En sårartad text igen |
Osynliggjord
Besvikelsen fräter sönder den sista positiva utandningen
Liksom solens sista chans att lysa förlorade över ett grått mastigt molntäcke
Det sista du kunde ge mig var ro
Frid i att få känna mig stucken
tillåtelsen i att lida
Friheten i att det får svida
...ett tag
Men ett litet ögonblick av självständighet som skrämmer dig
Är alltid ett ögonblick för mycket
|
|
|
|
