Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

I like the taste of forbidden [del 1]

I´m back ;D hehe. väntade mig inte att få inspiration så snabbt igen, men när den här story..ishen(mer än en oneshot men kortare än mina storys vanligtvis är. slice of life helt enkelt.) dök upp i huvudet kändes det lika så bra att få ned den på (word)-papper. hoppas ni gillar :D (och ni behöver inte vara oroliga för att det ska vara någon slags skidsport-story, jag ville bara få in lite snowboard eftersom jag är en sucker för det ;D)

”Är du klar Jamie?” ropade Felix.
”Två minuter.”
”Eller tjugo om han ska fixa håret”, hörde han Dennis säga.
Jamie lämnade sitt sovrum samtidigt som han drog huvtröjan över huvudet. ”Väldigt lustigt. Är det tillåtet att klä på sig eller?” Han skakade flinande på huvudet och greppade därefter tag i ryggsäcken han varit duktig och packat redan kvällen innan.
Det var i mitten utav mars och dom hade tillsammans hyrt en stuga i Sälen för att kunna åka lite skidor och bräda. Det var såklart svindyrt med boendet men eftersom Felix lillbrorsa säsongsjobbade just i Sälen och kunde fixa ett bra pris på liftkort åt dom så hade det ändå känts överkomligt. Blev väl till att tjata till sig en del extra-pass på Burger King sedan så att han skulle få en skaplig lön kommande månader och inte behöva leva på nudlar. Och så kunde det ju vara bra om han hade pengar till att betala hyran för tvåan han ganska så nyligen hade flyttat in i. Det där skulle lösa sig, nu var han här för att ha jäkligt kul några dagar.
Det var egentligen inte mer än femton minuter till backen från deras stuga, men med Dennis slitna Fiat tog det närmare en halvtimme. Hur dom ens hade vågat sätta sig i den för att åka enda från Stockholm hade han ingen aning om. Bristen på andra alternativ kanske? Att åka buss skulle ha varit en mardröm för åtminstone Jamie. Bara tanken på att tvingas sitta i ett trångt säte (alla säten kändes trånga om man var 1,88 och benen dessutom tog upp större delen av den längden) i flera timmar med förmodligen skrikande ungar, dålig ventilation och regler som sa att man inte fick dricka alkohol ens för att ladda upp lite. Så med tanke på det var det kanske inte så konstigt ändå att dom hade satt sig i Dennis Fiat som bara kunde ta en kvarts tank och vars motor blev för varm ungefär en gång i timmen och krävde att man lät den vila i x antal minuter.
Nu var dom i alla fall på plats och dagen såg ut att bjuda på toppenväder. Jamie tog i uppgift att langa ut deras grejer från takboxen och räckte först Felix sina skidor och sedan Dennis sin snowboard. Själv körde han också bräda och vågade påstå att han var riktigt bra på det med.
”Hoppas att brorsan din håller vad han lovat nu då”, flinade Dennis mot Felix när dom ställt sig i kö till skipass-luckorna. Sebastian hade sms:at att han satt i nummer fem.
”Han skulle bara våga annat.”
Jamie log roat och drog till sin mössa med båda händerna innan han rättade till skidglasögonen han hade ovanpå. Kön rörde sig förvånansvärt snabbt och strax befann dom sig framför nyss nämnda brorsa. Jamie hade träffat Sebastian många gånger när Felix fortfarande bott hemma, men efter att han skaffat egen lägenhet hade det naturligtvis blivit mer sällan och nu var det nog närmare ett år sedan han ens sett killen. Och det hade tydligen hänt mycket på det året. Grabben hade fortfarande sitt ljust blonda, näst intill vita, rufs men det var ett mer organiserat rufs nu istället för ogräset det tidigare liknat. Det finlemmade ansiktet såg vuxnare ut på något sätt och av den snabba blicken han hann svepa över den tighta tröjan han hade på sig verkade den där taniga pojkkroppen nästan ha fått sig lite muskler. Inte några biffiga i stil med Felix, men helt klart befintliga.
”Visst var det för fyra dagar ni ville ha?”
”Yes. Du gör ingenting olagligt nu va? Så att du får någon utskällning eller något”, frågade Felix flinande.
”Då skulle du väl bara bli glad isåfall”, suckade Sebastian och såg trött på sin storebrorsa. ”Du kan sätta i kortet nu.”
Medges ej. Fanns det något mer frustrerande att se på en kortläsare? Och fanns det någon som inte hade råkat ut för det?
”Jag vet ju att jag har pengar. Det är väl något fel på din maskin.”
”Nej det är det inte. Jag har tagit betalt av säkert tre hundra pers idag redan. Lyckat.” Den här gången var det Sebastian som flinade.
”Sluta vara så jävla jobbig. Jag har pengar på kortet och vi vill ha våra liftkort. Du kan väl hämta någon chef?”
”Men får jag testa mitt istället då.” Jamie tryckte undan Felix åt sidan och drog fram sin plånbok. ”Det står fortfarande medges ej. Jag kan inte trycka in min kod.”
”Oj, mitt fel. Jag ska..” Sebastian såg upp på honom och av någon anledning vidgades ögonen en aning. Felix hade väl sagt att han skulle med eller..? Killen såg nästan förvånad ut över att se honom. ”Nu ska det gå”, fortsatte han snabbt.
”Och jag hade uppenbarligen inga problem att bli godkänd.” Jamie gav Felix en road blick men vände sig därefter tillbaks när Sebastian sa något.
”Du behöver skriva under här.”
”Alright. Och hej förresten kanske jag borde ha sagt. Var länge sedan jag såg dig”, sa han och lutade sig ned för att kunna skriva sin signatur längst ner på kvittot.
”Ja. Jag menar hej, och ja det var det.” Sebastian strök hastigt undan sin vita lugg och gav honom ett lika hastigt leende. ”Kör du bräda eller?”
”Japp. Skidor har aldrig varit min grej.”
”Det syns.”
”Syns vadå?”
”Nej alltså jag menar, du ser mer ut som en snowboardåkare. Om man kan säga så.” Sebastian såg plötsligt ut som att han kände sig väldigt dum och Jamie skrattade lågt.
”Antar att man kan göra det eftersom du precis sa det. Är det klart nu?”
”Ja, absolut. Här är kvittot. Och korten. Tack och hoppas ni få en trevlig da- Och nu gick jag totalt in i vår kund-bemötande-policy”, suckade han åt sig själv. ”Ha det så kul menad-”
”Varför tar det så lång tid? Seriöst, vi kommer ju inte ens hinna upp innan det är dags för lunch.” Felix hade tryckt sig in bredvid honom igen men Jamie greppade tag om hans axel och började styra honom åt sidan.
”Fan vad gnällig du är, var glad att vi fått rabatt istället.” Han gav honom flinande en knuff och vände sig sedan om med samma roade leende till Sebastian. ”Tack, och ha det bra du också. Hej!”
Efter att snabbt ha lämnat bort väskor, spänt fast pjäxor och tagit på vantar hade dom tagit plats i en av stolsliftarna och äntligen närmat sig det där öppna vita som var så sjukt härligt att få kasta sig nedför.
”Alltså jag tänker alltid på en så jävla äcklig film när jag åker lift. Det är ett kompisgäng som fastnar i en stolslift efter att dom stängt och så försöker dom ta sig ned och-”
”Men samma här! Jag trodde bara det var jag som sett den”, utbrast Jamie åt det Dennis börjat berätta. ”Fy fan alltså. Den där killen som bryter båda benen och så kommer vargarna. Jag brukar inte minnas skräckfilmer men den där har totalt fastnat.”
Felix såg på dom båda. ”Den har inte jag sett. Kanske borde kolla den ikväll då?”
”Nej!” svarade Dennis och Jamie i kör innan dom skrattade.
När man befann sig i dom pistade backarna i Sälen var snön såklart inte lika puderlätt och orörd som den var i alperna i Italien – Jamies dittills bästa resa som han gjort tillsammans med sin pappa efter att ha fått det som kombinerad student- och 20årspresent – men förmiddagsåken hade gått hur bra som helst ändå. Skulle solen fortsätta skina likadant dom följande dagarna skulle dom nog dessutom ha snygga glasögonbrännor när det var dags att bege sig hemåt.
Efter att förmiddagen hade ägnats åt hederlig skid-eller i Jamies och Dennis fall; snowboard-åkning, var det hopp-parken dom intog efter lunchen. När dom varit runt fjorton hade Jamies och Felix största hobby varit att filma alla – då väldigt dåliga – trick i skidbacken för att sedan lägga upp på Lunarstorm som då varit stället att hänga på. (Att det faktiskt funnits en tid utan facebook var nog svårt för vissa att greppa.) Nu var deras trick betydligt bättre men uppmärkhetstörsten förmodligen lika stor – kanske en aning mer ödmjuk dock.
”Fan, äntligen!” Jamie log brett efter att ha landat ett hopp han försökt med länge.
”Snyggt. Vad kallades den där snurren?”
Jamie vände sig om samtidigt som han var i färd med att dra upp glasögonen på hjälmen istället. Där stod två tjejer på skidor. En blondin i ljusblå jacka och en rödhårig tjej i helsvart.
”En backside triple cork 1620.” Han kunde inte hålla tillbaks det roade leendet när han fick den väntade reaktionen. ”Fast vi kan kalla det en snurr också bara.”
”Jag föredrar nog det senare namnet”, skrattade den blonda tjejen och avslöjade ett väldigt fint leende.
”Hur många snurrar har ni hunnit se mig göra?” frågade han snett leende.
”Blir du kaxig om jag säger ganska många?”
Jamie skrattade lågt. ”Nejdå, smickrad.”
”Tur. Jag tycker nämligen att det började bli lite pinsamt att hon varken ville fortsätta ned eller ta mod till sig att bara snacka med dig.” Den rödhåriga tjejen sa det på ett skämtsamt sätt men fick ändå en armbåge i sidan av sin smått skrattande kompis, följt utav ett ´Så dåligt har du inte själv mått.´
”Jamie”, flinade han och hälsade först på den rödhåriga som hette Elvi innan han tog blondinens vantklädda hand.
”Sam.”
”Fint namn.” Han försökte inte ens hålla tillbaks hur roligt han tyckte det här var. Hon var snygg och det var kul att retas.
Hon skakade bara skrattande på huvudet. ”Billigt. Dra upp och kör något mer hopp istället.”
”Ska göra en extra snurr för dig”, blinkade han och knäppte loss brädan för att börja gå upp mot dom andra killarna igen.
”Låt mig gissa; du har minst ett telefonnummer nedskrivet i handen?” frågade Dennis roat precis efter att Felix satt av ned mot hoppet.
”Inte än”, skämtade han. ”Nej men dom var ganska roliga.”
Dom tittade ned mot Felix som gjorde en bakåtvolt på sina skidor innan Dennis såg tillbaks på Jamie igen. ”Min andra gissning; den blonda?”
Han log oskyldigt till svar.
”Så förutsägbar.”
Han föredrog helt klart blondiner. Kanske för att det var totala motsatsen till honom själv som hade hår svart som en korp - färgat förvisso, men det var ganska så mörkt brunt annars ändå. Första killen han varit med – under en väldigt nyfiken period som sedan hade fortsatt och blivit till något bestående - hade dock varit rödtott, komplett med charmiga fräknar och allt.

Den tidigare lilla flirten med Sam hade resulterat i att dom hängt med varandra allihop resten utav eftermiddagen. Tjejerna visade sig komma ifrån Skara och Dennis hade dragit en lång historia helt utan poäng om när han varit på Skara Sommarland som liten. Men precis som vanligt charmade han in sig ändå, så egentligen var han inte alls rätt man att klaga på Jamie.
”Hallå träng ihop er lite”, sa Elvi och höll ut armen med mobilen för att ta en bild på dom sittandes vid en utav dom låga bänkarna nedanför backarna med solen värmandes i ansiktet.
”Hanna blir inte svartsjuk om hon ser dig taggad på den där bilden nu då?” sa Jamie och petade leende till Felix med axeln efter att fotograferingen var avklarad.
”När hon ser att du och Dennis också är med på samma bild? Inte troligt”, flinade han. ”Men sjukt nice dag.”
”Ja verkligen. Kunde knappast ha bett om bättre. Återstår väl att se hur det känns imorgon när man har träningsvärk i vaderna och har en till heldag framför sig..”
”Då kommer det kanske inte kännas lika nice nej.”
”Men nej inte redan?” hörde han Sam sucka åt något Elvi verkade ha sagt. ”Ni har väl inte tänkt dra hem redan i alla fall?” fortsatte hon riktad mot dom istället.
”Jo vi körde väl vårat sista åk”, sa Dennis och såg mot Jamie och Felix. ”Jag pallar inte mer idag, klockan är väl typ ändå efter tre?”
”Jag kan åka lite till”, erbjöd sig Jamie. ”Om du vill?”
”Åh vill du? Gärna isåfall”, sa Sam betydligt gladare.
”Ska jag komma tillbaks och hämta dig senare då?” undrade Dennis och reste sig upp från bänken. Dom där skidglasögonränderna Jamie befarat att dom skulle ha efter resan hade faktiskt redan börjat skymta i Dennis ansikte.
”Nej men det är lugnt, dom där bussarna går ju hela tiden så jag kan ta en sån.”
”Annars bor vi jättenära”, inflikade Sam retsamt.
”Bra att veta”, flinade han tillbaks.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Vapor - 31 maj 17 - 17:17
Hundra år senare kommer jag och kommenterar här. Hej hoppas allt är bra med dig.
är riktigt nyfiken på hur detta komma arta sig.
Felix verkar intressant och sen har vi Sam, hon verkar najs!
Ska fortsätta läsa för detta verkar lovande.
arbok - 30 mar 17 - 18:10
Visst är det skönt när inspirationen kommer oväntat snabbt? Hoppas på att det ska gå lika bra för mig, när jag väl är klar med Mike. (Mitt problem är snarare att jag vill börja på annat mitt i en story, visserligen.)
MEN TILL STORYN! Ingen är väl förvånad om jag redan har bestämt mig för att Felix är min favorit. Vet typ nada om honom förutom att han har muskler, men det är nog för mig.
Är ganska så säker på att något kommer hända mellan Jamie och Sebastian... känns som att det är något på gång där (eller så kanske något redan har hänt, för längesedan? Så nu ses de igen?)

Ska bli spännande att se vad som händer i nästa del!

Skriven av
ilenna
30 mar 17 - 00:59
(Har blivit läst 581 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord