Cheat Day - [del 6] |
Han träffade Isabelle två gånger till samma vecka. Hon insisterade på att han fick stanna över natten båda gångerna, men han valde att gå hem. Eller hem till Emma, men det behövde inte Isabelle veta om. Varför han inte stannade över när det kändes så bra som det gjorde var han inte helt säker på. Han antog att det handlade mer om att han var dryg och gillade att hålla henne på spänn. Dessutom kände han inte för att bli någon myskille bara för att de sett på serier tillsammans. Isabelle verkade inte ta det personligt i alla fall, och det gillade han. Hon hörde av sig när hon ville ha honom och det var alldeles lagom.
Mike hade spenderat natten hos Emma och var nu på väg från lägenheten med huvan på jackan uppdragen. Snön hade gått över till något som liknade regn som gjorde den isiga marken hal och livsfarlig. Mike hade tänkt ta bussen hem, men fick ett sms just som han skulle kliva på. Tydligen var Leon på Max och frågade om han ville göra honom sällskap. Emma hade bjudit på kyckling så Mike var inte hungrig, men han kunde tänka sig att ta en Ramlösa och bara sitta och snacka en stund. Det var längesedan han hittat på något med bara sina syskon. Eller, ett av dem i taget.
Inne på hamburgerrestaurangen hittade han till sin förvåning både Connor och Leon vid samma bord. Han hade uppfattat det som att Leon var ensam, men tydligen inte. Efter att ha bett om en vanlig mugg med vatten satte han sig vid deras bord och drog av sig jackan. Ramlösan var inte tillräckligt lockande för att han skulle vilja lägga ut arton spänn.
”Tja.” Mike såg mellan sina båda bröder. Skulle någon se dem nu antog de säkert att Connor var äldst, till hans förtret. ”Jag trodde inte att jag skulle hitta er två tillsammans.”
”Connor ville följa med”, sa Leon och ryckte på axlarna. Han tog en så stor tugga av sin friscoburgare att sallad och dressing föll ner på brickan. Det märktes på honom att han var gladare över att Connor kommit än vad hans axelryckning tydde på, men Mike kommenterade det inte. ”Du sov inte hemma så tänkte att du också ville komma.”
”Emma bjöd på kyckling, men det var schysst att du skrev.” Mike tog en klunk ur sugröret. Han rynkade pannan när han såg att Connor bara hade sin snörda linneskjorta på sig, trots busvädret.
”Vad?” sa Connor, som känt hans blick på sig.
”Fryser inte du ihjäl? Har du ingen jacka?”
”Jag har den här.” Connor gjorde en gest mot en liten tyghög som låg halvt dold under Leons duffel. Den verkade vara gjord i samma grova tyg som skjortan Connor hade på sig, och kunde omöjligt duga till jacka. Mike valde dock att ingenting säga. Däremot upptäckte han klisterlappen på Connors burgarpapper som det stod ”vegan” på. Han var inte förvånad.
”Ska du bli vegan?”
”Jag vill det.”
”Äter du inte fisk längre?”
”Nej.”
”Tror du mamma kommer fatta vad hon ska laga åt dig?” flinade Mike.
”Jag är ändå aldrig hemma.” Connor ryckte på axlarna. ”Jag kan laga min mat själv. Som du gör.”
”På tal om mamma”, sa Leon, innan Mike hann säga något mer om maten. Han torkade sig om munnen med en servett. ”Connor har tatuerat sig. Mamma kommer gå i taket.”
”Har du?” Mike glömde genast av allt som hade med veganer och linneskjortor att göra. ”När gjorde du det? Vad är det för något?”
Leon sträckte sig över bordet och drog ner snörningen på Connors skjorta, avslöjade en mörkt rödbrun björntass på hans vänstra bröst. Den var täckt av en mycket tunn plast, så den måste vara helt nygjord. Connor fortsatte lugnt att äta av sin burgare även fast Leon drog i hans skjorta.
”Mamma behöver inte veta någonting”, sa Connor. ”Jag gjorde den idag.”
”Vill du se ut som Kocoum?” flinade Mike. Det var inte helt olikt, faktiskt.
”Kanske.” Connor log faktiskt tillbaka den här gången. ”Han är snygg.”
”Han är tecknad.”
”Han är död?” suckade Leon. ”Men han är fortfarande snygg.”
”Vad är det för fel på Pocahontas?” invände Mike, nästan förolämpad. ”Eller Nakoma. Oh my god.”
”Pocahontas är snyggare än Nakoma.” Leon korsade armarna över bröstet. ”Eller så kan vi ta John Sm-”
”Nej”, sa både Mike och Connor samtidigt. Leon såg på dem med stora ögon, men då ingen av dem ville ursäkta sig eller förklara sig återgick han snällt till sina pommes.
”Om det är någon som Connor ser ut som, så är det Connor Kenway”, muttrade Leon efter en stund, när det inte fanns några fler pommes att skrapa ihop. ”Ni heter till och med samma sak.”
”Det är bara en lyckoträff”, sa Connor. Mike var dock inte lika säker på att det faktiskt var så, för sedan Sarah haft sin största Assassins Creed-binge hade Connor allt verkat lite frälst. Inte för att det spelade någon roll. Hade Connor däremot brytt sig om att sociala medier hade han väl fått hundratals följare efter sig som kved om att han såg precis ut som deras fiktionella crush.
Efter Maxvisiten tog Mike och Leon bussen hem, medan Connor som vanligt skulle i väg på någonting annat först. Mike hade pratat om att gå ut på krogen under sin lunch med Emma, och även fast Emma inte var någon storfestare så hade han lite tveksamt sagt att det kanske skulle kunna bli kul. Efter det efterlängtade mötet med chefen hade Mike slutligen fått lite fler timmar att arbeta i veckan, men hans nästa fredag var ledig. Han såg fram emot det, redan nu.
Mer timmar på jobbet innebar mer pengar, men även att veckan passerade i en hejdundrande fart. Mike hade knappt hunnit med annat än att träna, äta och jobba, vilket på sätt och vis var ganska skönt. Efter att i månader ha arbetat strötimmar här och där, och praktiskt taget slagit rot i Emmas soffa, var det uppfriskande med förändring. Stunderna han spenderade hemma i soffan med familjen uppskattade han dessutom mer. Lite Disney om kvällarna kändes faktiskt ganska mysigt när det bara var en halvtimme i taget.
Mike bar två kassar från systemet i handen när han ringde på Emmas dörr. Det hade, tro det eller ej, gått hela tre dagar utan att de setts. Kanske var det på gränsen till patetiskt att ses så ofta, men det var inget Mike skämdes över. Emma var lika mycket som en bror för honom som hans biologiska bröder var.
”Hej!” Mike kramade Emma som om det var tre månader som passerat, och inte tre dagar. Tur var väl att Emma verkade minst lika glad att se honom. Efter den hårdhänta kramen och ett en fånig dunk på ryggen tog Emma kassarna ur Mikes händer.
”Vad mycket du har med dig.” Emma kikade ner i en av kassarna. ”Vad har du köpt?”
”Jag köpte det du sa. Eller du sa bara en sorts så jag köpte så det räcker hela kvällen.”
”Det hade räckt med tre…” Emma tittade upp från kassen igen, mer besvärad än nöjd över att ha fått en kasse full med öl enbart till honom. Den andra var fylld med Mikes vanliga blandning. Några öl, en torr cider och en flaska tequila han var mycket ivrig att få inviga. Han nöjde sig med en ljummen öl medan resten låg på kylning i kylskåpet. Inne i vardagsrummet stod Emmas laptop ovanpå tv-bänken och spelade en festvänlig spellista. Förmodligen skapad av Spotify, då Mike aldrig hört Emma lyssna på något annat än radio. I vanlig ordning fanns det inga chips, men det stod en skål med gurkstavar på soffbordet. Emma hade knappt hunnit sätta sig innan Mike hade norpat åt sig ett par stycken.
Från början hade Mike tänkt sig att han och Emma skulle förfesta på egen hand. Han fick dock snart tänka om, för på bara tio minuter hann både Hannah och Lily höra av sig till honom. Lily och Sebbe skulle tydligen till krogen men hade ingen förfest att gå på. Hannah hade skrivit ett luddigt sms om att hon skulle någonstans men gärna ville umgås med honom och Emma först. Mike trodde snarare att det var Emma som lockade, och inte storebrors sällskap, men han svalde sin bitterhet.
”Jag har lite folk som vill komma över.” Mike tog en ny gurkstav och tuggade fundersamt på den medan han läste igenom Hannahs sms ännu en gång.
”Lite folk?” frågade Emma nyfiket.
”Tja, lite folk var väl att ta i. Du vet Lily som vi festade hos? Hon och hennes kille hade ingen förfest att gå på. Och så vill Hannah gärna komma. Ska jag säga att det är okej?”
”Ja, absolut. Men jag har inget att bjuda på eller någonting…” Emma tog skålen som gurkorna legat i, men som nu var tom.
”Vill de ha något så får de ta med det själva. Hannah är väl nöjd bara hon får titta på dig.”
”Va?” Emma log, men såg mest av allt ut som ett frågetecken. Mike lät det passera, med ett skratt och en grabbig klapp på Emmas axel.
Hannah var först av gästerna att anlända, ciderflaska i hand och klädd i tight svart klänning. Hon hade lockat sitt långa hår och bar stora guldringar i öronen. Det hade varit hennes favoritsätt att göra sig fin ända sedan hon varit liten, när hon varit förälskad i Esmeralda, men nu för tiden hade Mike svårt att se det som lika oskyldigt. I alla fall med den där klänningen i kombination. Han sneglade vaksamt åt Emmas håll för att se så han höll blicken i styr, och det gjorde han.
När Lily och Sebbe kom blev det lite mer fest av det hela. Sebbe hamnade ganska så snabbt hukad framför Emmas laptop och la till musik i kön, och i och med det höjdes även volymen en aning. Med tanke på hur dåligt Mike och Lily skött sina återträffar de senaste åren kändes det nästan konstigt att ses så tätt på bara ett par veckor. Mike hoppades smått att de skulle börja umgås som förr igen, och särskilt när tiden kom då han skaffade sig en egen lägenhet. Även om det inte blev mer än en etta så skulle han se till att bjuda in till fest.
Det var när klockan började närma sig elva som krogen lockade. Lily bättrade på sminket inne i badrummet och Sebbe var ute på balkongen och rökte. Hannah satt redan i hallen med skorna på och väntade på att de andra skulle bli klara. Mike var på väg att ta en sista öl ur kylen, som färdkost, när Emma tog honom i armen.
”Hm?” Mike stängde kyldörren. Han var precis lagom rund om fötterna och var på humör för att komma ut och festa. Det var ungefär allt som Emma såg ut att inte vara. ”Hur är det mannen?”
”Det är ingenting, jag bara… tror att jag stannar hemma. Faktiskt.” Emma tog tillbaka sin hand. Han log ursäktande, som om han hoppades att Mike inte skulle bli besviken. Mike rynkade lätt pannan, såg snabbt mot hallen, men eftersom han inte såg exakt var de andra höll hus sänkte han istället rösten.
”Vad är det om?” frågade han. Han hade sett hur Hannah smugit närmre och närmre Emma under kvällen. Hon hade säkert satt sig i knäet på honom, om stackaren bara förstått vad hon var ute efter. Mike började känna sig osäker på om Emma var blyg eller trög. Han kanske bara var ointresserad och för snäll för att säga nej. ”Är det Hannah? Gör hon dig obekväm?”
”Va? Nej. Det är inte det”, sa Emma lågt. De utbytte en lång blick, och Mike behövde inte fråga någonting mer.
”Okej.”
”Förlåt.” Emma gned besvärat handen över nacken. ”Men jag orkar inte ikväll.”
”Säg inte förlåt. Det är lugnt. Du var ju med hela förfesten och vi har haft fett kul.” Mike kramade om Emmas överarm och log mot honom.
Under tiden som de pratat i köket hade de andra samlats vid dörren och tagit på sig jackor och skor. När de upptäckte att Emma inte skulle följa med blev det såklart prat om att det var synd, men det verkade som att alla var för taggade på krogen för att ödsla någon tid på att försöka övertala honom. Fyra kramar fick Emma i alla fall, innan det lilla gänget tog hissen ner till entrén och klev ut i natten. Förutom Mike, som i vanlig ordning tog trapporna, och den här gången hann först ner.
Vägen till Allstar var allt annat än lång. På ungefär hundra meter hann dock Sebbe och Lily få ett litet försprång. Sebbe med en cigarett i ena handen och den andra handen i Lilys, som hon höll med båda sina. Mike hade jackan öppen då han knappt skulle hinna bli kall på den korta biten att gå. Hannah hade däremot fällt upp den fluffiga huvan över håret och gick med händerna i fickorna, en aning tystare än vanligt. Mike såg på henne i ögonvrån.
”Vad är det?” frågade han lågt.
Hannah såg upp på honom bakom långa ögonfransar. Mike höjde lätt ögonbrynen. Den där blicken följdes oftast av ett ”ingenting” eller ”vad vill du.” Ikväll verkade det dock som att han frågat i just rätt tillfälle, för Hannah suckade och drog upp axlarna mot öronen.
”Tror du jag gjorde honom obekväm?”
”Emma?”
”Mm.” Hannah himlade med ögonen åt sig själv. Det syntes att hon var besviken. Kanske tyckte hon det var jobbigt, till och med, eller så var hon skamsen. Mike var inte säker. Oavsett så kändes det inte lika lekfullt längre, så som det brukade göra när Hannah såg på Emma med tindrande ögon, och han alltid såg varnande på henne.
”Det var inte därför han stannade hemma. Han orkar inte krogen, bara.”
”Det var inte det jag frågade.” Hannah saktade ner när de började närma sig Allstar. Lily och Sebbe stod framme hos de två ordningsvakterna och väntade på att få komma in.
Mike valde att stanna helt, och när Hannah gjort detsamma vände han sig mot henne.
”Gillar du honom?” frågade han. Hannah såg tveksamt på honom, vände sedan blicken ut över hamnen och andades ut i en suck.
”Jag vet inte”, sa hon, lättare än han väntat sig. ”Det är klart jag gillar honom. Han är världens finaste. Men han verkar inte alls vara intresserad, så det blir som… jag känner mig bara jobbig. Jag hoppas att han inte tycker att jag är det. Jag menade inte att göra honom obekväm.”
”Jag tror inte att du gjorde det.” Mike rörde lätt vid dragkedjan i jackan. Han visste inte vad han skulle säga nu, men Hannah verkade inte heller kräva ett svar av honom. Tanken på Hannah och Emma som ett par var för honom omöjlig att placera. Han hade aldrig tänkt på det på en seriös nivå, heller. Om Hannah verkligen var intresserad av Emma kunde han inte göra någonting.
”Du kan sluta nu”, sa Hannah och log svagt. Mike insåg för sent att han nog vandrat iväg en aning i sina tankar och rynkade påkommet pannan.
”Vad?”
”Jag ska inte ta honom ifrån dig.”
”Visst.” Han tog henne i nacken och ruskade henne lätt, så som han brukade ruska om sina yngre bröder. Hannah svor och slog till honom i bröstet med ett dovt, nästan ihåligt ljud. För att vara ringa en och sextiofem var hon förvånansvärt stark. Mike tog sig för bröstet med en hostning. ”Aj!”
”Skyll dig själv”, fnissade hon.
Trots festligheter den senaste tiden var det längesedan Mike unnat sig själv en rejäl krogkväll. Det hade tagit honom fem minuter att tappa bort Hannah, och möjligtvis tjugo innan han tappade bort Lily och Sebbe också. Han såg dem då och då, vid ett tillfälle när han trängde sig igenom hopen på dansgolvet, men stannade inte för att dansa själv. Inte än, i alla fall.
Han hittade gamla bekanta från gymnasiet vid borden utomhus och stannade med dem för ett slag. En kille som hette Niklas var så glad att se honom att han bjöd på en sexa tequila med en lime. Mike svepte shoten och njöt av att det var gratis, och att hans tequilaflaska fortfarande stod oöppnad hemma hos Emma. Det var efter ytterligare en shot och en billig öl i handen som Mike tappade bort Niklas och gänget. Han var fullare än han räknat med, men hälften av fyllan hade han inte ens betalat för. På sin jakt efter en plats att sitta tog någon honom i ryggen på skjortan.
”Mike!” Rebecca såg upp på honom från stolen han precis passerat. Hon satt i sällskap med två killar, och en blond tjej. Ingen av dem verkade intresserade av vem han var, men Rebecca såg på honom med ögon som glänste i den mörka lokalen. Ljuset från en neonskylt färgade hennes kind röd.
”Hej!” Mike ställde ölen på hennes bord och lutade sig djupt ner när hon kramade honom. Han kramade henne med ena armen, klämde kinden mot hennes axel. Hon doftade en parfym som påminde honom om Rebecca han tagit hem för tre år sedan. Vad var det? Någon blomma? Han kunde känna hur hon skruvade sig nöjt i stolen när han nosade henne under örat.
”Sätt dig. Jag vill prata med dig.” Rebecca drog ut stolen bredvid sig och vred sig helt med ryggen från sitt sällskap. Mike slog sig ner, handen åter om ölen, och med ett frågetecken i ansiktet. De hade bara setts i Lilys hall. Vad ville hon prata om? Var det något särskilt?
”Vi har inte pratat på jättelänge”, sa han, konstaterande. ”Jag tänkte du kanske inte ville prata med mig. Sedan… du vet.”
”Men nej, sluta. Det är längesedan nu.” Rebecca rynkade pannan, nästan sårad. ”Jag var en liten unge. Det är bra nu.”
”Okej. Okej, vad… skönt.” Mike skrattade även fast han inte visste varför. Lättad, kanske. ”Är du inte här med Isabelle?”
”Hon hade för mycket plugg sa hon.” Rebecca tog sin röda drink i händerna. Hennes svarta hår var lagt över axeln, samlat i en lös fläta, och hennes mörka ögon var inramade av sotigt, mörkt smink. Hon verkade inte veta var hon skulle fästa blicken. Den vandrade mellan hans skjortkrage, hans händer och hans läppar. ”Kom du hit med Lily?”
”Mm. Det var ett tag sedan, så jag har mest gått runt mellan olika. Gamla bekanta och sådär.”
”Så som det brukar bli.”
”Precis.”
”Jag såg dig på ICA, för ett tag sedan.”
”Gjorde du?” sa Mike oskyldigt. Rebecca nickade, men verkade inte tänka säga något om att han gått rakt förbi henne.
Mike mindes inte så mycket vad de pratade om efter det. Han kände sig hes, fick prata högt för att överrösta musiken, lutade sig nära för att hon skulle få höra. Kände doften av hennes parfym, igen. Undrade om hennes läppstift smakade gott eller om det bara verkade så, när det såg så blankt ut. Han la inte märke till när Rebeccas sällskap lämnade dem och några andra killar kom för att ta bordet de båda satt vända från. Han la inte heller märke till att någon tog ölen han för längesedan glömt bort.
När Rebecca ville röka följde han henne ut och tog en filt till dem var att svepa om axlarna. Den lilla lågan från tändaren lyste upp Rebeccas ansikte när hon försökte tända cigaretten. En gång, två gånger. Mike hjälpte till att kupa händerna om hennes för att skydda lågan från vinden.
”Jag visste inte att du rökte.”
”Bara på fest.” Rebecca log när hon tagit sitt bloss. När röken ringlade förbjuden och vit från hennes målade läppar högg det till i magen på honom. ”Men du röker inte alls. Visst?”
”Mm.”
”Är det avtändande? Att jag gör det?”
”Inte när jag är full.” Mike sänkte blicken när Rebecca strök fingrarna över raden knappar på hans skjorta. Hade han tänkt säga någonting så glömde han av det, när hon såg upp på honom bakom luggen. Han tog cigaretten ur hennes hand, stoppade den i närmsta askkopp när hon sträckte sig upp och la armarna om hans nacke.
”Jag har saknat dig”, sa hon tyst intill hans öra. När Mike bara varit nitton år hade Rebecca hittat en punkt intill hårfästet där han var som allra känsligast. Han rös som en unge när hon kysste honom just där. Hon suckade. ”Jag kommer inte kunna låta bli dig. Du är så jävla snygg.”
Mike tappade sina ord. Händerna han låtit vila oskyldigt i Rebeccas svank gled ner över hennes rumpa. I skydd under filten, från andras nyfikna blickar, kramade han hårt åt.
*
Grattis, jag glömde bort dikta och skrivandet i några månader! Detta kapitlet har legat och väntat i word ganska länge, dock, och idag kändes det som att det var dags att lägga upp.
Dikta är väl dödare nu än i början av året men hoppas ändå på kommentarer från de få som läser.
(Och varsågod ilenna, nu är det inte längre en hemlighet vem tjej nr. 2 är....)
|
| Kommentarer | | Megabitchchan - 20 jun 17 - 22:41 | | CONNOR CONNOR CONNOR. Älskr att han bara fortsätter äta burgaren fastän Leon drar i hans skjorta och håller på. Helt obrydd, jävla hippieunge. Och Emma med gurkstavar som fattar NOLL. Så jävla söt, älsklingen. Som håller blicken i styr (duh) och är för ledsen för att träffa folk. Vem kan klandra Hannah för att vara jävligt tänd på honom liksom, HEHEHE INTE JAG I ALLA FALL. Nu har jag ju läst innan och visst ju allt med Rebecca och hela den biten men ändå. HEJDÅ ISAbELLe lololol. | | Vapor - 20 jun 17 - 00:02 | Såklart det var Rebecca, vad annars liksom? XD
Alltså Mike och Emma är så fina pojkar och deras relation, Pallar inte
Kul att läsa lite mer om hans bröder, gillar verkligen Connor, han verkar så udda och flummig. Att han ser ut som THE Connor gör ju det inte direkt mindre najs! Hehe....
Synd att Emma inte följde med till krogen, hoppas grabben hade trevligt hemma och inte hade för jobbiga tankar. Stackaren. | | ilenna - 18 jun 17 - 20:05 | (haha äntligen!! rebecca var ju det enda alternativet jag hade kvar, även om det kändes fel.)
men åh vad jag har saknat att läsa om mike! som jag redan skrivit till dig så roades jag väldigt mycket av pocahontas-snacket haha, och vad mysigt med en scen med bara brorsorna! sådana vill jag ha fler av :D så glad att få se leon igen! och connor är fortfarande så skum på ett coolt sätt och jag vill veta mer om honom.
och fina emma! min första tanke var att du inte kunnat låta bli att få in en gay-karaktär ändå, men nu tror jag inte riktigt på det heller. utan kanske att hannah gjorde honom obekväm för att hon påminner honom om någon eller så. det har ju redan hintats om att emma har mycket bagage så jag tror att det kanske är nått mer sånt :( jag hoppas bara att han inte satt hemma ledsen hela kvällen när mike roade sig.
tyckte synd om hannah också, men får ändå känslan av att hon och emma ändå inte skulle ha passat ihop, att han är mer spännande när han inte går att få typ? okej jag svamlar men det är väl inte en ilenna-kommentar utan lite svammel så hehe.
och alltså rebecca. det har ju gått några år och hon kan säkert vara bra nu, men nej.. jag är inte team mike/rebecca för närvarande. får se om jag ändrar mig. och får se vad det kan bli för drama av det här, har ju en känsla av att fel person kommer se dom ;) för övrigt jättefina beskrivningar (jag uppskattar ju b.l.a kläd och utseende-beskrivningar så plus på det), jättebra dialog, och som vanligt perfekt flyt på texten. |
|
|
|
