Cheat Day - [del 8] |
Fönstret gick inte att stänga ordentligt från utsidan. Eftersom handtaget satt på insidan kunde Mike inte göra annat än att skjuta igen det, men stoppade in en socka i springan för att det inte skulle stå och slå under tiden han var borta. Hade Carmen vetat om hur många gånger han smugit ut om nätterna hade hon nog svimmat. Efter att ha lyckats hålla det hemligt i några år kände inte Mike för att bli avslöjad ikväll.
Just nedanför Mikes fönster fanns taket till altanen, och gick han försiktigt längs kanten så höll det för honom trots hans åttionio kilo. Han fortsatte över gräsmattan och runt garaget innan han nådde gatan och började springa. Ville han komma fram till Isabelle innan tolv var det bäst han skyndade sig, för det gick inga bussar om nätterna, och han var inte tålmodig nog att promenera. Trots hans relativt höga tempo tog han upp mobilen för att skriva till henne.
Mike 23:10
Jag kommer vara svettig när jag kommer
Isabelle 23:12
Det brukar du vara ;)
Mike flinade. Efter det där förtjänade hon inte ens ett svar, så han stoppade tillbaka mobilen i fickan på jackan och joggade vidare. Vägen till Parkgatan kändes både lång och kort på en och samma gång, när han sprang i höstmörkret. Han mötte festprissar av alla åldrar och kände sig en aning missanpassad när de flesta var på väg mot krogen och han sprang bort från den.
Porten till Isabelles trapphus var låst, men det tog knappt en minut efter att hans sms levererats för att hon skulle komma ner och öppna åt honom. När hon gick framför Mike uppför trapporna skymtade hennes bara ben i slitsen på den vita morgonrocken.
Mike hade tänkt be om att duscha av sig först, för Isabelles skull, men det visade sig att Isabelle verkligen inte brydde sig. Han tog henne mot väggen i hallen med händerna om hennes lår och hennes armar om sin nacke. Duscha fick han göra först efteråt, med Isabelle till sällskap. Klockan var halv ett när han satt på kanten av hennes säng, fuktig i håret och doftande milt av honung och mjölk. Isabelle låg bredvid, i ett tunt nattlinne, utsträckt på rygg och med håret uppsatt i en liten knut ovanpå huvudet. Hon strök fingrarna över Mikes lår.
”Ska du inte stanna här?” frågade hon, i en ton som sa att hon redan visste att han skulle tacka nej.
”Jag smet ut”, erkände Mike, lågmält. ”Det kommer verka jävligt konstigt om jag inte är där i morgon när det är frukost.”
”På riktigt?” Isabelle satte sig upp, så tätt intill honom att hennes lår låg mot hans och hennes bröst mot hans arm. Han såg på henne med ett mycket trött leende på läpparna. ”Du måste verkligen flytta hemifrån. Det låter som att du är femton.”
”Jag vet. Jag har vetat det i typ två år.”
”Så gör det då?” Isabelle höjde ögonbrynen. ”Du har väl fått börja jobba mer nu? Om du inte väljer att plugga istället, eller hur var det?”
”Jo… jag vet. Jag kanske har råd med någon fjuttig lägenhet nu, men jag ska bara hitta en också.” Mike strök fingrarna genom sitt tjocka hår. Det torkade alltid långsamt, trots att det var ganska kort. Han mindes vad Connor sagt om att bo tillsammans med någon, och som om Isabelle läst hans tankar lutade hon nu nöjt hakan mot hans axel.
”Du skulle kunna bo med mig. Dela hyran.”
”Med dig?” skrattade Mike lågt. ”Här?”
”Ja? Min lägenhet är fräsch. Jag jobbar eller pluggar för det mesta så du får tid för dig själv och dina grabbgrejer.” Isabelle lät pekfingret och långfingret vandra över Mikes vältränade mage. Han fick känslan av att vara ett föremål, eller en prydnad, som Isabelle fattat tycke för och ville flytta in i sin lägenhet. Det kändes som håret reste sig i nacken.
”Jo, det… ja.”
”Blev du så chockad?” Isabelle lutade sig tillbaka, ögonbrynen lätt höjda.
”Nej, jag har bara inte tänkt på att det går. Alltså, det var inte ens med på min lista över möjligheter”, babblade han. Han satte sig lätt vänd mot henne istället, svepte blicken över henne. Det verkade som att hon var seriös i sin fråga. ”Men vill du verkligen det? Vi känner inte varandra så bra, egentligen. Jag kanske är hemsk att bo med, slänger kläder överallt...”
”Folk flyttar in med helt okända människor när de ska studera.” Isabelle ryckte på axlarna. ”Vi kommer ju bra överens i sängen i alla fall. Vi måste inte hålla varandra i handen och titta på tv varje kväll, om det är det du är rädd för.”
”Nej…” Mike skrattade igen. Det var visserligen ett alternativ. Bara ett alternativ han inte alls hade räknat med. Tankarna gick tillbaka till Messengerikonen på mobilen, där meddelandet av Rebecca fortfarande låg oläst, och Mike svalde. Så som han förstått det var Isabelle och Rebecca ganska bra vänner. Han kände sig som ett dubbelspelande rövhål. Om Isabelle gillade honom till den grad att hon kunde tänka sig bo ihop borde han i alla fall vara ärlig nog att berätta att han träffade hennes vän.
”Vad tänker du på?” Isabelle lät allvarligare nu. Hon hade flyttat sig tillbaka mot sänggaveln och satt med ryggen lutad mot den. ”Om du inte vill kan du ju bara säga det. Istället för att sitta där och rynka pannan.”
”Det var inte det.” Mike strök handen över ansiktet. Det måste ha synts på honom hur besvärad han var, och nu hade han inget annat val än att snacka om det.
”Vad är det då?”
”Jag tänkte på Rebecca. Har hon pratat om mig?”
”Ja.” Isabelle verkade inte förstå var han ville komma. ”Och?”
”Vad har hon sagt?” frågade Mike lågt. Rebecca hade vetat om att han och Isabelle hade någon form av relation, men frågan var om hon berättat för Isabelle vad som hänt på krogen. Hur mycket detaljer berättade de för varandra?
”Vadå? Att ni knullat?” Isabelle skrattade till. Genast var den allvarliga glimten i hennes ögon borta. ”Vad trodde du? Att jag skulle bli arg?”
”Ja, inte vet jag…” Mike log, men kände sig så förbryllad att han var ganska säker på att det mer såg ut som en grimas. ”Jag tänkte att kompisar kanske inte brukar vilja dela kille…”
”Nej, kanske inte. Men hon har berättat att ni träffades för längesedan och att hon blev kär i dig, och sen att hon hittade dig igen. Det har inte jag något att göra med.” Isabelle sträckte ut benen framför sig och strök retsamt stortån över resåren på Mikes underkläder. ”Ingen av oss är ju tillsammans med dig. Eller?”
”Nej…”
”Då så.”
”Okej. Wow. Jag trodde det skulle bli stelt”, skrattade Mike. Tydligen märkte Isabelle förvirringen i hans skratt, för hon kröp fram och kysste hans kind. När hennes läppar kom farligt nära punkten bakom hans öra höll han andan, men hon missade den precis.
”Du missbedömer mig”, viskade hon. Hon kysste hans örsnibb och log sedan. ”Du kan ju tänka på det. Det var bara ett förslag, eftersom det verkar vara så jobbigt att bo hemma.”
”Mm… jo.” Mike vände blicken till henne. För en stund såg de på varandra, sedan kysste hon honom, och han besvarade det. Klockan var halv två innan han slutligen tog på sig träningsskorna och joggade hem igen.
November levererade i form av regn. Två dagar ledigt från jobbet resulterade i storstädning av huset med Sarah och föräldrarna på tisdagen, och onsdagen hade han fri att göra vad han ville. Som alltid när dagen var helt ledig brukade han fylla den med två av sina favoritsaker; gymmet, och herr Zain-ul-Aabideen. Tillsammans hade de tränat ett så vansinnigt benpass att de vinglat som om benen blivit gelé när de tagit sig in till omklädningsrummet och duscharna. Emma var alldeles rufsig i håret efter att ha torkat det med sin blårandiga handduk. Mike satt på bänken framför sitt öppna skåp med benen utsträckta och handduken om axlarna.
”Hur fan hade jag tänkt att vi skulle ta oss hem?” Mike lutade bakhuvudet mot kanten av skåpet och såg uppgivet upp på Emma.
”Det är tur att det inte är så långt hem till mig”, log Emma. Tröjan han tog på sig över de lätt fuktiga axlarna var en mörkgrå, långärmad variant, och om det ens var möjligt så framhävde den hans muskler mer än när han varit avklädd. Själv satt Mike i bara boxers och väntade på att kallna en aning innan han försökte klä på sig.
”Ska vi käka på en gång?” frågade han, en aning kvävt, när han med en kraftansträngning tagit sig upp från bänken. Att stå upp var väl lugnt, men benböjandet var en plåga. Trappan ner till entrén skulle bli extra kul.
”Jag har kyckling kvar i kylen. Vi kan koka nytt ris till?” föreslog Emma. ”Och broccoli.”
”Bra. Jag är fan döende. Lunchen försvann typ på en kvart.” Mike drog på sig en vit t-shirt och letade efter sina byxor i träningsväskan. I ögonvrån såg han Emma kliva i sina jeans, men mycket mer än så verkade han inte lyckas med. Han sträckte på benen, vickade fram och tillbaka och drog i hällorna, men fick inte upp jeansen över rumpan.
”Men…” Emma rynkade besvärat pannan.
”Din röv får inte plats”, flinade Mike. Emma gav honom en varnande blick. Hade man inte vetat att han var världens snällaste hade de skarpa ögonbrynen och den isande blicken verkat mördande.
”Jag märker det, tack”, muttrade han. Efter att ha lirkat en bra stund fick han slutligen upp jeansen tillräckligt för att kunna knäppa gylfen. Med rynkad panna granskade han sig själv i spegeln som fanns vid slutet av skåpsraden. De hade gått till gymmet i träningskläder, så jeansen Emma packat med sig måste ha varit en äldre variant. Antingen det, eller så hade han squatat upp världens bästa rumpa på typ en vecka.
”Vad är det?” Mike hade svårt att hålla sig för skratt. Han hade själv varit med om att växa ur kläder på grund av träningen, men Emma såg så bekymrad ut.
”Har jag alltid varit såhär… rund?” Emma klämde sig själv på rumpan.
”Ja.”
”Har jag?” Emma vände blicken till Mike, som nickade. ”Men va…”
”Du har alltid varit rund, men inte lika stor. Lägg upp en bild på instagram så stjäl de säkert den till ett sånt där rumpkonto. That bubble butt, du vet.”
”Lägg av.” Emma kastade sin sockboll på Mike, som fick den rakt i ansiktet. Tacksamt nog hade han valt det rena paret.
Precis som Mike trott var det trappan som var den värsta biten, men när de kommit ut på gatan så gick det ganska bra. Emma berättade att han sökt jobb på posten eftersom de kunde erbjuda mer timmar än vad JC kunde. Mike pratade om velandet mellan att stanna på ICA och att försöka plugga, eller om han skulle försöka göra en Isabelle och köra på båda samtidigt.
Medan Emma spenderade sin kvart inne på toaletten tog Mike fram riskokaren och startade även en kastrull med broccoli. När han satt vid köksbordet och lyssnade på det hemtrevliga puttrandet tänkte han på Isabelle och hennes erbjudande om att flytta in. Det hade kommit plötsligt, men å andra sidan hade Mike fått lära sig att Isabelle var lika impulsiv som han var. Situationen hemma var egentligen oförändrad, men för honom blev det bara mer och mer outhärdligt. Det var bara det att han alltid tänkt sig att han skulle flytta ensam till en lägenhet. Eller kanske dela med någon annan än just Isabelle. Han förstod inte varför han blivit så paff när hon frågat, för det var ju som hon sagt, bara en tanke.
”Är det färdigt snart?” frågade Emma, som tydligen blivit klar på toaletten utan att Mike märkt av det. Emma stannade till vid spisen och kände på broccolin med en gaffel. Då den tydligen var färdig hällde han av, och sköljde med kallt vatten.
”Spaceade ut lite.”
”Satt du och tänkte?”
”Mm. Alltså… bror, jag pallar inte tjejer”, suckade Mike och strök handen över ansiktet. Han hade uppdaterat Emma lite om det som hänt med Rebecca, men mycket av Isabelle höll han för sig själv. Inte för att det var hemligt i sig, men för att de för det mesta bara låg med varandra, och på senare tid hade Mike låtit bli att dela med sig av sådant till Emma. Om det var för att han var för blyg eller för att han inte haft en tjej på så länge visste han inte, men det kändes som att sex inte var något som Emma pratade om. Det var nog för privat.
”Är det något som har hänt?” Emma lutade sig mot köksbänken, vänd mot Mike. När de kommit hem hade han snabbt bytt till ett par andra jeans som såg ut att sitta mer bekvämt.
”Jag träffade ju Rebecca. Och jag sa till henne att jag träffade Isabelle, men det visste hon redan om, för det hade ju hänt innan jag träffade henne. Men nu när jag träffade Isabelle igen så hade Rebecca berättat för henne, att jag hade varit med henne liksom, men Isabelle tyckte det var okej?”
”Det är väl bra?” sa Emma, prövande, som om han inte var säker på vad Mike ville höra.
”Jo… jo, det är det väl, men jag fattar noll. Hur många tycker det är okej att man ligger med ens kompis?” Mike slog ut med handen, både förvirrad och frustrerad. Dels för att Emma såg så snäll och ovetande ut. Att Isabelle frågat om han ville flytta in lät han bli att nämna, för det skulle nog öppna upp en diskussion han inte ens själv var redo för än.
”Det kanske inte är så vanligt…”
”Jag tror inte det. Jag hade nog inte tyckt det i alla fall. Eller, det är väl inte fel, men om Isabelle hade legat med dig hade det nog känts ganska konstigt.” Mike rynkade pannan så fort han sagt det. När han såg på Emma såg han minst lika besvärad ut. För en stund såg de bara på varandra med rynkade pannor, tills Mike skrattade, och Emma började le. Nej. Det hade känts på tok för konstigt.
*
har rättat mig blind, men tror att kapitlet slutligen duger.
skulle något se muppigt ut så hojta. hojta gärna annars också, i form av en kommentar, typ.
|
| Kommentarer | | Vapor - 31 jul 17 - 15:12 | Alltså Mike och Emma är typ mitt BFF-OTP!
Sättet de är med varandra och pratar och tycks veta varandra utan till.
Jag förstår verkligen Mikes grubblerier,skulle vara fett awkward att berätta för Rebecca OM han flyttar in till Isabelle?
Sen gillar jag i allmänhet hur chill Isabelle är med allt rörande hennes och Mikes relation? Skönt med en tjej som är chill och inte vill skapa drama.
Många tummar upp!!
Sen vet du att jag älskar sättet du skriver på, tycker du får till så mycket bra! :D | | ilenna - 3 jul 17 - 23:47 | (hej igen (a))
glömde den här repliken, som helt klart måste uppmärksammas: ”Mm. Alltså… bror, jag pallar inte tjejer”,
mike hahah <33
(slut på svammel.) | | ilenna - 3 jul 17 - 23:35 | åh jag gillade det här kapitlet (och alla andra kapitel, men ändå haha.)
alltså mike är så söt, som klättrar och springer och åh. gulle :D
gillar fortfarande hur retsam isabelle är med mike, och hur han själv grubblar så mycket, men det är förståeligt! skulle vara väldigt spännande att se hur det skulle funka för dom två - eller mike rättare sagt - att bo tillsammans.
älskade bilden jag fick i huvudet av hur emma står där och vickar för att få upp sina jeans haha, och hur utmattade dom båda är. jag tröttnar aldrig på scener med mike och emma tillsammans :D
och slutet!! med emma som ser besvärad ut och att dom har rynkade pannor båda två och åh, förlåt att jag typ bara upprepar det du skrivit men jag sitter här och aw:ar jättemycket haha. men allt som allt; superbra och spännande hur det ska gå med allt. jag gillar att det liksom är många trådar i det hela; skumma connor, emma som har en jobbig bakgrund och som jag hoppas vi får veta mer om? D: rebecca, isabelle, att mike vill flytta.
(extra litet önskemål: lite mer leon hehe.) |
|
|
|
