Vad ska du bli när du blir stor? [Kap2] |
Inne i garaget kändes det som att resa tillbaka till alla fester vi haft under gymnasiet. Simon hade inte gjort om så mycket invändigt. Omkring rummet stod samma gamla slitna soffa och fåtöljer. Jag minns hur vi kånkat dit dem från soptippen en natt. Rummet luktade till och med lika dant som jag minns det. Bensin tillsammans med någon form av alkohol och cigarettrök, jag hade lärt mig känna igen det som hemtrevligt. Vi hade trotsallt hängt mycket här, många gånger sovit över. Ljusslingorna som satt spikade i taket gjorde att skuggor dansade omkring väggarna. När jag ordentligt såg mig omkring så var det trotsallt många bekanta från skolan. Många från klassen såklart. Rick tillexempel satt tillsammans med sin nätkompis Emil i en av sofforna och snackade med Fanny, som log lite för mycket och skrattade lite för högt åt Ricks skämt. Så rolig var inte hans humor. Eller det kanske var jag som blivit immun? Det var ingen nyhet att Fanny försökt sätta klorna i honom ända sedan första året. Jag var imponerad över hennes ihärdighet. Ingen av dem hade förändrats ett dugg. Rick hade samma busiga kopparröda frisyr och Emil hade samma blonda hästsvans. Kanske var det så att Fanny blekt sitt hår ytterligare en nyans mot platinablont?
”Men har vi själva isdrottningen på besök?”, skrattade Rick när han fick syn på mig. ”Hej, så länge sedan det var jag såg dig!”
Jag kunde knappt andas när hans grova armar pressade ihop min bröstkorg. Svarta prickar dansade framför mina ögon när han släppte mig. Han hade en busig glimt i ögonen medan jag bara blängde på honom och rätade till mina kläder. Jag gjorde allt i min makt för att inte le. Istället mumlade jag ett: kul att se dig också. Nadja blev bemött av en lika stor björnkram, hennes fötter lyfte från marken.
”Vill du ha något att dricka?”, frågade jag Nadja när hon blivit fri från Ricks famn.
”Ja, en öl”, sa hon och satte sig på en stor trälåda, bredvid soffan.
Kylboxen stod på samma gamla ställe. Motvilligt stoppade jag ned en hand och började gräva i isvattnet efter en burk öl och förhoppningsvis en cola. Men så fort jag hade börjat rota sträckte någon fram en Carlsbergs till mig. Jag hindrade mig själv från att sucka och stirrade bara upp på den skyldige. Grå ögon och ett leende som tydde på att hela världen var hans. De slitna mörka jeansen satt perfekt över hans höftben och över det svarta linnet bar han nu en grå uppkavlad hoodie. Så enkelt klädd men ändå såg han ut som en jäkla rockstjärna redo för att gå upp på scen. Vad hade han i sitt hår för att behålla den där volymen och rufset? Eller var det bara alltid så?
Jag tog upp en öl från iskalla vattnet istället. Trots att han var fin att titta på lät jag bli att ögna honom mer än nödvändigt.
”Okej då”, sa Eric och knäppte upp ölen och tog en klunk. ”Jag är Eric”
Hans röst var raspig och världsvan. För mycket att röka och för mycket att dricka. Hur gammal kunde han vara? 22? Jag fortsatte titta på honom. Min blick föll ned på ett par ljusa breda ärr på handleden som skymtades över några lädersnoddar. På en gång kunde jag placera honom mycket bättre.
”Hej”, sa jag kort och trummade med mina naglar mot aluminiumburken och var på väg att gå, inte bara en fuckboy, en trasig sådan.
”Det är här någonstans du borde presentera dig”, sa Eric och stoppade ned sin fria hand i jeansfickan.
Jag stannade och vände mig om och mötte hans gråa blick. ”Hanna”
”Hur känner du Simon?”, fortsatte han och lutade sig mot betongväggen, det om något fick honom att utstråla ännu mer rocker.
”Varför bryr du dig?”, sa jag och höjde ögonbrynen.
”Tror det kallas att försöka hålla en konversation, lära känna nya människor och så vidare”, sa han och höjde ett, han var så jävla snygg.
”Hur tycker du det går då?”, fortsatte jag.
”Ja ganska bra, du pratar, jag pratar, tror det räknas som något i alla fall”, sa han och ryckte på axlarna.
Han försökte vara charmig och irriterande nog lyckades det. ”Jag känner Simon genom plugget, du?”
”Varit på samma festivaler”, sa Eric och tog en till klunk öl.
”Okej”, sa jag och tog ett steg närmare honom. ”Så du är en av hans groupies?
”You wish? Nej”, sa han och drog en hand genom det mörka håret. ”Spelade, men det var länge sedan nu”
”Spelade?”
”Gitarr”, utvecklade Eric och kliade sig i nakcen.
Som om det magiska ordet skulle få mig på fall. ”Är det din raggningsreplik för att få tjejer?”
”Funkar ibland, men inte på dig?”
”Uppenbarligen inte”
”Vad funkar på dig då?”
Jag hade inte ens druckit, ändå var det något med hans läppar som fick mig att vilja smaka på hans sneda leende. Mycket var nog bara för att han skulle sluta prata och sluta le. Så jag såg till att fylla mellanrummet mellan oss och kysste honom. Han luktade billig axe och smakade öl, inte den bästa kombinationen. Men Eric var duktig på att kyssas, det medgav jag. Trots att våra kroppar var sammapressade lät han bli att röra mig eller trycka mig närmare sig.
Jag tog ett steg bakåt när jag behövde luft. Eric fortsatte stå lutad mot väggen och studerade mig med huvudet på sned. Fortfarande med en hand om sin öl och en nedstoppad i fickan. Vad höll jag på med egentligen? Hjärtat slog hårt och jag kände hur kroppen skakade i ett försök att inte kyssa honom igen. Att han inte ens verkade vara lite förvånad eller medtagen gjorde mig arg. Så jag vände på klacken med hopdragna ögonbryn.
”Var jag så dålig alltså?”, sa han, det var enkelt att höra att han hade ett självsäkert leende på läpparna.
”Ja”, ljög jag utan att titta tillbaka mot honom.
”En rematch?”
”Du kan ju drömma”, sa jag och knyckte på nacken och gick tillbaka till mina kompisar, insåg försent att jag glömt min cola.
Det där hade kanske varit något av det mest impulsiva jag gjort under hela mitt liv. Bäst att bara glömma det, och inte säga det till någon. Nadja satt fortfarande på packlåren och pratade med Rick. Killen hade lutat ena handflatan nära Nadjas lår och de stod så tätt att deras näsor var nära på att nuddade varandra.
”Jag har din öl”, sa jag och räckte den mot Nadja som tacksamt tog emot den.
”Vad uppehöll dig?”, frågade hon och synade mig uppifrån och ned.
”Inget”, sa jag och ryckte på axlarna innan jag satte mig bredvid Nadja. ”Vad snackar ni om då?”
Nadja berättade att hon och Rick diskuterat någon gammal lärare. Någon jag nog inte tålt något vidare för jag kunde inte minnas att jag haft denne under någon lektion. I och för sig hade jag skolkat rätt mycket men hade bra betyg i alla fall. Den magiska kombinationen för att bli lämnad ifred. Men varför snacka skola? Magen vred ihop sig. Inte blev det bättre när de började diskutera vad de skulle göra nu till hösten. De hade planer, bra planer.
”Jag ska plugga kostvetenskap”, sa Rick glatt. ”Emil här ska joina, right?”
”Givet”, sa Emil glatt och de skålade.
”För mig blir det nog medieproduktion”, sa Nadja. ”Visst hade jag pratat med dig om det, Hanna?”
”Jo”, sa jag och log smått.
”Vad har du för planer då, vår egna isdrottning?”, sa Rick och rufsade mig lite i håret.
Blodsmaken i munnen fick mig att inse att jag råkat bita mig i insidan av kinden. Nadja hade lagt en arm runt mina axlar, när hade det hänt? Hon och Rick skrattade, vad hade de sagt? Vad hade jag sagt? Plötsligt kändes garaget alldeles för kvavt och personerna var för många. Friskluft, jag behövde friskluft.
”Jag kommer snart Nadja”, sa jag och skakade av hennes arm.
Jag fick en förvånad blick tillbaka. ”Okej?”
”Jag ska hämta cola och ta friskluft”, förklarade jag och hoppade ned från trälådan.
Det hade blivit svalare ute och solen hade lämnat himmelen i någon violettaktig färg. Jag gick förbi de rökande festdeltagarna och lutade mig mot min bil. Jag visste inte vad som höll på att hända. Klumpen i magen ville inte släppa. Varför var folk tvungna att ta upp så dryga grejer som framtiden på en fest? Av alla gånger kunde en väl hålla käften om sånt? Bara för en kväll åtminstone. Jag slöt ögonen och försökte blinka bort några tårar. Friskluften smekte och svalkade min hud och det var skönt.
”Inget partyhumör?”,
Den hesa rösten fick mig att rycka till och titta upp. Där stod Eric och lutade rumpan mot KIAns motorhuv. Jag la några hårslingor som smitit bakom örat och blängde på honom.
”Shit vad du skräms”, fräste jag först. ”Kan du gå?”
”Oj, lugn”, sa han och sträckte upp sina händer. ”Du ger mig väldigt konstiga budskap tjejen”
”Kyssen var bara för att få dig att hålla käften”, sa jag och la armarna i kors.
”Hur tycker du det går då?”, sa han och flinade mot mig framförallt när jag blängde på honom ändå mer. ”Är det din bil?”
Som svar tog jag upp mina nycklar och klickade på knappen och lamporna blinkade. När han inte sa något satte jag mig i förarsätet. Eric lutade sig bak på motorhuven och tittade upp på himmelen medan jag rotade fram min cardigan och tittade till mitt smink. Det hade inte blivit utsmetat.
”Hade du tänkt ligga där resten av kvällen eller?”, sa jag och gick fram till honom.
Han hade gjort sig riktigt bekväm där han låg med händerna knäppta bakom huvudet och ena benet lite uppdraget. Det såg ut som att han var redo att bli plåtad till ett CD-omslag eller något. Jag hatade att han verkade så obrydd om allt.
”Jag är inte heller på riktigt partyhumör”, mumlade han och ett leende lekte i hans mungipor. ”Ska vi dra?”
”Vi?”, sa jag och kunde knappt hålla mig från skratt. ”Nej, varför?”
”Det kommer inte hända mer spännande grejer här”, sa han och ryckte på axlarna oh tittade på mig. ”Folk kommer snacka minnen, bli mosigt nostalgiska och börja prata om att de borde ses oftare fast det aldrig kommer att hända?”
Jag suckade tungt och såg bort mot vägen som skulle kunna leda oss någon annanstans. Det var en intressant tanke. Men hur dum fick jag bli som faktiskt övervägde att sätta mig i en bil med en kille som säkert vägde dubbelt så mycket som mig och var ett huvud längre än mig? Trots det verkade han ofarlig.
”Vad hade du tänkt dig?”, frågade jag.
”Vad vet jag, vart vill du ta med mig?”, sa han och log sitt bländade charmiga leende.
”Jag ska bara säga till Nadja att jag drar”, suckade jag och leendet på hans läppar blev ändå bredare.
|
| Kommentarer | | arbok - 11 okt 17 - 22:50 | alltså AMEN bror, jag älskar det här. Hanna är helskön. Jag älskar att hon fattar att Eric är snygg men inte låter honom vinna henne på grund av det. ÄVen fast hon är bitter så lyckas du få det skönt och avslappnat, till någon retsam lek utan att hon verkar dryg? Det är också hur nice som helst att Eric är en charmpelle, han vet om att han är det, men han är ändå okej med att Hanna inte faller handlöst liksom. Hade jag varit fjorton hade jag varit dödskär i Eric. Även fast han är charmpelle och uppenbarligen har en gitarr (vilket jag typ morrar på nu när jag är äldre, typ som Hanna gör) så måste jag medge att han fångade mig också. Så söt. Vill ta på hans hår.
"Så du är en av hans groupies?", gillade jag. Hehe. Som jag redan sagt en gång visserligen, men det är så NICE att Hanna är kall och kaxig men på helt rätt sätt. Och att hon kysste honom utan att han började kladda och ha sig.
NICE. NICE NICE. | | ilenna - 3 aug 17 - 02:45 | okej nu har du bara lagt upp två delar än, men det här var ändå mitt favoritkapitel!!
alltså Eric. jag crushar redan(det kanske är ganska illa hahah?), så lägg gärna upp nästa del väldigt snart hehe. till kapitlet: älskade erics och hannas snack och småskrattade själv flera gånger (samt utdelade ett par mentala high five´s, fangirlade och annat töntigt.) tycker att du fick fram en väldigt äkta atmosfär med perfekt blandning av beskrivningar av karaktärer och omgivning, plus interaktionerna och hannas egna tankar. Gillade särskilt delen när hon zoomade ut (vad hade de sagt? Vad hade jag sagt? Plötsligt kändes garaget..) hög igenkänningsfaktor och bra förmedlat. Och igen; eric. Mina bokfavoritkaraktärer är i 8 av 10 fall rockers(dom andra 2 hockey-dudes av nån anledning) så uppskattade alla beskrivningarna av honom! både utseendemässigt och personlighets. ska bli asspännande att få se vart dom tar vägen nånstans hoho :D |
|
|
|
