Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

mr sunshine [del 2]

08:54
Det var inte ett larm han vaknade till morgonen efter utan Kevvas mobil-plingande som redan börjat bli väldigt bekant. En oerhört vild chansning; Ellen.
”Pepp på att se passenger idag då?” frågade Tristan och strök luggen ur ansiktet. Kanske hade Kevva kommit över besvikelsen att William inte följt med, eller åtminstone insett att det inte var Tristans fel.
”Jag ska inte se någon himla passenger.” Antingen var Kevva frusen av sig eller så var han inte lika bekväm med att visa sig utan kläder när han inte hade mobilen och snapchat redo i handen. Han hade nämligen sovsäcken så högt uppdragen att det faktiskt såg komiskt ut. Själv började Tristan känna av lite utav den där cellskräcken bara genom bristen på syre i det lilla tvåmannatältet. Därmed skulle han väl tyvärr bli tvungen att missa chansen att se Kevva i bar överkropp eftersom han verkligen behövde få komma ut. Efter att något osmidigt fått på sig sin tröja – tält var inte gjorda för att byta om i – plockade Tristan åt sig sina jeans och kröp fram till den så kallade dörren.
”Ska jag lämna öppet?” Han såg sig om över axeln och fann Kevva med mobilen i handen nu. Oavsett vad han precis läst verkade han inte ha någon plan på att svara för han la ifrån sig den och sjönk ner mot kudden igen.
”Gör som du vill.”
Han fick nog helt enkelt ge upp det där med att socialisera med Kevva. Eller så skulle han fortsätta bara för att jävlas med honom.
Utanför var det redan mycket folk i rörelse och om några kollade åt hans håll fick dom en helt gratis titt på hans endast boxersklädda underkropp innan han fått på sig dom tighta jeansen.
”Morrn!” hälsade Brendan glatt och höll sedan upp en stor papperspåse. ”Jag har fixat frukost.”
”Har matvagnarna öppnat redan?” frågade han, fortfarande något sömnigt. Klockan var inte mer än nio och festivalområdet skulle öppna om först en timme.
”Ja, fast dom sålde inget som klassades som frukost. Det här har jag fixat nere ifrån stan.”
”Men va, hur tidigt var du uppe egentligen? Du ser inte ens trött ut..” Han sa det sista med en misstänksam blick.
”Jag vet, visst är det orättvist?” Tristan hade inte hunnit se Sam, men han satt i en utav stolarna utanför deras tält. ”Han är fullast men också den som är piggast dagen efter. Måste vara något med det där irländska blodet.”
Brendan flinade bara. ”Sluta klaga, ni får frukost levererad tack vare mina bra gener. Kevva rör på arslet och kom ut därifrån!”
Jocke kom gående från det mindre trevliga området – bajamajorna – och sköt upp sina pilotbrillor i håret. Vädret verkade lovande för att sådana accessoarer skulle behövas även idag. Nice.
”Tjena, lyckats sova något?” Av den trötta blicken under solglasögonen att döma såg det inte ut som att Jocke gjort särskilt mycket utav det.
”Jadå. Överlevde också.” Han kastade en road blick mot Sam innan han drog fram sitt ciggpaket och satte sig ner i en låg solstol han också.
Lagom till att Brendan dukat upp – rejäla frallor och drickyoghurt, hade han nämnt att han tyckte om den här killen? – gjorde Kevva dom sällskap. Han hade samma vita linne som igår och erbjöd också därför samma trevliga exponering av tatueringar och snygga armar. Frisyren var betydligt vildare än igår men det hade han strax ordnat med fingrarna.
”Vad är det här, är vi på Mulle eller?” flinade han och satte sig ned i gräset. ”För jag gissar på att det är du som har ordnat Brendan?”
”Damn right. Vill du ha ost eller skinkfralla? Jag kan ta vilken som”, sa han och höll fram dom två som var kvar efter att dom andra redan plockat åt sig.
”Det räcker med yoghurt för mig. Men tack.”
”Men vadå, det är klart du ska ha en smörgås.” Brendan höll fortfarande fram frallorna. ”Kevva.”
”Jag sa att det räcker med yoghurt.” Han verkade inse sin lite korta ton för när han fortsatte var det med ett snett leende. ”Men du kan få packa en matsäck åt mig om du vill. Kan få skriva ditt nummer på min arm ifall jag skulle tappas bort också.”
Den skämtsamma vändningen verkade ha varit tillräckligt för att göra Brendan nöjd igen.

01:50
Om det varit svettigt i tältet så var det ingenting mot hur det kändes mitt i publikhavet till Falling in Reverse. Dom var ett av dom sista banden att uppträda innan festivalområdet stängde för kvällen och det var i väntan på den konserten som Tristan först hunnit känna efter hur ont han hade i både fötter och kropp. Han hade ätit en hamburgare mitt på dagen med Jocke, Maddox och Nash men förutom den lilla pausen hade dom varit igång från klockan tio till nu när klockan närmade sig två. Värken i hälarna och ryggen hade dock varit totalt värt det för det hade inte funnits någonting alls att klaga på. Vädret hade fortsatt vara på topp, banden han sett – både dom han redan planerat att se och dom mer okända han gått på för skojs skull – hade levererat, och hans festivalsällskap var A+.
Möjligtvis var det där sista en något förskönande beskrivelse. För dom han för tillfället hade sällskap utav var Jocke och Kevva, och med den sistnämnda kunde han väl inte slappna av till hundra procent med. Döm därför av hans förvåning när Kevva slängde upp en arm om hans axlar när extranumren precis satte igång. Kevva som för mindre än en timme sedan återigen snäst till åt honom.
”Vi lär skicka en video till William så han får vara med lite grann i alla fall!” skrek han i Tristans öra och drog samtidigt till sig Jocke med den andra armen.
”Visst!” ropade Tristan tillbaks och fick trots det ytterst trånga utrymmet fram mobilen ur fickan. Samtidigt som han försökte att inte lägga alltför många tankar på hur irriterande trevlig Kevvas varma arm kändes kring honom. Han växlade till selfieläget så att dom kunde spela in sitt skrålande som William säkert skulle få tinnitus av innan han filmade scenen några få minuter också. Han hade sms:at lite kort med sin kompis tidigare under dagen och till hans lättnad hade han låtit betydligt mindre deppad. Han hade inte låtit överdrivet positiv, men det hade inte längre varit lika nattsvart. Hans hobbypsykologförslag om att skriva en varsin lista hade tydligen tagits emot bra – och inte alls resulterat i tjugo punkter om vad Melina hatade med honom.
När spelningen var klar hade dom med myrsteg börjat ta sig mot entrèerna som nu fungerade som utgångar och det blev uppenbart på ett helt annat sätt hur mycket folk det faktiskt var på festivalen.
”JOCKE!” någon skrek längre bort och när Tristan vred på huvudet fick han syn på Brendan som viftade med armen. Bredvid kunde han se Sams blonda hästsvans också.
”HEJ!” ropade Jocke tillbaks. ”Vart stod ni?!”
”Typ längst bort till höger! Fy fa-an vad bra dom var! Han är både en sjuk jävel och kung, Ronnie!”
Dom gjorde ett försök att ta sig till Brendan och Sam och kom ungefär halvvägs innan folkmassan började trycka på alltmer och istället splittrade Tristan och Kevva ifrån Jocke. Den sistnämnde lyckades dock få en knuff i rätt riktning och hade snart återförenats med dom andra två kompisarna.
”Vi ses vid tälten eller något!” ropade han flinande.

Det hade varit något utav ett lämmeltåg även utanför festivalområdet men så småningom – på väg mot campingen för Tristan och Kevvas del – hade det äntligen gått att ta normalstora steg och känna att den svaga vinden svalkade igen. Det skulle ha suttit fint med en dusch om man haft tillgång till sådan lyx. Han öppnade galleriet i mobilen för att kolla på videon som han inte kunnat skicka till William än. Nätet hade varit för överbelastat för att ens låta honom komma åt messenger, ännu mindre att sms:a.
”Ser nästan ut som att du trivs i ersättarens sällskap här”, flinade han och vände mobilen åt Kevvas håll.
Kevva fnös till men skakade sedan på huvudet med ett nästan roat leende. ”Ta inte åt dig alltför mycket, jag var i ett adrenalinstint tillstånd. Hade kunnat gilla min största fiende just då.”
”Har du sånna?”
”Fiender? Oh ja. Det kommer liksom automatiskt när man har både utseendet och personligheten.”
Tristan skrattade till. ”Personligheten? Du menar din charm eller? Du döljer den bra isåfall.”
Kevva såg på honom en kort sekund. Hade han sagt något galet nu? Trots att dom inte alls kände varandra så hade dom ju sedan igår hunnit med att slänga lite käft med varandra. Dom gånger Kevva inte bitch-surat istället alltså.
”Döljer den för dom som inte förtjänar den ja”, sa han sedan och kom på något jävla sätt undan med att vara taskig enbart för det där sneda leendet som fortfarande bara lekte under ytan och den retsamma glimten i ögonen som även den bara fladdrat förbi lika snabbt.
För en timme sedan hade det sannolikt varit ganska lugnt på campingen, men när festivalen stängde satte nästa igång. Den enda skillnaden var väl egentligen bristen på liveband. Dom hittade ganska så snabbt Maddox, Nash, Ellen och två utav hennes kompisar – Leah och Sally om han mindes rätt – sittandes vid pojkvännernas tält, och även där var partyt igång.
”Tja!” log Maddox. ”Var ni på Killers?”
”Nej vi såg Falling in Reverse”, sa Tristan och kastade sedan en blick åt sidan när han hörde Ellen tjata på Kevva att sätta sig ned.
”Men det är fan blött i gräset.”
”Sluta, sätt dig ner”, sa hon och drog honom i handen.
”Jag tänker inte sätta mig. Men jag är sjukt törstig. Har du något kvar i den där colaburken?”
”Nej tyvärr. Men jag har en cider?” erbjöd hon och kom dessutom upp på fötter, förmodligen för att hon insett att Kevva inte skulle ge med sig och för att hon i alla fall kunde fläta ihop fingrarna med hans nu.
”Finns öl också”, sa Maddox.
”Jag är cola-törstig”, flinade han och släppte Ellens hand innan han sa att han skulle gå iväg och köpa en istället. Inte helt oväntat erbjöd sig Ellen att göra honom sällskap dit men han skakade bara på huvudet. ”Nej men det är lugnt.”
Tristan erbjöd inte sitt sällskap men skulle samtidigt åt samma håll. ”Jag måste seriöst köpa något att äta.” Och just det verkade Kevva inte ha något emot i alla fall.
Tristans mage kurrade redan innan dom kommit fram till matvagnarna. Undra hur mycket kalorier och energi man egentligen gjorde av med under alla konserter?

”Är du aldrig hungrig eller? Jag skulle lätt ha kunnat köpa två..”, sa Tristan efter att ha tittat ner på den ganska snåla pommeskartongen. Kevva hade bara köpt sin efterlängtade colaburk som han nu tog några klunkar ur innan han fiskade upp sitt ciggpaket.
”Varför bryr du dig?”
”Vem har sagt att jag bryr mig? Jag undrar bara.”
”Och om jag inte svarar kommer du ligga sömnlös inatt och fortsätta undra alltså? Ganska tillfredsställande tanke.” Han log när han satte ciggen mellan läpparna och tände den. Tristan svarade inte ens. Den tillfredsställelsen kunde han åtminstone låta bli att ge honom.
”Ska du inte tillbaks till.. Ellen och dom?” Tristan stannade till när Kevva gick åt motsatt håll. Trodde han i alla fall. Han hade inte världens bästa lokalsinne så det kunde lika gärna vara han själv som redan var vilse.
”Nej det kändes för ansträngande där borta, seg i huvudet”, sa han med en axelryckning och verkade redan ha tömt sin colaburk när han släppte ner den i en sopsäck fastknuten runt ett smalt träd. För en kort stund blev Tristan osäker på vad han borde göra. Hade det varit Brendan, Sam eller Jocke där borta hade det känts helt naturligt att gå tillbaks till dom. När det gällde dom andra kändes det inte fullt lika naturligt, för trots att han tyckte Maddox och Nash var väldigt trevliga så kände han dom ännu mindre, och Ellens kompisar visste han ju inte ens helt säkert vad dom hette. Hade inte alla dom andra redan känt varandra hade det varit en helt annan sak. Men det andra alternativet; Kevva kändes väl inte heller som det mest optima- Eller jo, det gjorde det visst. För trots att han var dryg som fan så var det ju uppenbarligen någonting han gillade med det. Och hur ovillig än Kevva kunde tänkas vara att umgås med honom så hade dom vare sig han ville eller inte lärt känna varandra mer än han gjort med det andra gänget där borta.
”Hänger med då.”
Kevva såg sig om över axeln. ”Hänger efter mig menar du?”
”Ta inte åt dig alltför mycket”, härmade han retsamt det Kevva sagt tidigare. ”Jag hoppas på bättre sällskap där.” Han tog upp en egen cigarett när han ätit upp sina pommes men suckade sedan lätt. ”Fan, måste ha tappat min tändare. Kan jag låna?”
Kevva svarade inte och Tristan var precis på väg att sucka igen när tändaren kom flygande genom luften. ”Tack.”
Väl framme vid tälten kunde dom konstatera att dom andra inte kommit tillbaks än. Frågan var om det var frivilligt eller ej, kanske fanns fler som led av dåligt lokalsinne (åtminstone med alkohol i kroppen.) Trots att klockan närmade sig halv tre var det fortfarande en skön temperatur i luften – perfekt för att fortfarande kunna ha t-shirt på sig utan att frysa, men också tillräckligt svalkande för att bli av med den där svettiga känslan från inne på festivalområdet. Efter att Kevva fått stilla sitt läsktörstbehov verkade alkoholläget ha kickat in igen för han knäppte en öl och slog sig tungt ned i en solstol.
”Ah, har knappt suttit sedan frukosten imorse, gud vad skönt”, sa han och sträckte ut benen framför sig.
Tristan kunde helt klart hålla med när han själv tagit en öl och placerat sig i den andra stolen. Konstigt nog brukade det dock inte alls kännas särskilt skönt längre efter att man hade sovit. Då var plötsligt ryggen tusen gånger värre än vad den varit när man gick och la sig..
Dom sa inte så väldigt mycket till varandra den kommande stunden. En cigg blev till tre för Tristans del, och deras öl hade blivit till två var. Någon Jocke, Brendan och Sam syntes inte till. Dom hade förmodligen också hittat fram till Maddox lilla gäng och blivit kvar där.
”Jag har inte tänkt bli väckt av att du drar upp dragkedjan så du får seriöst komma och lägga dig du med nu”, sa Kevva efter att ha borstat tänderna och spottat alldeles för nära tältet.
”Så nu duger jag som sovsällskap?” flinade han och kom upp på fötter.
Kevva flinade tillbaks. Efter dom där två ölen(i tillägg till dom han druckit innan FIR-konserten) hade det inträffat betydligt fler gånger än det tidigare undantryckta, bara-nästan-synliga, leendet. Förmodligen ingenting permanent, men ändå.
”Nej helst hade jag såklart velat att du erbjöd dig att sova här ute istället. Men då får jag väl spö av Brendan.”
Åt det småskrattade Tristan bara och gjorde sig sedan klar för natten han också – så gott det nu gick utan rinnande vatten eller annat nödvändigt. Han drog av sig t-shirten redan utanför tältet för att åtminstone minska lite grann av akrobatkonsterna man behövde ta till för att få plats att byta om där inne. Till hans förvåning var det inte alls lika kolsvart i tältet som det varit igår och han rynkade pannan något.
”Vart kommer ljuset ifrån..?”
”Jag tycker att jag är lite småfull men det är uppenbarligen ingenting mot dig? Vi snackade ju för bara en stund sen om att dom hade tänt dom där gatlamporna som var släckta igår?”
”Just ja”, log han dumt. Det hade dom visst gjort. Och dom hade pratat om det igår också – inte just Tristan och Kevva dock – om att det var dålig belysning fastän campingen var belägen i en park.
I nästa sekund tackade han tyst vem det nu var som ordnat belysningen, för herregud; synen av Kevva som precis drog av sig t-shirten var omöjlig att beskriva – åtminstone i hans inte helt nyktra tillstånd. Men om han ändå skulle försöka så.. Synen var tillfredsställande. Yes, det var ett bra ord. Den vältränade magen och släta bröstet försvann dock alldeles för snabbt för hans tycke när den andre kröp ner i sin sovsäck. Ytterligare några sekunder senare förstod Tristan Kevvas val av att behålla jeansen på. Det var om möjligt ännu jobbigare ikväll än igår att dra av sig ett par tighta brallor i ett begränsat utrymme. Han hörde ett roat läte ifrån Kevva när han snubblade in i en utav väggarna med ena foten fortfarande i jeansbenet, men så kom han äntligen ur dom och kunde lägga sig ner han också. Det hördes dov musik från någonstans längre bort, och från och till hördes också viskande, skratt, och höga röster. Tillhörandes dom som faktiskt tänkte på att folk kanske hade börjat gå och lägga sig, dom som inte tänkte på det, och dom som bara inte brydde sig. Det fanns allt möjligt folk där, precis som överallt.
Tristan hörde Kevva prassla på sin sida och när han långsamt och en aning trött vred sig om för att kolla vad han höll på med var han nära att sätta i halsen. Kevva låg inte ens kvar i sin sovsäck utan verkade precis ha satt ned handen bredvid Tristans egen sovsäck.
”Vad-” Han tystades av ett par läppar men som försvann lika snabbt. Alldeles, alldeles för snabbt. Kevva såg ner på honom, blicken stadig men ändå sökande på något sätt. Undrade han om Tristan var okej med det? Ville han ha någon jävla blinkning till svar? Tur nog verkade han ändå ha hittat någonting i Tristans blick för efter ytterligare en sekund var läpparna tillbaks. Hårda, mjuka, sköna. En mer bestämd tungspets försökte sära hans läppar och Tristan gick villigt med på det för att kunna smaka på-
Nej.
”Sluta”, sa han och tryckte undan Kevva med en hand. Andetagen var redan i ett högre tempo än normalt. ”Vi kan inte..”
Han tänkte inte göra något sådant igen. Även om det inte skulle ha varit han själv som var otrogen den här gången så tänkte han inte vara med på att låta Kevva vara det heller. Det var att vara medskyldig och han ville fan inte utsätta någon för det. Inte när han visste exakt hur det kändes.
”Va?” frågade Kevva och såg ner på honom med rynkad panna, fortfarande lutad över honom. ”Du är inte..?”
”Vadå va? Du har ju för fan flickvän.”
Kevva sänkte ögonbrynen istället innan han skakade på huvudet. ”Jag är inte tillsammans med någon.”
Vad höll han på med? Skulle han låtsas vara så full att han inte ens kom ihåg Ellen? Skulle Tristan verkligen behöva säga hennes namn? Det här var för fan ett skämt. Och varför kunde han själv inte bara ha varit en skit i en halvtimme framåt eller något och faktiskt hånglat sönder med Kevva? Han ville ju så fruktansvärt gärna.
”Ellen”, sa han något irriterat.
”Vi är absolut inte tillsammans. Vi är typ kk:s. Knappt det.” Han såg undrande på Tristan, innan något irriterat tog plats även i hans ansikte. ”Vad är problemet? Jag tror att jag kan sköta mitt eget utan att du behöve-”
Tristan behövde inte höra fortsättningen. I hans bakhuvud snurrade en tanke om att Kevva kanske inte varit ärlig i det han sa, men han tryckte undan den och valde för stunden att tro på honom och istället lägga en hand om hans nacke för att dra ner honom. Kevvas läppar trycktes direkt mot hans igen och han kände både en svag doft av rök och en tydligare smak av tandkräm. Kyssen var krävande redan från början och Tristan släppte återigen villigt in hans tunga, tog själv för sig mer än han brukade och höll tillbaks ett lågt läte när den andre bet tag i ringen som satt i hans underläpp.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Vapor - 14 jul 17 - 12:40
Alltså så kul med festival, har aldrig varit på någon men du får mig att vilja åka iväg och testa.
Sen Kevva... börjar ha mina aningar om varför han äter lite och gillar inte den tanken. Sen får vi ju hoppas att han inte ljuger angående Ellen.
ska bli extremt intressant vad som kommer hända under morgondagen... ska spänt läsa vidare.
arbok - 20 jun 17 - 21:37
Precis som jag nämnt förr så tycker jag det är kul att läsa om en så pass annorlunda miljö som en festival. Är ändå ganska skönt att det inte är så supermycket om just publikerna och så, utan mer tältningen och att skaffa mat och hänga tillsammans med kompisarna. Rolig omväxling, liksom.
En smula fundersam över hur lite Kevva äter... hur överlever han i hettan och konserterna utan att äta? Jag skulle ha dött.
Bra att det gick så himla fort för dem råka hångla upp varandra. Är dock mycket nyfiken nu hur det kommer bli dagen därpå... Har en känsla av att Ellen kommer få reda på det på ett eller annat sätt, eller att det åtminstone blir något bråk, och det känns som det kan bli drama. Hehe.

Skriven av
ilenna
18 jun 17 - 20:34
(Har blivit läst 111 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord