andas glasbitar, ut kommer skrik som aldrig skreks |
Människan har inte
uppfunnit en tidsmaskin,
för våra kroppar
har redan en
Det är när det händer
igen, verkligheten
kastar sig i bröstet på dig,
du tappar andan,
du flyger tillbaka till
det där du inte pratar om,
det som hände,
händer,
du åker tillbaka
ofrivilligt
bönar om att få
bli fri
Det upprepas
hela tiden
vad gör du för fel?
Män som
vill
gör
trevar
letar
rotar
tränger sig på
Du som slutar prata
kryper in i en låda
inuti din kropp,
vaggar,
gungar,
nynnar,
blundar,
täck er för öronen
Här kan ni inte nå mig
era jävlar
Men dom skakar om
och ibland får du
upp ögonen,
tänker att det var bara
tidsmaskinen som tvinga tillbaka dig
Men ibland när du öppnar ögonen,
kikar, hoppas, önskar,
så inser du att
allt
upprepas
även nu
och du gör inget fel egentligen
men det liksom är så,
och du är
trött
förföljer
dig
men du springer
hoppar om du måste
och du är
trött på
vardagen
|
|
|
|
