännu lite närmare mellan hans lår och deras läppar som först snuddade lätt vid varandra övergick snabbt till någonting mer krävande. När Kimmies hand sökte sig upp till Simons något slarviga mohawk placerade han samtidigt händerna över hennes bakfickor och gjorde ett försök i att eliminera det redan obefintliga avståndet mellan dom. Hon hade kysst andra som varit bra på det, men aldrig någon som varit så bra tillsammans med henne. Deras tungor rörde sig som i en retsam och hungrig dans med varandra, utan några som helst tveksamheter, och när Simon lät piercingkulan han hade i tungan stryka över hennes egen bet hon lätt tillbaks i hans underläpp. Han visste precis vad han skulle göra för att få hennes puls att öka men hon visste också vad hon skulle göra för att få fram samma reaktion hos honom.
Hon såg snett leende upp på honom efter att långsamt ha släppt hans läpp ur sitt grepp och Simon såg tillbaks med blanka ögon innan han sänkte läpparna till hennes hals.
”Kim..”
”Mm?” Hon hann inte mer än låta händerna smyga in under hans svarta t-shirt förrän han snurrat runt dom så att det istället var hon som hade ryggen mot bordet. För att sekunderna senare ha ryggen på bordet. Med snabba händer avlägsnade hon Simons tröja och hjälpte sedan till med sin egen innan hon återigen kände hans läppar och varma andetag mot halsen.
”Shit ditt hår..”, flämtade Simon till och hon hörde hur han drog undan värmeljusen. ”Fan vi kunde ha tänt eld på det”, fortsatte han och såg ner på henne innan dom båda skrattade till. Skratten blandades med deras fortfarande snabba andetag och den lilla pausen hade varit tillräcklig för att deras kyssar skulle djupna ännu mer. Med viss smidighet och viss envishet lyckades hon häva sig något uppåt och fick med otåliga fingrar upp Simons jeansknapp för att sedan hata lite på tighta jeans som var besvärliga att få ner över även smala höfter. Hennes egna var minst lika omständiga och det blev inte enklare av att dom båda var ivriga med att samtidigt göra en massa annat med sina händer. Kimmies hade letat sig ner över Simons rumpa medan hans högra hands fingrar var intrasslade i hennes hår och den andra i färd med att röra sig upp över hennes mage.
Hon visste inte vad han sedan gjorde. Om han försökte flytta undan ytterligare ljus eller om han bara flängt till lite med ena armen. För i nästa sekund hördes en smäll i bordet, vatten rann ut under Kimmies bara axel och därefter hördes ett kras när någonting först rullade över bordskanten och sedan slog i golvet.
”Men fan..”
Simon tittade ner på golvet och fastän Kimmie redan fattat att det var vasen han slagit ner gjorde hon detsamma när hon satte sig upp. Och därefter brast dom ut i skratt båda två. Hur jävla klantig var han inte?
”Du tyckte att dom hade klarat sig nog länge nu eller?”
”Tydligen. Fick du vatten i håret?” frågade han utan att kunna hålla tillbaks ett flin.
”Ja! Herregud.” Och Kimmie hade lika stora svårigheter att hålla tillbaks sitt. ”Du kunde ju ha väntat.. några minuter.”
Hon hoppade ner från bordet och plockade upp rosorna som trots allt verkade ha klarat traumat – sånär som på några blad som fallit av.
”Akta så du inte skär dig.” Simon hjälpte till att plocka upp dom största skärvorna av vasen innan dom möttes i några fler pussar på golvet.
”Ska vi ta en promenad eller något?” frågade Kimmie när dom hade städat upp någorlunda. Dom skrattade fortfarande lågt då och då fastän det inte ens var kul.
”Ja det är nog säkrast att vi lämnar lägenheten för en stund. Ska se till att blåsa ut dom här..”, flinade han och blåste ut alla ljus på bordet.
I spegeln i hallen försökte Simon fixa till sin nu väldigt rufsiga frisyr med båda händerna och Kimmie kunde inte låta bli att roat le medan hon själv tog på sig sina höga kängor.
”Låna en mössa om du vill.”
”Det är typ varmare nu än det var i juli..”, påpekade Simon och rynkade gulligt på pannan när han envist drog i några hårtester som inte gjorde som han ville.
”Då får du visa upp ditt knullrufs istället då”, sa hon och ryckte leende på axlarna när hon reste sig upp igen.
”Vi hann inte ens dit ju..”
”På grund av dig.” Hon höjde menande ögonbrynen och fick Simon att skaka på huvudet med ett något uppgivet leende. ”Men det ser fortfarande bra ut. Ingen bryr sig.”
Även om det fortfarande var en väldigt behaglig temperatur ute så var det trots allt september och solen hade fått ge vika för mörkret och månen. Det var sådana här kvällar, när det var alldeles stjärnklart, som hon ibland kunde sakna huset och sitt rum med fönstret ut till taket. Det hade gett ett lugn att kunna sitta där och bara titta ut över den stora himlen.
”Vad tänker du på?” log Simon och kramade om hennes hand. Utan att ha bestämt någon särskild väg hade dom hamnat på den trädkantade asfalterade vägen som gick rakt igenom en stor park. Hon tyckte om att gå där, men kunde föreställa sig att det skulle vara ännu finare när löven till dom stora träden som stod så tätt skulle börja skifta i färg senare på hösten.
”På huset. Mina föräldrar. Stjärnor. Att jag är glad att gå här med dig.”
Han kramade om hennes hand lite hårdare och det var det enda som behövdes just då. Hon behövde inte att han sa något särskilt.
Efter en stund av just tystnad fick Simon dom båda att stanna till och lutade sig ner för att mjukt kyssa henne.
”Jag älskar dig Kim.”
Hon hade haft några få pojkvänner. Och hon ville nog ändå säga att hon hade varit kär – men inte mer än så. Just därför hade hon inte heller sagt att hon älskade någon utav dom. Dom enda hon sagt det till var kompisar och sin familj. Det var också först efteråt, när oftast hon hade gjort slut, som hon insett att hon tyckte att det hade känts jobbigt att höra orden – för att hon aldrig kunnat säga dom tillbaks. Hon var inte en sån som sa någonting för att vara snäll men som hon egentligen inte menade. När Simon nu sa det, med dom där ljust gråa glittrande ögonen så var det en helt annan känsla hon upplevde. Hon ville höra det.
”Förlåt, var det för.. tidigt? Du-”
Hon förstod inte vad han menade förrän han strök en tumme över hennes kind och fångade upp någonting blött. Men hon skakade sedan leende på huvudet och drog med hjälp av armarna runt hans hals ner honom ännu närmare sig.
”Jag älskar dig.”
--------
”Jag älskar dig.”
Han bet leende tag i piercingkulan i sin underläpp när han hörde dom där orden. Han hade inte vant sig vid dom men samtidigt kunde han inte föreställa sig att inte fortsätta få höra dom. Det hade dröjt ett tag innan någon utav dom sagt det, men det hade varit så mycket annat som skrikit det rakt ut att det egentligen aldrig skulle ha krävts några ord. Det var sättet deras blickar fastnat – och fortfarande gjorde så ofta – i varandra och leendena som utbytts, det var sättet dom sagt varandras namn på, ord som dött ut, som fångats upp igen och som lika ofta avslutats med låga skratt och läppar som sökte efter varandra. Jag älskar dig hade inte behövts, men han skulle ljuga om han sa att det inte pirrade lite extra att höra dom. Då. Nu. Fortfarande nästan ett år senare.
”Älskar dig med.”
”Du vet första gången jag sa det? Jag fick panik i typ en sekund där jag trodde att du skulle svara med ett tack eller något bara.”
Joel skrattade lågt. ”Vem gör så?”
”Någon som insett att han bara skulle vilja vara kompisar igen eller något.”
”I och för sig. Tur att jag var – och är – väldigt kär i min kompis då.”
”Tur att det var ömsesidigt. Är.”
”Ska vi fortsätta prata i imperfekt och presens? Isåfall; Jag älskade dig. Jag älskar dig.”
Den här gången var det Romeo som tyst skrattade och när han drog fingrarna genom sitt svarta hår ville Joel genast låta sina egna fingrar göra hans sällskap.
”Röstar för nutid.”
Deras grekiska restaurangbesök hade blivit en mindre katastrof. Först hade det varit dubbelbokat så att dom fått vänta en halvtimme på att ens få plats, därefter hade det tagit en evighet att få menyerna, att få beställa och att få maten serverad. Maten som sedan varit under all kritik. Varken han eller Romeo var någon mästerkock men Joel vågade påstå att dom båda skulle ha grillat betydligt bättre. Dom skulle i vilket fall ha kommit ihåg att ta av grillspetten från grillen innan dom antagit en ytterst svart färg. Det kunde även tilläggas att någon – säkert kocken igen – glömt hälften av Joels utlovade potatisklyftor, eller bara ansett att han minsann fick nöja sig med löjligt mycket – torr – grönsallad. Efter att ha försökt, och misslyckats, få kontakt med någon personal under en ganska lång stund hade dom bara skrattat åt eländet, halsat i sig sitt vin – dock helt klart för billigt för att ge någon vidare effekt – och tagit sin första springnota.
Löjligt adrenalinstinna hade dom sedan dragit till Burger King och köpt med sig betydligt bättre mat, tagit en sväng in på systemet – väldigt omtyckta när dom klivit in genom dörrarna två minuter innan stängning - för att köpa en flaska vin – fortfarande billigt men godare än det så kallade grekiska – och därefter slagit sig ner i en park.
Och det var där dom satt i gräset nu – med en tom papperspåse och en nästan lika tom vinflaska - lagom berusade och med blickar som fastnade i varandra gång på gång. Han älskade dom där djupt gröna ögonen som var inramade med nattsvarta täta ögonfransar, och han älskade att han inte behövde känna att han gjorde någonting fel när han tittade in i dom.
”Tänk ifall det här verkligen hade varit vår första dejt. Alltså om vi inte hade känt varandra innan.”
Romeo lutade sig flinande bakåt på armbågarna i gräset. ”Det hade varit galet. Fast jag tror att jag hade tyckt att det varit en ganska charmig dejt ändå.”
”Jag hade inte avskräckt dig alltså?”
”Absolut inte. Jag hade tyckt att du var jävligt spännande bara.”
”Jag hade tyckt att du..”
Romeo höjde roat ögonbrynen åt honom när han medvetet pausade. ”Jag hoppas att det kommer en positiv fortsättning.”
”Förutsatt att jag fortfarande kände Kim, men att du kanske inte var hennes brorsa, så hade jag nog sagt ´den där Romeo verkar helt galen, han tog med mig till en superdålig restaurang, han var typ kriminell som tyckte att vi skulle rymma från not-”
”Du skulle alltså lida av dåligt minne?” avbröt Romeo och såg flinande på honom.
”Okej, okej ´han protesterade inte ens när jag föreslog att vi skulle springa ifrån notan, och sen försökte han rädda upp det hela genom att ta med mig till någon park för att supa ner mig!´” Han försökte själv hålla tillbaks sitt skratt när Romeo suckande skakade på huvudet.
”Vilken loser han låter som.”
Joel vred sig om och gränslade enkelt Romeo. Efter att ha lutat sig över honom strök han sedan långsamt fingrarna genom hans hår.
”Vill du höra den riktiga versionen?”
”Du hade alltså dåligt minne och ljög?”
”Verkar inte bättre”, flinade han och rös till när Romeo la händerna mot hans rygg. ”Jag hade sagt att det var en perfekt dejt; att den var rolig, annorlunda och att jag hade askul. Och så skulle jag nog nämna att han, den där Romeo, var jävligt snygg också.”
Romeos sneda, retsamma leende blev till ett mjukare och han stack in sina egna fingrar i Joels hår för att dra ner honom mot sig.
”Sluta..” Den svarthårige andades ut i ett hest skratt när Joel låtit sina läppar snudda precis bredvid Romeos både en och två gånger. Den andre hade självklart försökt fånga upp hans läppar men Joel hade retsamt parerat.
”Vad..” Även han andades ut i ett lågt skratt när han lät fingertopparna smeka över sidan av Romeos hals innan han – till den andres frustration men definitivt också något som tände honom – återigen snuddade med läpparna vid hans mungipa.
Romeos händer gled sakta ner över Joels jeansrumpa innan han vred huvudet något åt sidan och tycktes snegla över Joels axel.
”Vi har publik..”, sa han med ett roat leende.
”På riktigt..?”
”Mh-hm.”
Joel kollade diskret åt sidan men rynkade sedan pannan något när han såg det lilla sällskapet som bestod av två tjejer och en kille. Sittandes längre bort i gräset.
”Ska vi röra på oss..?”
Romeo lät bakhuvudet falla ner mot gräset och efter en lång blick som helt klart vilade på hans läppar suckade han och nickade.
”Yes, lets go.”
Joel kunde inte låta bli att le smått för sig själv när han såg Romeo rätta till jeansen lite efter att dom kommit upp på fötter.
”Ska vi sova hos dig eller mig?” frågade han när dom hade kommit ut ifrån parken och börjat gå mot stan och busshållplatsen.
”Dig”, svarade Romeo så snabbt att Joel var tvungen att skratta.
”Okej, visst.”
”Det tar seriöst tre minuter längre till mig och det är tre minuter jag inte är villig att vänta.”
”Jaha du tänker så..”, retades han. Som att inte hans egen puls ökat i samma sekund som dom orden lämnat Romeos mun. Från att tidigare antingen haft Kim två dörrar bort eller hans föräldrar på samma våning kändes det fortfarande som en lyx att dom nu hade en varsin lägenhet när det kom till dom situationerna då enskildhet var att föredra.
Det var bara dom två som stod vid busskuren, det syntes faktiskt knappt till någon alls på stan fastän det var fredagskväll. Han ägnade dock inte någon längre tanke till det utan vände sig om så att han stod mitt emot Romeo. Han var väl medveten om att det var samma busskur dom kyssts vid första gången och det var ganska otroligt hur mycket som hade hänt sedan dess. Med ena handen på Romeos axel fick han honom att backa det steget som krävdes för att han skulle stå med ryggen mot glasrutan, och Joel sträckte lätt på sig för att äntligen ta sig den där kyssen.
”Man ska inte kyssas på första dejten..” Romeo såg roat på Joel och hans sneda leende gjorde det ytterst svårt att inte bara trycka läpparna – hårt - mot hans på en gång.
”Och du brukar följa regler eller?”
”Inte dom jag inte gillar..”
”M-hm? Och du gillar dejtregeln eller?”
Romeo flinade tillbaks och skakade på huvudet. ”Jag hatar den.”
”Kyss mig någon gång då.”
Och det gjorde han.
Romeo tog tag om hans ansikte med båda händerna och när Joel särade på sina läppar mötte Romeos tunga genast hans egen. Joel kunde behärska sig så pass mycket att han inte började leta sig in med händerna under Romeos kläder – och för att vara en person som visste exakt hur trevlig hans mage, bröstkorg, skuldror och rygg kändes så var det väldigt imponerande – men han kunde inte låta bli att kila in ena benet och hårt trycka sitt lår mot honom, vilket i sin tur fick den svarthårige att minst lika hårt bita tag i hans underläpp, tillsammans med ett läte som inte helt gick att avgöra ifall det var gillande eller plågsamt.
”Vad fan håller du på med..?” mumlade Romeo och kände sig ner för hans rumpa med händerna innan han lika snabbt tog bort dom igen - också ganska imponerande faktiskt. ”Nu känns det för långt att åka till dig också..”
”Egentligen..”, mumlade Joel tillbaks mot hans läppar. ”Väntade vi på varandra..” Han strök fingrarna genom det svarta lite rufsiga håret. ”.. i typ åtta år. Vi kan klara det här.”
Romeo kysste honom mjukt och flinade sedan. ”Vi var med andra ord ganska tröga båda två?”
”Först ovetandes, sedan tröga, fega, envisa, dumma, lite charmiga någonstans i mitten, förnekandes, rädda, omtänksamma.. Jag tror det var det mesta?”
”Och nu då?” frågade Romeo, och Joel mötte hans blick - glansig, varm, grön, vacker – samtidigt som han kände hans hand mjukt greppa hans nacke.
”Nu är vi bara jäkligt bra.”
tack, tack ni som läst enda hit (inte bara epilogen utan hela storyn.) skulle inte alls ha varit lika kul att skriva utan erat intresse och fina kommentarer :D det ger en betydligt mer än dom anonyma ´har blivit läst xx´-siffrorna.
vad tyckte ni? :D
|
| Kommentarer | | Vapor - 4 dec 17 - 15:32 | Alltså väldigt mysig epilog och fint hur allting slutar ändå.
Tror det är bra att de inte bor kvar i huset, ärligt. Och de båda verkar ha funnit riktigt mysiga lägenheter! :3
Fint att Joel och Romeo faktiskt blev ihop och kul att Kimmie blev ihop med Simon, de verkar trivas bra ihop och det märks att det är typ nytt? De känns nykära! :D
Det känns bra att se hur livet går vidare för dessa tvillingar och det verkar ju gå bra, att det blir bättre.
Annars så tackar jag väldigt mycket att jag fått läsa denna story och det är alltid kul att läsa från dig. Som jag sagt många gånger så gör du mig väldigt inspirerad!
Tänkte säga att jag kommer sakna att läsa något av dig, men såg ju att du lagt upp en ny story som jag genast ska läsa! :D | | loversarelonley - 1 dec 17 - 17:06 | Vilken jättefin epilog! Kändes ju ändå bra att Romeo och Joel kunde få varandra i slutet och att Kimmie hittat nån också som det verkar funka med!
Det har vart så kul att läsa denna novellen! Så mycket fina och roliga karaktärer. | | arbok - 27 nov 17 - 01:02 | Nu så!! Det här har varit spännande, för även fast jag haft mina aningar så undrade jag ända till slutet hur det skulle bli, för det var öppet att kunna hända nästan vad som helst.
Förstod nästan att det skulle bli Romeo och Joel tillslut, även fast jag hade mina funderingar på hur Kimmie skulle ta det. Väldigt stort av henne att kunna lägga sina känslor åt sidan för Romeos och Joels skull, men det verkar ju som att det var rätt val av henne, eftersom hon är så glad med Simon. Först mindes jag inte hans namn men sen när det gick upp för mig så blev det rätt roligt, och bra att hon också fick träffa någon som verkar väldigt snäll med henne! Så himla otippat men tycker de var jättesöta ihop (och även kul att Simon fick vara med lite mer än bara som ett snyggo på en fest...)
Skönt att de faktiskt flyttat till sina egna lägenheter och verkar ha "rett upp sina liv" med både plugg och jobb. Att det går framåt, liksom. Tror ändå det blir bättre att släppa huset och skaffa sig något eget än att leva kvar i ångestskuggor av familjen.
Och så avslutningsvis: så gulligt sätt att binda ihop storyn att det slutar i samma busskur som det började i tycker jag ;; (och så skönt att det fick bli bra för alla som var inblandade, så att de inte behöver någonting mer att må dåligt över.)
Nu ser jag fram emot nästa story :D |
|
|
|
