Ett Stycke Ur Fatimas Liv - Del 3 |
Ingenting att berätta, ingenting hände!
Klumpen i magen växte och växte. Det blir bara värre för varje dag som går.
För varje andetag blir de värre. Varje hjärtslagag smärtar. Det svåraste är att hålla god min
och ton hemma. För hennes familj. Dom genomskådar allting, och att dom bara skulle ana
kunde oroa Fatima till döds.
Mattias hade inte hört av sig. Hon hade inte förbjudit honom till att ringa, men efter deras natt
tillsammans så såg hon helst att han lät bli. Och hennes far ansåg att hon inte behövde en mobiltelefon.
Hennes tre år äldre bror, Ahmid, hade skaffat sig en telefon för ett par år sen. Men han hade jobbat
för den också.
För Fatima var det annorlunda. Hon var ju flicka. Bara 15 år...
Inte skulle en muslimsk flicka arbeta, och absolut inte vid 15 års, ansåg hennes far. Eftersom
Fatima var enda dottern i familjen så var hennes far extra rädd om henne.
Det var hon som betydde mest utav alla deras barn. Det sa dom aldrig rakt ut, men de märktes att så var fallet.
Och inte kunde deras lilla flicka begå en synd. Hon som var så ung, så diktig, så
pålitlig. Med skyhöga betyg i skolan. Hennes far hade mycket höga förväntnigar om henne.
Pojkar var alltid pojkar. Det var naturligt att dom gjorde ett pojkstreck lite då och då. Men
med en flicka var det helt annorlunda. Visst hade deras far höga förväntiningar på pojkarna också.
Men det var mer förståndligt om dom gjorde nått dumt.
Det gick lättare att sopa under mattan.
Fatima var deras änglabarn. Deras ögonsten. Det hade hon alltid varit.
Och bara den tanken gnaggde innuti henne. Att dom skulle få reda på de här var en oro som höll på att göra henne galen...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | nona - 14 jul 06 - 05:08- Betyg:  | bra!
mer! | | Tant_Astrid - 13 jul 06 - 07:51 | | Vi har ingen brådska, fortsätt skriv =) |
|
|
|
