mr sunshine [del 5] |
11:11
”Aj vad fan var det där för?” Tristan öppnade ögonen och såg på Kevva som precis slagit till honom på axeln.
”Elva, elva. Man får önska någonting. Jag önskar mig en puss.”
Tristan blinkade sakta en gång. Hade någon blixt slagit ner i deras tält och träffat Kevva utan att han märkt det? Leendet på hans läppar var inte ens retsamt.
”På riktigt..?”
Kevva fnös roat till och i samma sekund var leendet utbytt till det han åtminstone blivit mer van vid.
”Nej. Hade du lutat dig ner och kysst mig hade jag fan blivit upprörd.”
Tristan skakade flinande på huvudet. Han var lättad över att det visat sig att Kevva inte hatade honom, och han var väldigt, väldigt nöjd med att ha fått smaka på hans läppar och mer därtill. Men precis som i början när han både irriterats och roats av Kevvas beteende så gjorde han fortfarande det och han skulle nog ärligt talat inte vilja att han enbart blev schyssta, mjuka killen. Gjorde det honom destruktiv på något sätt? Som typ börjat gilla att Kevva var en kaxig idiot emellanåt?
”Fast innerst inne vill du ju väldigt gärna att jag kysser dig ändå. Fast nu kommer du inte gå med på det, för du vill inte låta mig tro att jag hade rätt.”
”Verkligen?” frågade han med ett ögonbryn höjt, ena mungipan fortfarande något uppåt.
”Mh-hm. Och nu får jag rätt oavsett om du låter mig kyssa dig eller inte. Hur ska du ta dig ur den sitsen?” frågade han retsamt och strök handen genom håret som förmodligen såg förjävligt ut efter regnduschen och den okontrollerade torkningen, med Kevvas händer som rufsat till det däremellan.
”Kanske genom att..” Kevva hävde sig upp på armbågarna och lutade sig sedan över till Tristan, la en arm om hans nacke och tryckte hårt läpparna mot hans. Tungan smet in någon sekund, för att sedan retsamt försvinna igen. ”Det var helt klart du som ville ha den där kyssen. Inte jag. Var snäll och lät dig få den”, sa han med en axelryckning efter att ha lagt sig ner igen.
Okej, så han kanske tyckte om det där beteendet till viss del, men han var fan dryg.
”Vad är det för art..? Ugglan”, sa han och nickade mot hans nakna axel och tatueringen. Han tyckte verkligen om den.
”Nattuggla.”
”Jag är seriös”, sa han och himlade med ögonen. ”Den är grym.”
”Det är en pärluggla.”
”God morgon”, sa Jocke när Tristan en stund senare kröp ut från tältet med en t-shirt i handen.
”Morrn´” sa han och harklade sig när det morgonhesa inte hade försvunnit än. ”Ser ut som vi får bra väder sista dagen i alla fall.”
”Ja”, skrattade Jocke till. ”Kan ju knappast bli värre än igår.”
”Nej inte direkt”, sa Tristan efter att han hade kommit fram med huvudet ur tröjan och knäppte därefter jeansen. Han kunde inte låta bli att undra ifall Jocke skulle bli förvånad om han fick veta vem som hade knäppt upp hans jeans inatt? Det kändes inte som att någon av dom andra borde misstänka någonting. Eller så var det tvärtom; att dom bara roat väntat på att Tristan skulle falla för Kevvas charm; den som Tristan påstått att han gömde så bra.
”Hej..”, sa en ännu hesare röst än hans egen, tillhörandes Sam som kom gående ifrån samma håll som Maddox och Nashs camp låg. För första gången sedan Tristan sett honom hade han inte håret uppsatt i hästsvans. ”Jag har något vagt minne av att jag var jävligt dryg inatt. Sorry alltså.”
Tristan log bara. ”Det är lugnt.”
Sam log tillbaks och tog sedan upp något ur fickan. ”Vet du vad jag hittade utanför erat tält förresten?”
Tristans första tanke var att han hade hittat kondomen. Att Kevva slängt den alldeles utanför. Men det var ju helt orimligt. Nog för att Sam varit full och Jocke kallat honom för en unge, men han gick väl inte och plockade upp andras kondomer heller.
”Nej vadå?”
”Här.”
Tristan fångade det han kastade och flinade sedan till när han såg att det var hans tändare. Den som han tappat bort redan första eller andra kvällen. ”Schysst, tack. Eller är det du som haft den hela tiden?”
”Jag som inte ens röker?”
”Just ja.”
”Jag och Brendan tänkte gå in på området och käka något. Ska du med?”
Fastän han vaknat för inte så länge sedan lät det faktiskt väldigt gott med mat. ”Ja absolut. Ska hämta mobilen bara”, sa han efter att ha känt utanpå jeansfickorna och insett att den saknades.
”Ska du med och äta?” frågade han när han stuckit in huvudet i tältet och sträckt sig efter telefonen.
”Nej jag är inte hungrig.”
Kevva verkade sekunden senare minnas vad han berättat inatt och det var tyst i ytterligare en sekund innan Tristan öppnade munnen.
”Du kanske kan.. äta något litet i alla fall?”
”Sluta”, sa han lågt och satte sig upp för att dra åt sig huvtröjan han haft på sig igår. ”Ja jag berättade för dig men det betydde inte att jag bad dig hålla koll på mig. Att du har någon rätt att.. Jag är bara inte hungrig när jag precis vaknat.” Han undvek att se upp och Tristan bet sig smått i läppen. Det kanske faktiskt var sant; att han bara inte var hungrig just nu, även fast det vore mer troligt att hans mage skrek efter mat. Men han ville absolut inte få den andre att känna att han la sig i något som var så pass känsligt, att det skulle verka som att han trodde sig ha någon rätt att säga till Kevva vad han skulle göra och inte bara för att han fått berättat för sig vad han hade gått – och gick – igenom.
”Okej”, log han svagt och började backa ut från tältet igen. ”Det är varmt förresten, så du behöver nog inte den där tröjan.”
Kevva såg upp på honom. Han sa ingenting, men nickade.
11:42
”Något som är fel?”
Tristan såg upp och mötte Brendans svaga leende och undrande blick. Det där blåögat såg ganska mycket värre ut än inatt.
”Nej? Eller vadå, sa du något?” Han knäppte av lite aska från ciggen och tog sedan ett nytt bloss. Den vita papptallriken framför honom var tom, så när som på en liten pizzakant.
”Nej, du såg bara.. fundersam ut.”
Han hade tänkt på Kevva. Han kunde inte släppa det han sagt om den där dåliga perioden. Han kanske faktiskt inte hade ätit någonting alls sedan dom kommit fram till Göteborg? Förutom den där pizzasalladen första dagen.. Tristan skulle ju aldrig ha klarat av någonting sådant, han som oftast var hungrig en timme efter att han ätit. Men han antog att man kunde vänja kroppen vid sådant; att låta bli att äta och ändå fungera skapligt. Under några dagar kanske? Han drack ju vatten..
”Jag..” Nej det skulle inte kännas rätt att han satt där och berättade för Brendan. Kevva skulle bli förbannad, och Tristan skulle verkligen ha visat att han inte gick att berätta någonting för utan att föra det vidare. Det var dessutom inte hans ansvar, och efter imorgon skulle han inte ens träffa Kevva mer. Ifall hans så kallade period blev ännu sämre så skulle han ändå inte veta det. Den tanken kändes förvånansvärt jobbig så han sköt undan den och gav Brendan ett snett leende. ”Jag tänkte bara på att folk verkligen kommer undra hur stor killen var som vågade ge sig på dig och orsaka det där blåögat.”
Brendan skrattade högt. ”Jag ska säga att han hette Ronald Mcdonald om någon frågar.”
”Gör det”, nickade Tristan roat innan han reste sig upp från bänken. ”Jag ska gå och fylla på lite vatten bara.”
”Kan du inte ta med min också”, sa Sam och räckte honom sin nu tomma cola-flaska. ”Känns som det kommer bli sjukt varmt idag.”
”Hej.”
Tristan vände sig om, en flaska i varsin hand och en cigg i mungipan. ”Tja”, svarade han Ellen som verkade vara där för samma ärende; en flaska i handen. Hon var klädd i ett par höga svarta shorts och ett vitt kort linne med fransar. Håret var uppsatt i en lite rufsig hästsvans. Och hon såg trött ut.
”Läget?” Han hade inte sett till henne alls igår faktiskt.
”Sådär”, sa hon med en axelryckning och vred på en av kranarna. ”Sov typ inte en enda minut inatt, och vårat tält läckte in som fan.”
”Ajdå”, sa han och drog på munnen efter att ha ställt ifrån sig ena flaskan och tagit ut ciggen. ”Mitt och Kevvas klarade av att stå emot det i alla fall, även om det lät som att det skulle slitas iväg ibland.”
”Hade ju inte gjort något om tältet dragit iväg med honom.”
Just ja. Hade kanske inte varit det bästa att nämna Kevva. Det verkade inte som att hon släppt situationen från i förrgår. Om han fortfarande trott att dom var tillsammans hade han känt sig fruktansvärt skyldig just nu. Hade han haft informationen om att dom var kk:s hade han nog också känt sig skyldig, eller åtminstone medkännande, eftersom han isåfall antagit att hon hade känslor för honom och att det var därför hon reagerat som hon gjort när han flirtat med andra. Men nu, när han tänkte på Kevva som vägt under 50 kilo och som ringt och ringt ifrån den där sjukhussängen, desperat efter att få prata med någon som han brydde sig om och som han trodde gjorde detsamma, mer än i hans kropp? Då kände han sig varken skyldig eller medlidande. Det spelade ingen roll att det var år sedan det hänt, grejen var att det hade hänt. Men han kände inte för att skapa något drama så han lät bli att säga sakerna han hade på tungan, saker som vad han exakt tyckte om Ellen och att han inte var ledsen alls för att deras tält läckt in. Istället gick han någon mellanväg.
”Jag hörde av Kevva att ni inte riktigt är tillsammans ändå..?”
Hon strök en hårslinga som slitit sig ur hästsvansen bakom örat och suckade lätt. Mer åt sig själv än frågan antog han.
”Nej, vi är inte ett par eller något. Men.. jag har nyss varit utomlands och därför har vi inte setts på ett tag, och jag trodde väl liksom att jag skulle vara tillräcklig då. Inte att han behöver sitta och hålla på med andra tjejer när jag är precis bredvid. Är det inte lite dålig stil ändå liksom?”
Tristan insåg att frågan var riktad mot honom och han tog ett djupt bloss på ciggen för att än en gång försöka svälja ner dom egentliga orden han ville säga. ”Jag vet ju inte riktigt vad ni har för regler i erat.. förhållande. Han kanske tycker att ni ska ha det mer öppet eftersom ni ju faktiskt inte är tillsammans?” Okej, han lät partisk, det hörde han själv. Men det skulle han kanske ha gjort även om han inte vetat. För även om han och Kevva skulle ha fortsatt att enbart tjafsa med varandra så hade han ändå känt honom bättre än vad han kände Ellen.
”Ja men självklart! Jag är också för att vi ska vara öppna. Han får såklart ligga runt med hur många andra tjejer han vill.” Och det där lät inte alls svartsjukt.. ”Men jag tycker fortfarande att man visar någon slags respekt när den tjejen man i alla fall träffar oftast sitter bredvid.”
”Ja.. alltså.” Han skruvade på korken på Sams flaska och såg på henne igen. ”Jag har nog inte så mycket att säga om saken ärligt talat.”
”Nej men förlåt, gud det är klart att du inte ska behöva stå och lyssna på mig som..” Hon skakade lätt på huvudet och strök ytterligare en hårslinga bakom örat. ”Jag behövde nog bara få ur mig lite irritation och så råkade du vara närmast till hands”, log hon ursäktande. ”Jag blir så trött när han typ känner att han kan kasta iväg mig för någon annan när det passar bara.”
Tristan hade precis varit på väg att ge henne ett leende, säga ett ´det är lugnt, vi ses.´ och gå därifrån när han hörde fortsättningen som fick honom att hejda sig.
”Alltså va?” Han skrattade kort till. Helt utan humor ”Kasta iväg dig när det passar?”
Hon rynkade pannan något. ”Ja..? Det är ju det han gör. När hon den där supersnygga, långa tjejen i hatten kom så skulle han plötsligt låtsas vara jätteintresserad av Skövde eller vart hon nu kom ifrån och klädde i princip av henne med blicken? Och tio minuter tidigare satt han med armen om mig? Jag tycker att det är att kasta iväg mig.”
”Jag hoppas att du lider av minnesförlust eller någonting, så att det faktiskt finns ett vettigt skäl till ditt beteende, för annars är ju förklaringen bara att du är en idiot.”
Så länge höll planen att inte skapa drama alltså. Men han kunde inte ta det längre, inte när hon på riktigt stod och sa att Kevva kastade bort henne.
Ellen såg ut som att hon satt i halsen fastän hon inte ens druckit ur flaskan. ”Ursäkta?”
”Ja men kom igen, vem var det som kastade vem? Din kompis, även om han var någon du mest hade för att ligga med, blir så sjuk att han blir inlagd på sjukhus, i en sjukdom som många dör i, och du bryter kontakten med honom? För att han inte var tillräckligt attraktiv längre eller? Eller för att du helt enkelt inte kunde ha sex med honom eftersom han var inlagd? Du kunde inte ens ringa honom? Vem fan gör något sånt? Och vem fan gör något sånt och sen dessutom har mage till att själv klaga? Så ja, jag hoppas att du faktiskt har någon slags minnesförlust och helt enkelt inte kommer ihåg vad du gjort, för det är det enda som skulle kunna försvara det du nyss sa.”
Ellen blinkade till. Vad hon än hade väntat sig att Tristan skulle säga så var det uppenbarligen inte det där. ”Det där har du faktiskt inte att göra med överhuvudtaget. Du känner varken mig eller Kevva.” Det syntes att hon kämpade för att hålla sig under kontroll, för det fejkade leendet hon dragit på såg ut att kunna fallera vilken sekund som helst. Om hon skulle börja gråta eller skrika hade han ingen säker gissning på.
”Ändå stod du nyss och ville att jag skulle tycka till om erat kk-förhållande? Jag kommer bara bli ännu mer förbannad om jag pratar mer med dig så jag tänker gå tillbaks nu. Men säg aldrig att Kevva behandlar dig orättvist efter vad du har gjort.”
”Var det lång kö?” flinade Sam efter att Tristan tryckt flaskan i hans hand.
”Nej, blev uppehållen på annat sätt”, sa han och tog ytterligare ett djupt bloss på sin cigg innan han släppte ut en suck. ”Det finns mycket korkade människor här.”
”Skoja inte. Har hört rykten om att någon inatt frågade bartendern om det gick att få det mörka ölet i en ljus nyans istället. Och att den personen inte heller ville gå med på att beställa ett ljust öl. Han skulle ha det mörka, men ljusare. Hörde också att han tydligen anklagade honom för att vara den mest korkade bartendern han träffat.”
Tristans dåliga humör blev inte särskilt långvarigt då det var omöjligt att inte skratta åt Sam. ”Det är tur att du inte bor i Göteborg då, så slipper du riskera att någon kommer ihåg dig.”
”Tack och lov för det.”
”Kevva sms:ade precis”, sa Brendan. ”Jag säger att vi stannar här vid thaivagnen.”
Det dröjde inte lång stund förrän nyss nämnda kille kom gående och Tristan suckade tyst åt hur bra han såg ut i ett par vanliga svarta tighta jeans, ett slappt linne i samma färg som gick ganska djupt på sidorna och den röda kepsen bak och fram.
”Är ni klara eller? All Time Low spelar på Starfish-scenen snart ifall ni också vill se dom.”
Det hade också blivit starten utav många band dom senare sett under dagen, allt i ett strålande fint väder som fick nattens kaos att kännas väldigt avlägset, nästan så att man kunnat börja fundera på om det verkligen inträffat. Om det inte vore för att han väldigt tydligt kom ihåg att han hört ljudet av småspik mot tälttaket samtidigt som han med ett utdraget stön kommit över Kevvas bröstkorg. När dagen övergått till kväll hade dom fortfarande varit i full gång, men när det en stund senare blivit en paus mellan olika band och artister dom ville se hade dom tagit sin första ordentliga vila sedan imorse. Det var också först då dom känt hur sliten festivallivet börjat göra en.
”Skulle ge mycket för en fotmassage nu alltså”, flinade Tristan och sträckte ut benen framför sig i den låga solstolen han satt i.
”Jag skulle behöva en helkropps”, svarade Brendan som satt mitt emot med en ölburk i handen. ”Eller åtminstone nacke och rygg. Jag hamnade så dåligt till på Mayday Parade, fick seriöst stå och titta upp såhär i över en timme”, sa han och visade.
”Men snygg stil, vad håller du på med?” frågade Kevva roat som kommit tillbaks från festivalområdet. Han hade sagt att han skulle komma efter dom snart, och Tristan såg nu vad anledningen var. Han hade aldrig trott att han skulle kunna bli så töntigt glad utav att se en kille stå med en hamburgare i handen.
”Jag stod och tittade upp på scenen såhär en hel konsert igårkväll. Erbjuder du dig till att massera min nacke eller?”
Kevva flinade mot honom innan han slog sig ned i gräset. ”Du har inte tillräckligt med pengar för timpriset jag tar.”
”Får man någon rabatt som tältsambo?”
Kevva vände sig om och såg på honom över axeln vilket gjorde att Tristan kunde spegla sig själv i hans solglasögon.
”Visst, ibland. Det är beroende på vem som är tältsambon. Du kvalificerade dig tyvärr inte till den förmånen”, sa och tog istället en tugga av sin hamburgare.
Den tidigare lilla glädjen över det faktumet hade försvunnit när dom runt en timme senare gjort en ansats att lämna campingen och han sett mer än halva hamburgaren ligga kvar i sitt papper i gräset.
23:40
”Jag börjar tro att du väljer banden du vill se utifrån mina preferenser”, sa Tristan retsamt när han och Kevva var på väg mot en av dom större scenerna. ”Varje gång vi behövt dela upp oss för att vi vill se olika band så slutar det med att du och jag hamnar på samma.”
”Jag får väl ge dig att du har bra musiksmak. Det är anledningen.” Kevva gav honom ett kaxigt höjt ögonbryn innan han trängde sig förbi ett gäng killar som stod betydligt längre bak i publiken än vad dom själva planerade att göra.
23:47
”Jag börjar tro att du är avundsjuk på min längd.” Kevva såg retsamt ner på honom och avslöjade därmed Tristan som stod på tå. Han sjönk snabbt ner på hälarna igen.
”Ingen kommentar.” Problemet var att han hade typ världens längsta man framför sig, och att dom för tillfället stod så tätt packade att det inte fanns möjlighet att trycka sig åt sidan för bättre sikt heller.
00:42
”Jag börjar tro att du snart sett mer av dom där tjejerna än du sett av AFI”, halvskrek Tristan för att höras över musiken innan han roat följde Kevvas blick mot dom fyra tjejerna som stod snett framför dom. Han hade också sett hur tjejerna vid ett flertal tillfällen vänt sig om och sagt något till honom – vad hade han omöjligt kunnat höra genom musiken –, och tydligt uppskattat uppmärksamheten.
”Kan vara ett korrekt antagande.” Han var inte säker på om det sneda leendet var riktat mot honom eller brunetten som precis vänt sig om mot honom igen. Det hade åtminstone skingrats lite i publiken så att man inte längre behövde klibbas fast i grannen.
Det visade sig dock att Tristan fick problem med sin granne ändå efter att han själv blivit lätt knuffad bakifrån och därmed tappat balansen för en sekund.
”Hey, vad är ditt problem?” Killen var i ungefär samma längd som honom, något kraftigare och hade en bandana knuten runt det ljusbruna håret.
”Va? Sorry, det var någon som snubblade bakom mig”, sa han som förklaring och vände fram blicken mot scenen igen.
”Sorry? Tror du ett sorry räcker?”
”Men shit vad är ditt problem? Vad vill du att jag ska säga? Vi står i en publik på en festival, folk kommer att knuffas.” Han hade vanligtvis någorlunda bra tålamod, men det här verkade vara någon som verkligen gick in för att uppfattas som korkad. Senast igår hade Tristan stått längst fram på en konsert och han hade inte klagat när han blivit alldeles intryckt mot kravallstaketet – just för att man visste att sådant hörde till.
”Åh vad kaxig man kan vara då! Idiot.”
Kevva vände sig roat om mot Tristan när han verkat uppmärksamma småtjafset bredvid. ”Vad gjorde du för att reta upp den där charmören då?”
”Inget”, suckade han och brydde sig inte ens om att svara på kommentaren från idioten på hans andra sida.
”Testa en armbåge i sidan nästa gång det blir fart på publiken.” Det var förstås en klassiker. Rörde sig övrigt folk mycket kunde man alltid råka knuffa sig framåt, eller som Kevva föreslog; råka sticka ut en armbåge.
Lagom till när Kevva såg tillbaks mot scenen satte killen igång igen.
”Jag snackar med dig för fan, fjolla.”
Den här gången flinade Tristan till istället för att sucka. ”Vad gjorde jag som plötsligt fick mig att gå från idiot till fjolla? Det är jag väldigt nyfiken på att höra.”
”Vad är det som säger att du inte kan vara både och? Du ser ut som en fjolla.” Han granskade honom överdrivet. ”Bara sminket som fattas. Och var är det för jävla hår, har du peruk eller?” Killen skrattade till och när han på riktigt verkade försöka sträcka sig efter hans hår tände Tristan själv till. Han hade hållit sig lugn tillräckligt länge nu.
”Vad fan håller du på med?!” fräste han till och grep tag om hans handled. Två tjejer som stått närmast killen på andra sidan flyttade sig undan en bit, men övriga verkade inte ens lägga märke till deras lilla tjafs. Inklusive Kevva som ropat tillbaks ett ´fuck yeah!´ efter uppmaningen från bandets sångare.
Tristans lilla tilltag – som han varit helt befogad till att få ta – verkade göra killen orimligt förbannad av hans blick att döma. Men det var inga ord som kom kastandes tillbaks utan helt plötsligt en knytnäve som han omöjligt hunnit parera. Samtidigt som Tristan chockat tog sig för käken hade Kevva, som uppenbarligen sett vad som hänt, blixtsnabbt vänt sig om.
”Vad i helvete gör du?!” Till synes utan någon tvekan alls riktade han ett eget slag mot killens käke. Och träffade.
”Lägg dig inte i!” utbrast han, och efter att ha spottat åt sidan knuffade han hårt till Kevva. Så pass att han snubblade bakåt, vilket fick betydligt fler människor att dra sig undan.
Tristan såg nästan rött när han grep tag om axeln på idioten och med den andra knytnäven fick in en fullträff. Den där var för Kevva.
Någonstans hörde han röster som sa åt dom att sluta. Och innan en grov hand greppat hans överarm hade han hunnit få fyra knogar rakt över ögat.
Tristan hade dragit sig ur ordningsvaktens grepp och efter att ha ryckts åt i armen utav Kevva hade dom relativt smidigt tagit sig ut från publiken.
”Vad fan var-” Tristan rynkade pannan när han såg hur Kevva haltade. ”Vad hände?”
”Äh jag klev snett när den där jäveln knuffade mig.” Han sträckte ut benet och skakade lite på foten innan han satte ner den ordentligt i nästa steg. Det verkade inte vara någon större fara alltså.
”Jävla idiot alltså”, muttrade Kevva. ”Han måste ju ha varit hög på något. Såg du inte hans ögon?”
Dom fortsatte gå bort ifrån scenen och i riktning mot öltälten.
”Nej jag.. hade fullt upp med att ha koll på hans flygande knytnävar.” Han skakade lätt på huvudet och såg sedan ner på Kevvas steg som var lite haltande igen. ”Är det lugnt med foten eller?”
”Nej jag behöver nog kryckor”, sa han och himlade med ögonen. ”Hoppas du på att jag ska bry mig och fråga hur ditt ansikte känns?” fortsatte han retsamt.
”Jag vet redan att du bryr dig. Du kom ju där som någon jävla undsättare och skulle försvara mig.” Han gav honom en nästan irriterad blick - inte alls spelad nu. Kanske var irritationen delvis ett resultat av den pulserande smärtan i ögat som han försökte ignorera, utöver den smått skadade stoltheten av att ofrivilligt blivit försvarad av Kevva. ”Jag behövde inte det. Jag är fullt kapabel till att ta hand om mig själv.” Det hade varit ren otur att killen hunnit få in några slag på honom. Och visst, Tristan var kanske några centimeter kortare än Kevva, men varken kort eller liten var ord som man kunde beskriva honom med.
”Då gjorde jag en felbedömning.” Och självklart flinade han.
Tristan svarade inte ens och deras tystnad fortsatte tills att dom hade köpt sig varsin öl, tittat runt efter någon sittplats, konstaterat att det var ganska stor brist på det och tagit sig ut igen.
”Hur är det med ögat?”
Det hade varit en modig fråga, med tanke på att Tristan tjurat (det var uppenbarligen inte bara Kevva som kunde vara barnslig ibland..) över just det där. Men han hade i själva verket släppt det ganska snabbt och mest roats över att han fått Kevva att fortsätta vara tyst. Det var ganska ovanligt.
”Så du bryr dig verkligen..” Tristan gav honom ett snett leende innan han tog en klunk öl ur plastglaset.
”Frågade för artighetens skull bara. Sorry.” Kevva-leendet (det var vad Tristan härmed döpte det till) svepte förbi över läpparna innan han fortsatte mer seriöst. ”Du fick in ett slag på honom?”
Tristan nickade.
”Jag med. Då känns det lite bättre i alla fall.”
”Han undrade om jag hade peruk..” Tristan såg något skeptiskt på Kevva. ”Ser det så illa ut? Jag tycker inte det.”
Kevva skrattade. ”Men va, sa han det?” Han sträckte helt oförberett fram handen och drog fingrarna genom hans hår. Och Tristan försökte totalt ignorera rysningen som gick längs nacken. ”Ditt hår ser bra ut. Lovar.”
”Vem sa att du fick röra det?”
”Du hade inget emot det sist”, flinade Kevva och lockade fram ett eget roat leende hos Tristan. Det försvann dock ganska snabbt igen.
”Jag råkade göra Ellen ganska upprörd imorse..”
Kevva höjde ena ögonbrynet. ”Gjorde du?”
Han visste inte om han ville berätta att han dragit en lång monolog om hur svinig han tyckt att hon varit mot Kevva, för lika lite som Tristan velat bli försvarad i publiken ville nog Kevva bli det inför Ellen. Även om han varit frånvarande rent fysiskt.
”Hon började klaga över kvällen när dom där tjejerna kom förbi campet. Och jag lackade ur lite..”
Kevva log roat nu. ”Du lackade ur för att hon var sur på mig? Seriöst, du hade verkligen bäddat åt mig den där första kvällen va?”
”Nej!” utbrast Tristan med ett skratt. ”Nej det är klart som fan att jag inte hade. Jag tyckte du var en ännu större idiot då än vad jag tycker nu.”
”Så du tycker fortfarande att jag är det?”
”Definitivt. Vadå har du gått och börjat tycka om mig eller?”
”Nej.” Istället för vad han hade väntat sig; en retsam kommentar tillbaks eller en flinande huvudskakning så hade Kevva bara gett honom en kort blick innan han höjt sitt glas. Och fortfarande, fyra dagar senare gjorde det honom lika frustrerad som road.
01:19
”Inget mer band du vill se dom sista tio minuterna av?” frågade Kevva och vände blicken mot honom. Dom hade vandrat runt ganska planlöst på festivalområdet tills att dom druckit upp sin öl. Festivalområdet skulle stänga halv två och förutom den lilla incidenten i publiken så tyckte han att det hade varit en väldigt bra sista kväll.
”Nej tror jag klarar mig faktiskt. Eller hade du något du ville se?”
Kevva skakade på huvudet. ”Blir mindre tryck om vi går mot utgångarna nu.”
Väl utanför pep Kevvas mobil till och Tristan kunde inte låta bli att snegla mot skärmen för att se ifall det var den där appen som skulle påminna honom om att han borde äta något. Vilket han i det här läget verkligen inte borde behöva någon påminnelse till. Men det såg ut att vara ett sms.
”Dom har precis kommit tillbaks till tälten säger Jocke. Ska jag säga att.. vi också är på väg eller?” Det kunde vara Tristan som inte gjorde en korrekt bedömning, men någonting i Kevvas blick och frågan överhuvudtaget fick honom av någon anledning att inte vilja svara ja på det.
”Om ett tag kanske? Finns väl säkert inget kul runt om det här området men värt en koll?”
Kevva ryckte leende på axlarna. ”Sure, vi kan utforska dom spännande markerna mellan festivalområdet och campingen.”
”Du låter skeptisk nu ja, men vi kanske kommer bli helt förbluffade av något snart”, flinade Tristan.
01:42
”Förbluffad sa du? Jag börjar tvivla alltså”, retades Kevva. ”Nej men seriöst, det var väldigt skönt ute nu i alla fall.”
Tristan höll med. Större delen utav dagen hade nästan varit för varm, men nu var det behagligt på det där sättet som ibland – men inte särskilt ofta – inträffade under sommarnätterna även i Sverige. Han tog ett bloss på ciggen han tänt för en stund sedan och såg sig omkring i den mörka omgivningen som till mesta del bestod utav träd. Längre bort syntes en cykelväg och ännu längre bort kunde man se konturerna av stan. Det var tyst också. Någonting som verkligen hade blivit till en sällsynthet dom senaste dagarna och nätterna. För även om det vanligtvis inte varit någon musik på campingen efter klockan tre så hörde man hela tiden röster någonstans ifrån. Nu var dom få ljuden som hördes så pass avlägsna att dom knappt kunde räknas.
”Vad är det där för något där borta? Ser ut som ett sånt där elhus va?” sa Kevva och pekade bortåt.
”Vart menar du? Jaha där. Jo, ser ut som det. Vadå?”
”Jag tror att det är en slänt precis nedanför? Tror att jag var här och pissade någonstans första natten när vi lämnade området?”
Tristan kunde inte hålla tillbaks ett skratt och avbröt den eventuella fortsättningen. ”Okej Kevva, vad är poängen med att det är ett elhus där borta, en slänt och att du har pissat här någonstans?”
”Alltså ja, poängen är att jag tror att det här området ligger ganska brant? Och om vi klättrar upp på det där elhuset så borde vi kunna få en ganska schysst utsikt mot soluppgången? Den är åt det hållet va?”
”Jag.. vet inte.” Han rynkade pannan lite. ”Frågade du precis om jag ville titta på soluppgången med dig?”
”Ja absolut, missade du detaljen att jag också berättade att jag gömt en flaska champagne och jordgubbar där uppe?” Kevva flinade till. ”Mig kvittar det om du tittar på den.”
Ett rökmoln lämnade Tristans läppar när han roat andades ut och började gå efter Kevva. Undra om det var den här personligheten som fått Ellen att falla för honom också? Han hade något fånigt hopp om att Kevva inte alls varit såhär mot henne, att det lite smådryga sättet som ändå blev så charmigt inte varit någonting han visat henne på samma sätt. Isåfall hade hon varit ännu dummare som inte tagit tillvara på det hon haft med honom.
”Jo men det här blir perfekt”, sa Kevva efter att ha hävt sig upp och kommit på plats. ”Så länge vi är säkra på att solen går upp på den här sidan vill säga.. Borde man inte veta sånt?”
”Jo jag antar det”, flinade Tristan.
”Behöver du hjälp eller..?”
”Nej.” Om han så skulle behöva stå och hoppa i en timme för att kanske till sist nå upp med fingrarna till kanten och dra sig upp så skulle han gjort det istället för att låta Kevva sträcka ut en hand till honom. Han tänkte inte ge honom den tillfredsställelsen. Han var ju verkligen inte kort, det var bara Kevva som fick det att kännas så eftersom han var längre än lång. Han slapp i alla fall hoppandet för efter att ha fått fäste med foten mot en liten kant till ventilationsluckan kom även han upp på taket. Oavsett om dom ens skulle orka sitta kvar där tills att solen gick upp så var det en fin utsikt redan nu. Till vänster gick det återigen att se silhuetten av stan och vattnet, och rakt fram kunde man förutom den enorma fullmånen se trädtopparna långt där borta tack vare månskenet.
”Shit vad fint ändå.”
”Mm”, svarade Kevva och lutade sig bakåt på armbågarna. ”Hade nog varit rätt coolt att se åskvädret härifrån också, med blixtarna och så.”
”Och det hade förmodligen blivit det sista vi gjort då.”
Dom skrattade lågt båda två innan Tristan tände en ny cigg.
”Har du en till? Jag la ur mitt paket när vi gick tillbaks till tälten på kvällen”, sa Kevva och satte sig upp igen.
”Här.” Han kastade över både paket och tändare och sneglade sedan på Kevvas profil när han satte en cigarett mellan läpparna och tände den. Han hade tagit av sig kepsen vilket gjort håret lite rufsigare. När han blåste ut ett rökmoln var Tristans blick tillbaks till den fylliga underläppen och han tänkte återigen – något frustrerat – precis vad han gjort i bilen när han först fått syn på den andre. Helvete vad snygg han var.
02:22
”Men alltså vi borde kunna ringa in på ett ungefär när den bör gå upp.” Tristan hade armbågen stödd mot det ett av dom uppdragna knäna och drog långsamt fingrarna genom håret. ”Det har varit mörkt vid halv fyra, för jag var och hämtade vatten vid den tiden en natt och snubblade för att jag typ inte såg någonting. Men jag tror det var ljust när Sam väckte oss igårnatt? Vad kan klockan ha varit då?”
”Fem?” sa Kevva skeptiskt där han satt med ett av sina långa ben utsträckt framför sig och det andra uppdraget med armen vilandes över knäet. ”Nej fyra känns mer troligt.”
”Mm. Kanske är typ kvart i fyra den går upp då?”
Istället för ett direkt svar hördes en road utandning ifrån den andre. ”Såg inte den där tidigare.” Tristan insåg att han måste titta på den tatuerade textraden han hade på insidan av överarmen, den armen som var extra synlig nu när han fortfarande hade handen i håret. som en glasbit i en vattenpöl som frös. ”Var det din första tatuering? När du var 16, svår, och Kent var dina gudar? Som du nu inte ens lyssnar på längre?”
Tristan skrattade lågt till. ”Varför har du sånna fördomar om mig? Nej det var inte min första, den här var”, sa han och drog ned halslinningen på linnet en bit för att göra den stora tatueringen mer synlig. Kevva såg nästan imponerad ut.
”På riktigt?”
”Ja. Vadå, du gjorde en pytteliten som första eller? För att du var orolig att du inte skulle palla? Kan du visa pricken eller?”
”Ha ha.”
”Men nej jag var inte svår, jag var nog bara jävligt jobbig som 16åring. Och jag älskar fortfarande Kent.” Han rynkade pannan något och såg på Kevva igen. ”Hur kan du förresten ens veta att det är en text från dom? Det är knappast en av deras mest kända låtar.”
”För att jag är ett fan själv.” Han ryckte lätt på axlarna och Tristan knuffade till honom med sin egen axel.
”Du borde tatuera in att du är en tönt.”
Dom skrattade tyst innan dom istället riktade blickarna mot himlen, men det fanns ännu ingenting som tydde på att det var på väg att ljusna i horisonten. Under handflatan kändes taket fortfarande varmt efter solstrålarna som legat på under dagen.
03:16
”Jag tror jag ger upp det här snart.”
”Vi kan inte ha suttit här i flera timmar för att du ska ge upp när den säkert går upp om..”
Kevva vände roat blicken mot Tristan. ”Exakt. Om ytterligare två timmar eller något.”
”En. Men okej.” Han var nog beredd på att ge upp han med. En timme kändes långt att vänta.
Ändå återgick dom till att vara tysta och blev sittandes där på taket.
Tristan hade långsamt sjunkit in i egna tankar och satt för tillfället och drog loss små trådar från festivalarmbandet. Men så vände han sakta blicken åt sidan och mötte i samma sekund Kevvas. Han visste inte om han råkat titta åt hans håll precis samtidigt eller om han kanske till och med sett på honom en stund? Ingen utav dom sa någonting och det var inte heller någon som vek undan med blicken. Kevvas var inte ens retsam. Efter ytterligare någon sekund slog den andre ändå ned sin, bara för att fukta sig om läpparna och sedan långsamt se upp igen. Skjut mig.
Tristans läppar vibrerade nästan under den tiden det tog för Kevva att sätta ner handen alldeles intill honom, luta sig fram, lägga den andra handen om hans nacke och äntligen kyssa honom. Men när läpparna väl hade tryckts mot hans hade det varit värt dom där rent plågsamma sekunderna. Tristan lirkade enkelt in sin tunga mellan Kevvas läppar och kände en behaglig ilning längs hela ryggraden när den andre lekfullt besvarade kyssen. Tristan vred på sig så att han kom i ett bättre läge och lät direkt fingrarna leta sig upp till det mörkblonda håret. Kyssen som börjat ganska enkelt gick snabbt vidare till att bli både djupare och hetsigare och snart fann han sig själv gränslad utav Kevva. Han var tvungen att ta stöd med ena handen bakom sig men tog ett desto fastare grepp om hans nacke med den andra. När Kevva retsamt bet tag i den silvriga ringen i hans underläpp slog Tristan upp ögonen och mötte den gråblåa blicken. Han tyckte om att plåga honom, hade inte blicken avslöjat honom så hade definitivt leendet gjort det. Tristan var nära på att morra till men övertog istället initiativet och kysste hårt Kevva samtidigt som han förflyttade handen ifrån nacken till nederdelen av hans rygg för att kunna trycka honom närmare sig. Han kunde utan problem känna hur hård Kevva var och den här gången kunde han inte hålla tillbaks ett dovt läte. Kevvas egna andetag lät också något tyngre och när Tristan dessutom placerade händerna över hans jeansrumpa hördes en liten skälvning mitt i ett utav andetagen.
Tristan tyckte inte alls att han fick känna tillräckligt mycket av den där kroppen när dom satt upp utan greppade tag om Kevvas midja för att på ett så smidigt sätt som möjligt få ner honom på rygg istället. Om det hårda stentaket kändes obekvämt var det i alla fall inte något Kevva klagade på. Hans händer hade letat sig in under Tristans linne och kände sig uppför ryggen innan han greppade tag om hans axlar.
”Mmh.” Han stönade lågt till när Kevva lyfte något på låret och tryckte det precis mot vart Tristan ville ha det.
03:57
”Tristan..” Kevva tryckte något andfått handen mot hans bröst. ”För i helvete..”
”Vad?” Med byxorna uppknäppta och med läppar som redan började kännas svullna rätade han på sig.
”Vi har missat det. Vi har missat den jävla soluppgången.” Kevvas skratt lät trött när han drog handen – inte den hand som för en stund sedan gjort väldigt trevliga saker med Tristan dock - genom håret. Och mycket riktigt, solen hade redan gått upp. Den stod inte högst upp på himlen än, men den var definitivt tillräckligt högt upp för att det inte skulle klassas som en klassisk soluppgång. Det hade ju varit meningen att dom skulle få se den kika fram i horisonten.
”Det sög ju.”
Kevva började flina. ”Du ja.”
Okej han hade helt klart levererat den till honom – dock oavsiktligt.
Helt onödigt hade det ändå inte varit för den rosaorangea himlen levde helt klart upp till den fina utsikten dom haft som plan att beskåda. Definitivt en scen värdig Lejonkungen eller någon annan Disneyfilm som krävde en schysst bakgrund till en typisk Disneylåt.
”Det är nu vi borde gå och väcka Sam va? För att ge igen för sist”, sa Tristan roat efter att ha landat på fötterna nedanför elhuset. Han fick inte något direkt svar ifrån Kevva och när han vände blicken mot honom såg han hur han tryckte några fingrar mot tinningen.
”Är du okej eller?”
”Ja jag har överlevt huvudvärk tidigare”, sa han och började gå i riktning mot campingen.
”Det kanske beror på.. Eller jag menar, du har väl inte direkt ätit så mycket idag?”
Kevva såg sig snabbt om över axeln och det lättsamma och roade från uppe på taket var som bortblåst. ”Jag sa ju att jag inte ville att du skulle lägga dig i. Jag menade det.”
”Ja förlåt, jag tänkte bara-”
”Gör inte det. För det första har du inte haft koll på mig varje sekund – det hoppas jag åtminstone att du inte har för det skulle seriöst göra mig förbannad – och vet inte hur mycket eller lite jag ätit, och för det andra.. Visst, vi har hängt med varandra och det har inte varit ofrivilligt hela tiden.” Han hade väntat sig ett litet retsamt leende efter just det, men det syntes inget sådant trots den korta tystnaden innan han fortsatte. ”Men vi är inte kompisar på något sätt, och du borde inte lägga dig i. Det är inte din sak på det sättet.”
Det Kevva sa sårade honom i ungefär en sekund. En del, eller egentligen allt, han sa var väl egentligen sant, men han hoppades i och för sig på att Kevva såg honom som något liknande en kompis efter dom här dagarna – åtminstone efter dom senaste då dom ändå hade haft ganska så kul, men han trodde inte riktigt att han menat att låta så hård som han gjorde. Han gissade mer på att det hade med det känsliga ämnet att göra, att han blev stressad och obekväm över att Tristan nämnde det. Kanske hade han lite ångest över att han ens berättat det. Tristan förstod honom och det hade faktiskt varit dumt av honom att nämna det. Kevva ville inte – och brydde sig nog inte heller – att någon oroade sig för honom.
Dom sa ingenting mer på vägen tillbaks och det kändes fortfarande en aning stelt när dom gjort sig klara och lagt sig i sovsäckarna. Tristan ville helst undvika att somna på det sättet.
”Du Kevva.”
”Nej.”
Han rynkade smått pannan. Var han verkligen så sur? Eller var han bara tillbaks till att vara den där dryga Kevva han varit från första början?
”Okej..?”
”Jag vill inte höra ett jävla förlåt eller något. Seriöst, ältar du fortfarande det där med att du inte ska lägga dig i?” Han vred huvudet åt sidan för att se på honom. ”Kom över det.”
Kevvas blick – vars retsamhet fladdrade förbi i rekordfart men inte obemärkt - var det enda som behövdes för att Tristan skulle kunna konstatera att han var tillbaks till den dryga versionen av sig själv. Det gjorde honom mer än nöjd.
”Jag tror ditt ego börjar bli lite väl stort nu. Tror du verkligen att jag går runt och tänker på dig så fort jag är tyst? Jag skulle säga godnatt tönt.” Vilket ju förstås inte alls varit planen, men lika mycket som Kevva var Kevva så var Tristan Tristan. Det var egentligen rätt galet hur snabbt dom hittat sin grej. Var väl dock tur att festivalen inte var längre än så här, för dom skulle förmodligen ha retat ihjäl varandra om dom tvingats tillbringa fler dagar tillsammans. Men även det skulle förmodligen ha blivit bitterljuvt.
Han hörde en låg, road utandning från Kevvas håll. ”Godnatt.”
blir så glad att ni faktiskt är några stycken som läser min story! och blir lika glad av att få höra vad ni tycker (:
(och en parentes. när jag skapar nya karaktärer brukar deras namn(eller saker dom gör) av någon anledning dyka upp irl för mig hela tiden. nu dök det upp en all time low-konsert som jag ska på - efter att jag skrev det här kapitlet haha.)
|
| Kommentarer | | arbok - 2 jul 17 - 18:29 | alltså (((: jag hoppas att Kevva åtminstone ätit någonting när de andra inte sett, för annars måste han vara superhuman som klarar av att dricka och hoppa i konserthav utan att ha någon näring i kroppen. Mår typ dåligt bara jag tänker på det ):
Tristan kör stenhårt på att försvara Kevva (vilket jag förstår) men känner på mig att det kan bli ett ordentligt bakslag om Kevva skulle få reda på det... får känslan av att han skulle kunna bli ordentligt upprörd, med tanke på hur arg han blir på Tristan för maten och sådär... Tyckte dock det var roligt att Ellen tyckte det var synd att Kevva inte flög iväg med tältet hahaha <3 såg det framför mig hur Kevva låg kvar där inne när tältet blåste iväg.
Hoppas smått på att Kevva åtminstone ska svälja stoltheten och kalla sig för kompis till TRistan innan festivalen är slut, för de är knappast fiender längre och det vet han ju om. Fast han kanske tycker att han är för tuff..
Jag skulle verkligen skriva en bättre kommentar men det verkar inte bli något mer imponerande än detta för denna gången, hehe... | | loversarelonley - 2 jul 17 - 12:40 | Haha såå typiskt att de missade soluppgången efter att de väntat så länge!
Men som vanligt jättekul att läsa! Gillar att de försvarar varandra, det är fint!
Men jag hoppas ju att det är lite mer att läsa. Hoppas i hemlighet att nästa del inte är sista haha!
Jag fastnar väldigt fort för dina karaktärer och storys att jag alltid tycker att novellerna är för korta.
Jag vill alltid ha mer haha! |
|
|
|
