tryggheten jag söker |
förlåt för allt
jag kommer aldrig klandra dig
många gånger är det mitt fel
mina beslut
som satt mig där jag hamnat nu
mina demoner
jag hör dom viska i bakgrunden
dom har blivit fler med åren
det är dom där misstagen jag gjort
dom där situationerna jag inte kunna styra över
mina rädslor som finns där
har blivit fler
mina krav jag har
som jag aldrig når upp till
listan blir längre och längre
när jag rannsakar mig själv
när jag tänker
och känner efter
skrämmer mig
det är inte alltid jag gillar svaret
där det förut fanns hopp
ekar ett mörker
där det förut fanns kärlek
fanns det trygghet
trygghet jag inte längre känner
jag saknar tryggheten
värmen, kärleken
jag kände hos dig
våra stunder tillsammans
som betydde något
det är inte ditt fel
vårat tillsammans kanske
att det blev som det blev
du var min klippa
min stöttepelare som höll mig uppe
samtidigt kan jag inte luta mig mot dig
allt för mycket
även du har en gräns vad du orkar bära
nu bär jag på allt själv
vill inte riskera att krossa dig (igen)
med mina bekymmer
vill inte vara orsaken
till att du faller (förlåt för sist)
du säger att jag är stark
att jag varit med om mycket
mycket ingen borde uppleva
se och höra
(jag sitter där
i mörkret och fäller mina tårar
jag gömmer mig i något litet skrymsle
den enda tryggheten jag haft så länge jag kan minnas
jag gömmer mig där en stund ibland
när du inte ser)
jag är inte stark
jag håller bara skenet uppe
jag gråter på insidan
till den grad att jag nästan drunknar
den ständiga jakten på trygghet
all osäkerhet som ligger och trycker
all stress över
jobb, pengar, tak över huvudet
och kanske en matbit i magen
jag litade på dig
jag lutade mig mot dig
det var inte meningen krossa dig
jag är tacksam för den stunden
jag kände trygghet hos dig
|
|
|
|
