Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

mr sunshine [del 1]

07:30
Halv åtta satte larmet på Tristans mobil igång och han drog långsamt händerna genom håret. Fanns det något värre än dom där första sekunder efter att man precis hade vaknat? Fem minuter senare kändes det oftast okej, men dom där första tio sekunderna – tortyr. Studentlägenheten han bodde i delade han egentligen med tre andra killar – Mervin som var en nära kompis och Lukas och Philippe som han inte hunnit lära känna så bra än eftersom dom flyttat in först senare på vårterminen – men som alla åkt hem för sommaren. Tristan planerade att stanna kvar tills att han gjort klart sina kompletteringar eftersom han visste med sig att han skulle vara ännu sämre på att koncentrera sig om han skulle flytta in i sitt gamla pojkrum hemma i Linköping igen. Nu kändes det ju nästan som att han bodde lyxigt när han hade hela boendet för sig själv. Efter en snabb dusch gick han ut på trappen(inte naken FYI) till lägenheten med en cigarett och en kaffekopp och han insåg till sin förvåning att solen på den molnfria himlen faktiskt värmde en aning. Skulle dom verkligen ha sådan tur? Kisande satte han sig ned på stentrappan och tog ett bloss för att sedan långsamt blåsa ut röken.
[08:02 sänt meddelande] hur gick det?
Eftersom William inte hade hört av sig något mer igårkväll antog han att han åtminstone fått komma in i lägenheten. När det inte kom något direkt svar antog han också att han fortfarande sov.
[08:11 nytt meddelande- 0758045224] Tjena, det var mindre trafik än jag väntat mig så vi är nog i Örebro lite tidigare än beräknat, runt nio. Är det lugnt? Eller bor du långt ifrån stan? / Jocke
Shit. Han hällde i sig det sista ur kaffekoppen och reste sig hastigt upp. Han hade alltid varit fruktansvärt dålig på att komma iväg i tid på morgonen, och nu fick han plötsligt ytterligare tidspress på sig.
[08:11 sänt meddelande] Tja, det är helt lugnt! Är där innan dess, utanför busstationen. / Tristan

Spegeln som han en kvart senare stod framför när han blåste håret torrt hade hängt snett så länge att han knappt la märke till det längre. Men med tanke på att han faktiskt hade en hammare liggandes någonstans borde han väl bara ta och fixa det snart. Tristan ansågs väl inte som kort, men han hade gärna tagit emot några fler centimeter än sina 1,82. Dom smala benen var nu klädda i ett par mörkgråa stuprör och överkroppen i en svart t-shirt med vid halslinning – precis tillräckligt för att avslöja översta delen av en tatuering som sträckte sig från revbenen och upp till nyckelbenet på högra sidan. Han hade inte valt något litet och enkelt som första tatuering utan kört på med det han faktiskt ville ha på en gång. Utöver tatueringarna som följt därefter – en hel del på armarna och ena underbenet - var hans kropp smyckad med en läppiercing på vänstra sida, och några hål i öronen som han egentligen tänkt låta växa igen. Kindbenen var även dom av sorten som kunde göra folk avundsjuka – en gång hade han till och med fått en utskällning av en tjej på krogen eftersom hon inte ens kunde få till sådana med hjälp av rouge.
Med ett par solglasögon på huvudet och bagen slängd över axeln lämnade han snart lägenheten för att ta bussen in till stan. Lagom till när han klev av hade William svarat på hans sms.
[08:48 nytt meddelande- William] Varken bra eller dåligt, ärligt talat. Hon säger fortfarande att vi inte borde vara tillsammans, men samtidigt har hon inte ens några särskilt bra argument. Och först var jag tydligen en idiot som struntade i min resa som jag lagt ut pengar på, men en kvart senare undrade hon om jag verkligen låtit bli för hennes skull och verkade uppskatta det väldigt mycket.
[08:50 sänt meddelande] låter komplicerat..
[08:50 nytt meddelande- William] tell me about it -.- jag försöker leka hobbypsykolog och har gett som förslag att vi ska skriva ner dom sakerna vi tycker är bra med vårat förhållande och det som vi tycker är mindre bra. kanske kan bli mer okomplicerat efter det? så länge hon inte ger mig en lista med tjugo punkter på vad hon hatar med mig.

Tristan ställde ned bagen vid sina fötter och suckade lågt av medlidande. William var verkligen världens snällaste kille så det kändes på något sätt ännu mer orättvist när han mådde dåligt.
[08:51 sänt meddelande] hon skulle inte kunna komma på så många saker. verkar ju snarare som att det är hon själv som är i någon kris, typ något plötsligt dåligt självförtroende? Eller något som legat där längre men som hon hållit för sig själv? Hoppas det går bra i alla fall. Blir snart upphämtad, men vi hörs?
Mobilen plingade till med ett svar i samma stund som en bil sakta körde mot honom. Rutan åkte ner innan en brunhårig kille med pilotsolglasögon kikade ut. ”Är det du som är Tristan?”
”Yes det är jag”, log han och tog snabbt ett steg framåt för att sträcka fram handen. ”Tja.”
”Hej! Jocke. Kul att ses. Du kan slänga in väskan i bakluckan.”
”Se upp för eventuellt ras bara!” hörde han någon utav dom andra killarna roat ropa, och varningen hade definitivt varit på plats för när han öppnade bagageluckan hann han precis fånga upp en sovsäck med ena handen. ”Är ju värre än min garderob det här”, flinade han.
Någon hade öppnat bakdörren på högra sidan och när han gled in i baksätet vände sig killen bredvid i mittensätet först om. Han hade en piercing i ögonbrynet och det halvlånga blonda håret uppsatt i en hästsvans. Han ville nog minnas att han sett honom på bild i alla fall. Sam kanske? ”Hallå, Sam.”
”Tristan. Förhoppningsvis är Williams lovord om mig tillräckliga för att ni ska vilja släpa med mig också.”
”Men självklart”, skrattade killen som satt i framsätet bredvid Jocke och nu vände sig om för att räcka honom handen. ”Brendan heter jag. Snygg frisyr förresten.”
”Tack..”, sa han med ett eget lite förvånat skratt. Brendan var rödhårig och med en hy som var blekare än vad Tristans var mitt i vintern. Leendet var brett utan att se fejkat ut och han fick en känsla av att han skulle bli att tycka om den här killen.
”Lets go!” sa Brendan och trummade med händerna mot instrumentbrädan när han vänt sig om igen.
Tristan såg sig om åt sidan igen när han insåg att han inte hade hälsat, eller ens sett, den fjärde killen än och fick skärpa sig för att inte låta ögonen vidgas. Helvete vad snygg han var. Varför hade han inte sett honom på bild? Killen närmast dörren hade en bakåtvänd keps över håret som såg ut att vara i någon mörkblond nyans och ett par hörsnäckor i öronen. Ett svart jeansklätt knä var uppdraget där armen vilade med en mobil i handen. Det vita slappa linnet visade tydligt upp ett par snyggt vältränade – tatuerade - armar och åtminstone i profil hade ansiktet alla dom där dragen Tristan skulle ha kunnat skriva upp på en lista över vad han fann attraherande. Sam körde precis in armbågen lätt i sidan på honom. ”Är det för ansträngande att presentera dig själv eller?”
”Va?” Killen såg något irriterat upp men till hans försvar så verkade det faktiskt på riktigt som att han inte insett att dom stannat eller att Tristan ens klivit in i bilen. Kanske var något väldigt viktigt han hållit på med i mobilen. ”Tjena.” Han sträckte sig över Sam för att hälsa på Tristan. ”Kevin. Eller Kevva.”
”Hej. Trevl-” Han hann inte säga någonting mer innan Kevin lutat sig tillbaks igen och direkt satt i öronsnäckorna, återigen med mobilen i handen. Det fick honom nästan att känna sig dum – helt utan anledning.
Bilen hade i alla fall börjat rulla igen och det dröjde inte förrän musiken satts igång från stereon också.
”Hur går det för William med Melina då?” frågade Brendan och vände sig om igen.
”Sådär tror jag. Han jobbar på det.”
”Det är när man blir påmind om sånt där som man inser hur skönt det faktiskt är att vara singel. Eller har du flickvän?”
”Nej”, sa han och skakade på huvudet. ”Lever singellivet jag med för tillfället.” Och det var sant, ibland var det väldigt skönt att inte behöva tänka så mycket, att slippa sådant där komplicerat som förr eller senare alltid dök upp.

09:28
”Shit jag måste tanka”, sa Jocke efter att dom kört i knappt en halvtimme.
”Sa ju att det inte skulle räcka”, sa Sam och lutade sig framåt samtidigt som han greppade tag om båda stolarna i framsätet. ”Är det inte ett OK på höger sida där? Jag behöver seriöst pissa också.”
”Du är som en unge”, flinade Brendan.
Tristan kastade en blick åt sidan nu när Kevin var mer synlig, men han verkade fortfarande mest inne i sin egen musik, tittandes ut genom fönstret. Verkade vara en munter kille. Eller så var det kanske precis vad han hade varit tills att han fått veta att dom skulle behöva ha med sig Tristan. Dom kanske hade haft en röstning där dom andra tre tyckt att det varit okej. Eller så var det Tristan som la alldeles för mycket vikt vid vad den andre gjorde och inte gjorde bara. Kanske hade han redan lagt för mycket vikt vid hur han såg ut också. Killen hade skarpa käkben men som ändå lyckades med att inte se för kantiga ut, underläppen var något fylligare, och ännu en attraherande punkt på Tristans mentala lista var avsaknaden av skägg. I nästa sekund vred Kevin på huvudet och ett par frågande ögonbryn höjdes tillsammans med en menande blick. ´Vad?´ sa den.
”Ta ner knäna så jag kan-” började Sam och verkade göra sig beredd att kliva över Kevin för att ta sig ut när Jocke svängt in vid OK.
”Jag ska också ut. Tror seriöst att det är någon som snor av mina cigg, paketet var halvfullt igår och nu är det fem stycken kvar?” sa han och skakade snett leende på huvudet innan han knäppte loss sig och klev ur bilen.
”Jag tror att min gissning är mer trovärdig; du röker på tok för mycket, så pass att du inte ens-” Han hann inte höra resten utav Sams svar då dörren smällde igen.
”Något särskilt band du ser fram emot?” Brendan som också stannat kvar i bilen vred sig om för att se på honom. Han skulle förmodligen ha fått nackspärr inom dom var framme.
”Muse helt klart. Var på riktigt deprimerad över att jag skulle missa dom”, flinade han.
”Åh ja men dom är jag också sugen på att se. Jag kan väl inte kalla mig fan egentligen för jag har inte lyssnat jättemycket på dom. Men jag gillar ett par låtar och det skulle vara coolt att se dom liksom. Har hört att dom ska vara riktigt bra live.”
Tristan nickade. ”Dom är grymma. Jag har sett dom en gång tidigare, men det var flera år sedan. Sen måste jag seriöst se Falling in reverse, känns som det kan bli en sjuk spelning”, flinade han.
”Självfallet, Ronnie är ju sjuk i huvudet så kan väl inte bli annat”, log Brendan brett. Verkade som att han skulle ha åtminstone en person att hänga med framför scenerna i alla fall.
Dörren till baksätet öppnades snart igen och Mr sunshine, aka Kevin, gled in för att sätta sig i mitten – ett ciggpaket i ena handen och mobilen tryckt mot örat med den andra.
”Seriöst? Du är galen”, flinade han och lutade sig bakåt samtidigt som han sträckte ut ett par långa ben framför sig för att krångla ner paketet i jeansfickan. Han hade helt klart varit längre än vad Tristan först trott när han satt sig i bilen i Örebro. Han antog att det var därför han satt sig i mitten nu, för att han åtminstone fick lite mer benutrymme där. ”Mm samma här. Vad gör du ens för något? Låter som du sprungit en mil eller något-”
Det var inte något jätteintressant samtal att lyssna på, däremot fann han tatueringen på Kevins axel väldigt intressant. En stor uggla i gråskala som var riktigt snygg både när det kom till motivet och utförandet rent praktiskt. Han undrade smått ifall han gjort den hos en tatuerare i Västerås eller om han varit till någon annan mer känd studio.
Något tillfälle att fråga fick han dock inte den kommande halvtimmen då han oavbrutet fortsatte snacka i telefonen med vad som lät som en tjej.
”Väck mig när vi är framme”, mumlade Sam från andra sidan och fick återigen Brendan att skratta.
”Jag skämtade inte när jag sa att du är precis som en unge.”
”Sen kommer han vakna om typ tio minuter igen och tjata om när vi egentligen är framme”, hängde Jocke roat på och svängde ut på en större väg.
Kevin verkade ha slutat prata och när Tristan sneglade åt sidan kunde han knappt hålla tillbaks ögonbrynen som ville skjuta i höjden. Killen hade seriöst dragit upp linnet en bit och tog precis en bild av sin mage – sin väldigt snygga mage för övrigt, för ja det var klart som fan han skyndade sig att kolla in den – som han sedan snappade till någon. Gissningsvis tjejen han pratade med hela tiden. Vem gjorde så? Okej, många uppenbarligen – och på betydligt mindre oskyldiga kroppsdelar, men ändå.. Tristan var tvungen att titta ut genom fönstret på sin sida för att inte råka ge ifrån sig en road fnysning.
”Hur många år har du kvar att plugga Tristan? Lika många som William?” frågade Jocke.
”Ja precis, två år. Det är den nuvarande planen i alla fall.” Den upplysta skärmen bredvid honom gjorde det omöjligt att inte se bilden Kevin precis öppnade – en brunbränd mage ovanför en väldigt lågt skuren jeanslinning.
”Du kanske ska varna henne att bilderna inte lyckas med att vara helt privata.”
Kevin vände blicken mot honom, ett ögonbryn höjt. ”Visst jag kan säga att jag har en snokare bredvid mig.”
”Jag-” Innan han hunnit säga något mer hade Kevin gett ifrån sig en road utandning.
”Fan du behöver inte se så jävla bestört ut. Jag skämtade.”
”Var inte säker på att du kunde göra det.” Okej. Så han hade absolut inte tänkt säga det där. Han kände inte den här killen det minsta. Och ingen utav dom i bilen kände egentligen honom heller, även om han pratat mer med dom andra än med killen bredvid.
”Och det ska betyda..?”
”Tolka det som du vill”, sa han med en axelryckning. Men den här gången var det också han som roat skakade på huvudet. ”Snapchat.. Trodde bara det var fjortisarna som höll på med det fortfarande.” Det var inte helt sant, han använde det ju själv, och dom flesta av hans kompisar – även om det inte nödvändigtvis var halvnakna bilder dom skickade till varandra. Men han behövde ju rädda upp det här på något sätt så att det inte lät som han tagit illa upp för att inte Kevin suttit och pratat med honom. Det var faktiskt inte fallet.
”Om du sköter ditt så sköter jag mitt. Okej?” Ingenting roat där längre.
Plötsligt kändes det som att resten utav bilresan bara skulle bli sjukt obekväm.

12:20
Solen värmde även i Göteborg. Betydligt mer än vad den gjort när han suttit på trappen med sin kaffe tidigt imorse.
”Det är väl inga regler hur nära man kan sätta upp tälten?” frågade Brendan och såg mot Jocke som redan verkade ha börjat bekanta sig med dom närmaste grannarna. Tristan tog ut sin bag ifrån bagageluckan och lyfte sedan upp den enda andra väskan som låg kvar.
”Är det här din Kevin?” Han var ganska så säker på att dom andra killarna lastat ut sina grejer, medan Kevin själv precis tänt en cigg.
”Ja, släng hit den. Och det är Kevva.”
Tristan knäckte till med nacken innan han vände sig om och kastade bagen till honom. Till skillnad mot Brendan som gett ett väldigt gott intryck väldigt snabbt så var det precis tvärtom med Kevva. Kunde inte William ha varnat honom att en av hans polare var en grinig bitch?
”Okej jag kör bort bilen till den där parkeringen då”, sa Jocke och tog av sig sina solglasögon för att haka fast dom i t-shirtlinningen innan han öppnade bildörren. ”Och just ja, är det okej om ni två delar det andra tältet?” Han hejdade sig med ena benet inne i bilen och la upp armen på dörren när han såg mellan Tristan och Kevva.
”Visst..” Kevva drog ut på ordet samtidigt som en granskande blick föll nedför Tristan och upp igen. Vad var det för fel på den här killen? Det spelade ingen roll att han var snygg som fan. Han verkade bara allmänt dryg. Det var ju knappast Tristans fel att William inte kunnat följa med. Han föll ändå ner på samma nivå själv och granskade tillbaks. ”Visst, det går nog bra.”
Kevva såg på honom med något kisande blick igen innan han tog ett bloss på sin cigg och ropade åt Sam.

12:55
Jocke hade fortfarande inte kommit tillbaks efter att han skulle lämna bilen. Om planen hade varit att Brendan och Sam skulle hinna sätta upp tältet under tiden så skulle den mest troligt gå förlorad då dom istället knäppt en varsin öl. Sam hade varit snäll och bjudit Tristan på en också, eftersom han inte hunnit ner till stan och systemet än. Banden började dock inte spela förrän imorgon så han skulle få tid till sådant nödvändigt senare i eftermiddag.
”Hallå är inte det där Maddox där borta?” pekade Brendan.
Sam vred på huvudet. ”Vart? Jo det är det ju! Shit vad länge sen. Vi drar dit och säger hej?”
i samma stund som dom andra två begett sig mot några tält längre bort kom Kevva tillbaks från.. vart han nu varit, med mobilen i handen.
”Bygger du ihop vårat eller?” frågade han med ett helt seriöst tonfall. Blicken på dom utspridda tältpinnarna kunde nästan tolkas som att han väntat sig att Tristan redan borde ha gjort det.
”Visst.” Kevva hann få ett nöjt uttryck i ansiktet innan Tristan fortsatte. ”Vill du att jag ska bädda iordning din sovplats också eller? Hjälp till”, sa han och kastade en pinne åt honom som han med imponerande reflexer fångade i ett fast grepp. Det såg ut som att han kämpade emot det, men så drog han på munnen.
”Bossig för att bara vara en ersättare.”
”Låga kriterier om du anser det där att vara bossig”, kontrade han.
Därefter sorterade dom tältpinnar under tystnad för ett tag. Till tonerna av Kevvas mobil som pep till ungefär varannan minut.
”Någon som saknar dig tror jag”, kunde han till sist inte låta bli att säga.
”Känn dig ärad, min uppmärksamhet är eftertraktad.” Kevva fäste en av tältdukens pinnar i marken och såg upp på honom bakom solglasögonen.
”Tror jag säkert. Dina snaps också kan jag tänka mig.” Okej, så han skulle kanske inte ha nämnt det och därmed få Kevva att tro att han haft koll på varenda en han skickat. Det var egentligen bara den där på magen i bilen. Kanske en selfie precis efter att dom kommit fram också. Det plingade till igen och Kevva drog ner dragkedjan på det nu färdigbyggda tältet innan han drog upp mobilen ur fickan. Sekunden senare hördes en gäll och ljus röst.
”Kevva!”
Tjejen som dykt upp, vars långa halvlockiga hår var mellanbrunt med blonda slingor, hoppade mer eller mindre upp på honom – armarna runt nacken och benen om hans höfter. Hon hade på sig ett par korta jeansshorts och när Kevva släppte ner henne kunde Tristan se att den urringade toppen var lika kort. Brunbränd mage. Den lilla aningen bekräftades snart när hon fortsatte.
”Trodde inte ni var här än eftersom du inte svarade, men så mötte jag Sam och Brendan där borta. Aah, fatta vad jag har saknat dig snygging!”
Det här var alltså tjejen han skrivit/pratat/snappat med hela dagen? Inte för att han ville tycka bra om Kevva, men han hade väntat sig något annat. Kanske var han snabb med att döma men den här tjejen påminde honom alldeles för mycket om fjortisklonerna från högstadiet. Fattades bara att hon skulle blåsa en tuggummibubbla också.
Kevva flinade och lutade sig ner för att ge henne en puss. ”Jag fattar. Dom hela två veckorna du varit i Grekland..”
”Vadå så ni bor här alltså? Vi bor längst bort mot stängslet”, sa hon och pekade innan blicken landade på Tristan. Kevva vände sig långsamt om.
”Tristan. William har problem med sin tjej så han kunde inte hänga på längre. Så.. vi fick med honom.”
Tristan höjde smått ögonbrynen men tog ändå stegen fram för att hälsa på tjejen.
”Tjena. Den jobbiga ersättaren.”
Kevva som tagit av sig kepsen för ett tag sedan strök handen genom håret och ryckte på axlarna. ”Du sa det.”
”Ja enligt dig var jag väl bara den bossiga ersättaren.”
Tjejen såg mellan dom och skrattade tyst till. ”Okej, varför får jag känslan av att det här skulle kunna vara början på någon slags manlig catfigh? Ellen heter jag.”
”Men what, varför är inte vårat tält uppe för?” Jocke kom släntrandes tillbaka och skakade lätt på huvudet. ”Här agerar man chaufför och grejer och får ingenting tillbaks.”
Ellen skrattade och gick fram för att krama Jocke också. ”Hej. Tufft liv.”
”Skoja inte. Dom där andra två har väl dragit iväg och börjat festa någonstans istället.”
”Dom sitter borta vid Maddox”, avslöjade hon leende.
Kevva som blivit stående kvar på samma ställe såg mot Tristan, sedan mot tältet och tillbaks igen. ”Bäst för dig att du inte snarkar i alla fall.” Ibland kändes det som att det låg någonting roat precis under ytan, som att kevvas tonfall nästan skulle kunna låta roat, som att han nästan skulle börja le lite snett. Men det var så vagt att det inte gick att avgöra. Tristan hade också insett att han själv växlade mellan att störa sig på det och roas utav det.
”Vadå du har alltså planerat att faktiskt sova? Vad är du för oerfaren festivalare?”
”Säger han som inte ens köpt med sig alkohol.”
”För att jag fick reda på igårkväll att jag skulle med. Vad skulle jag ha gjort, begått inbrott på systemet eftersom att det hade stängt?”
Kevva drog handen genom håret igen och Tristan tyckte sig återigen kunna se en liten hint av ett leende som ville rycka till. Men det kunde bara ha varit någon förhoppning. Eftersom han av någon outgrundlig anledning tydligen ville att den här killen skulle vara trevligare än han dittills visat.
”Något säger mig att du inte skulle ha haft balls nog för det.” Han vände sig om mot Jocke och Ellen. ”Har du en ungefärlig vägbeskrivning till bilen eller? Jag glömde min cola där.”
”Ska jag hänga på?” undrade Ellen och fick en nick tillbaks från Kevva som fångade nycklarna som Jocke kastade. Tristan följde dom med blicken och hann precis se Ellen sticka ner handen i bakfickan på Kevvas jeans innan han istället riktade blicken mot Jocke.
”Ska jag ta och hjälpa dig med det där tältet eller?”
Jocke skrattade till. ”Gärna det. Annars får vi nog tränga in oss allihop i erat.”

16:43
Eftermiddagen hade flutit på snabbare än han trott, för egentligen hade dom inte gjort så himla mycket. Men plötsligt hade klockan börjat närma sig fem och det kändes som att det var läge att ta sig in till stan innan butikerna skulle hinna stänga.
”Någon som har lust att hänga med till stan? Ska till systemet bara.”
Brendan var snabb med att erbjuda sig. ”Absolut, jag hänger på. Måste ändå fixa ögondroppar eller något skit på apoteket.”
”Hm?” Tristan såg något frågande på honom.
”Jag vet inte, tror jag har någon allergi. Folk tror väl att jag går runt och gråter så som det rinner.”
Tanken var lite underhållande faktiskt. Brendan var stor, inte bara när det kom till längden utan armarna var biffiga och bröstkorgen bred och vältränad. Det senare kunde han avgöra eftersom han tills alldeles nyligen haft bar överkropp. Och tanken på att han då skulle stå med tårarna rinnandes i något publikhav? Det skulle ha blivit en stark kontrast om inte annat.
”Någon annan som ska ha något?” frågade Brendan och verkade samtidigt känna efter i fickan efter sin plånbok eller mobil.
”Nej det är lugnt”, sa Sam som tagit plats i en brassestol. Även en sådan hade varit fixad till Tristan. Eller egentligen William då. William som han för övrigt inte hade fått någon mer kontakt med under dagen. Han hoppades att det var positivt, så att han inte helt hade deppat ihop någonstans.
”Vänta, jag följer med.” Precis när Tristan och Brendan hade satt sina fötter utanför deras lilla camp kom Kevva ikapp dom. ”Kan passa på att kolla N.Y.”
”Förklaring?” bad Brendan.
”New York, inte den där tyska skiten New Yorker alltså. Det är en klädkedja i alla fall, tror bara dom finns i Göteborg än så länge”, sa han och satte på sig solglasögonen. ”Snygga kläder”, tillade han med en axelryckning.
”Skulle inte du spara pengar?” flinade hans kompis.
”Äh, det vet jag ingenting om”, log han tillbaks.
Det rörde sig förmodligen mycket folk på stan i vanliga fall också, men Tristan tyckte att det verkade vara extra mycket nu, vilket vore ganska logiskt med tanke på hur full campingen redan börjat bli och att invånarantalet därmed hade höjts för några dagar framåt.
”´Stans bästa irländska pub´” sa Brendan och pekade mot en krog på motsatt sida av gathörnet dom för tillfället befann sig vid. Det var mycket riktigt så det stod på skylten också. ”Jag har varit in på så kallade irländska pubar förut där dom inte ens har haft koll på dom olika namnen på ölen. Men det förstås, dom anordnar säkert någon temakväll på st patricks day. Och det är ju tillräckligt för att använda det namnet.”
Tristan flinade till åt Brendans muttrande. ”Låter som att du tar det personligt. Har du varit där?” Han kanske hade varit på någon resa dit och gått på pubrundor där pubarna faktiskt var äkta irländska.
”Sju år i streck och några veckor varje sommar efter det.” Brendan började le brett när Tristan inte kopplade på en gång. ”Jag kommer därifrån. Min pappa är irländsk. Mamma träffade honom när hon var på språkresa. Och sen kom jag till.”
”Jaha! Men då fattar jag ju”, flinade Tristan. Det förklarade även det röda håret och den bleka hyn, om man skulle generalisera och dra alla engelsmän och irländare över en kam alltså. ”Vad häftigt. Men ni flyttade till Sverige? Eller bor din pappa fortfarande där?”
”Nej vi flyttade hit allihop när jag var sju. Så nu åker vi bara dit på somrarna och hälsar på släkt och sådär.”
”Och dricker äkta irländsk öl va?”, log Kevva retsamt.
”Jag vet att jag inte borde störa mig, men vad fan.. Det är typ likadant som med alla piratkopior dom säljer på marknader och grejer. Irriterar det inte er när dom hävdar att någonting är äkta och det inte är det?”
Kevva skakade flinande på huvudet. När han var med andra bevisade han i alla fall att han inte enbart var bitter. ”Jag bryr mig inte.”
”Inte jag heller så ofta, men jag kan nog ändå fatta hur du känner det, som kommer därifrån”, sa Tristan medan dom korsade ett övergångsställe. ”Lite sådär som jag kan känna om man hör andra prata om sitt favoritband, sådana som ska låtsas som att dom är äkta fans och så hör man hur mycket skit dom egentligen snackar.”
”Okej det kan jag hålla med om”, förvånade Kevva honom genom att säga. ”Satt på bussen en gång när en tjej skulle övertala sin kompis att följa med på en kommande Marilyn Manson-konsert. Hon hade liksom inte ens koll på att det faktiskt är ett band och inte en snubbe bara. Och så satt hon där och sa att det var hennes största idol och att hans bästa låt är tainted love, för att texten var så bra. Jag kunde inte låta bli att luta mig framåt och fråga om hon var medveten om att det är en cover.”
Brendan skrattade högt. ”Hur gammal var hon?”
”Jag vet inte”, sa han och ryckte på axlarna. ”Fjorton, femton?”
”Men stackarn. Vad hemsk du är. Slår vad om att hon blev röd i ansiktet.”
”Som en tomat”, sa han nöjt. ”Men det är liksom lag på att man inte får sprida vidare sån okunskap. Hur skulle samhället se ut om alla trodde att Marilyn Manson enbart är en soloartist? Exakt.”
Om Tristan hade fått en annan känsla – en som sa att Kevva faktiskt tyckte att han var okej – skulle han ha gett honom en high five. Nu log han bara roat och sa att han definitivt höll med om att det skulle vara en katastrof.

19:48
Det utspelade sig nog liknande scener över i stort sett hela campingen för tillfället. Kompisgäng – innehållandes både nära vänner och nya bekantskaper – som satt på gräset eller i låga stolar bland sina uppsatta tält – vissa i högre standard än andra, men som i slutet av festivalen mest troligt skulle se likadana ut – och snackade, lyssnade på musik eller åt mat. Eller en blandning utav alla tre. Samma sorts scen utspelade sig vid deras lilla camp och det var verkligen nu festivalkänslan hade infunnit sig på riktigt. Trots att dom inte hade sett några uppträdanden än.
”.. Vi fick lov att skaffa barnvakt till Sirius bara.” Maddox, en svarthårig kille med ett flertal alternativa inslag – läpp och septum-piercing, tatueringar, en lång snedlugg och lätt sotad blick – men som lyckades med bedriften att inte se emo ut utan bara rockigt cool hade bland annat gjort dom sällskap. Dom var tydligen bekanta genom att ha hängt på samma festivaler tidigare.
”Barnvakt som i.. Ni har väl inte gått och blivit farsor?” flinade Jocke.
”Nej det väntar vi med ett tag tror jag. Det är vår spindel. Och det mest otroliga med det är att Nash lidit av extrem spindelfobi.” Han gav sin pojkvän ett leende innan han gav honom en snabb puss på kinden. Den blåhårige killen ryckte nästan generat på axlarna.
”Jag jobbade ganska hårt med att bli av med den, men man kan ju liksom inte underhålla rädslan om man bara träffar en kompis spindel någon gång i veckan. Så vi slog på stort istället.”
Sam som satt i gräset bredvid Tristan skrattade lågt. ”Det är jäkligt imponerande faktiskt.” Han vände blicken mot Tristan istället. ”Du då, har du några rädslor?”
”Oj..” Han tog en klunk ur sin ölburk. ”Jag har lite jobbigt för trånga utrymmen, så det skulle väl vara cellskräck då.”
”Så det kanske blir problem för dig med det där lilla tältet?” log Sam roat.
”Jag får väl sparka ut Kevva om jag tycker att det blir att kännas för trångt.”
Kevva satt ganska så precis mitt emot dom, med Ellen sittandes mellan hans utsträckta ben och ryggen lutad mot hans bröst. Fastän han känt sig lite dum som varit snabb med att döma henne så levde hon upp till ganska många av kriterierna för vad han tyckte kunde bli lite för mycket. Ibland verkade det som att hon hörde sådant som ingen annan uppfattade, för hon var den enda som satt och skrattade näst intill hysteriskt, men det kunde kanske vara alkoholen som spelade in också – han kände henne ju inte.
”Han snarkar så jäkla mycket så det borde du göra i vilket fall”, flinade Sam. Och uppenbarligen hade Kevva uppfattat någonting trots avståndet. Och så det var han som var snarkaren dessutom.
”Vad snackar du för skit om mig?”
”Tristan kanske kommer sparka ut dig från tältet inatt ifall det blir för trångt, och jag sa att han borde göra det i vilket fall så som du snarkar.”
”Jag har reserverat en plats åt honom hos mig som reserv, så det är lugnt”, skrattade Ellen och tippade huvudet bakåt i vad som såg ut som jakt på en puss. Kevva ignorerade henne dock.
”Eller så sover han i bilen bara och så är problemet löst.”
Sam flinade lite och ställde ner sin ölburk mellan fötterna. På andra sidan skrattade Kevva redan åt något Maddox sagt. ”Är det en utmaning eller? Jag är på!” Och det sneda leendet och retsamma tonfallet var tillbaks igen.
Den där killen hade värre humörsvängningar än hans storasyrra haft när hon var gravid. Eller så var det medvetet.
”Kevva var inte en av dom som tyckte det var okej att jag skulle hänga på va?” kunde han inte låta bli att fråga Sam.
”Va? Jo”, svarade han snabbt men rynkade sedan pannan något. ”Eller nej, kanske inte. Men alltså bry dig inte det där, han skämtade bara.”
”Nej jag tar inte illa upp eller något. Jag har bara fått den känslan några fler gånger idag.”
”Äh men Kevva är lite.. Kolla på Brendan typ, han skulle kunna bli bästis med någon han nyss träffat och han skulle lika gärna kunna bjuda med dig till Irland nästa sommar. Jag tycker också det är svinkul att träffa nytt folk. Men Kevva är inte alltid lika pigg på det. Och vi hade planerat den här festivalen länge och han blev irriterad på William att han skulle låta sin tjej styra över om han skulle med eller inte. Så han blev egentligen bara sjukt besviken över det, och så blev det väl droppen som fick bägaren att rinna över när William skickade en ersättare istället. Och det där sista är inte mina ord”, försäkrade han leende. ”Han kommer över det, låt honom barnsla sig lite bara. Och ta det inte personligt. Vi andra tycker i alla fall det är askul att du hängde på, du är jätteskön ju. Det tycker säkert Kevva också, bara att han av princip bestämt sig för att han inte ska gilla dig.”
Tristan gav honom ett roat leende. ”Tack. Ni med.” Det lät väl som en vettig förklaring nu när Sam berättade hur det låg till. Och det var väl ungefär vad han hade kunnat lista ut själv också. ”Ändå tilldelade ni oss samma tält? Borde jag vara rädd inatt eller?”
Sam skrattade och sträckte sig efter sin ölburk igen. ”Du kanske borde sova med ena ögat öppet för att vara på den säkra sidan.” Han skakade leende på huvudet. ”Nej men jag tror mest att Jocke var jävligt irriterad på honom, han var sjukt tjurig i bilen innan vi ens kommit fram till Örebro. Så han..”
”Tyckte det passade bra att straffa honom med mig?”
Sam skrattade igen. ”Något sånt. Nej men gud, nu struntar vi i det där. Jag är hungrig.” Han såg upp mot dom andra. ”Hallå är det någon mer som ska med och köpa mat eller? Har teasat min mage nog länge med alla dom där dofterna nu.”
Det var väldigt sant. Matvagnarna som fanns inne på campingområdet lockade med både langos, pizza, thaimat och en hel massa annat. Och det luktade väldigt gott tillsammans.

”Det här var det bästa förslaget på väldigt länge”, sa Ellen när dom tagit sig iväg till matområdet och hon precis fått sin wokkartong i händerna. ”Men något ännu bättre, tänk imorgon den här tiden. Då kommer vi stå framför Passenger, helt sjukt!” Och där smällde hon en tuggummibubbla. Underbart. Ellens festivalgäng bestod utav sex stycken tjejkompisar och dom delade alla denna kärlek för Passenger. Tristan hade inte någon egentlig åsikt om honom eftersom han i princip bara hade hört den där Let her go som varit så populär för några år sedan.
”Kan knappt bärga mig.” Kevva skakade lätt på huvudet och såg sig omkring. ”Sätter vi oss här eller går vi tillbaks..?”
”Bänkarna längst bort ser ut att vara lediga, vi borde få plats där allihop”, sa Sam och tog redan en tugga av sin pizzaslice när han vandrade ditåt.
”Ska du inte ha någon mat?” frågade Tristan Kevva.
”Nej jag är inte hungrig.”
Killen måste verkligen ha ätit en sjukt bra frukost. Tristan hade varit hungrig redan när dom kom fram till Göteborg. När han och Brendan sedan ätit en varsin kebabrulle inne i stan så hade Kevva nöjt sig med några tuggor pizzasallad bara.
”Kevva! Här borta!” Ellen vinkade längre bort, som att hon trodde att Kevva kanske var vilse. Tristan drog lätt på munnen innan han gick tillbaks till matvagnen för att plocka med sig några servetter.
Det faktum att det ursprungliga gänget från bilen hade utvidgats, även om det var med människor som dom fyra killarna redan kände hade helt klart hjälpt till att få Tristan att känna sig som en i gruppen. Det hade delats både många skratt och historier till sent på kvällen och dom hade inte gett sig tillbaks mot tälten förrän dom mer eller mindre blivit bortkörda av andra matsugna festivalare som ville ha deras sittplatser.
”Det här lär väl förmodligen bli enda natten med någorlunda många timmars sömn”, sa Jocke med tandborsten i munnen. Brendan var i full färd med att förstärka linorna till tältet – hur bra det nu skulle gå med tanke på att han helt klart var onyktrast utav dom – och Sam hade redan krupit in och lagt sig. ”Och förmodligen sista dagen jag har kvar alla mina ägodelar.”
Tristan skrattade lågt och nickade. ”Har hört något tips om att man ska förvara det man är mest noga med i kallingarna. Kan förstås bli lite ohygieniskt om man anser att tandborsten hör till den kategorin”, tillade han flinande.
Jocke verkade nästan sätta tandkrämen i halsen eftersom han börjat skratta. Han spottade och såg sedan roat upp. ”Kanske en aning obekvämt också.”
”Eller skönt, beroende på vad det är för slags tandborste. Är det en elektrisk så skulle jag absolut kunnat testa.”
Dom vände sig båda om mot Brendan som uppenbarligen hört vad dom pratat om fastän han var så inne i sitt tältfixande. Han hade sagt det på ett så sakligt sätt också – vilket gjorde det hela ytterst komiskt. Särskilt när man själv både var trött och lite småberusad.
”Tror det är lika bra att man går och lägger sig nu”, flinade Tristan och fick en medhållande, lika road, nick från Jocke.
”Vi ses imorgon. Godnatt.
”Godnatt.”
Tristan behövde inte oroa sig för att det skulle vara trångt i alla fall. Kevva var nämligen inte ens på plats. Efter att dom lämnat matvagnarna hade dom alla satt sig vid Maddox och Nashs camp, och Kevva hade blivit kvar där efter att dom andra känt att det var dags att börja göra sig klar för dom där timmarna med sömn. Kunde vara bra att tanka på lite extra energi inför resten utav dagarna.

02:38
Tristan vaknade av ett obekant ljud och det tog några sekunder för honom att inse att han sov i ett tält och att det var dragkedjan han hade hört.
”Hallå”, sa han och harklade sig när han hörde hur hes rösten hunnit bli, som alltid om mornarna. Det kunde dock inte vara morgon redan för det verkade vara så gott som kolsvart ute, vilket det väl på sommaren var fram till runt fyra i alla fall?
”Det är jag. Trodde du att du fått sällskap redan första natten eller?”
”Jag fattade att det var du”, mumlade han, för trött för att orka bry sig om att säga något drygt tillbaks. Han hade bara varit trevlig och sagt hej. Trots mörkret vred han ändå blicken mot Kevva när han först hörde en tröja dras av och sedan en gylf dras ned. Vad jävligt det faktiskt var; nu när han ändå blivit tvungen att dela tält med killen som inte alls gillade honom och som han inte heller själv kunde säga att han tyckte särskilt mycket om, och så fick han inte ens det lilla nöjet i att se honom med väldigt lite kläder? Kanske imorgonbitti. Fast då fick han se till att titta väldigt diskret om han inte ville riskera att få en utskällning orsakad av ren avsmak. Kevva hade säkert dåligt morgonhumör. Kanske var därför hans flickvän trots allt inte verkat vela ha kvar honom i tältet?
”Har du seriöst bäddat åt mig?” hördes det snart från Kevva, något mellanting av irritation och misstro.
”Självklart. Synd att du inte kan se, har till och med puffat till kudden som dom gör på hotell.”
”Herregud varför har jag utsatts för det här.” Det hördes en del prassel när Kevva kröp ned i sin sovsäck – som Tristan för övrigt bara slarvigt lagt ut på andra sidan tältet, självklart ingen jävla bäddning – men sedan något som helt klart måste ha varit en road utandning. Måste ha känts jobbigt att inte kunnat hålla den inne. Tristan kunde ju återigen råka tro att han hade humor.
Och han växlade fortfarande med att roas och irriteras av Kevvas töntiga beteende, vilket gjorde honom ännu mer irriterad på sig själv.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Vapor - 2 jul 17 - 02:06
Jag är fett peppead på att läsa hur detta kommer arta sig. JAg får altid så mysig känsla när det är roadtrips och det känns ändå som att du får till festivalkänlsan väldigt bra! :D
Brendan är så sjukt skön och mysig, gillar honom. Gillar alla grabbar men han föll jag lite extra för.
Kevva är kul på sitt sätt men fattar att Tristan blir less på honom. Sen synd att Tristan inte vrkar tycka om Ellen för min uppfattning är mest att hon är sprallig och söt, typ den energin Kevva behöver för att le på munnen lite? Heheh...
Ska läsa nästa del inom kort :D
arbok - 16 jun 17 - 19:55
men HALLÅ glömde kommentera om Maddox och Nash, vad kul att de fick vara med litegrann på sidan. Är som sagt ett fan av att stoppa in karaktärer från en story till en annan så att man fattar de är i samma universum. Sånt är mysigt c:
arbok - 16 jun 17 - 19:54
Hundra år senare har jag läst hela kapitlet!
Som vanligt är den största min favorit (Brendan) och ingen är väl direkt förvånad över det. Är fortfarande taggad på att det utspelar sig på en festival för vad jag kan minnas så har jag nog aldrg läst om det förr? Känns som det kan hända en hel massa kaosigt.
Och vad dryg Tristan är som måste försvara sig om snapchat (att det bara är för fjortisar) åååh.... Förstår att han är anti Kevva, men hittills tycker jag Kevva är dryg på ett sätt jag uppskattar (åtminstone att läsa om lol) och ser fram emot vad han kan ställa till med. Hoppas smått på att Ellen inte ska råka illa ut för även fast hon är en jobbig fjortis så verkar hon ju snäll i alla fall :(

Ska försöka att inte vara lika långsam på att kommentera nästa gång du lägger upp, hehe.

Skriven av
ilenna
8 jun 17 - 16:24
(Har blivit läst 137 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord