Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Vad ska du bli när du blir stor? [Kap1]

På högstadiet var det lätt att bli populär. Klä dig trendigt och ha en attityd som om du inte bryr dig och alla krälade kring dina fötter och ville vara din vän. I stan där jag gick gymnasiet var det för lätt att bli populär, det var ingen riktig utmaning. Jag hade bara hoppats på att någon sagt åt mig att växa upp och att popularitet inte var allt. För när du väl hoppat runt på det där förbannade flaket och skrikit ut ”Fy van vad vi är bra” och vaknar upp morgonen efter med en bakfylla från helvetet, inser du att du egentligen inte har någon aning om vad du håller på med.
Det har nu gått två månader efter den dagen. Den vita studentmössan låg uppslängd på bokhylla, grå av damm. Jag var 50 facebook vänner kortare, ett aktivt val, skulle vara skönt att slippa folk från skolan jag ändå aldrig pratat med. Jag hade ett sommarjobb på Tiger of sweden, genom kontakter såklart. Pengar var egentligen inga problem, jag skulle alltid kunna tigga från mina föräldrar. Men samtidigt ville jag på något vis bevisa att jag kunde göra något själv.

Nadja 13:14: Säg inte att jag måste gå själv i ikväll?

Hanna 13:14: Jag tänker inte gå, festen är hos Anton och jag vägrar.

Nadja13:15: Alla kommer gå dit?

Hanna 13:15: Bättre skäl till att hålla sig borta?

Najda: 13:16: Om jag lovar att sparka honom mellan benen om han blir äcklig mot dig?

Hanna13:16 : Haha, vilken syn, men skulle vilja göra det själv då, svaret är fortfarande nej.


Jag sträckte ut mig på sängen och la en hand om min kurrande mage. Moblien fortsatte att vibrera konstant bredvid mig. Men Nadja fick klara sig själv när det kom till Antons fest. I ett pipande satte jag mig upp och försökte tämja morgonfrillan genom att dra några fingrar genom de blonda lockarna. Solen stod för högt på himmelen så jag vågade inte titta på min digitalklocka. Förädlarna hade redan åkt iväg på jobbet. Kaffekokaren i köket fick vem som helst att vakna, detsamma gällde pappas klampade steg. Nä, istället drog jag av den slitna ljusgrå t-shirten och försökte hitta vettiga kläder att ta på mig idag. Min garderob var egentligen inte så färggrann. Förutom några blommiga klänningar som jag fått lov att ha på mig under någon av pappas alla jobbmiddagar. Egentligen ville jag bränna den färggranna blomsterängen, fast en av dem hade gett mig en bilreparation så jag klagade inte. I slutändan blev det en vit slapp t-shirt och ett par svarta korta shorts.
När jag äntligen fått till en sotig sminkning och röda läppar gassade solen och gjorde mitt sovrum kvavt. Alltid med mörk sminkning framhävdes min frostiga blick som matchade min ögonfärg. Jag gillade det. Håret var utom hjälp så det fick vackert stå ut med en medveten slarvig knut. Magen gjorde sig påmind om att jag inte ätit något. Frukost, eller snarare sen lunch insåg jag när jag tittade ned på min mobil, var på sin plats.

Att äga en bil hade många fördelar. En av dem var att det tog tjugo minuter till stan. Så på bara 45 minuter från att jag varit i mitt kvava rum hemma så satt jag nu med en latte på kajen. Nadja skulle komma snart och joina min lunch. Undertiden roade jag mig med att spana på folk dold bakom mina stora solglasögon. Som alltid när det var varma sommardagar hade alla samma tanke. Solen är skön, glass är gott och parker är mysiga. Många barnfamiljer och många par lapade sol som katter i gräset runt mig. Själv satt jag på trädäcket med ena foten dinglade över älven. En tvångstanke fanns att jag råkat snöra mina svarta sneakers för dåligt och de skulle falla av. Trots att jag visste att det var omöjligt.
”Eric kom ned därifrån!”
Det påståendet tillsammans med en massa killbröl fick mig att vända mig mot ljudet. Ett gäng killar kring tjugo stod ute på kajens avsatts. Ett ställe där många par tog fina kort över älven under solnedgången. En av dessa killar hade hoppat upp på avsatsens metallräcke och gick balansgång. Det var något med hans mörka yviga hårman tillsammans med det vilda leendet som gjorde mig intresserad. Att han dessutom hade på sig en svart tanktop som framhävde de skulpterade armar gjorde ingenting heller. Synd att han var en idiot, han skulle kunna falla i älven och drunkna. Denna Eric visade sig säkert bara cool inför sina vänner, dessutom. Med utsträckta armar gick han både framlänges och baklänges, gjorde ett försök att ställa sig på händer vilket fick hans kompisar att bröla igen och kasta sig mot honom. Såklart skrattade han bara men hoppade tillslut ned.
”Förlåt att jag är sen”
I ögonvrån såg jag en figur med ljusrosa linne och brunt blankt hår sätta sig bredvid mig, Nadja. Jag vände mig mot henne och log. Vi var så olika. Hennes ögon utstrålade värme och den fräkniga solbrända näsan gjorde henne så charmig. Att ingen ätit upp henne än var en fråga i sig. Det chokladbruna håret dansade i sommarbrisen och hon placerade några lockar bakom örat. Mest för att det inte skulle fastna i hennes roséfärgade läppstift.
”Du får bjuda på lunch”, sa jag på skämt, jag hade redan lovat att jag skulle göra det. ”Vad tycker du om de där?”, fortsatte jag och nickade mot grabbarna på avsatsen, de hade knäppt varsin öl nu.
”Ser ut som fuckboys?”, sa Nadja och höjde ett ögonbryn.
”Älskar att jag förstört dig”, log jag smått, Nadja skulle aldrig ens använt ordet fuckboy innan vi börjat umgås, jag kände mig rätt stolt. ”Ja, trubbel, typ?”
”Det kommer från rätt person”, skrattade hon och stötte mig lätt i axeln.
”Jag är trubbel på ett bra sätt”, sa jag och knyckte lite på nacken och satte mina solglasögon i håret. ”Ska vi röra på oss?”
Jag kastade en sista blick på Eric som stod där med händerna nedstoppad i fickorna och lyssnade på sin polare som satt på räcket. Då mötes våra blickar, hans grå ögon ögnade mig uppifrån och ned och han log ett snett leende. Uppenbarligen gillade han vad han såg. Leendet var dock för invant för att vara äkta. Det gjorde honom tyvärr tio gånger snyggare, om det ens det var möjligt. När jag inte gav honom någon reaktion vinkade han. Jag satte solglasögonen på näsan och slängde min lattemugg i närmaste soptunna. Verkligen en fuckboy.
Vi satte oss på Rosts uteservering. Det var svalt i skuggan och jag ångrade att jag inte tagit med mig en kofta. Huden hade dragit ihop sig till knotter på armarna. Lite avundsjukt tittade jag på Nadja som beställt svampsoppan. Själv petade jag runt i min sallad, tydligen var jag inte så hungrig som jag trott. Antingen det eller om magen gett upp hoppet om mat och sluta klaga. Jag trodde på det sistnämnda
”Jag får helt enkelt börja på Max”, sa Nadja skämtsamt och bröt en bit bröd och doppade i soppan. ”Måste ju få pengar någonstans ifrån”
”Att lukta pommes och täppa igen porerna med frityrflott, mums, för all del”, sa jag började dissekera en körsbärstomat med gaffeln. ”Skämt åsido…”
”Det är ändå ett jobb?”, sa Nadja och himlade lite med ögonen. ”Men på tal om något annat, kommer du till Anton?”
”Nej”, sa jag kort. ”Han kommer bara flörta järnet med mig för att vilja ligga”
Bara för att det hade gått en gång trodde Anton att han hade något freecard till mig, den stackars pojken fattade inte. Den kvällen hade jag varit full och han var snygg, det var allt som hade behövts för att göra mig nöjd. Att han var dryg och hade mer muskler än hjärna var en annan sak.
”Vi tänkte hänga hos Simon först”, sa Nadja och la huvudet på sned. ”Det kan du väl komma på?”
Andra kanske skulle blivit smickrade av Nadjas försök att lirka med mig. Jag kände mest irritation, trots det så drogs det lite i mina mungipor. Okej, hon var väl ändå rätt söt när hon satt där med hundvalpsögon och verkligen trugade.
”Okej”, nickad jag och äntligen gjorde jag slut på tomatens lidande och förde den till munnen. ”Men jag följer inte med till Anton”

Kvällen kom ganska snabbt och jag hade inte bekymrat mig att svida om. Vi skulle ändå bara vara hos Simon. Jag låg på mage i min säng och fördrev tiden med min mobil tills Nadja sminkat sig klart. Hon hade lånat en svart tajt tröja av mig som jag köpt billigare genom mitt jobb. Förtillfället satt hon vid mitt sminkbord och försökte välja läppstift. Hennes handrygg var redan full av en mängd olika nyanser av brun, rosa och persika. Vi skulle vara där på kanske en timma, än så länge var det lugnt. Det var egentligen bara mysigt att ta det lugnt tillsammans. Sedan älskade jag faktiskt mitt rum. Vitt och ljust och högt till tak. För kanske tre år sedan hade jag målat om och rensat bort allt onödigt skit. Sedan gillade jag mitt stora fönster som jag bombarderat med kuddar. Att sitta och läsa där var fantastiskt med utsikt över vattnet.
”Vad ska jag ta?”, sa Nadja för kanske tionde gången och frustrerat drog ihop ögonbrynen. ”DEN är jättefin men jag är rädd att se ut att ha gulsot”
”Ta någon mörkare då?”, föreslog jag och satte mig upp, ryggen höll på att ta alldeles för mycket stryk.
Då såg jag att Antons profilbild på facebook dök upp i en messengerbubbla. Motvilligt öppnade jag den och ångrade mig genast när jag såg vad han skrivit.

Anton 17:30: Snälla babe, kom! ;)
Hanna 17:31: Nej, kan inte. Och säg inte babe till mig.


De tre punkterna började röra på sig i chatten. I samma veva det plingade till slängde jag mobilen på sängen. Den studsade en gång på mitt beigea överkast innan den landade med skärmen ned mot madrassen. Jag hade inget intresse att snacka mer med honom. Istället hjälpte jag Nadja att välja ett snyggt persikefärgat läppstift, mitt favorit för det passade till allt enligt mig.
Timmen hemma hos mig gick snabbt och himmelen började färgas orange och kastade långa skuggor över asfalten. Måsarna hördes alltid från kajen, till och med i centrum vid ett garagekomplex. Till synes var vi några av de första som anlände till Simon fest. Det eldröda håret och stora svarta töjningarna var omöjliga att missa. Hur han sedan tornade upp som en fyr där han stod tillsammans med några obekanta killkompisar utanför garageporten hjälpte såklart också. Irritationen i mig växte när jag inte kunde placera någon i hopen av människor. Vilka var det han bjudit egentligen? Ljudet av bilmotorn avslöjade vår ankomst. Simon vände sig mot oss med ett brett leende. När vi kom närmare viftade han ivrigt med händerna. För ovanlighetensskull så körde jag bil. Utan större problem parkerade jag KIA:n utanför garageporten. Jag hann knappt stänga av bilen innan dörren till förarsätet flög upp och Simon nästan välte in i mitt knä. Ljudet från dunkande musik välde in tillsammans med honom.
”God dag mina damer, vad bra att ni är här!”, skrattade han dumt och tittade på mig, hans hasselnötsbruna ögon försökte fokusera på mig som ryggade tillbaka av öllukten han spred i hela bilen. ”Det finns förfriskningar inomhus, cider, öl, tequila, rom… eller ja barndricka till designated drivers dårå”
Jag plirade bara mot honom och blåste upp mina kinder innan en suck undslapp mig. Vilket fick han att skratta och klappa mig på axeln. Om klappen var en tröst eller för att han behövde stöd för att räta på sig utan att vingla var en fråga i sig. Hur som helst skakade jag av mig den när han verkade hyfsat stabil och jag reste mig. Smällen när jag stängde bildörren blev lite mer aggressiv än vad jag tänkt, men det var lika bra. Ljudet gjorde att jag och Nadja fick alla blickar på oss vilket kanske inte hade varit meningen. Fast ingen av oss klagade när hopen av killar skapade väg för oss när vi gick mot garagets dörr. Det var när jag kom lite närmare som jag kopplade vart jag sett dessa killar. Det var fykcboysen från kajen i morse. Vad gjorde de här? Av alla år av uppmärksamhet fanns det i benmärgen att känna om någon tittade på mig. Trots att jag inte visade det märkte jag i ögonvrån hur ett par grå ögon synade mig.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
arbok - 2 jul 17 - 18:42
Min absoluta favoritdel i denna lilla somriga del är fortfarande att snygga killen vinkar och Hanna reagerar enbart med att kasta lattemuggen och ignorera honom. Så himla kul. Rätt åt pojken, vet inte ens vem han är men får känslan av att han säkert är van vid att få uppmärksamheten han vill ha.
Tycker också det verkar helmysigt med två kompisar som är olika, att Nadja är så himla söt men har blivit "förstörd". (Också roligt att snubbe med muskler dög till att ligga med men inte mer, hehe. Uppfriskande att få läsa om en tjej som inte bara finns till för snygga killar och dör om hon inte får hans uppmärksamhet, du vet.)
Heja heja!
ilenna - 2 jul 17 - 02:46
åh vad söt den här storyn kommer bli, känner jag på mig. det var länge sen jag läste något i jag-form också.
gillar en massa små detaljer (och helheten såklart) så slänger ur mig lite random sånna här:
Leendet var dock för invant för att vara äkta.
Hennes handrygg var redan full av en mängd olika nyanser av brun, rosa och persika. (en sån där typisk sak som man ofta själv gör, tycker att sånna detaljer gör det hela lite mer levande.)
Och säg inte babe till mig. (go girl haha.)
Smällen när jag stängde bildörren blev lite mer aggressiv än vad jag tänkt ( också en sån där sak som gör det levande och får det att kännas som att man är med och ser/hör vad som utspelar sig :))

och hallå, jag älskar gråa ögon på karaktärer. (gröna och gråa ögon är helt klart mina soft spots haha.)

Skriven av
Vapor
2 jul 17 - 01:27
(Har blivit läst 274 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord