Minnen på resandefot |
Lådan dras ut lite hastigt och
halva innehållet välter ut över det slitna trägolvet.
Urklipp, brev med välbekant handstil, vykort med hälsningar som fångat ögonblicket.
Sekundvisarens tickande påminner om att tiden går
men vart försvinner den?
Klänningen som satt löst då sitter visserligen något tajt nu
men utöver det är det som att tiden stått still...
Tar ett djupt andetag
försöker fånga minnena som blixtrar förbi
skratt, grått och filosoferande. Djupa frågor med oviktiga svar.
Hela poängen var att leva fullt ut inte blandas in i mängden.
Våga, hoppas, testa och tro på det man ville.
Delar av oss nådde ända fram andra bitar
tror jag gömde sig i mörkret, osäker på om det var okej att smyga fram och avslöja hela historien?
Att leva är att känna, att vara, inte föreställa sig vara något annorlunda
fin som man är med ett rikt inre liv som vill släppas ut
i form av olika uttryck lever vi fullt ut
Böjer mig och griper tag om vykortet
en katts gröna ögon stirrar tillbaka på mig på en blå bakgrund av fiskenät.
Ler för mig själv och släpper tanken fri att flyga
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | malin_JS - 7 aug 20 - 07:37- Betyg:  | | Älskar att du skriver så målande! Känns som att man är med dig i just den stunden du skriver om! <3 |
|
|
|
