i ett körsbärsblomsregn |
så stod vi där
hand i hand
under de virvlande körsbärsblommorna
när våren äntligen trängt fram genom all
ondska och mörker
trygg i din famn
som om livet äntligen fått sin mening
kanske lite som det ska vara
kanske vågar jag hoppas nu
att jag får vara din
för varje vår som
körsbärsträden blommar
och bladen dansar i vinden
på gatorna i vår stad
där rosa samsas med smuts och trafik
vill jag luta mig mot dig och din trygghet
höra vågorna från havet och fåglarna i skyn
inte ramla längre
inte snurra runt som om jag varken vet hit eller dit
inte famla
bara med blicken i framtiden
och ögonen på dig
|
|
|
|
