Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

mr sunshine [del 6]

11.17
Med tanke på hur sent – eller tidigt om man såg det så – dom faktiskt gått och lagt sig så kunde det inte riktigt kallas sovmorgon fastän klockan närmade sig halv 12. Tristan hade dock känt sig förvånansvärt pigg när han slagit upp ögonen och sett upp i det mörkblåa tälttaket. Blicken föll vidare ner på Kevva som fortfarande hade ögonen slutna. Läpparna lätt särade. Han såg betydligt oskyldigare ut när han sov – men det gjorde kanske dom flesta, Tristan kunde i alla fall inte minnas att han sett någon se kaxig ut när han eller hon sov. Det hade varit nästan olidligt varmt i tältet när han tidigare vaknat till en stund, och det var uppenbarligen något som stört Kevva också då han inte längre låg i sovsäcken utan på något sätt lyckats knöla ihop den till en extra kudde istället. Dom långa benen var därför helt synliga för beskådan och Tristan lät inte tillfället gå förbi. Var Kevva typen som gillade morgonsex tro? Fast det spelade egentligen inte någon roll, för han visste att Kevva i vilket fall inte skulle vara pepp på det med honom. Dom hade inte gjort någonting med varandra helt och hållet nyktra. Långsamt, och först omedvetet bitandes i läppen för att inte andas för högt, sträckte han ut handen för att nästan pinsamt försiktigt stryka den sandblonda luggen åt sidan. Hårtesterna kändes mjuka mot fingertopparna och han blev väldigt medveten om kontrasten till hur han hanterat hans hår inatt. Han vågade påstå sig vara väldigt säker på att Kevva inte var håröm. Alternativt att han delade Tristans förkärlek för den där lilla smärtan som på något sätt blev skön. Han visste att han borde sluta innan han skulle råka väcka Kevva, men han kunde inte hejda fingrarna som långsamt och lika fjäderlätt fortsatte ned längs hans tinning och kind, över det svaga blåmärket över kindbenet efter slagit igår, vidare till hakan och nästan nervöst över underläppen. Han var fin. Hans personlighet var väldigt blandad – men som oavsett hade charmat Tristan mer än han ville medge – men till utseendet så var han bara rakt igenom vacker. När han hade det där lite sneda leendet, blicken som kunde vara antingen kaxig eller bara rent utav bitchig, ögonbrynen som förstärkte något av hans utryck – då var han mer snygg. Men när han låg där med slutna ögon och ansiktet alldeles avslappnat så var nog den bästa beskrivningen ändå vacker. Vad i helvete höll han på med? Han kanske skulle ta och skriva en dikt om honom när han ändå var igång eller? Herregud. Om Kevva hört hans tankar skulle han-
”Vad gör du?” Det hördes ett stön när Kevva vände sig åt sidan och fick Tristans hand att falla ner. ”Har du ritat något i ansiktet på mig?” Han hade lagt armen över ögonen och gav ifrån sig ytterligare ett plågsamt ljud. Mornar var verkligen inte Kevvas starka sida hade han lärt sig.
”Nej..”, flinade han.
”Vad-” Han tystnade, sänkte armen och gav honom en blick som kunde ha tagits som forskande om det inte vore för att den varit så mörk. ”Säg att du inte låg och tittade – och petade – på mig medan jag sov.”
”Så intressant är du inte har jag ju sagt.”
”Säg det.”
Tristan strök handen genom sitt eget hår och drog på munnen igen. ”Jag försökte bara väcka dig.” Han var så ovillig att ens medge för sig själv hur han förlorat sig i den där släta huden mot fingertopparna att det inte fanns en chans att han skulle berätta för Kevva – även om det skulle ha varit en stor tillfredsställelse att få reta upp honom lite.
”Mm-hm.” Tristan antog att det där skulle föreställa ett ´okej då´. Kevvas blick dröjde sig kvar vid honom, men inte lika mörk nu, och den hade han däremot ingen aning vad den kunde tänkas vilja säga. Den fick honom i alla fall att tyst svälja och dröja kvar med sin egen blick. Tänkte han också på igår? Tristan tvekade i någon sekund innan han lutade sig fram den lilla biten som behövdes för att snudda vid den andres läp-
Kevva hävde sig upp en sekund för tidigt. Han ville tro att det varit oavsiktligt, att han inte hunnit märka, men egentligen var han fullständigt medveten om att så inte hade varit fallet.
”Hallå har vi någon plan över när vi ska åka eller?”
Tristan tittade mot Kevva som öppnat tältdörren för att ropa åt dom andra killarna som också verkade ha vaknat nu innan han själv satte sig upp och sträckte sig efter sina jeans som låg slängda ovanpå väskan.

12:02
”Vi får vara glada att det inte var den här natten regnet kom i alla fall, då hade ju det här varit mindre kul”, sa Brendan och drog loss ytterligare en pinne från deras tält.
”Vadå du menar att det är kul nu eller?” flinade Sam som intagit en observerar-roll istället. Till hans försvar hade han faktiskt varit med och ´hjälpt´ till först. ´Hjälpt´ med citationstecken eftersom Jocke efter några minuter helt tappat tålamodet med Sam som tydligen gjort alla fel man kunde göra när det gällde att plocka ner ett tält. Kunde i och för sig också ha varit det som varit Sams plan för att få slippa.
”Självklart. Men just ja, jag hittade Maddox tröja som han måste ha glömt här någon kväll. Kan inte du gå över med den?”
”Visst”, sa Sam och såg sig omkring. ”Vart är den?”
”Är det den här?” Tristan släppte kroken han varit på väg att dra upp ur gräset och sträckte sig efter en svart tunnstickad tröja som hängde över en av solstolarna.
”Ja precis!”
Lagom till att Sam vandrat iväg så kom Ellen dit istället. Han väntade sig nästan en sur blick från henne för senast, men han hade inte behövt oroa sig för hennes uppmärksamhet var inte ens riktad mot honom.
”Hur går det för er då? Vill ni ha hjälp?” flinade hon.
”Vadå du erbjuder dig alltså?” frågade Jocke roat och strök en hand över pannan. Det hade förvisso varit varmt alla dagar men kanske att det var några grader varmare idag till och med.
”Inte egentligen”, skrattade hon. Hon vände sig snart om mot deras håll istället och Kevva såg upp från påsen han varit på väg att lägga ner krokarna i. Vad Tristan visste hade han och Ellen inte ens snackat sedan den där kvällen.
”Hej”, sa hon lugnt. Inte den sprudlande rösten hon haft mot Jocke nyss, men inte heller en ursinnig. Hon lät bara väldigt neutral. ”Kan vi ta en promenad?” Det fanns inte en chans att hon inte såg blåmärkena i hans ansikte, men det var ingenting hon nämnde.
Kevva kastade en blick mot tältet som bara var halvt nedtaget än och verkade faktiskt tveka på om han kunde lämna det, men nickade sedan åt Ellen.
”Ja, absolut.”
Han var ganska så säker på att Kevva inte skulle klaga ifall han lämnade en del åt honom att ta reda på – någonstans hade dom ändå kommit sedan den där första dagen, men det var ändå ingenting han tänkte göra; lämna något bara för sakens skull liksom. Däremot var han inte jätteglad i att Kevva gick iväg med Ellen. Han borde inte ens lyssna på någon ursäkt eller vad det nu var hon skulle säga. Det kanske var ännu värre till och med; att hon skulle skälla på honom igen över den där kvällen.

Tristan hade precis dragit ihop säcken han tryckt ner tältduken i – varför kunde det aldrig följa med några smarta instruktioner på hur man vek ihop tältet lika kompakt som det var från början? – när han hörde bekanta skratt närma sig, och när han tittade upp var det självklart Kevva och Ellen.
”Du borde bara vara tyst”, flinade Kevva.
”Verkligen?” Ellen bet leende tag i läppen och såg retsamt upp på honom.
”Mm.” Han böjde sig ner och gav henne en snabb kyss som fick henne att just tystna.
Och som fick Tristan att titta bort. Det borde inte kännas. Isåfall skulle det väl ha varit för att han kände med Kevva; att han inte ville att han skulle utnyttjas på det sättet, att Kevva inte borde låta Ellen behandla honom på det sättet. Att känna ett sting av någonting annat var både galet och fel. Det var ungefär en sådan här scen som hade utspelat sig när dom först kommit till Göteborg, så kanske var det passande att resan skulle avslutas med en liknande också. Tristan fortsatte med att packa i sina saker i väskan, att slänga deras burkar i en sopsäck Brendan hittat i bilen och att känna sig frustrerad över att Ellen fortsatte hänga kvar. Hade hon inget eget att packa? Borde hon inte hjälpa sina kompisar? Istället satt hon där i en utav stolarna och skrattade och tuggade tuggummi och skämtade med Brendan och retades med Kevva.
”Du.”
Han ryckte till och drogs ur sina tankar när han helt plötsligt hörde Sams röst alldeles bredvid.
”Shit, jag såg dig inte ens.”
Sam log svagt men rynkade sedan pannan. ”Är det något som inte är bra?”
”Va? Nej. Varför skulle det inte vara det?”
Den blonde ryckte på axlarna, tittade bort mot Ellen som skrattade högt igen och sedan tillbaks på honom. Hade han tittat ditåt just för att Ellen hade den effekten att få en att göra det? Eller hade han gjort det med mening? Men han kunde omöjligt veta. Veta vadå ens? Det fanns inget särskilt att veta förutom att han tyckte att Ellen var lite jobbig.
”Du har varit så tyst bara. Sedan-”
”Jaha, nej men det är inget”, försäkrade han med ett leende.
Han var inte svartsjuk. Det var helt absurt att ens tänka ordet. Och han skämdes så fort han ändå hade tänkt det.
”Okej.” Sam ryckte på axlarna igen, men nu med sitt vanliga leende och bekymmerslösa sätt. ”Jag var ju förresten bort med tröjan till Maddox för ett tag sen.” När Tristan nickat fortsatte han. ”Och tydligen hade deras kompis, spindelvakten, ringt jättetidigt imorse och sagt att han hade rymt.”
”Va?” skrattade Tristan till. ”På riktigt?”
”Ja! Kompisen hade haft full panik, för det är tydligen en ganska ovanlig spindel, och säkert inte särskilt billig. Men han hade hittat den på en av grannarnas balkong sen.”
”Men gud!”
Sam nickade med ett stort flin. ”Han lär väl ha väckt halva bostaden i jakt på Sirius, eller vad han nu hette.”
När Sam började gå bort mot dom andra igen kunde han inte göra så mycket annat än att följa med, och han försökte också hålla tillbaks sucken när Ellen sträckte ut armarna mot Brendan för att hon ´ville ha en kram!´. Brendan som alltid hade sitt stora leende såg åtminstone nästan inte road ut.
”Brukar man inte vara som mest sliten den här dagen? För jag känner mig seriöst pigg”, sa Ellen. ”Men jag sov verkligen jättebra den här natten också, konstigt nog.”
”Jag med faktiskt”, sa Sam och vände upp och ner på sin sko – mest troligt för att få ut någon sten – innan han satte på sig den igen. ”Men det var förmodligen för att man var helt slut i kroppen.”
”Jag tror vi somnade först på morgonen så kan inte säga något om min nattsömn”, sa Tristan med ett snett leende. ”Lyckades nästan se soluppgången dock.” Han kastade en snabb blick mot Kevva när han sa det sista. Han fick en blick tillbaks men sedan:
”Nej men börjar vi bli klara eller? Jag skulle kunna tänka mig en kaffe i stan innan vi drar i alla fall.”
”Det röstar jag också för!” Ellen kom snabbt upp på fötter och hade lika snabbt flätat ihop fingrarna med Kevvas. Enda sedan hon kommit till deras camp och frågat om Kevva kunde följa med på en promenad så hade det varit hon som tagit majoriteten av initiativen; till pussarna, till handhållandet.. Inte Kevva. Men det hade återigen känts när han inte ens hade kunnat.. Hade det varit så illa om dom andra, Ellen till exempel, fått veta att dom hängt under natten och sett den där nästan-soluppgången? Det var ju inte som att han hade sagt rakt ut att dom hade spenderat en del av den tiden med att hångla och sugit av varandra? Han hade förstått hur Kevva kände när han berättat om osäkerheten men att han saknat bekräftelsen, att Ellen hade känts som ett säkert kort. Men Tristan hade också trott att hennes beteende – att hon sagt att Kevvas sätt var motbjudande – skulle ha fått honom att inse att det inte var värt det, att det var bättre att han jobbade på sin egen självkänsla än att låta sig utnyttjas av henne. För det var precis vad han gjorde. Han gick med på att duga åt henne igen, nu när han inte var sjuk, nu när han var snygga, vältränade Kevva. Hon som inte ens hade nämnt ett ord om dom där sju månaderna. Fast samtidigt.. Tristan hade inte känt Kevva mer än i några dagar. Kanske var det bara sådan han var, att han inte brydde sig, att det kändes okej för honom. Det var inte heller som att han inbillat sig att det dom gjort hade haft någon betydelse, Kevva hade ju till och med sagt orden alldeles innan han trängde in i honom; det är inget mellan mig och Ellen och det kommer det inte bli mellan dig och mig heller.
Det hade aldrig varit något Tristan trott heller. Inte ens velat. Herregud, han tyckte om Kevva till viss del på ett emotionellt sätt, och definitivt på det fysiska, men han hade också varit väldigt medveten om att det bara var för kul. Något som börjat som ett hatkärleksbeteende som lett till ett festivalligg som det inte blivit ett klassiskt hastigt avslut på eftersom dom fortfarande bodde i samma tält men som fortfarande inte hade betytt mer än vad det skulle ha gjort med vilket annat one night stand som helst. Tristan hade inga problem med det. Han hade bara problem med att det var just Ellen som påminde honom om det.
”Följer du inte med Tristan?” undrade Brendan.
”Nej jag tror..”
”Du ser inte alltför bakis ut så då borde du haft en snabbare ursäkt ifall den skulle vara sann. Så jag struntar i vad du hade tänkt dra för lögn och vad anledningen är, för jag vill att du hänger på. Okej?”
Tristan kunde inte hålla tillbaks ett litet skratt. Brendan var.. Brendan. ”Okej?”
”Okej? Okej!” nickade Brendan med ett brett leende. ”Vi har sagt alldeles för många okej nu.”

”En hemlis?” sa Brendan lågt när dom kommit en bit in mot stan. Kevva och Ellen gick en bit före, Jocke och Sam var kvar på campingen och hade beställt leverans till bilen utav dom istället. ”Jag tycker Ellen är rätt jobbig.”
Tristan såg flinande upp på honom. ”Trodde inte du kunde tycka illa om folk. Åtminstone inte att du skulle nämna det högt isåfall.”
”Det är sällan jag inte gillar folk faktiskt”, medgav han. ”Och alltså jag tycker inte illa om henne, och gör hon Kevva lycklig så är jag glad för det men.. Jag tror ärligt talat inte att hon gör det? Jag vet att dom bara är kk:s, även om..” Han släppte ut en låg suck och nickade mot dom två framför, Ellen med armen om Kevvas midja. ”.. Hon där ofta verkar ha en annan uppfattning om deras relation. Men som sagt, även om ens relation mest bara går ut på att ha sex så borde det väl vara trevligare med någon som man trivs med i övrigt också? Och jag ser inte riktigt det på Kevva. Förut kanske, när dom hängde ett tag på gymnasiet, men inte efter att dom började ses igen.”
Tristan fuktade läpparna och funderade en kort sekund på ifall han borde berätta för Brendan. Men nej, lika lite som det var hans sak att berätta om att Kevva hade det jobbigt med maten igen så var det inte hans sak att berätta att det inte varit Kevvas val att bryta med Ellen när han blev sjuk. Istället nickade han.
”Skulle också föredra någon jag trivdes med även utanför sängen.”
”Så..” Log Brendan. ”Ingen sån för dig?”
Han skakade leende på huvudet. ”Nej. Jag gillar väl variation antar jag.” Blicken landade på Kevva igen, på en snygg svart jeansrumpa och den här gången var det Tristan som lågt suckade. Han kunde tänka sig mindre variation också, helt klart.
”Jag ser precis vad du tittar på.”
”Va?” Tristan vände snabbt tillbaks blicken mot Brendan. Hade han varit odiskret?
Brendan höjde förvånat ögonbrynen åt hans reaktion innan han pekade mot skylten framför dom som talade om att det var halva priset på alla kaffesorter vid uppvisande av festivalarmband på ett cafe längre fram. ”Vadå, vad trodde du att jag menade?”
”Nej alltså.” Han skakade leende på huvudet. ”Inget. Jag är nog bara i stort behov av den där kaffen.”

”Vilket jävla gäng ni ser ut att vara alltså”, flinade Ellen när dom slagit sig ner vid ett av borden på trottoaren utanför cafèet. ”Blåögon eller blåmärken i ansiktet alla tre.” Tristan hade lyckats med både och. Den blåröda rodnaden över ena käkbenet gjorde dock inte lika ont som den tunna huden under ögat.
”Ja alltså vad var det för kille?” frågade Brendan. Han hade sett skapligt chockad ut när Tristan kommit ut från tältet i förmiddags. ”Han hoppade bara på er utan anledning?”
”Det var väl Tristan han hoppade på”, sa Kevva. ”Men han sökte ju seriöst bråk. En sådan där som fortsätter tjafsa tills att man tjafsar tillbaks.”
”Och du gav dig såklart in i bråket?” Ellen såg upp på Kevva, ännu mer frenetiskt tuggande på sitt tuggummi än tidigare – och efter den blicken hade hon lika gärna kunnat säga rakt ut hur sexigt hon tyckte att det var att han hoppat in i ett bråk. Hon var inte svår att lista ut; hon uppskattade alla sorters bad boy-tendenser. Hon gillade säkert egentligen när han flirtade med andra också, för att det gjorde honom till en player som ju också kategoriserades in under bad boy. Han hade varit så inne i sina egna frustrerade tankar att han inte ens hört vad Kevva svarat.
”Jag går och köper kaffet till Jocke och Sam då. Om ni är klara?” frågade Brendan och reste sig upp.
”Absolut”, nickade Kevva och kastade därefter en snabb blick mot Tristan. Han mötte den lite frågande men i nästa stund hade Kevva vridit sig om mot Ellen igen och drog flinande tummen över hennes överläpp där hon hade lite mjölk.

13:35
”Jag ska skicka en bild till William, kom hit.” Tristan höll upp telefonen framför sig och Brendan – han själv sittandes på höger sida i baksätet och den andre nedtryckt i mittensätet.
”Gangster-look eller creepy leende?”
Tristan skrattade. ”Vi kör på gangster.”
Det tog inte lång tid förrän det plingade till med ett svar ifrån hans kompis.
[13:35 nytt meddelande- William] trodde du sa att brendan var din favorit?? vad blev ni osams om? ;)
[13:36 sänt meddelande] det är han fortfarande. Inte ens samma slagsmål faktiskt. Och Brendans innebar inte ens en levande motståndare.
[13:36 nytt meddelande- William] vet inte ens om jag borde fråga vad brendan sysslade med isåfall? Men det var väl iaf jag som sa att du skulle se till att få en fylla som spårade haha. är det lugnt eller?
[13:36 sänt meddelande] exakt ;) ja det är ingen fara. öm, men kan ju fortfarande se, så det får väl anses okej. var en idiot under en konsert igårnatt. Lust att ses ikväll när jag kommit hem? En öl på balkongen? (ska börja avgiftningen imorgon.)
[13:37 sänt meddelande] om du och Melina är någorlunda okej alltså?
13:38 nytt meddelande- William] ja men det är på rätt väg känns det som (: kommer över ikväll! Hör av dig när du är hemma. Och hälsa grabbsen.

”Skulle hälsa från William.”
”Kan vi inte stanna en stund och hänga då?” frågade Sam, sittandes på andra sidan i baksätet. ”Eller är han fortfarande i kris där hemma?”
”Nej det verkade bättre på den fronten nu.”
”Jag stannar gärna en stund”, sa Jocke och svängde ut från rondellen dom befann sig i. ”Kevva?”
”Visst.”
Tristan tittade mot sidobackspegeln på Kevvas sida i framsätet och den andre hade precis gjort samma sak vilket fick deras blickar att mötas. Han förstod inte riktigt hur dom hade gått från att umgåtts hela kvällen igår fram till tidig morgon för att sedan knappt ha pratat när klockan närmade sig två dagen efter. Ellen satt inte i bilen, ändå hade Kevva varit snabb med att sätta sig i framsätet och sedan återgått till samma tystnad som när dom först åkt till Göteborg. Han hade väl inte gjort något fel? Det kändes bara som en tråkig avslutning på det hela..

17:02
”Följer du med och träffar William Tristan?” frågade Jocke när dom körde in i Örebro.
”Nej jag behöver nog hem faktiskt. Måste se till att få en tvättid, jag lämnade lite för mycket innan jag åkte”, log han uppgivet. ”Ska träffa han senare ikväll ändå så.”
”Okej, men hur åker jag för att komma hem till dig då? Känns ju onödigt att släppa av dig på stan så att du måste ta buss och grejer.”
Tristan var tacksam för erbjudandet om skjuts direkt hem och guidade Jocke tills att dom tio minuter senare befann sig utanför hans lägenhetshus. Väl där vände sig Jocke om mot baksätet.
”Det var askul att ha dig med.”
”Ja verkligen”, log Sam och drog åt sin hästsvans innan han knäppte loss sig. ”Kommer ut och säger hejdå.”
Tristan flinade och öppnade sin egen bildörr. ”Tycker också det var hur kul som helst. Jätteschysst att jag fick hänga med.”
Efter att ha plockat ur sin väska från bagageluckan fick han en kram av både av både Sam och Brendan, men med skillnaden att Sam kramade honom med ena armen medan Brendan fick hans fötter att lyfta från marken. Jävla galning. Han skulle verkligen sakna den killen.
Innan Brendan skulle hinna sätta sig i bilen igen hukade sig Tristan ner för att kunna kika in i den. ”Hejdå Kevva. Det var kul att hänga.” Det sista lät bara dumt, men det skulle ha känts ännu dummare att inte ha sagt någonting alls. Den andre verkade ju inte haft några planer på att vare sig komma ut eller säga ett hejdå. Han skulle för fan aldrig se honom igen. Skulle han slänga ur sig något om att han fick ha det så bra? Och hoppas på att han förstod att han menade det mer än någon artighetsfras? Tänk om den där perioden skulle fortsätta..
”Det var uthärdligt.” Han log åtminstone nu. Och det var en typisk Kevva-kommentar. ”Hejdå.”
”Ha det bra!” Jocke höjde leende handen och snart stod Tristan och såg efter bilen tills att den svängde runt hörnet och försvann.

slut (:
skoja hehe, det kommer mer ;)

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
loversarelonley - 4 jul 17 - 08:54
En halv sekund blev jag rädd när du skrev slut haha! ;)
Men åh, dumma Ellen!! Vill inte att hon ska komma och förstöra! Och lite taskigt av Kevva att bara skita i Tristan tycker jag :/
Hoppas det löser sig till slut ändå! Vill ju att de ska bli tsm, eller i alla fall att de typ fortsätter hänga och vara snygga tsm ;)
Kul so vanligt att läsa! :D Mer tack!
arbok - 3 jul 17 - 22:56
Gick nästan på att det var slut där, även fast du redan berättat att det kommer fler delar.... bra jobbat av mig. Hehe.
Alltså stackars Tristan som går och grubblar så mycket. Är ganska nyfiken på vad Ellen och Kevva pratat om eftersom det verkar ha blivit "som vanligt" igen. Till viss del vore det ganska sött om det löste sig och Ellen bad om ursäkt/bättrade sig osv. Får dock en känsla av att det handlar om lite mer prylar eftersom Kevva återgått lite mer till original-Kevva och inte mjuk-Kevva. (Han kanske är sur, om Ellen berättade att Tristan visste saker och kommit och halvbråkat med henne??)

Ska bli intressant att se vad som händer i nästa! Tror inte Tristan är helt färdig med Kevva men får en känsla av att det inte blir som han tänkt sig...

Skriven av
ilenna
3 jul 17 - 13:34
(Har blivit läst 222 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord