- |
Kilogrammen tapetserar mitt yttre men vadderar hjärtat med, jag är starkare nu, kan tänka igen. Men när svärtan faller över mig som en tjock, svart filt känns de tyngre än vanligt och jag får återigen klaustrofobi inuti mig själv. Måste ut. Bort. Förändras, förbättras. Men ingenting blir bättre av att man flyr, och bästa vägen ut är alltid igenom.
Jag förlorade allt men blev inte gladare, jag tappade varje gram som jag kunde, jag tappade mer än så. Mitt hjärta orkade inte till slut. Om jag ger efter med ett lillfinger slukar hon hela mig, så hemsk är hon, anorexin.
Jag måste vara modig. Modigare än jag egentligen är. Det går bli frisk, det går bli fri. Friare än såhär, friskare än bara en frisk kropp. Hjärnan tar längst tid på sig, det säger alla.
Jag väntar än.
|
| Kommentarer | | r_osa - 27 jun 17 - 18:42 | | Fint skrivet! | | minperson - 25 mar 17 - 18:48 | | Alltså, wow. Bara wow. | | glasbit - 22 mar 17 - 02:52 | | Sjukt stark text. Smart innehåll och smart formulerat. |
|
|
|
