studentliv [del 10] |
Veckan hade fortsatt i ett högt tempo med ovanligt många föreläsningar, inlämningar och genomgångar inför nya kurser. Däremellan hade Adrian också fått in några gympass, och flera av kvällarna hade övergått till nätter av sent pluggande. Att han somnat ovaggat varenda kväll(natt) var en underdrift. Igår hade han till och med lyckats med bedriften att nicka till vid köksbordet när han suttit för att äta. Ingen kunde i alla fall säga att han inte tagit igen för dom där första veckorna i skolan då han slarvat sig igenom det mesta.
Det var fredag kväll och man skulle nästan ha kunnat gissa på att Adrian var sjuk eftersom han inte hade någon fest inplanerad, men anledningen var helt enkelt att han var helt slut och faktiskt såg fram emot att bara ligga i sängen och chilla. Inte ensam dock. Johan hade haft en liknande vecka pluggmässigt och hade dessutom dragit på sig en förkylning från helvetet i mitten utav den. Det var också därför hans kompis införskaffat whisky till deras hemmakväll – som han egentligen inte ens tyckte om – för att försöka råda bot på bacillerna. Adrian hade precis duschat och efter att ha dragit en hand genom det våta håret sjönk han ner på sängen med mobilen. Han visste inte hur smart det han planerade att göra egentligen var. Men hans envishet lämnade inte så mycket till val. Och skulle han vara helt ärlig så hade tanken på Alex händer mot hans kropp igen varit högst närvarande under den föregående duschen.
Sms:a eller ringa.
Helt klart sms:a.
[18:37 sänt meddelande] Hej. Har du något för dig imorgon kväll?
Fan, hur konstigt skulle han inte tycka att det här var? Kanske var tur ändå att dom råkat träffas för den där lunchen, det hade ändå lämnat dom i ett lite mindre obekvämt läge än gången innan.
[18:38 nytt meddelande- Alex] hej. Nej det har jag inte. Hurså?
Okej, så hur gjorde han det här smidigast? Han orkade inte komma med någon bortförklaring över vad han tidigare hade sagt – han ville fortfarande att Alex skulle vara väldigt på det klara med att han inte var intresserad av mer. För det var han absolut inte. Han var intresserad av sex. Och att vinna det där vadet. Han var för fan inte rädd över att träffa Alex.
[18:38 sänt meddelande] om jag säger att du har det då?
Adrian trummade med den lediga handens fingrar mot det handdukstäckta låret efter att ha skickat. Om Alex skulle komma med något drygt ( i och för sig förståeligt isåfall) svar där han undrade ifall Adrian glömt vad han skrivit i det där sms:et så tänkte han skita i det. Då var det inte värt det.
[18:40 nytt meddelande- Alex] då har jag det. Jag är hemma imorgonkväll.
Adrian kunde inte låta bli att le. Så han verkade fatta väldigt snabbt ändå alltså. Det var positivt.
[18:40 sänt meddelande] hör av mig. tänkte att jag kunde låna laddaren igen.
Vad hade han precis gjort? Tanken slog honom återigen; hur smart hade det här egentligen varit? Blicken föll ner mot handduken och han antog att det fick duga till förklaring. En del av honom tyckte uppenbarligen att det hade varit ett väldigt smart val.
Adrian behövde inte fundera vem den skyldige var till den väldoftande aromen som tycktes ha tagit över korridoren. Och när han klev in i köket stod mycket riktigt Johan där. Med det prickiga förklädet Adrian köpt mest på skämt slarvigt knutet runt höfterna.
”Du förstår vilken dröm-man du är va?”
Johan som uppenbarligen inte hört Adrians steg ryckte lätt till och vände sig sedan flinande om mot honom. ”För att jag är kung i köket menar du?”
”Just precis så”, sa han och ställde ifrån sig systemkassen på bänken innan han tog plats på en utav stolarna vid bordet. Det var inte det att han var oförskämd som inte ens erbjöd sig att hjälpa till utan Johan hade förbjudit honom till det för länge sedan. Som tidigare nämnt brukade Adrian stå för disken istället; den kunde han åtminstone inte misslyckas med. Annars var hans motto att kryddor kunde rädda allt. Johan var inte av samma åsikt.
”Jag ser att du inte ändrat dig angående utgång senare i alla fall. Skönt”, sa Johan ifrån spisen och vred på fläkten lite extra. Dom hade tur som fortfarande hade en fungerande; i Adrians korridor hade den pajat för länge sedan och gick bara att vrida till ettan. Vilket var ungefär lika med ingen fläkt alls.
”Vadå jag ser så trött ut eller?”
”Nej men du har ofixat hår. Jag är imponerad att du vågade gå hela vägen hit på det där sättet.”
Adrian började flina. ”Men käften.”
Det var i och för sig sant. Han hade dragit på sig ett par vanliga svarta jeans och en vinröd t-shirt, men håret var fortfarande fuktigt och inte mer stylat än att han rufsat till det lite med fingrarna så att det inte skulle ligga helt platt.
Johan kastade en road blick på honom. ”Nej men seriöst, jag har nog undermedvetet längtat efter en sån här kväll ganska länge. Vi behöver inte åka någon jobbig nattbuss, vi behöver inte träffa på något bottenskrap på stan klockan tre, och om den där whiskyn inte totalt sabbar det för mig så behöver jag nog inte ens vara bakis imorgon.”
Han kunde inte annat än hålla med faktiskt. Whiskyn tänkte han dock lämna helt till Johan.
”Har det inte blivit något bättre eller?” frågade han och la ifrån sig mobilen på bordet efter att ha ägnat några sekunder åt instagram. Johan lät fortfarande som en kråka och han var blekare än vanligt i ansiktet, men hur hans huvud kändes kunde han ju inte direkt se.
”Inte märkvärt i alla fall. Skulle förmodligen ha hoppat över gymmet igår, även om jag bara tog benen.”
”Förmodligen.”
Efter ytterligare femton minuter hade Johan pysslat klart vid spisen och kycklingröran han ställde fram såg äckligt god ut. Adrian hade i alla fall blivit betrodd till att hälla upp tillbehören i skålar och därför fanns också guacamole, en tomatsallad och creme fraiche på bordet.
”Du är helt klart min dröm-man också”, mumlade Adrian innan han svalde tuggan. ”Förvånad att inte fler letat sig ut hit för att försöka snylta åt sig.”
Johan flinade och greppade sin ölflaska. ”Det var inte för starkt då? Jag var ganska generös med chilin så att jag skulle lyckas känna smaken jag också.”
”Nej det var perfekt”, försäkrade Adrian och tog själv en klunk av sin öl. ”Har du tur rensar den upp rätt fint i luftvägarna också, så att du slipper den där whiskyn.”
”Så farligt äckligt är det faktiskt inte. Eller jo det är det fan. Jag fattar inte varför jag inte bara köpte en jäger istället? Det hade säkert funkat lika bra.”
”Fy fan. Fy fan alltså.”
Det där hade varit Johans mantra den senaste halvtimmen. Och han hade fortfarande inte fått i sig sitt glas med whiskyn. ”Kan du inte åtminstone sympatidricka med mig?”
”Absolut inte. Kan hjälpa dig att hålla för näsan om du vill?” log han snällt.
”Kul. Fy fan.”
Adrian skrattade bara när han tog en pytteklunk och sedan skakade på huvudet som en hund gjorde med hela kroppen efter att ha badat. Det blev liksom extra kul när någon med Johans utseende – bred bröstkorg, vältränade armar, tvådagarsskäggstubb och en uppsyn som fick honom att se lite hårdare ut än att inte ens kunna dricka ett halvt glas whisky i alla fall – sjåpade sig på det där sättet.
Det gjorde inte så mycket att dom missade en del av filmen då den var ganska så värdelös. Betyget på IMDB hade varit 9,2 men uppenbarligen satt utav människor med dålig filmsmak. Eller så var det Adrian och Johan som hade dålig smak – kunde mycket väl vara så.
”Är det något skoj på gång imorgon som vi kan dra på eller?” frågade Johan och verkade ha tagit en paus i sitt självplågeri. Det lät nästan som att han snorade mer nu än innan han tagit första klunken faktiskt.
”Jag vet inte”, sa Adrian och drog en hand genom håret som fortfarande inte hade torkat helt. Han hade inte nämnt någonting om Alex. Den ofrivilliga lunchen visste Johan om, men träffen (inte date) Adrian ordnat till imorgon hade han inte sagt något om. Hans kompis hade först inte trott honom när han dagen efter strandfesten avslöjat vem lägereldsgitarrkillen faktiskt varit, därefter hade han istället klagat på att han inte sagt någonting på en gång. ’Då hade jag ju velat hälsa! Seriöst, så full som jag var då hade jag förmodligen kramat honom eller något. Bara för att det är ganska kul att han är första killen som fått dig att freaka ut på riktigt.’ Och det var exakt därför han inte sagt något, hade han flinande förklarat för Johan. ”Jag har redan lite planer faktiskt”, nöjde han sig med att säga för tillfället.
”Fan vad vagt det där var då. Vadå för planer?” frågade han roat.
Adrian ryckte snett leende på ena axeln. ”Du klarar dig säkert själv. Ska be Viktor att se till att du kommer hem ordentligt.”
”Nu är det ju så att jag aldrig spytt mitt i trapphuset i alla fall.”
”En gång. Första terminen. Och jag hade blandat tequila och fireball. Jag tycker att det räcker som ursäkt.”
Johan skakade småskrattande på huvudet. Förmodligen för att han också kom ihåg att han fått bära upp Adrian för trapporna – för ja, deras hiss hade varit trasig även den gången – och att nyss nämnda person hade blivit pissförbannad mitt i fyllan och upprört sagt åt Johan att släppa ner honom för att han minsann inte skulle bäras runt på som någon prinsessa.
”Ari-”
”Jag häller den där whiskyn över dig, okej?”
Johan skrattade igen. ”Men kom igen, det var ganska gulligt. Jag tyckte att Ariel var ett passande namn.”
”Jag vet att du tyckte det. Jag vet också att det inte finns någon annan som skulle kunnat haft kul åt det i två jävla veckor efteråt.”
Strax efter halv fem lördag eftermiddag hade Adrian hittat fram till det vita lägenhetshuset och därefter tagit sig upp för dom två trapporna. Det kändes märkligt att tänka att han gått uppför dessa trappor med Alex sist. Samtidigt ganska logiskt eftersom det ju var han som bodde här.
När Adrian plingat på och dörren öppnades var det inte alls Alex som stod där utan det var en ruskigt lång kille med styltor till ben och ögon inramade med svart smink som öppnade. Iklädd en svart kavajliknande jacka med silverknappar och en lika svart mössa. Han antog ganska snabbt att det måste vara Alex roomie. Han trodde att han var på väg ut men när killen tog av sig skorna förstod han att han precis måste ha kommit hem. Alex hade sms:at att han var hemma själv. Fan också. Inte för att han hade problem med att ha sex när andra fanns i närheten (han bodde trots allt i en korridor) men det hindrade honom från att kunna hångla upp Alex direkt mot väggen i hallen.
”Hej? Kompis till Alex?”
”Tja, ja precis. Adrian. Roomie?”
Killen som nu också dragit av sig mössan flinade och nickade. ”Det är jag.” Sidorna av huvudet var rakat medan det övriga svarta håret var fördelat på en hästsvans och en bred snedlugg som räckte till samma höjd som den tatuerade halsen. Öronen var töjda och prydda med svarta pluggar. Näsroten piercad och smyckad med två små silverkulor. ”Kul att träffas! Ludvig”, sa han och räckte honom handen. Ett så stort leende var kanske inte vad andra först skulle ha väntat sig av en kille med det utseendet. Just på den punkten hörde Adrian dock inte till samma fördomsfulla grupp då han träffat många alternativa personer som log betydligt mer än han själv gjorde. Vad han däremot roades över var att killen hade typ världens snällaste namn, vilket absolut inte passade hans utseende. Men snygg var han. ”Alex?!” ropade Ludvig och hängde även av sig jackan. Adrian följde snabbt hans exempel.
Det dröjde inte många sekunder innan Alex kom ut ifrån badrummet. Det svarta håret såg fuktigt ut – att döma av den lite klistriga luggen mot pannan i alla fall.
”Hej, sorry. Jag var tvungen att ta en snabbdusch. Tvingades med av några kursare till skogen för att titta på ett nytt stugprojekt – låter skittrist när man inte pluggar arkitektur jag vet – och hela jag luktade rök efter den där korvgrillningen dom hade.”
”Snyggt”, flinade Adrian och hade genom Alex babblande kommit ifrån något utav tvivlandet han känt ute i trapphuset. Han ville dra händerna genom det där blöta håret. Och han ville snarast möjligast avlägsna den till synes tunna t-shirten.
”Adrian, dricker du kaffe?” hörde han ifrån köket och insåg egentligen först då att Ludvig inte var kvar i hallen.
”Ja..”, började han något tveksamt. Han hade ju inte planerat att sitta i köket och småprata men okej. Ludvig verkade vara en schysst kille av det lilla han träffat honom och Alex var fortfarande snygg att titta på även om han tydligen skulle bli tvungen att få vänta en stund på att röra vid honom. ”Ja jag dricker kaffe”, tillade han utan den tveksamma tonen och möttes samtidigt av en halvt road, halvt uppgiven blick från Alex.
Koppar hade ställts fram. Kaffekokaren puttrade och Adrian satt mitt emot Ludvig, som hade Alex bredvid sig.
”Pluggar du också?” frågade han och riktade blicken mot Ludvig.
”Nej jag är makeupartist.”
”Jaha, coolt”, log han och strök den blonda luggen åt sidan.
”Ja det är kul. Träffade min flickvän tack vare det också så. Jag bodde i Göteborg.. Du kanske inte vill höra hela historian förresten?” avbröt han sig själv genom att skämtsamt fråga. Adrian flinade bara.
”Kör på.” Han hade redan fått uppfattningen av att Ludvig var en lättsam person, och det var något han alltid uppskattade.
”Jo alltså jag bodde i Göteborg under året jag gick utbildningen, och Julie gick i samma grupp som mig. Och i alla fall så frågade hon en dag om jag ville gå på blind date med hennes killkompis, för han hade tydligen spanat in mig ganska många gånger ute. Men jag är ju staight så. Jag vet, chock att jag är makeupartist och inte bög”, sa han med stora ögon innan han flinade. ”Och sedan ledde det ena till det andra och jag och Julie började dejta istället. Och så blev vi tillsammans.”
”Men oj”, log Adrian förvånat. ”Var killkompisen okej med det då, eller blev det konstigt mellan er tre?”
Ludvig reste sig upp för att hämta kaffekannan och svarade medan han hällde i åt dom. ”Nej han var helt okej med det. Och det roliga är att han nu är tillsammans med en av mina bästa kompisar där nere i Göteborg.”
Adrian flinade men skyndade sig att öppna munnen innan Ludvig hunnit sätta sig igen. ”Jag tar gärna lite mjölk.”
Adrians ´lite´ som innebar halva koppen. Han såg hur Alex smått roat höjde på ögonbrynet då han uppenbarligen sett på medan han hällde i, men han sa inget och Adrian drog bara själv på munnen till svar. Den bruna blicken kändes intensiv från andra sidan bordet och Adrian höll kvar sin egen i vad som kändes som minuter. Något utav en utmaning igen, precis som senast dom befunnit sig i det här köket, blickar som talade precis lika tydligt och visste vad som väntade.
Till sist vek han ändå undan den och tvingade sig att se tillbaks på Ludvig.
”Men du valde inte att stanna alltså? Eller bor din flickvän också här?”
”Hon bor i Göteborg. Och nej alltså när jag var klar med utbildningen så ringde Alex för att han precis fått erbjudande om en lägenhet, och att han behövde någon att dela den med. Och jag hade nästan precis samtidigt fått erbjudande om jobb här i Uppsala. Så nu pendlar jag och Julie till varandra så ofta vi kan, vilket väl inte är det mest praktiska. Men vi ska se till att lösa det på något sätt. Men ni då, pluggar ni tillsammans eller hur känner ni varann..? Har ju inte träffat dig tidigare så.”
”Ja alltså.. vi träffades väl på stan, kan man säga”, sa Adrian och försökte låta så lättsam som möjligt innan han såg över på Alex som nickande höll med.
”Jaha”, sa Ludvig. ”Jaha”, upprepade han och kastade en hastig och road blick mellan Adrian och Alex då något verkade gå upp för honom. ”Då kanske det inte alls var särskilt passande att jag föreslog kaffe.”
Så mycket för den lättsamma tonen. Dom kanske bara skulle ha svarat ja, att dom pluggade tillsammans. Nu var det dock ett lågt skratt som slapp ut mellan Adrians läppar, en hand som strök över nacken och ett liknande roat leende från Alex snett mitt emot. Ludvig bara skakade på huvudet.
”Fan Alex, du kunde väl ha sagt något bara. Här kommer jag och rullar fram som tredje hjulet liksom.”
”Nej men kaffe blev jättebra, verkligen”, flinade Adrian. Nerverna som trots allt varit lite grann på helspänn sedan han bestämt med Alex att dom skulle ses var åtminstone så gott som avslappnade nu.
Dom hade suttit kvar och småpratat en stund och förutom att Ludvig var makeupartist hade Adrian också lärt sig att han var tjugosex, att hans absoluta favoritband var Get scared och att han backpackat i Australien efter att han hade gått ur gymnasiet.
”Jag ska i alla fall ut med några kompisar ikväll”, sa den svarthårige när han tog med deras koppar till diskbänken och fortsatte sedan flinande. ”Så jag kommer inte vara här och störa.”
Evigheten – eller egentligen kvarten – det hade tagit för Ludvig att lämna lägenheten hade varit plågsam på en helt ny nivå. Men när så äntligen ytterdörren hade stängts och Alex mött hans blick från andra sidan diskbänken hade det plötsligt känts väldigt värt det.
Han tyckte om hur dom där kolaögonen snabbt gled över hans kropp och sättet Alex drog på munnen när Adrian gav honom en liknande blick.
”Ladda mobilen va..?” Alex drog sina långa fingrar genom håret som Adrian fortfarande längtade efter att få gripa tag om och tog ett steg mot honom. Och ett till.
”Helst på en gång”, svarade han och bröt inte ögonkontakten med den svarthårige. Han fuktade läpparna som börjat kännas torra och när den andre var inom räckhåll fick han stålsätta sig för att inte direkt slita tag i honom. Det var någonting med att han ville låta Alex få ta det han ville ha istället för att ge honom det så lätt. Och det gjorde han.
Med ett fast grepp om Adrians nacke hade Alex först retsamt snuddat vid hans läppar, gått vidare till mungipan och sedan långsamt dragit sig ifrån igen. När Adrian lugnt lutat sig bakåt på armbågarna mot bänkskivan hade reaktionen blivit precis som han velat och Alex läppar hade kraschat mot hans.
”Långsam du är”, flinade Adrian retsamt men kunde inte hålla tillbaks en ojämn utandning när den andre tog en paus i att knäppa upp sina jeans och istället pressade sig närmare mellan Adrians ben där han satt på kanten av köksbänken. Han gav ifrån sig ett nöjt läte när han kände hur hård Alex var och hjälpte villigt till att dra ned hans jeans över höfterna. Hans egna var redan halvt neddragna när han slog benen om Alex och snart hade han lyfts upp och istället tryckts upp med ryggen mot närmaste vägg. Bredvid köksdörren visade det sig bli. Därefter var det ingenting mer som det drogs ut på utan det var bara hetsigt hångel, kvävda stön och hårt knullande som fått dom båda att sjunka ihop till en och samma flämtande kropp.
”Det var bra..”, andades Adrian fram, fortfarande med ett grepp om Alex hår. Alex som hade huvudet tungt mot hans axel och bara alldeles nyligen dragit sig ur.
”Det var det”, höll han lågt med och tryckte en hård kyss mot hans hals innan han långsamt lossade på armarna om Adrian för att göra sig av med kondomen.
”Vet inte hur det är med dig men jag blev sjukt sugen på pizza?”
Adrian som precis dragit på sig jeansen såg mot Alex och kunde faktiskt konstatera att han var ganska hungrig han också. Ännu lite mer så kanske när han såg den andres nakna rumpa precis innan han också fick på sig kalsonger igen.
”Visst. Beställ en hawaii åt mig.”
Dom kanske hade kunnat skylla det på att dom behövt något tidsfördriv eftersom pizzabudet skulle dröja närmare en timme. Eller så kunde dom vara ärliga och bara säga att dom fortfarande varit jävligt kåta på varandra och att det känts som slöseri att inte utnyttja sängen också. Det hade inte funnits något alls att klaga på ute i köket, men Adrian uppskattade helt klart tillgången dom hade till glid nu. Med tre av Alex fingrar i sig tryckte han sig hårt mot honom samtidigt som han lätt bet tag i hans axel. Händerna sökte sig över den vältränade ryggen och snart hade den andre hetsigt fångat upp hans läppar igen.
”Är du okej..?”
”Mm, vill ha dig nu..”, sa Adrian hest och hade redan greppat tag om sänggaveln med ena handen för extra stöd. När han kände Alex tränga in sänkte han huvudet mot kudden och lutade tungt pannan mot den. Det var minst lika intensivt som i köket men inte lika hetsigt och också därför som det hann bli ännu lite bättre den här gången. Med Alex hand sluten om honom och extra djupt svankande från Adrian studsade dom kvävda stönen mellan väggarna samtidigt som behagliga skälvningar gick genom kroppen.
”Vi kanske skulle kunna fortsätta med det här..”
”Vadå du menar.. det här?” Alex gjorde en gest mellan dom där dom låg utslagna i sängen.
”Ja. Sex. Om du inte har något emot det.”
Alex började roat le. ”Tycker du det verkar så?” Han drog handen genom håret som Adrian kunde intyga fortfarande var fuktigt. Kanske mer orsakat av svett än vatten nu. ”Trodde det var du som inte var intresserad av att ses igen.”
Tveksamheten hann leta sig tillbaks i några sekunder innan han tryckte bort den. ”Att ligga med dig igen är jag intresserad av.” Han tänkte fan inte säga högt att det var känslor han inte var intresserad av, att han var löjligt orolig över att Alex skulle bli klängig och vilja ha något mer. Men Alex var inte korkad, så han förstod alldeles säkert vad Adrian menat när han sagt att dom kunde fortsätta med det här. Av leendet som letat sig tillbaks till hans läppar verkade det också så.
”Låter bra. Borde inte pizzan vara här snart?”
Adrian sträckte sig efter mobilen – en ansträngning bara det – och kollade klockan.
”Tio minuter tror jag.” Knappt hade han hunnit avsluta meningen förrän Alex hår kittlade honom lätt vid nyckelbenet, för att sedan följas av en tungspets och en piercingkula som skrapade otroligt skönt mot huden.
vill gärna höra vad som tycks :D
|
| Kommentarer | | arbok - 25 feb 17 - 00:52 | Tycker Ludvig var ett bra val till någon som inte ser så himla snäll ut. Kul med den variationen liksom? Gillar för övrigt att han fattade att Adrian inte bara var en vanlig kompis och smög iväg efteråt. Schysst att ha en sån rumskompis.
Verkar definitivt som att Adrian och Alex inte kan hålla sig ifrån varandra så..... får väl se vad Adrian tar sig till. Nu ska jag läsa nästa! |
|
|
|
