jag skulle skriva en dikt, men sen blev jag arg |
Det är som att jag
svalt bensin
och någon bröt sig
in i min kropp,
öppnade, steg in,
och tände på
Fylld av ilska
hela tiden
förrut hade jag
åtminstone en
anledning,
ett tiotal,
men nu är jag bara
arg
Jag, lilla jag,
så liten och lugn,
tyst, vänlig,
vem kunde tro att
lilla jag,
skulle bli så arg?
Men vad förväntade ni er?
Jag förtjänade det inte.
Det var inte mitt fel.
Jag var snäll,
och nej, jag var inte för snäll,
man kan inte vara för snäll,
det finns snälla människor,
och det finns elaka människor,
ingen är för snäll,
men vissa utnyttjar andra och
skyller ifrån sig,
du är "för" snäll,
nej,
ni är för elaka
missbrukar
utnyttjar
och ni kan skrubba eran hud blodig,
inget tar bort eran synd
och inget tar bort min
Men jag kan åtminstone trösta mig med
att jag var snäll
och lugn
en gång i tiden
Nu är jag inget annat
än en okontrollerad eld
|
|
|
|
