Människornas kärlek |
Idag satte jag mig ner
Och kände att
Idag var en sådan dag
När kroppen läkte.
Dimmolnet i frontalloben upplöstes
Och världen skrattade
Den log inför den kärlek människorna kände för varandra.
Livet var en skärva av bråkdelars sekunder
Som människor försöker plocka ihop och hålla dammfria i en liten ask
För att de just då, i det tillståndet, tycks skina och växa, likt diamanter.
|
|
|
|
