två år i sommar, och saknaden har inget slut |
vår
solen som värmer
kalla människor,
vilja som
vaknar till liv,
jag är sorgsen
solen kommer aldrig
vila på din axel igen,
axeln som jag
aldrig rörde,
jag hatade solen för
att den fick dig
men inte jag
du växer inte längre
jag hann inte med
du hade inte tid
det tog slut,
det som inte hade
en början,
jag skulle ha
skrivit till dig
det här året
jag skulle ha
men jag
gjorde
inte det
och jag är sorgsen
Det är vår nu
och du är inte här
du bryr dig inte längre
men du var vacker
och nu...
nu är du rutten
eller kanske uppäten av
smådjur,
du ligger där
solen inte når dig,
jag inte når dig
och nu hatar solen och jag
jorden som får röra dig
men inte vi
|
|
|
|
