Något riktigt hemskt |
På instagram så ramla jag in på ett användarkonto som laddat upp videos från las vegas skjutningen.
En av videosen visade en man som gick och kollade puls på döda människor...
Så många känslor kom på en gång, och jag knöböjde inför Herren i bön och kunde bara säga Jesus, försöka stoppa tårarna.
Ibland finns det inga ord. Och ibland finns det ord, men man borde hålla sig till tystnad.
Som bibeln säger, det finns en tid för allt som sker under himmelen.
Efter jag såg det där... riktiga personer, som är döda, en riktig person som blivit skjuten i huvudet men fortfarande kunde prata, blodet som var som en vattenpöl på marken, läsk och skräp på marken, kvinnans arm som ramlade ner när han försöke stoppa hennes armar på magen, en död person öppna ögon och mun, stirrande rätt in i videon, men ändå inte, för han är död.
Då tänkte jag sen att jag ska verkligen ta vara på allt. Och självklart ska man det. Men ett privilegium vi levande har är att vi inte behöver göra det, vi glömmer döden varje dag trots att den alltid finns där, det är ett privilegium vi levande har.
Sen tänkte jag på alla som frågar : "Om Gud är så god, varför låter Han onda saker ske?"
Men Gud gav oss fri vilja.
Så varför?
Varför?
Låter vi det onda fortsätta?
Gud gav oss mod, civilkurage, röster, kärlek, har ni aldrig tänkt på att Gud kanske tänkte att vi faktiskt ska använda oss av det för att stå upp mot det onda?
Tänk vad ni vill. Tro vad ni vill. Men skyll inte på Gud, vi alla har ett ansvar. Jag som sitter här framför datan är också medskyldig, för jag gör inte heller något.
Fast det stämmer inte, jag skriver det här.
Det är inte mycket, men det är min röst.
Det är något.
Och något är allt jag har.
|
|
|
|
