Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Cheat Day - [del 1]

Det var september. I brist på paraply och vett gick Mike nedför gågatan, handen som ett visir framför ögonen och t-shirten klistrad mot axlarna. Det hade varit en ovanligt varm sommar och början av hösten likaså, men regnet blev mer och mer oberäkneligt. För första gången på länge var till och med han i behov av en jacka.
Mike kände sig som en blöt hund när han tog sig upp för trappan till Waynes övervåning. I händerna bar han en stor kopp kaffe och en löjligt sockrig mangocheesecake med en physalis på. Skulle det fuskas så skulle det fuskas rejält. Emma satt vid deras standardbord i hörnet och hade fått vänta ett tag nu, då det dröjt för Mike på gymmet. Det kunde han gott ha. De brukade alltid dela sina fuskdagar, och Mike såg honom gärna behöva vänta ännu lite längre för att få sätta i sig sin bit med kladdkaka.
”Tja.” Mike satte sig ner mitt emot Emma, fortfarande med vatten droppande från luggen.
”Tja.” Emma såg förvånat på honom. ”Man ser rakt igenom din tröja.”
”Jag vet. Fett onödigt att jag ens duschade på gymmet.” Mike såg ner på bröstet av sin vita t-shirt, där hans bröstvårtor inte längre kunde gömma sig bakom tyget. Sedan såg han på Emmas tallrik och höjde ögonbrynen. Kladdkakan var ingen överraskning, men grädden. En grav fiende till en fitnessmage, men framförallt till en IBS- och laktosmage. ”Kommer din mage palla det där?”
”Förmodligen inte, men det kommer vara värt det”, flinade Emma nöjt.
Emma, egentligen Emanuel Marzouq Zain-ul-Aabideen, var klädd i en simpel grå t-shirt som avslöjade exakt hur biffig han var. Svart hår och mycket kalla, blå ögon gjorde att han kunde misstas för att antingen vara arg eller farlig, men i själva verket var han den snällaste killen som Mike någonsin känt. Lite som en mammabjörn.
”Hinner du springa hem om din mage ballar ur då?”
”Det finns toaletter på gymmet i värsta fall.” Emma himlade med ögonen.
”Nästa fuskdag, då vill jag dricka en irish coffee. Eller äta en sån där fet kycklingburgare på Max.” Mike sa detta samtidigt som han stoppade i sig en rågad sked med cheesecake.
”Jag skulle vilja göra stuvade makaroner.”
”Dina fuskdagar blir mer pangdagar för din mage.”
”Ja.” Emma log, tappert. ”Men det är värt det.”
”Det skulle vara sjukt nice med baconlindad sparris. Men det behöver vi ingen riktigt fuskdag för heller, visst? Varför har vi inte redan gjort det?” Mike såg fundersamt på Emma. Han hade slarvigt kammat undan luggen för att slippa mer droppande, vilket resulterat i en enda röra av svart, tjockt hår.
”Du glömmer att jag är muslim, Mike.”
”Åh… ja, men det vet jag ju. Egentligen.” Mike borstade av sig det med en harkling. Givetvis visste han att Emma var muslim, men efter flera års vänskap tycktes han fortfarande glömma bort det ibland. Kanske för att ingen av dem åt särskilt mycket rött kött alls nu för tiden.
Med magen full av fika och kaffe började Emma tids nog skruva på sig i stolen, vilket betydde att det var dags att gå hem. Mike bodde fortfarande med sina föräldrar, medan Emma bodde i en av de vansinnigt fräscha lägenheterna i hamnen. Det var utan att säga något som Mike följde Emma hem. Efter att de gått ut gymnasiet hade Mike spenderat lika mycket tid hemma hos Emma som hemma hos sin familj, och det hade inte underlättat för honom i sin längtan att flytta hemifrån. Det där med jobb var tyvärr ett förhinder, för Mikes del. Några timmar i veckan på ICA räckte inte till en hel hyra.
Inne i trapphuset tryckte Emma på hissknappen, medan Mike av vana fortsatte direkt uppför trapporna.
”Jag är ledsen mannen, du får gå ensam. Körde ben i morse”, log Emma när han klev in i hissen.
”Jag hinner först i alla fall.” Det var, givetvis, en lögn. Mikes muskulösa ben höll till mycket, men efter fjorton trappor måste han erkänna sig besegrad.
Tröjan åkte av och fick ligga i en ynklig hög ovanpå gymväskan så fort de klivit in i Emmas hall. Med en svart lånetröja kände sig Mike torr och nöjd igen. Den satt dock inte alls lika smickrande tight på honom som på Emma, vilket påminde honom om att han aldrig skulle kunna komma upp i samma sorts muskelmassa som den grabben. Inte för att det var något fel på de musklerna Mike hade. Han hade format dem väl och var mycket nöjd.
”Är det lugnt om jag stannar ett tag?” frågade Mike efter att han redan sjunkit ner i soffan.
”Det vet du att det är. Men jag måste på toaletten så du får roa dig själv ett tag.”
”You bet.” Mike tog upp telefonen och bläddrade meningslöst bland inlägg på Facebook och personer på Tinder, tills att hans haka sjönk ner mot bröstet och han slumrade till. Tydligen var han mer slut än han räknat med, efter gym, regn och cheesecake.

Kvällen hade gått enligt tradition med snack och värdelösa tv-program, och även att Mike glömde höra av sig till familjen innan de gick för att lägga sig. Han vaknade morgonen därpå till tre sms och ett missat samtal, men gjorde ingen större grej av det. Han skickade ett sömndrucket och felstavat sms tillbaka. (hod Emma kommer hem ihjäl.) Hans mamma kunde säkert få hjälp att tyda det av något av syskonen om det var för svårt för henne.
När Mike masat sig ur soffan och fått på sig sin, nu torra, t-shirt satte han sig med Emma i köket. Två små skålar med chiapudding stod på var sida av bordet och fick Mike att tveksamt höja ögonbrynen.
”Det var sjukt bra pris på ICA”, berättade Emma exalterat. ”Fick typ ta två för trettio kronor, så jag köpte fyra.”
”Jag har aldrig ätit chiapudding, ärligt talat…”
”Inte? Här, ta lite kiwi till. Det är jättegott.”
Mike tyckte mest av allt att det såg ut som små grodägg, men efter att ha smakat konstaterade han att det var godare än väntat. Emmas rena lycka över hur billiga fröna varit var dock inget han förstod sig på.
”Jag hade tänkt dra till gymmet på en gång.” Mike lutade sig tillbaka när han klämt i sig hela puddingen. ”Hänger du med?”
”Jag hinner inte. Har ett pass på JC vid tolv så tänkte köra ikväll istället.”
”Ah, okej. Jag börjar vid två så jag tror jag blir kvar på gymmet tills jag måste till jobbet. Skrev till mamma att jag kommer hem ikväll och pallar inte gå hem mellan.”
Emma nickade. Det var med ett utlovande om att hälsa Carmen som Mike en stund senare lämnade lägenheten, men först efter att ha gett Emma en väldigt grabbig kram hejdå.

Mike släppte styret på träningscykeln och strök händerna över ansiktet. Han svettades som en gris, håret var fuktigt, och han var tacksam över att hans linne var svart. Det fanns ingen som skulle döma honom för att svettas på gymmet, då det var det man i huvudsak kom dit för, men han slapp helst en svettriangel på ryggen.
Gymmet hade varit proppfullt när han kommit dit. Mest på grund av alla lunchmänniskor som var hurtiga nog att spendera sin ynka rast på löpbanden. Nu verkade det dock som att de flesta började droppa av. Med en blick på klockan konstaterade han att det var ungefär femtio minuter kvar innan han skulle vara på jobbet. Med en blick åt ett annat håll konstaterade han att tjejen som gjorde dips snart skulle göra sig själv illa om hon inte ändrade sitt grepp.
Som den hjälte han var klev han av cykeln och gick fram till henne. Lagom nonchalant och attraktivt strök han sin svettiga lugg ur pannan.
”Hej”, sa han.
”Hej..?” Tjejen satte ner fötterna mot stödet. Hennes blick vandrade ner över hans bröst och flackade sedan upp över hans ansikte igen. Till Mikes försvar täckte hans linne nätt och jämt hans bröstvårtor. Han var mycket nöjd över att hon tittade.
”Jag såg att du gjorde dips, men jag är rädd att du kommer skada armbågarna om du fortsätter lyfta på det där sättet.”
”Åh…” Hon tittade generat ner på sina händer om handtagen. Hennes hår var uppsatt i en honungsblond tofs och trots att hon, enligt Mikes otränade öga, inte verkade ha smink var hennes ögonfransar långa och svarta. Hon rörde vid tofsen och fick Mike att inse att han nog stirrat på den.
”Vad pinsamt”, log hon. Hon pekade på instruktionen på maskinen. ”Jag har inte tränat så länge. Försöker mest titta på gubbarna på bilderna och härma.”
”Nej, det är inte alls pinsamt”, log Mike strålande. ”Jag vill bara hjälpa dig att inte belasta fel.”
”Det vore snällt.”
”Får jag visa?”
Mike klev upp på steget bakom henne och berättade hur han brukade göra, inklusive tips och tricks och lite extra bara för att hon var urläcker. Han önskade att hon gjort mer fel så han fått mer att visa. För varje snygg dip hon gjorde uppmuntrade han henne att fortsätta, och när hennes axlar skälvde av ansträngning sa han att hon klarad en till, en till.
Hon rodnade av ansträngning. Mike njöt.
Allt som allt klarade honungsblondinen fler dips än hon räknat med, och med rosiga kinder och ett brett leende besvarade hon Mikes high five som han tiggt till sig. För ett snyggt genomfört jobb, förstås.
”Tack för hjälpen”, log hon glatt mot honom. ”Du är jättebra på att peppa. Du borde bli PT eller coach eller något.”
”Jag skulle gärna vilja bli det”, erkände Mike. ”Har kollat på kurser till och med.”
”Det skulle verkligen passa dig.” Hon rörde vid sin tofs igen och sneglade mot klockan, innan hon backade ett litet steg. Mike insåg att hans chans att tala med henne nu var förbi. ”Tack för hjälpen.”
”Ingen orsak.”
Sedan var hon borta.
Mike duschade i hett vatten och blåste slarvigt håret torrt innan han klädde på sig. Han skulle ändå raka vägen till jobbet så gårdagens regniga och nu torra t-shirt kändes acceptabel att promenera i. Det tog ändå bara några minuter för honom att ta sig till ICA mitt i stan. Sedan studenten hade han fått ett timvikariat som utökats ynkligt med tiden, men det var nog för att hålla honom sysselsatt. Dessutom var det skönt att ha någonstans att ta vägen och bli sedd som att han gjorde någon nytta, istället för att bara ha ”rymt hemifrån.” Den mörka rutiga skjortan satt tight om hans underarmar. Bara för skoj undrade han om han skulle få en ny om han spräckte den när han spände sig. Väst på, namnskylten på bröstet, och sedan var det bara att köra. Grönsaksdisken väntade.

Just som Mike väntat sig blev inte vistelsen på jobbet särskilt livfull. Promenaden hem skedde i samma stilla mak, fast med Volbeat i öronen. När han tryckte ner dörrhandtaget till huset han delade med föräldrar och nio syskon möttes han av Disney Channel på full volym och doften av hemlagad köttfärssås. Frågan var om det fanns något kvar till Mike, som hunnit bli rejält hungrig efter både gym och passet på jobbet. Att det rörde sig om pasta var han villig att förbise. Han var för hungrig för att orka laga eget.
Mikes pappa Jörgen, en stor, mycket vänlig och aningen grå man, kom ut från köket med en rutig handduk i händerna. Förmodligen var han mitt i disken.
”Hej. Gick det bra på jobbet?” frågade han.
”Det gick bra. Finns det mat kvar till mig?”
”Ja, absolut. Tre matlådor blev det också. Varken Connor eller Hannah dök upp till middagen.”
”Okej. Nice.” Mike lämnade bagen vid sina skor tills vidare.
Allt var frid och fröjd tills han satt sig vid matbordet och både Love, familjens minsting på fem år, och mamma Carmen dök upp för att göra honom sällskap. Love ville prompt sitta i hans knä och för att slippa gnäll och gny gick han med på det. Carmen slog sig ner på stolen mitt emot. Mike förstod redan nu att hon var på humör för att diskutera och han drog sig för det.
”Du var borta hela dagen utan att säga”, började hon.
”Jag skickade ett sms”, sa Mike mellan tuggorna. ”Sorry.”
”Jag förstod knappt vad det stod.”
”Jag vet. Jag var trött.”
”Hur gick det på jobbet?”
”Det gick bra.”
”Var inte sur, Mike.”
”Jag är inte sur.” Mike såg upp från tallriken med rynkad panna. ”Jag äter.”
Carmen lutade sig tillbaka i stolen och korsade armarna över bröstet. Hon var mycket mindre grå än sin man. Latina, mörk, kurvig. Mike och alla barnen hade ärvt hennes Argentinska hud och mörka ögon, förutom de yngsta paret tvillingar som fått Jörgens svenska, blå ögon.
Carmens tjocka hår var slarvigt flätat och lagt över högra axeln. Ett guldkors blänkte om hennes hals. Mike älskade henne över allt annat i hela världen, men just nu önskade han att få vara ifred med sin köttfärs. Det var nog med Love i knäet.
”Var du hos Emanuel?” frågade Carmen, nu mjukare. Hon verkade tacksamt nog förstå att han inte var på humör för ansvarssnack.
”Mm. Det blev så sent så jag sov över.”
”Jag och Jörgen tänkte gå ut och äta middag i morgon kväll. Det vore bra om du kunde vara hemma med de små. För visst är du ledig i morgon?”
Mike tog flera klunkar av sitt vatten för att inte behöva svara på en gång. ”Det vore bra” innebar alltid att allting redan var planerat utefter att Mike kunde vara syskonvakt och att han egentligen inte hade något att säga till om.
”Mm…”
”Du kan ta hit Emanuel om du vill. Så kan ni laga middag och göra popcorn, och kanske ha filmkväll?” föreslog Carmen. Hennes leende påminde Mike om hur mycket hon tyckte om Emma.
”Ska ni dricka också?” frågade han med en full gaffel halvvägs till munnen. ”Kommer ni hem sent?”
”Kanske.”
”Okej. Visst.” Mikes svar var halvhjärtat, men det dög åt Carmen, som nöjt kramade om hans axel när hon reste sig och gick för att göra resten av familjen sällskap framför den skrålande tv:n. Mike åt upp resten av maten under tystnad. Love, som suttit tyst och snäll under hela hans måltid, drog hoppfullt i hans hand efter att han dukat undan. Att leka med klossar och Bionicle hade tillräckligt låga prestationskrav för att Mike skulle orka ställa upp ikväll.
Runt nio var det dags att natta alla småknattar och Mike retirerade till övervåningen för att borsta tänderna. I en stor familj krävdes många rum, men det rådde ändå stor brist på dem. Mike delade med Leon, sin två år yngre bror. Leons tvillingsyster Hannah delade med de andra flickorna Nani och Sarah. Connor hade fått det allra minsta rummet närmast vinden där knappt hans säng fick plats på längden. De yngsta tvillingarna Mili och Benji delade med Eric, och Love sov fortfarande i det stora sovrummet tillsammans med Carmen och Jörgen. När Mike väl tänkte på det var det inte alls konstigt att föräldrarna ville iväg på lite ensamtid.
Trött i kroppen följde han den lilla korridoren till vänster och gick in till sitt och Leons rum. Nyss nämnda bror låg på sängen med hörlurar i öronen och mobilen i händerna, tittade bara upp lite flyktigt när han såg dörren öppnas. Rummet innehöll inte mycket mer än två sängar och två skrivbord, som stod spegelvända mot varandra. Leon hade en dyr speldator han sparat ihop till sig själv och Mike hade en duglig laptop. Mike kände sig en aning bitter när han tänkte på att Leon förmodligen tjänade mer på sitt timvikariat än vad han tjänade på ICA.
Leon tog ena hörluren ur örat när Mike hängt kläderna över skrivbordsstolen och krupit ner under täcket.
”Ska du sova redan?”
”Har inget bättre för mig”, suckade Mike och sjönk bekvämt tillbaka mot kudden.
”Jag tänkte precis börja spela.” Leon svängde benen över sängkanten och stoppade mobilen i fickan på sin finstickade kofta. Han var betydligt mindre än Mike i kroppen, men till utseendet var de hemskt lika. Leon hade skarpare kindben, orättvist nog.
”Det är lugnt. Kan lyssna på musik eller något.” Mike kliade sig på ögonbrynet. Leon brukade snacka med sina kompisar på team-speak, eller vad det hette, men det störde inte Mike mycket. Efter att Leon startat datorn och hängt ett par större hörlurar om halsen såg han på Mike över axeln.
”Blev det du som är barnvakt i morgon eller?” log han retsamt.
”Mm. Har mamma frågat dig med?”
”Yes. Men jag ska festa, så det blir inget. Det är ändå din tur. Du var borta i natt.”
”Du får det att låta som att det är mitt jobb.”
”Är det inte det?” Leon flinade.
”Håll käften.”
Mike lyssnade på sina favoritlåtar på Spotify och kollade på Facebook och Instagram en stund innan han släckte lampan. Att lyssna på Leons knappande på tangentbordet var sövande. Mike hann ställa ett larm på mobilen innan han slumrade till, fast besluten att dra till gymmet så tidigt som möjligt i morgon. Skulle han sitta hemma med ungarna hela kvällen var det lika bra han tog sin chans till frihet på stan under förmiddagen.



*
en lång första del, av novellen vars fyra första delar legat och vilat sedan augusti.
kommentarer? mina trogna 2-3 läsare?

Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Vapor - 17 feb 17 - 13:18
Gillar redan denna story, verkar sjukt mysig!
Du är så himla bra på att skapa stämning och fånga läsaren. En annan sak du gör asbra är, show dont till, vilket vi diskuterat bara i allmänhet, vill bara säga det.
Sen alltså Mike, gillar honom redan. Dog lite när han tänkte på att försöka spräcka skjortan! Emma verkar hur mysig som helst.
Sen fattar jag att Mike inte riktigt orkar vara hemma när det är så mycket stoj och stim. Hans familj verkar jättefin. :3
ilenna - 17 feb 17 - 01:04
åh vad mysig den här var! jag älskade hemma-delen med alla syskon och maten och lillungen i knäet :D och alltså carmen:Så kan ni laga middag och göra popcorn, och kanske ha filmkväll?
gillade det övriga också såklart, emma verkar söt (vilket är extra söt när killen ifråga är biffig.) och jag uppskattade beskrivningen av mikes blöta tighta tröja (((:
eh mer då.. jag tror att jag kommer gilla leon! hoppas på fler syskonscener mellan dom två haha. och som vanligt är allting jättebra skrivet - men det där vet du redan ;D
och ja jag älskar att mike är självsäker men ändå gosig? :D ska bli kul att följa en story ur hans perspektiv och inte bara som en bi-karaktär :D
Megabitchchan - 16 feb 17 - 21:56
MAJK!!!!!!!!!!!! ÄNTLIGEN!!!
Alltså Emma, min stora mammabjörn. Så glad att du lånar honom för han är tokmysig. "Det var två för trettio så jag köpte fyra!" :D Och Mike med TSHIRT SOM ÄR BLÖT HAHA KUL. Och Emma med pangdagarna för magen, lolololol. Och lilla Love som drar i storebror Mikes hand och vill leka DÖR. Och Carmen som ba: Var inte sur, Mike. Så mammigt. MMMMMMMMMMMM. Alltså jag gillar den här storyn SÃ… MYCKET REDAN. Skriv mer mer mer mer mer mer mer. Mike är så mysig och storebrorig och Emma är glad på frön och mammig och har IBS och äter inte gris jag PALLAR INTE. Nu ska jag fortsätta diska hörs hej.

Skriven av
arbok
16 feb 17 - 21:36
(Har blivit läst 138 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord