I like the taste of forbidden [del 2] |
Det som till en början hade känts som en kul idè hade mest visat sig bli ganska jobbigt. Sam slutade nämligen aldrig prata. Jamie var absolut inte typen som själv behövde snacka hela tiden, utan han kunde gärna lyssna också. Men med Sam blev det allvarligt talat för mycket. Det gick inte att njuta fullt ut av ett åk när någon ropade åt en att sakta ned farten för att hon skulle fortsätta berätta en historia som tydligen krävde mer tid än hela vägen upp till toppen. Till en viss del var det kanske charmigt, men när Sam faktiskt sa att hon tänkte nöja sig för dagen med skidåkningen så kände han sig lättad.
”Har ni lust att hänga med på after skin tror du?” undrade hon och knäppte av sig pjäxorna innan hon stödde sig på stavarna.
”Jag tror att vi tänkte dra dit imorgon istället, det är något band som spelar då.”
”Okej. Men då ses vi kanske i backen imorgon i alla fall, vi åker hem vid fem. Vi kanske kan byta nummer annars?”
”Visst”, nickade Jamie leende och kände efter i fickan på täckbyxorna. Visst fan. Han hade lämnat mobilen på laddning i bilen. ”Du får mitt så kan du väl sms:a bara.” Vilket det helt klart återstod att se om han tänkte svara på..
”Jättekul att träffas i alla fall.” Han fick en snabb kram och efter att Sam försvunnit iväg en bit kastade Jamie en blick upp mot backen. Det var bara en kvart kvar tills liftarna skulle stänga men han skulle gärna ta ett sista åk ensam.
Ovanför trädtopparna kunde man se hur det hade börjat skymma och temperaturen hade sjunkit i samma takt. Jamie undrade för några korta sekunder hur smart hans val egentligen varit men log sedan åt sig själv över hur fånig han var. Liften skulle inte stanna och han skulle inte bli uppäten av vargar.
När det var så pass folktomt i backen hade Jamie tagit sig friheten att testa några hopp på ställen där det egentligen inte var avsett för det, och det hade inte dröjt länge alls förrän han ändrat sig till att det hade varit ett perfekt val av honom att åka upp en sista gång. Han älskade den där friheten.
Just där och då visste han inte vilken känsla som alldeles snart skulle ta över.
Kanske att han hade varit lite väl självsäker. Kanske hade det spelat in att han var trött både fysiskt och psykiskt efter en heldag. Kanske var det bara ren otur. Efter hoppet som skulle ha inneburit två snurrar hade han landat helt galet. Bindningarna på brädan hade löst ut sig efter två kraftiga studsar mot det hårda snötäckta underlaget, därefter hade han gjort ytterligare någon ofrivillig volt som i samma sekund fått honom att skrika till av smärta. Nu svartnade det till för ögonen på honom och han vågade knappt andas på grund av smärtan i foten.
”Mmh..” Ett plågat läte lämnade hans läppar och han tvingade sig själv att öppna ögonen. Han såg framför sig hur hela foten skulle vara krossad, men när han tittade nedåt såg den normal ut. Utanpå i alla fall. När nästa smärtvåg sköljde över honom var det fysiskt omöjligt att hålla tillbaks tårarna – inte så att han grät utan det var nog mer utav någon reflex från hans inre system när det uppenbarligen blev för mycket.
Okontrollerade skakningar fick hela kroppen att göra ont och han såg sig desperat omkring efter någon människa. Det var helt jävla öde. Han var inte heller i närheten av att ha tagit sig ned för backen utan befann sig snarare fortfarande vid toppen. Brädan låg några meter nedanför honom men det fanns inte en chans att han skulle kunna ta sig till den. Han vågade för i helvete inte röra på tårna ens.
”Hallå!” ropade han prövande men stönade sedan högt till igen. ”Helvete!” Som att det skulle hjälpa slet han av hjälmen och kastade den bedrövat ifrån sig.
Jamie visste inte hur länge han legat kvar där innan han med sammanpressade läppar och blanka ögon börjat hasa sig ned mot brädan. Han visste inte heller om skakningarna berodde på smärtan, chocken eller att han frös. Kanske en blandning.
”Nej.. nej, nej.” Det kändes som en jävla mardröm när han upptäckte den stora sprickan på undersidan av snowboarden. Han visste redan att det inte skulle gå att glida på den överhuvudtaget, ändå vände han på den och försökte dra den fram och tillbaks med handen. Det gick självklart inte. Jamie tog ett djupt andetag och stålsatte sig för vad han tänkte göra. Han kunde inte låta smärtan göra honom helt hysterisk. Med beslutsamma fingrar – men som darrade lika okontrollerat som hans axlar alldeles nyss gjort – knöt han upp snowboardskon. Han pressade tillbaks både tårar och smärtsamma läten som ville ta sig ut men lyckades inte mer än lägga några fingrar på fotleden innan det svartnade framför honom igen. Skärp dig för i helvete. Väldigt, väldigt försiktigt böjde han på tårna och kunde konstatera att dom åtminstone gick att röra på. Det var ett bra tecken. Innan han skulle fega ur satte han i händerna mot marken som stöd och la tyngden på den friska foten i ett försök att ställa sig upp. Han kunde ta sig ned. Det var klart att han kunde gör-
”A-ah!” Han flämtade till – nästan som i panik och hade lika snabbt fallit ned till sittande igen. Det gick inte. Kanske om han vilade en stund. Kanske om han..
”Hallå?! Hur är det med- Jamie?!”
Jamie blinkade till när han hörde en röst och höjde på huvudet. Återigen hade han inte någon riktig uppfattning om hur länge han suttit där med armarna liggandes över det uppdragna knäet och huvudet tungt lutat mot dom. Han hade bara fokuserat på att försöka hantera smärtan. Och nu var den åtminstone hanterbar – kanske för att det värst onda hade övergått till ett dunkande, som i sin tur hade skiftat till någon slags bortdomnad. Han föredrog det sistnämnda hundra gånger om. Han hade inte väntat sig att det skulle komma någon alls eftersom liftarna redan stängt och för att det dessutom fanns många nedfarter att välja på, men den han minst väntat sig se var Sebastian. Han hade hoppats få fram ett lättat leende men när han av misstag råkat röra foten någon centimeter så var den fruktansvärda smärtan genast tillbaks.
”Vad har hänt?” frågade Sebastian snabbt och bromsade in med skidorna alldeles intill honom.
”Jag tog det där sista åket som man aldrig ska göra, hoppade och ramlade ganska så illa. Det är foten.”
”Hur illa är det? Kan du röra den?” Han hade knäppt loss skidorna och såg till att dom låg stilla innan han satte sig ned på knä framför Jamie och sträckte handen mot hans fot.
”Rör den in-” Han bet hårt ihop och nickade. ”Jag kan böja tårna.”
”Okej bra.” Sebastian hade helt klart gått in i något professionellt läge för den smått nervösa killen han pratat med i luckan imorse syntes inte till. ”Tror du att du kan åka ner på brädan? Jag vet att det kommer göra ont men du fixar det.”
”Den är trasig. Det är en stor jävla spricka under, jag har testat.”
Det fick den andre att bita sig i läppen. ”Fan också. Har du mobil på dig?”
”Nej. Då hade jag väl inte suttit här..”
”Sant. Och jag har inte min heller. Men jag åker ner och hämtar en skoter och- Jamie?”
Han hade inte riktigt märkt att han låtit blicken glida iväg förrän Sebastian sa hans namn igen. Det var inte hanterbart längre. Inte det minsta.
”Vad är det?”
En hand lades på hans axel. ”Du skakar. Fryser du eller är det att det gör så ont?”
”Jag vet inte. Åk ner och.. gör det där du sa.”
”Du slog inte i huvudet Jamie?” Sebastians blick hade kommit närmare.
Han skakade på det men fick inte fram några ord för tillfället. Han kände sig alldeles kallsvettig.
”Jag tror.. Jag vill nog inte lämna dig såhär.” Det var först nu han hörde en osäkerhet slå igenom Sebastians röst. Oro också kanske. ”Okej så här gör vi. Du kommer behöva resa dig upp, jag lovar att du fixar det. Sen ska vi ta oss till personalstugan som ligger bara en liten bit bort, alldeles på sidan utav backen. Okej?”
Han ville skaka på huvudet igen men tvingade sig istället att nicka. Han hade för fan varit med om värre än det här.
Med ett stön han försökte göra allt för att hålla tillbaks lyckades han med Sebastians hjälp komma upp på fötter – eller en fot rättare sagt.
”Jättebra. Stöd dig på mig bara så går det här fint. Du kan ta min stav i andra handen så blir det lite extra hjälp.”
”Tack”, sa han lågt och strök handen över pannan innan han la upp armen om den andres axlar. Nu var det av rent praktiska skäl något väldigt bra att han vuxit på sig lite och inte längre var lika späd.
”Varför var du i backen såhär sent..?” frågade Jamie efter några långsamma meter. På något sätt hade han lyckats växla om till ett betydligt mer envist läge och tillät sig inte ens tänka på hur svinont varje litet steg gjorde trots att han knappt la någon belastning alls på den skadade foten.
”Efter att vi stängt brukar dom öppna upp liftarna en stund extra åt oss som jobbat, ifall vi vill åka en liten stund. Jag hade egentligen tänkt åka direkt hem istället.”
”Glad att du inte gjorde det”, sa han och fick faktiskt fram ett roat, men väldigt svagt, leende.
”Går det bra?”
”Mm.”
Dom gick – eller hoppade för Jamies del – tysta en stund och han började nästan befara att det inte fanns någon stuga i närheten. Att Sebastian bara sagt det för att få upp honom på fötter och nu skulle tvinga med sig honom nedför hela backen. Den tanken gjorde honom ännu mer kallsvettig. ”Om det åtminstone hade funnits någon som sett hoppet innan jag kraschlandade. Nu var det totalt onödigt.”
Sebastian såg på honom och nu syntes det ett litet leende på hans läppar också. ”Det var ju lite klantigt av dig faktiskt. Publik är väl det första man kollar upp.”
Jamie flinade till innan en grimas istället tog över.
Det visade sig att stugan inte varit någon lögn och efter att Sebastian tryckt in fyra siffror på en kortläsare och öppnat dörren kunde Jamie äntligen andas ut. Inte för att det innebar något mirakel för foten, men det fanns en soffa han kunde lägga sig på och han fick äntligen ta av sig skon som tryckte över fotleden. Det räckte för tillfället.
Sebastian började plocka med någonting i ett skåp och senare i frysen, och när han kom tillbaks till soffan hade han en fryspåse i händerna som han la ned på det låga soffbordet.
”Får jag känna? Jag lovar att göra det försiktigt.”
Jamie nickade. Ovansidan av foten hade redan antagit en blåröd nyans och det var inga problem att se att den var rejält svullen.
”Har ni typ fått utbildning i sånt här eller?”
Sebastian nickade och la som lovat väldigt försiktigt handen över hans fot. När han däremot tog tag om hans fotled svor Jamie lågt till. ”Förlåt. Och ja, lite grundläggande i alla fall. Går det bra att böja såhär?”
”Det funkar.”
Sebastian kände på lite fler ställen över hans fot och nickade sedan. ”Den är nog inte bruten i alla fall. Men kanske en spricka? Så pass bra att jag kan avgöra det är jag tyvärr inte.”
Han verkade inse att han fortfarande hade handen kvar om hans fot och lossade snabbt på den. Fingrarna drog därefter till den vita luggen – precis som att han nu inte riktigt visste vad han skulle göra när han gjort sin professionella del.
”Tack. För all hjälp, verkligen.”
”Visst. Självklart”, log Sebastian. ”Just ja, isen. Eller jag tänkte linda om foten först. Så kan du.. hålla påsen mot sen, så känns det säkert lite bättre. Går det bra att jag lindar den eller vill du-”
”Kör på.”
”Men Felix och Dennis då förresten? Dom kommer ju oroa sig jättemycket ifall du inte kommer hem.”
En timme senare satt dom båda i stugans enda säng, lutade mot sänggaveln och där Jamie kunde hålla benet i en mer bekväm ställning än i soffan. Dom hade pratat om lite allt möjligt och Sebastian hade till och med fått honom att skratta några gånger och därmed distraherat honom från smärtan. Självklart hade han snackat med Sebastian många gånger när han varit hemma hos Felix, men det hade naturligtvis inte varit några längre samtal och han kunde inte heller minnas att han lagt någon större vikt vid hans personlighet. Han hade bara varit lillkillen liksom. Och nu var han inte särskilt liten alls längre, varken i storlek eller sätt. Bara lite töntgulligt svamlig emellanåt. Killen kanske oroade sig för att Jamie skulle börja retas med honom igen som han och Felix kunnat göra ibland? Det var nästan en underhållande tanke.
”Dom tror säkert att jag följde med Sam hem; en tjej jag åkte med. Och dom lär ha sett min mobil i bilen så..”
”Okej hoppas det. Vem var hon då? Någon som du..”
”Nej absolut inte. Hon var ganska dryg när vi var ensamma ärligt talat.”
”Ojdå. Men.. hur känns det med foten?” Sebastian såg mer in i hans ögon än på foten ifråga. Men det var väl i och för sig också där man kunde upptäcka eventuella lögner, och det hade inte heller varit helt otänkbart att Jamie skulle dragit till med en.
”Inte som att den är helt krossad längre, men det gör jävligt ont.” Det kändes inte nödvändigt att ljuga för Sebastian som ändå hade sett hans rejält plågade ansiktsuttryck tidigare i backen.
Den blonde svarade inte på en gång utan lät först blicken göra en snabbvisit ner till täcket innan den höjdes igen. ”Jag vet något som kanske kan hjälpa.”
Jamie hann inte fråga vad han menade förrän Sebastian hade lutat sig mot honom och ytterst försiktigt tryckt en puss mot hans läppar. Vad. Exakt. Hände. Nu? Den andres läppar stelnade till precis som att Sebastian känt av hans chock och han såg smått förfärad ut när han hastigt dragit sig tillbaks från Jamie. ”Förlåt. Shit förlåt. Du hatade det. Du är säkert inte ens- sorry.”
Han själv fann sig ganska snabbt i alla fall. ”Jag hatade det inte, jag bara..”
Han hade absolut inte haft en tanke på att Sebastian kunde vara det minsta intresserad av killar. Och som att han läst hans tankar kom fortsättningen.
”Jag crushade så sjukt hårt på dig när vi var yngre.. När du var hemma hos oss.”
Jamie rynkade pannan men kunde sedan inte hålla tillbaks ett smått förvånat flin. ”Gjorde du..?”
Sebastian nickade sakta. ”Jag creepar ut dig va?”
Nej. Nej det gjorde han inte alls. Men plötsligt kändes det lite värre att han tyckte grabben var – speciellt blivit – jävligt snygg. Det var liksom Felix brorsa – och han skulle ha dödat honom om han så mycket som märkt blicken Jamie gett honom vid skipassen. Han var dessutom bara 19. Fem år var väl egentligen ingen åldersskillnad men.. Sebastian var fortfarande lillbrorsan, oavsett hur gammal han var.
Han hade glömt av nuet för en stund när han glidit in i sina egna tankar och när han såg upp igen upptäckte han hur plågad den andre såg ut.
”Sebastian, det är ingen fara. Slappna av”, flinade han.
”Okej..”, sa han och drog en hand genom håret. ”Så..” Han harklade sig och verkade försöka hitta något annat samtalsämne. Och kanske borde Jamie ha låtit honom. Men.. nej.
”Jag gillade det nog till och med. Om jag ska vara ärlig alltså.”
Sebastian såg hastigt upp på honom. ”Gillade..? Du menar..”
Han må ha blivit manligare till utseendet men grabben var verkligen inte särskilt självsäker. Det var väl förståeligt i den här situationen dock, och ärligt talat ganska gulligt när han snubblade fram och tillbaks med orden. En crush alltså? Det var inte vad han hade väntat sig. Det hade isåfall varit mer väntat ifall han spanat på någon av Felix tjejkompisar alternativt flickvänner.
”Ja jag gillade kyssen. Eller pussen ska vi väl kanske kalla det.” Han log retsamt mot honom och väntade sig ännu något mer nervöst svammel ifrån den andre. Istället förvånade han honom med att luta sig framåt och snudda vid hans läppar en gång till. Inte fullt lika lätt den här gången utan med lite mer tryck bakom dom mjuka läpparna. Det kliade i Jamies fingrar efter att leta sig upp till det vitblonda håret – ännu rufsigare efter att han dragit av sig mössan – men han höll tillbaks, och snart hade Sebastians läppar lämnat hans. När han lutade sig tillbaks fladdrade något nervöst förbi i dom blåa ögonen – ännu blåare än Felix – men han höll imponerande nog kvar blicken. Jamie förstod nervositeten för han hade i och för sig inte avbrutit någonting, men han hade inte heller besvarat kyssen. Om han ville? Hell yes. Det var bara någon slags spärr som gjorde att han inte kunde – som sa att det här var fel. Något som sa att det var okej att retas lite med den andre, att det var någorlunda okej att han helt uppenbart attraherades av killen, men att han inte borde låta det gå längre än så.
”Men ja.. foten känns inte värre i alla fall då?” Sebastian hade bitit tag i läppen och kollade faktiskt ner på foten den här gången.
”Kan vara så att du fick mig på andra tankar.” Han var så jävla motstridig mot sina egna tankar. Och nu rodnade Sebastian kraftigt. Och Jamie skrattade lågt. Fan vad elak han var egentligen, vad visste han – Jamie kanske var den första killen han någonsin kysste? Oavsett hade det med största sannolikhet krävts mycket för att våga. Så han bestämde sig för att vara snäll nu.
”Nej inte värre. Det gör pissont, men jag överlever.”
”Bra, jag funderade precis på hur jag skulle förklara ditt plötsliga dödsfall för dom andra annars.”
Det seriösa tonfallet och Sebastians axelryckning fick Jamie att högt skratta till och han fick sällskap av den andre som flinande körde armbågen i sidan på honom.
”Jävla klant alltså.”
”Ja, ja. Egentligen kan man säga att jag gjorde det väldigt bra i att bara skada en fot med tanke på vad jag gjorde för hopp. Andra, utan lika bra kraschladningsskills som mig, hade förmodligen brutit både en arm och ett ben.”
”Andra skulle också kunna säga att det där precis lät som någon som inte vill erkänna att han gjorde något idiotiskt. Typ som att åka upp helt själv till toppen och testa ett nytt trick.”
”Andra skulle säga att han visst vet att det var idiotiskt – i efterhand – men att han inte tycker att han förtjänar att höra något sånt just nu. Kanske för att hans ego är lite, lite skadat ändå.”
Sebastian såg på honom med ett roat leende innan han istället nickade mer snällt. ”Det hade kunnat gå värre.”
”Jag vet. Tack igen, hade väl svimmat av och förfrusit mig inatt eller något annars.”
”Trodde inte det fanns något dåligt att anmärka med den här stugan, men det är tydligen tv:n då”, sa Sebastian och stängde av den flimrande skärmen som hade gett ifrån sig ett lika hackande ljud.
”Den är helt klart väl godkänd ändå.”
Sebastian nickade. ”Ja den är trevlig faktiskt. Men jag tänkte på imorgon. Det är alltid två stycken som åker upp hit på skoter tidigt på morgonen för att testköra liftarna, så jag går dit till dess så att någon kan ta med dig ner.”
”Det låter bra”, log Jamie. Förutom att han inte såg fram emot att behöva ställa sig på foten igen. Men förhoppningsvis skulle smärtan ha avtagit något då.
Sebastian reste sig strax därefter för att gå på toaletten och när han sedan kom ut därifrån började han plocka bort kuddarna från soffan. Jamie rynkade smått pannan.
”Tänker du sova där?”
Den andre såg något frågande på honom över axeln. ”Ja?”
”Då kommer du ha nackspärr imorgon. Lägg dig här, vi har ju fått plats båda två hittills.”
”Jo men.. jag tänkte..” När Jamie lika frågande höjde ögonbrynen mot honom flinade han till lite och verkade inse att det var onödigt att diskutera något som verkligen inte var ett problem. ”Ja okej.”
Jamie hade en grå t-shirt på sig efter att ha dragit av sig huvtröjan. Pumabyxorna behöll han dock på då det gjort tillräckligt ont att dra täckbyxorna över foten. Sebastian var klädd ungefär likadant när han vek undan täcket för att lägga sig på den andra sidan.
När tystnaden sakta lagt sig mellan dom återvände Jamies tankar till hur den där relativt snabba kyssen hade känts. Det kändes ändå ganska risigt att han inte åtminstone hade besvarat den ordentligt. Han var ju betydligt mer nyfiken på hur det skulle ha känts än till exempel ett hångel med Sam. Håll det kvar vid tankar bara. Det skulle verkligen inte vara någon bra idé.
”Ska jag släcka?”
Sebastians ord ryckte tillbaks honom men fick honom samtidigt att kasta en blick mot killen. Hans t-shirt var ganska vid i halsen och tillät honom en skymt av den vältränade bröstkorgen som han tidigare bara anat genom arbetströjan. Av vad han såg var den helt slät också. Armarna som vilade ovanpå täcket var till skillnad från Jamies helt fria från bläck men klarade sig gott utan. Och så var det dom där läpparna – fortfarande lätt särade efter frågan. Han borde inte, men han ville. Och det var väldigt ofta Jamie lät just den senare delen styra.
Sebastian verkade, med all rätt, bli förvånad när Jamie vridit sig åt sidan och tryckt läpparna mot hans, men var inte sen med att besvara kyssen. Det blev ingen lätt och hastig den här gången utan efter att Jamie trevande smakat på underläppen lirkade han in tungan och mötte den andres. Handen sökte sig upp till det blonda håret där fingrarna greppade ett lätt tag och han kände samtidigt hur Sebastian funnit sin egen väg nedför hans rygg och tagit en handfull av det gråa tyget i handen. Tanken hade förvisso bara varit att testa hur det kändes att kyssa honom, men när det faktiskt kändes så pass bra som det gjorde hade han inte alls någon lust att redan sluta utan lät kyssarna hårdna samtidigt som han vred sig mer över den andre.
Och i samma stund hade han rört på fel ben och tryckt ner den bandagerade foten i madrassen på ett sätt som fått honom att lågt flämta till. Sebastian insåg snabbt att det inte hade med deras hånglande att göra och slog upp ett par oroliga ögon.
”Var det jag som gjorde något?”
Han skakade sammanbitet på huvudet. ”Nej det var jag.”
”Ska jag hämta en ny ispåse?”
”Nej det är lugnt.” Han andades långsamt ut innan han tryckte en snabb sista puss mot hans läppar. Det fick Sebastian att le innan han drog fingrarna genom luggen. Felix skulle bara veta vilka tankar Jamie hade om hans lillbrorsa just nu. Fast nej, helst skulle han aldrig någonsin få veta det.
”Du..”
”Mm?”
”Är..” Han verkade ändra sig innan han knappt börjat meningen. ”Jag släcker nu.”
”Gör det.”
Jamie fuktade läpparna och hade fortfarande blicken upp mot taket fastän att det var helt mörkt nu.
”Du..”
”Ja?” flinade Jamie när han börjat på samma sätt igen. ”Nej du creepade inte ut mig. Det var jag som kysste dig den här gången.”
En låg skrattliknande utandning hördes. Kanske en aning nervös. ”Jag vet. Jag tänkte bara.. Är du liksom.. Gillar du killar?”
”Nej tills alldeles nyligen var jag hundra procent straight. Du omvände mig när du gav mig den där snabba pussen.”
”På rikt-.. Kul”, fick han lågt till svar och Jamie kunde inte hålla tillbaks ett skratt. Kanske borde Sebastian faktiskt ha oroat sig över att han skulle reta honom, för det var uppenbarligen vad han gjorde gång på gång.
”Förlåt. Ja jag gillar killar. Och tjejer. Skulle säkert kunna gilla något däremellan också.”
”Allätare alltså”, mumlade Sebastian och den här gången kämpade Jamie faktiskt för att hålla tillbaks skrattet. Han kunde inte vara hur elak som helst mot grabben.
”Vad har du själv för preferenser? Är jag undantaget från din straighthet?” Det roade tonfallet lyckades nog ta sig igenom ändå.
”Ledsen att skada ditt väldigt höga självförtroende, men nej det är du inte.” Han trodde först att Sebastian tagit illa upp men så kom fortsättningen som genast dementerade det. ”Tönt.” Följt utav ett lågt skratt. ”Antar att det bara är killar för min del. Inte för att det har gått så bra hittills men.”
”Hallå du har precis hånglat med mig. Som du själv sa att du crushat hårt på.”
”Ja det skulle vara det då.”
Han fick plötsligt en känsla av att Sebastian kunde tänkas rodna igen men på grund av mörkret skulle han inte få veta.
”Godnatt.” Det var Sebastian som bröt tystnaden efter några långa minuter och Jamie log svagt när han svarade.
”Godnatt.”
|
|
|
|
