Någon igen |
Kan det vara så att det måste vara mörkt för att se ett ljus
Håller andan och blundar, allt är svart,
det enda som hörs är blodets sus
Vaknar med ett ryck och allt flyter
Inget är fast och ändå är allt orörligt
Min egen röst manar mig: det ska gå, det ska gå, du får inte sluta nu, det finns ingen genväg, kämpa och du känner värmen från ljuset
Samtidigt utmattad och stark tar jag famntag om livet ännu en gång
Känner glädjen att få vara en del av allt
|
|
|
|
