hungerstjärnor från barndomen |
Någon har klätt höstlöven i gråa dräkter
blåsit ut ljuset i solen
placerat ett skynke över den ljusa himmelen
släkt lampan
sagt god natt
medan det fortfarande var dag
kanske har höst stjärnorna
immat igen, för dom verkar inte skina
kylan har tappat sin glöd,
den biter inte in i huden
min blomma har fått knoppar igen
fast den var mer död än levande
men jag gläds inte över det
min hjärna registrerar det,
men hjärtat suckar trött
jag kan inte äta längre
jag vill
men jag kan inte
jag måste samla tankarna
pusta ut
hungern finns där
men det gör även illamåendet
det är inte gott längre
det är inte kul längre
hungern äter upp mig
mättar sig på tomheten
men det blir det snart
tänkte jag för flera år sen,
ett liv sedan,
en barndom och ungdom sedan,
det blir bra snart
grått är trots allt min färg
|
|
|
|
