studentliv [del 16 - Alex] |
- 1 månad senare
Belgien var bra. Bryssel var en trevlig stad. Skolan dom hade utbytesprojektet med var i toppskick både när det kom till byggnad och lärare. Dom hade fått se andra helt otroliga byggnader, han fick skissa massor och han hade fått ett välbehövligt miljöombyte. Allt var och hade varit bra. Förutom möjligtvis den där första dagen när dom fått sina boenden tilldelade och Alex nya roomie – en kille från England – hade stött på honom redan första kvällen. Under andra omständigheter hade han nog uppskattat det, men då – och förmodligen nu också – hade han inte varit redo för att känna vare sig något psykiskt eller fysiskt för någon annan. Tack och lov hade det inte behövt bli alltför stelt efter den lilla dissen Alex fått ge honom och nu kunde han knappast be om en bättre kille att dela rum med.
”Are you ready to go Alex?”
Nyss nämnda kille – Cody, eller Colton som han egentligen hette – kikade in genom dörren med röd näsa och snöflingor i håret som var på väg att smälta. Han visste att han inte hade åkt till något medelhavsland, men det kändes ändå lite surt att snön kommit tidigare än vad den brukade göra hemma till och med. Fast mest troligt skulle den vara borta om någon dag igen.
”Yep. Or in like 2 minutes.”
Cody skakade flinande på huvudet. ”Du ser redan bra ut, jag lovar”, sa han på engelska.
Alex gav honom en road blick över axeln innan han riktade den mot spegeln igen. Han antog att håret fick duga. Kvällens planer bestod utav en gemensam middag med alla i projektet följt utav utgång till en nyöppnad klubb mitt i stan. Skulle säkert bli kul.
Restaurangen visade sig vara väldigt fin och det hade funnits mycket att välja på från menyn. Ändå var den lite för fin för Alex smak. Han gillade när det var mysigt men fortfarande ganska enkelt, sådär så att man inte kände sig tvingad att sitta helt rak i ryggen. När Alex tallrik hade ställts framför honom hade det nästan känts komiskt att vad som kändes som en tredjedel av tallriken varit fylld med ärtor. Av alla grönsaker som fanns liksom?
”Säg till om du vill ha ärtor. Jag har överflöd av dom”, log han efter att ha petat till Cody i sidan.
”Tycker du inte om?”
”Nej. Trodde det var ormägg när jag var liten”, flinade han och skar en bit av köttet.
”Vadå ormägg är väl vita och inte gröna?” Cody såg mest undrande ut.
”Jo.. fast jag tänkte väl gröna ormar, gröna ägg.. typ.” Han flinade igen. ”Äh det var en dum grej bara.” Och med ens kändes det dumt att han ens nämnt det. Särskilt när han påmindes om en liknande situation men samtidigt totalt olik.
Middagen hade inte blivit mycket roligare än så. Annat hade det blivit när dom begett sig till klubben. Alla hade inte följt med men eftersom dom Alex umgicks med hade gjort det hade inget funnits att klaga på. Det hade dansats tills kropparna känts klibbiga, ett antal drinkar hade intagits och djupa samtal som övergått till den typen av skratt som brukade leda till träningsvärk i magen dagen efter hade dom haft flera stycken utav. Det var därför två både smått onyktra och väldigt glada killar som ramlade in i rummet fram emot kvart i tre på natten.
”Nästa gång skippar vi middagen och drar direkt till stan.” Cody slängde sig ned på sängen, fortfarande med skorna på, och drog fingrarna genom sitt axellånga bruna hår. Hans leende var utav den där smittsamma sorten och som kunde lyckas göra en glad även om man hade en skitdålig dag. Typ en bakisdag när precis allt kändes förjävligt. Då räckte det med att man såg det där breda leendet för att inse att allt kanske ändå inte var katastrofalt dåligt.
”Definitivt.”
”Vill du kolla någon film eller? Jag känner mig inte ett dugg trött.”
”Film låter perfekt”, sa Alex nöjt och sparkade av sig sina egna skor innan han gjorde det bekvämt för sig bredvid Cody med en kudde bakom huvudet.
Snart hade dom en actionfilm igång framför sig på Codys laptop och det hade tagit ungefär två minuter innan dom gemensamt kunnat konstatera att skådespelarens påstådda snygghet var totalt överdriven.
”Tydliga käkben är helt klart en turn-on, men inte om det är det enda man har?”
”Exakt”, höll Cody med. ”Så bra är han inte på att spela heller. Fattar verkligen inte grejen med honom.”
Och det hade tagit ungefär tjugo minuter tills att Cody roat klargjort att Alex var dåligt filmsällskap.
”Du sover ju typ. Här trodde jag att vi skulle fortsätta klanka ner på osnyggingen och så tänker du sova?”
”Jag sover inte”, flinade Alex och öppnade ena ögat för att se på honom. ”Luggen som skymmer min sikt lite då och då bara.”
”Luggen, huh?” Cody strök undan nämnda lugg med två fingrar och deras blickar fastnade i samma stund i varandra. Alex visste att allt han behövde göra var att vrida undan den så skulle ögonblicket vara förbi, Cody skulle fatta hinten, och dom skulle fortsätta titta på filmen. Ändå höll han kvar den.
”Nu ska problemet vara åtgärdat.” En aning förvånande bröt Cody kontakten både när det gällde det fysiska och ögonkontakten och såg tillbaks på datorn.
När slutscenen passerat höll sig Alex fortfarande vaken men hade hasat ned en aning i den mjuka sängen. Efter en utekväll och när man precis hade börjat känna av den ömmande ryggen och fötterna på grund av ett alldeles för hårt betonggolv var det få saker som kändes lika bra som att få ligga i en skön säng.
”Tänker du typ ligga kvar här eller?” frågade Cody och vek ihop laptopen innan han la ifrån sig den.
”Överväger det.”
Ett leende mötte hans innan stämningen på något sätt tycktes ändras på bara två sekunder. Och det var också just tiden det tog innan Cody lutat sig ned den lilla biten som behövts för att stryka sina läppar över Alex. I samma stund la han själv upp handen om den andres nacke och smakade försiktigt på hans tunga. Codys kyssar var först trevande men när Alex lät dom djupna blev dom desto hungrigare. Han bet lätt tag i Codys underläpp men slutade väldigt tvärt.
Det hade varit en dum idè.
”Vi borde inte ha gjort det där. Förlåt.”
Cody såg ned på honom med en liten rynka mellan ögonbrynen innan han skakade på huvudet. ”Säg inte förlåt. Det var..” Han strök en hand över ansiktet. ”Du vill inte.” Det var inget anklagande utan bara ett konstaterande och ett intygande om att han kom ihåg vart Alex stått tidigare när Cody så tydligt visat sitt intresse för honom. Det hade varit obekvämt med någon han knappt kände som så öppet stött på honom och som han inte alls känt för att uppmuntra, men nu när det hade gått några veckor hade det ju inte varit otänkbart att Alex skulle ha kunnat ändra sig. Om det inte vore för att det fortfarande kändes för svårt.
Senare kanske.
”Inte nu. Vi kanske kan.. hålla det öppet? Han hoppades att det inte lät alltför dumt, att han inte uppfattades som en jobbig bitch som inte kunde bestämma sig för om han ville hångla och ha lite kul eller att vara svår och avvisande.
”Tills du inser att du vill smaka mer på dom här?” Cody plutade skämtsamt med läpparna innan han lågt skrattade. ”Sounds like a plan.”
När Cody hade somnat och Alex flyttat över sig till sin egen säng plockade han upp sin dator från sängbordet för att sätta ned den framför sig. Den tillfälliga tröttheten hade försvunnit och det kändes lagom med lite slösurfande.
Efter att ha kikat runt på aftonbladet om vad som hände hemma i Sverige klickade han upp sin mail och fick lite dåligt samvete när han såg Ludvigs mail som trillat in för tre dagar sedan. Det kanske inte vore så mycket om det var så att dom hade pratat på annat sätt dom senaste fyra och en halv veckorna. Men det var knappt alltså.
Från: Ludvig Wingèn
Datum: 8 november 2016 – kl. 11:08
Tja, jag tycker inte riktigt det är okej att du totalt distanserar dig från mig också. Sverige och resten av dom du känner; visst. Men inte mig. Får kanske ta mig en tur till Belgien och kolla upp dig. Finns det något skoj för mig där? Jag bryr mig inte så mycket i några glasbyggnader eller vad det nu är ni tittar på där borta. Men dom har god öl va?
Nej men seriöst ;) Hur är det? Trivs du med skolan och det ni får pyssla med? Hänger du med något trevligt folk?
Jag har nyss fått min första artikel! I MakeMagazine. Den är inte publicerad än, men jag har fått läsa texten och sett bilderna. Känns så jävla coolt, men samtidigt skitläskigt. Kanske finns dom som inte alls gillar min teknik och så har jag förlorat massa kunder innan dom ens kommit innanför dörren. Fast jag hoppas ärligt talat på motsatsen. Skickar länk när den publicerats ;)
Har du pratat med Adrian förresten? Jag har ändå umgåtts med honom en del och jag tror att han verkligen tycker om dig. Han är inte så talför när det kommer till just känslor men jag märker att han gillar dig.
Jag vet att det finns internet även i Belgien så bäst för dig att du svarar på det här mailet nu.
Och jag saknar dig självklart massor (men hoppas på att du har det askul där borta). Hör av dig, okej?
Kram.
Alex saknade Ludvig också. Sjukt mycket. Fast det var nog inte så hans tystnad hade uppfattats. Han hade bara behövt lite paus från allt vad Sverige innebar. Även fast det hade inkluderat paus från sina nära och kära också. Om det inte vore för ett visst stycke i mailet hade han svarat på en gång, nu tvekade han istället med fingrarna över tangenterna och läste orden en gång till.
och jag tror att han verkligen tycker om dig.
Det var just det som var problemet; att Adrian tyckte om honom – mer än så. Det som Alex inte hade nämnt till Ludvig överhuvudtaget.
Han hade trott på Adrians förklaring om det så kallade vadet. Han hade fortfarande varit arg, besviken och ledsen. Men han hade trott på honom - han hade bara tvingat sig själv att stänga av innan Adrian kommit dit. När han sedan sa rakt ut att han blivit kär så hade Alex freakat ut. Han hade inte visat det heller utan förmodligen uppfattats som totalt känslokall. Men det hade blivit för mycket. Han hade i samma stund som orden uttalats insett att han inte vågade chansa en gång till. Han vågade inte ge sig själv till någon annan igen och att tro att någon annan gjorde detsamma för honom. Att han sagt ´det skulle ändå inte ha funkat mellan oss´ hade dels varit för att få Adrian att gå därifrån men också för att det på sätt och vis var sant. Dom skulle inte ha funkat tillsammans. Adrian som först varit så väldigt emot att träffa honom igen; han som hade sån rädsla för att binda sig och för känslor i allmänhet. Och så Alex som fortfarande hade sina demoner i huvudet efter Nidar och som plötsligt drabbats av panik och bara velat skydda sig själv. Det skulle inte ha funkat. Och därför hade chansen att få lämna Sverige, att få göra något helt annat (eller sanningen; att han var mesig och ville fly) känts alldeles för lockande för att strunta i.
Från: Alex Alveblad
Datum: 12 november 2016 – kl. 05:52
Hej
Det finns massa god öl här (billig också) så du får mer än gärna komma hit ;D
Och för att vara seriös jag också; sorry att jag varit så dålig på att höra av mig. Det har varit så mycket nytt och jag har liksom varit uppe i allting. Men ja jag har medvetet dragit mig undan från allt därhemma, jag vet det. Men det är jättebra här. Jag hänger med massa trevligt folk, dom flesta har boenden nära mig och Cody (min roomie) också så det är enkelt att umgås även när vi inte är i skolan eller ute på fältet (jag vet, det låter som jag går polisskola eller något haha, men vi kallar det faktiskt så när vi är och kollar på olika byggnader och sånt där.) Och jag har sett så sjukt häftiga byggen!
Men grattis till artikeln! fan vad coolt! Och klart du kommer få massa extra kunder efter det. skicka länken så fort du har den. Är det bra med dig annars också?
Nej jag har inte pratat med Adrian. Jag har liksom släppt honom, och det är för bådas skull. Så vi kanske inte behöver snacka mer om det vi heller? Det känns bara jobbigt liksom.
För övrigt så kysstes jag och Cody ikväll. (och för att göra bakgrundshistorien så kort som möjligt; han stötte på mig redan första dagen vi flyttade in i vårat rum och jag dissade honom för att det kändes helt fel och för att jag inte orkar känna något för någon igen på ett tag. Han tog det bra och vi har blivit skitbra kompisar.) Och jag trodde att det kändes bra i ungefär trettio sekunder, tills att det inte gjorde det. Och nu känner jag mig typ dum som kanske fick honom att hoppas, eller som att jag är någon som ändrar mig fram och tillbaka bara.
Låter som värsta dramat nu, men jag nojar nog bara för att det är mitt i natten(eller snarare morgon) och för att jag inte är helt och hållet nykter. Så om du på riktigt vill komma och hälsa på (finns säkert några coola sminkbutiker här också.) vill jag inte avskräcka dig haha.
Men jag ska bli bättre på att höra av mig, lovar. Saknar dig med :)
Kram
kände att det behövde slängas in ett alex-kapitel också, nu när det är så lite kvar. vad tyckte ni om delen? ^^ ville hålla den någorlunda kort men hoppas att den inte kändes för stressad istället.
|
| Kommentarer | | loversarelonley - 15 mar 17 - 22:12 | | Ã…h vad roligt att få läsa utifrån Alex synvinkel! :D Men den där Cody.... hmmm... han verkar ju trevlig men hoppas ju Adrian! ^^ |
|
|
|
