studentliv [del 7] |
Från dom trådlösa högtalarna spelades för närvarande Kent på hög volym. Och det var inte Adrians val. Men Viktor hade varit snäll och bjudit på en öl när Adrian själv varit dum som glömt att ställa sina på kylning, så han antog att han kunde vara snäll tillbaks och låta honom lyssna på sina Eskilstunafavoriter. Antalet deltagare på förfesten uppgick bara till fyra stycken men med tanke på hur varmt det redan blivit i Adrians studentrum så kändes det alldeles tillräckligt. Om vädret utanför höll i sig såg det i alla fall ut som att dom skulle få en någorlunda varm kväll vid stranden också. Åtminstone så att man slapp den där fleecetröjan. Ett kras – misstänkt likt ett glas som tappades i golvet – hördes och när Adrian vände sig om möttes han av en ursäktande min från Jonte.
”Fan också, det bara gled ur handen.”
”Bara ikeaglas, så ingen fara”, flinade han. ”Mer synd på ölen.”
”Har du typ någon skurborste?”
”Räcker nog med en disktrasa. Jag går och hämtar.” Efter att ha hjälpts åt att plocka upp dom största skärvorna gick Adrian ut i köket och passade också på att plocka ur sina egna ölflaskor ur kylen som hunnit bli kalla nu.
”Hej, Adrian.”
Han vände sig om vid sitt namn och hade redan hört på rösten att det var Yuki. Han var nästan ett huvud kortare än Adrian, hade ett par snyggt rektangulära svarta glasögon och som så ofta var ett leende på plats över hans läppar.
”Tja. Ska ni på strandfesten?”
”Nej. Vi ska ha.. you know, gaming kväll?”
Adrian såg på Yuki medans han sköljde disktrasan. ”Nice. Säg till nästa gång så är jag gärna på.” Han skulle förmodligen få storstryk trots sin egna envishet, och Yuki och hans kompisar skulle med största sannolikhet få bevittna Adrians tendenser till att vara en sjukt dålig förlorare, men det kunde säkert bli väldigt kul ändå.
”Yeah cool”, nickade han leende och öppnade kylskåpet för att själv ta ut en ölburk. ”But anime, no.”
Adrian väntade sig ett lika seriöst ansiktsuttryck som tonläget låtit, men när Yuki vände sig om flinade han roat och Adrian skakade skrattande på huvudet.
”No anime. Det är okej för mig.”
Herregud. Var väl tur att Yuki ändå var en ganska skön person, annars hade det helt klart blivit jobbigt att spendera nästkommande år i samma korridor.
”Du fan jag måste dra.” Johan kikade precis in i köket och drog en hand genom sitt bruna hår.
”Vadå vad är det nu?”
”Ja men tror du inte att Elsa har tappat bort sin lägenhetsnyckel nu? Seriöst hon tappar bort allting, jämt. Fattar inte hur man kan vara så slarvig.”
Adrian rynkade pannan något. ”Okej jag fattar att Elsa har tappat bort nyckeln, men varför måste du dra för det..?” Elsa var hans tre år yngre syster och som inte valt att plugga i Uppsala som dom utan i Stockholm.
Johan verkade lugna sig något, även om den irriterade rynkan i hans egen panna var kvar. ”För att jag har extranyckeln. Jag kom inte ens ihåg det, men jag hade den tydligen på min nyckelknippa. Hon ska ta nästa pendel från Stockholm så jag ska möta henne på stationen här.”
”Okej segt. Men hon vill inte stanna och hänga på och festa då?”
”Jag..” Han suckade lätt. ”frågade inte, men jag tror inte det. Hon lät lagom tjurig själv, som att det skulle vara mitt fel att hon inte har koll på sina saker? Hon borde däremot vara glad att jag är mer ordentlig och har ordning på hennes extranyckel och grejer.”
”Fast du sa ju att du inte ens kom ihåg att du hade den..”, sa han något retsamt.
”Det är inte samma sak.”
Adrian hade umgåtts med dom båda vid några tillfällen och det var helt omöjligt att missa att dom var syskon. Det var syskonkärlek till hundra procent. Kanske mer bråk än kärlek.. men det var också väldigt tydligt att dom alltid ställde upp för varandra när det behövdes – även om det skulle låta lite annorlunda ibland.
”Okej men du kommer efter när du är klar då?”
”Yes. Och ja jag ska hälsa till henne.” Ett svagt, smått roat, leende hade vunnit över den buttra minen och Johan nickade mot Yuki också. ”Hej förresten.”
”Hej. Skål?” log han något osäkert och fick faktiskt Johan att skratta nu.
”Snart i alla fall.” Han såg tillbaks på Adrian. ”Men ja vi ses nere vid stranden sen.”
Adrian hade inte helt vågat lita på vädret när dom själva lämnade Campus och hade därför skinnjackan i handen utifall den vita skjortan inte skulle räcka till. Under den kikade en svart enkel t-shirt fram, matchande till dom vanliga svarta stuprören med hål över knäna. Wilma var ännu lite mindre optimistisk och hade via sms meddelat att hon kunde ta med några extra filtar. Det var egentligen galet hur många hon hade, men enligt hans vän kunde man tydligen inte få för många sådana. Själv klarade han sig väldigt bra utan någon alls i sitt hem.
”Förresten, visst tog du med papptallrikarna Adrian?” undrade Jonte när dom korsade vägen och där dom strax kunde se vattnet nedanför.
”Yes”, sa han och höll upp påsen han hade i den andra handen. ”Ska vi gå rakt igenom dungen här eller? Känns alltid så onödigt att gå runt hela?”
”Visst”, sa Viktor och ryckte på axlarna. ”Gå först du, ifall stupet blir för brant”, tillade han flinande.
Adrian viftade roat bort det. ”Äh, finns väl någon stig”,
Vilket det visade sig att det inte riktigt fanns. Men dom hade åtminstone tagit sig igenom snåret och kommit ner på stranden utan några stukade fötter. Folksamlingen var redan ganska så stor och musiken igång. Samt ett flertal engångsgrillar där den gemensamma nämnaren troligtvis snart skulle vara halvbränt kött eller korvar. Det kändes som att det var ungefär lika mycket standard som att någon innan kvällen var slut skulle ha badat i sjön med kläderna på. Till just den klubben kunde dock Adrian säga att han inte hörde; och inte heller planerade att joina.
”Har någon en tändare?” frågade Jonte en bit bort och som tagit på sig jobbet med just deras grill.
”Tar du emot?” Adrian kastade iväg sin och tryckte sedan ner ciggpaketet igen som följt med upp ur fickan.
”Hej Adrian.”
Han vände sig för andra gången den kvällen om vid sitt namn och log när han fick se att det var Linn. Iklädd en söt vit klänning, svarta tights och ett par solglasögon i håret.
”Åh hej. Tog du också den osmidiga vägen ner?” fortsatte han roat. ”Genom skogen menar jag.”
”Ja.. hur..”
”Du har ett löv.. Här”, flinade han och sträckte sig efter det gulnande bladet som fastnat i hennes mörka hår.
”Tack”, skrattade hon. ”Det här är..” Hon vände sig om och Adrian dog lite smått inombords när han såg vem som kommit ned för branten och slutit upp vid dom. ”Alex, min kompis. Alex, det här är Adrian, jag bor i samma hus som hans kompis.”
”Vi..” började Adrian men ångrade sig och nickade bara med ett lätt leende. ”Tjena.” Det kändes bara enklast så, än att dra historian om hur dom redan hade träffats.
Alex höjde ena ögonbrynet något roat men spelade ändå med och hälsade tillbaks. Därefter hann Adrian faktiskt se en skymt av något lite obekvämt hos honom också, och det var väl det minsta man kunde säga att det var. Awkward med stora bokstäver. Om det åtminstone hade gått längre tid. Men nu var det en vecka sedan Adrian skickat det där sms:et. Och så Alex svar: okej :)
Han hade aldrig någonsin trott att den där kvällen på Kiwi med Wilma skulle ha resulterat i det här.
”Är inte Johan här?”
”Jo. Eller han kommer menar jag. Han är på stationen och möter upp sin syster för att ge henne en nyckel. Jag tror inte du vill höra hela historian.”
Linn skrattade igen. ”Okej, men kul att ni också är här i alla fall. Vi ska väl se till att få igång vår grill med.”
”Gör så”, log han och kastade smått ofrivilligt en till blick på Alex. Som han givetvis märkte. fan, han skulle behöva dricka minst tre av dom där ölen väldigt snabbt. Tack och lov att det åtminstone var mycket folk på plats och att allt fler skulle komma så att han inte blev tvungen att behöva se Alex hela kvällen. Ändå lät han blicken hastigt svepa över Alex jeansrumpa när dom gick vidare över stranden. Det hade varit sjukt obekvämt att träffa honom igen, absolut, men det ändrade inte det faktumet att Adrian fortfarande tyckte att han var väldigt snygg. Det skulle han nog fortfarande tycka om dom flesta av sina one night stands. Med undantag för sist så brukade han inte vara så pass full att han glömde en hel natt och han brukade därför inte följa med vem som helst hem. Så desperat eller slampig var inte ens Adrian. Efter att Alex och Linn försvunnit från hans synfält kunde han också konstatera att han var väldigt tacksam över att Johan inte kunnat följa med på en gång. Han skulle helt klart ha reagerat på namnet fastän Alex var ett vanligt namn, och han var inte säker på att han ville dela med sig av nyheten att just han var här på plats. Han jobbade liksom hårt på att Alex skulle blekna till ett ragg i mängden och inte någon vars sms han patetiskt analyserat för en vecka sedan.
”Seriöst, är det bara jag som ska göra något här eller? Vart är potatissalladen?” Jontes kommentar drog tillbaks honom till nuet och Adrian släntrade flinande fram till dom andra som slagit sig ner i sanden. ”Är man berättigad till att få ta en cigg först eller?”
”Kanske bränner din köttbit lite extra men absolut”, blinkade Jonte.
En halv cigg hann det bli innan dom tillsammans fått den inte så avancerade men typiska strandfestmaten klar. Passande nog hade det också varit lagom till då som Johan ringt upp Adrian och velat ha en närmare beskrivning på vart dom befann sig.
”Tja! Hann se typ tre olika Viktor och två Jonte innan jag gav upp, helt hopplöst”, flinade Johan och slog sig ner bredvid dom. Klädd i ett par ljusa jeans, en vit t-shirt och en svart munkjacka som han precis drog ner huvan på. Skulle Adrian välja någon av sina kompisar som hade snyggast klädstil så var det Johan; han var liksom medveten om vad som var smickrande för hans kropp utan att för den delen verka störig.
”Hur gick med Elsa? Ingen lust att festa tar jag det som?”
”Inte med oss i alla fall”, sa Johan med ett roat leende över läpparna – uppenbarligen på mycket bättre humör igen. ”Nej men hon var sjukt stressad över lägenheten bara, och det kan man väl förstå. Och så hade hon bestämt med några kompisar re-” Han avbröt sig när hans mobil pep till för att tala om att han hade ett sms och han ställde tallriken att balansera väldigt oroväckande över ena låret. ”Kompisar som är villiga att ändra sina planer tydligen.”
”Vadå?”
”’Du är det okej ifall jag och tre kompisar kommer ner till er ändå? Lät rätt nice ändå’” citerade han och skakade leende på huvudet. ”Ska jag vara taskig och säga att erbjudandet gått ut?”
”Är hon snygg din syrra? Eller hur gammal är hon?” undrade Jonte som satt närmast.
”Spelar ingen roll hur gammal hon är, hon är inte för någon utav er.”
”Någon är överbeskyddande storebrorsa här va?” flikade Viktor in. ”Bjud hit dom.”
Johan verkade ge med sig – vilket han väl skulle ha gjort i vilket fall – och la strax ner mobilen i fickan igen. ”Hunnit hända något kul medans jag var borta?”
”Vi hann vara här i typ tjugofem minuter innan du kom, vad skulle ha hunnit hända?” Jonte la på en stor sked till av potatissalladen och sträckte ut benen framför sig i sanden.
En grej hade åtminstone hunnit hända på dom där tjugofem minuterna. Dock skulle ju Adrian inte välja att placera det i facket ’kul.’
Den närmaste delen av kvällen hade däremot gått vidare i ett väldigt bra spår, innehållandes allt det där som hörde till; kompisar, några nya bekantskaper, kall öl, några som redan hunnit ta det där standarddoppet i sjön och en del skrålande till sommarplågor som man ofta sa sig hata ’för att dom var och är så sjukt dåliga’ men som man ändå betedde sig som att man älskade. Elsa och hennes kompisar hade precis som dom sagt också kommit ner till stranden och hade efter endast en timme bjudit in sig själva till nästa års fest med.
”Du har inte en att bjuda på?” log Cissi, en utav Elsas kompisar, mot Adrian när han precis tog ett bloss på sin cigarett.
”Vet inte om jag borde bjuda Johans lillasysters kompisar på cigg faktiskt.”
”Det där var töntigt långsökt. Hur gammal är du?”
”Snart tjugofyra”, log han och blåste ut röken åt sidan.
”Då är jag tre år yngre än dig. Och fullt laglig att röka.”
”Fullt laglig till att köpa dom själv också då”, sa Adrian retsamt.
Cissi himlade med ögonen men hade tur att Marcus precis hade dykt upp. ”Med mig slipper du kämpa. Här.”
”Tack”, sa Cissi med ett stort leende och vände sedan en menande blick mot Adrian. ”Se vad lätt det hade varit för dig att göra samma sak. Vi kan testa något nytt; vill du dansa lite?”
Något utav ett provisoriskt dansgolv hade vuxit fram en bit bort och det var ditåt Cissi nickade.
”Du vet att Adrian är gay va? Så om du tänkt ragga kan du ge upp redan nu”, flinade Marcus varpå Cissi suckade högt.
”Seriöst? Inte bi heller?”
”Va, nej?” flinade Adrian och förstod inte riktigt vart hon ville komma. Varför skulle han vara bi när Marcus precis sagt att han var gay?
”Det var ju alltid trenden förut. Snygga killar var bi. Nu på sistone har trenden övergått till att dom snyggaste killarna är helgay.”
Adrian skrattade lågt. ”Jag vågar säga att jag är ganska så säker på att det inte är trender det handlar om. Är man bi så är man bi och är man gay så är man gay. Det är inte som att jag kommer byta till pansexuell nästa månad ifall det skulle toppa någon trendlista.”
Cissi blev tyst några sekunder medans Marcus istället skrattade. ”Han har en poäng faktiskt.”
”Jamen.. Okej skit samma, vill du dansa då?”
Adrian såg roat på när Marcus flinande ryckte på axlarna för att sedan nicka. ”Absolut, jag kan dansa med dig.”
Han visste inte exakt vad klockan var, men den var så pass att himlen nästan var kolsvart och temperaturen så pass låg att skinnjackan åkt på. Vad han däremot visste men inte så gärna ville medge var att han större delen av kvällen spanat efter Alex. Absolut inte för att han tänkt gå fram och snacka med honom, men för att han undrade vilka fler (om det ens var någon mer?) han kunde tänkas känna utöver Linn, om han var typen som dansade eller om han stod och var grabbig och drack bara. Visst kunde Adrian låtsas som att det var totalt oviktigt men faktum kvarstod att han var nyfiken. Och det gjorde honom så jävla trött på sig själv.
”Vad grubblar du över? Står här och ser svår ut.” Johan la flinande en arm om hans axlar innan han blåste ut ett rökmoln mot honom.
”Men för fan. Om jag vill röka tar jag en egen cigg, du behöver inte röka åt mig.”
”Men oj, varning för bitch eller vadå?”
Adrian såg trött på honom men ett leende ryckte ändå i mungipan på honom. För att ha påmint sin syrra tidigare om att inte dricka för mycket så föregick Johan inte direkt med gott exempel. ”Jag grubblar inte. Är förvånad att du fortfarande har torra kläder på dig dock.”
”Men just ja!” började hans kompis skratta. ”Såg du vad Marcus gjorde?”
”Nej? Har inte sett honom alls på ett tag.”
”Snillet skulle ju hämta en tom ölburk som flöt i vattnet, sedan när blev han någon miljökämpe liksom? Men i alla fall; han hade ju mobilen i jeansfickan och tydligen är den inte av den vattentäta sorten. Han blev pissur”, flinade Johan. ”Drog hem för att blåsa på den med hårfön eller lägga den i ris eller något.”
”Seriöst?” Det var ju nästan sorgligt. Ändå smålog Adrian också. Marcus var ironiskt nog den mest ansvarsfulla av dom i vanliga fall.
”Han kommer vara så sjukt grinig imorgon om den är paj. Men hallå, här kan vi inte bara stå. Sluta vara svår.” Hade han nämnt att Johan kunde byta spår väldigt snabbt när han var påverkad?
Dom hade dock följt den brunhåriges exempel om att inte bara stå där, och snart satt dom i sanden runt en av dom nytända brasorna. Ganska så precis mitt emot satt Wilma och Emilia med några av sina kursare och Adrian och Wilma hade töntigt vinkat till varandra.
”Vart är Elsa och dom förresten? Du vet om att Viktor helt switchade om till den charmige smöraren inför henne va?”
”Han skulle bara våga peta på henne. Då smälter vi ner hela smörViktor i en stekpanna, okej?”
”Fan vad brutalt.”
Dom skrattade båda två innan Adrian plötsligt tystnade. Han hade helt missat hans entrè men nu satt Alex där bredvid Wilma, pratandes med Linn på sin andra sida. En ölburk i handen. Dom svarta jeansklädda benen var lagda lätt i kors och dom vita sneakerskorna han ville minnas sig att han haft på sig sist dom träffats på stan var nu utbytta till ett par svarta converse utav den låga modellen. Även Alex hade fått på sig en skinnjacka nu och Adrian tyckte sig ana ett rött foder. Fan var han tvungen att vara så snygg för? Hade det varit en okänd kille han inte hade någon som helst historia med så hade han tacksamt tagit emot ögongodiset på andra sidan elden, men nu irriterade det honom mest.
But still, det var Alex och Wilma satt bredvid honom. Hon skulle döda honom om hon fick reda på det senare och Adrian inte sagt något. Johan var upptagen med att försvara Escape the Fate (´dom dog inte alls ut när Ronnie lämnade, har du ens lyssnat på senaste albumet?´) till någon kritisk tjej bredvid honom så Adrian tog upp sin mobil och öppnade senaste messenger-konversationen med Wilma.
Adrian: Du sitter bredvid Alex.
Han kunde se hur Wilma tog upp mobilen knappt tio sekunder senare och trots avståndet var hennes stora ögon hon riktade mot Adrian tydliga. Därefter kom det väldigt snabbt ett svar.
Wilma: -Din- Alex?
Adrian: Han är absolut inte min, men ja –den- Alex.
Wilma såg på honom igen med ett stort flin och för en sekund var han rädd att hon skulle utbrista något väldigt avslöjande.
Wilma: 10 av 10!!
Adrian log roat åt svaret och såg upp på henne igen.
Adrian: Han ser okej ut.
Killen var fan en 12:a av 10 möjliga. Och det var inte det där perfekt snygga som kunde bli avtändande utan det var pure hotness eller vad man skulle kalla det. Sådär som att killen ifråga inte var riktigt medveten om det själv. Sexigt.
Var väl bara en tidsfråga innan Alex också skulle upptäcka vem som satt mitt emot honom.
Var det någon som skämtade med honom eller? En halvtimme senare och Alex satt med en gitarr i knäet. Vid en lägereld. Fast okej; det var orättvist att klandra honom för att vara någon clichè när det faktiskt inte var han själv som tagit initiativet. Han hade fått gitarren tryckt i knäet men verkade inte helt på att spela. Han kunde inte höra vad han sa, men av uttrycket att döma var det något i stil med ’nej men lägg av’ följt utav en leende huvudskakning. Och i nästa stund hade hans blick hittat Adrians. Och dumt nog vred han inte själv bort den. Kanske för att han ville låtsas som att det inte alls känts awkward för honom när dom hade mötts där vid grillen i början av kvällen, att han faktiskt inte ens reagerade på honom längre utan att han var totalt ointresserad. Inte intresserad av mer, precis som han skrivit i sms:et. Alex vek inte heller undan med blicken utan såg till och med ut att höja ena ögonbrynet. Idiot. Borde det inte vara han som kände sig awkward som var den dissade? Eller trodde han att hans charm skulle få Adrian att ändra sig eller? Det var ju isåfall patetiskt.
Så äntligen bröt Alex ögonkontakten när det tycktes komma mer tjat, och till sist verkade han ge med sig och la flinande gitarren mer tillrätta i knäet. Adrians mobil blinkade till med en notifiering om ett nytt meddelande.
Wilma: Seriöst Adrian. Han spelar gitarr också?!
Adrian: Vid en lägereld. Och mest troligt covers. Totalt oattraktivt.
Wilma: Du är så jävla jobbig. Vet Johan?
Adrian: Nej. Och han är full så han ska inte få veta heller.
Han skulle helt klart ställa till med en sjukt pinsam scen eller åtminstone inte vara särskilt diskret med sitt utstuderande av det tidigare ansiktslösa ragget.
Gitarrklinkandet nådde Adrians öron och en rynka letade sig fram i hans panna när han ganska snabbt kunde avgöra att det inte var någon typisk lägereldscover. Inget time of your life-trams med Green day eller försök till mesrock alà Bryan Adams.
”Åh men äntligen! Gitarr!” sken Johan upp som uppenbarligen hade missat scenen som utspelat sig framför dom och därmed Alex uppgivna leende innan han börjat spela. ”Vi borde sätta oss där, kom.” Johan gjorde en ansats att resa sig men Adrian var blixtsnabb med att dra tag i hans arm.
”Men för fan Johan, sitt. Okej om det varit Elsa som sagt sådär. Men du och jag ska inte resa oss upp och sätta oss framför lägereldsgitarrkillen som några groupies.”
”Hallå du har faktiskt all rätt till att göra det eftersom du ändå är gay. Han är ju snygg eller hur? Det kan till och med jag avgöra.”
”Whatever.”
Johan frustade till. ”’Whatever´?”
Adrian gav upp och skrattade också åt sig själv. ”Jamen du vet jag menar.”
”Är du grinig för att du inte lyckats hitta kvällens ragg än eller? Jag kan säkert matcha ihop dig med någon.”
”Tack för erbjudandet”, flinade han. ”Men hade jag velat ha någon hade jag redan fixat det. Du vet att jag är kapabel till att gå hem ensam ibland va?”
”Nej för då dyker du upp hos mig istället. Eller visst ja, det var efter att du redan följt med någon annan hem.”
Adrian höjde ögonbrynen mot honom. Verkligen? Det var lågt, till och med för Johan. Lite kul, men fortfarande lågt.
”Skoja bara. Meeen, på tal om sällskap för natten. Har du plats för någon av Elsas kompisar? Tror inte dom hade någon lust att ta tåget hem inatt och jag varken orkar eller får plats med fyra pers till på mitt rum.”
”Måste jag?” Adrian strök en hand genom håret innan han letade fram en cigg ur den tighta jeansfickan. ”Men visst, så länge det inte är Cissi.”
”Vad är det för fel på henne? Hon är schysst ju.”
”Hon ville ragga på mig”, sa han med en blick på sin kompis innan han tände cigaretten. ”Och hade någon teori om att det tidigare var inne för snygga killar att vara bi men att alla nu är gay och så vidare. Känner mig inte så jättepepp på att spendera resten av natten med att försöka bli omvänd om vi säger så.”
Anledningen hade godtagits av Johan och dom hade bestämt att Nelly skulle sova hos honom och dom andra tre hos Johan eftersom han åtminstone hade en stor luftmadrass och därmed fler möjligheter till sovplatser. Skumgummimadrassen Adrian hade inknölad under sängen borde knappt kunna kallas för madrass, men förhoppningsvis skulle det duga åt Elsas kompis.
Sängplatser till trots så hade Adrians uppmärksamhet dragits tillbaks till Alex spelande och orden som börjat lämna hans läppar. The used insåg han. Otippat val, men helt i Adrians smak fick han lov att medge. Han blåste långsamt ut röken efter ett djupt bloss och fortsatte titta mot honom, på dom där fingrarna som rörde sig så lätt över strängarna och som lika lätt rört sig över Adrians kropp. En fingertopp som retsamt strukit över hans bröstvårta. En annan som följt den tydliga v-linjen på vänster sida. Och så fingrar som inte varit så väldigt försiktiga men jävligt sköna. Kanske borde han försöka supa ner Alex så att dom kunde knulla en gång till bara men att Alex skulle vara den som glömt bort det dagen efter istället.
Något knullande hade det inte blivit. Särskilt inte eftersom han hade en nittonårig tjej liggandes på golvet nedanför sängen. Och dels för att han inte sagt ett ord till till Alex under resten utav kvällen.
”Funkar det där eller? Jag har egentligen tänkt göra mig av med den där madrassen för den är helt värdelös.”
Nelly såg leende upp och skakade på huvudet. ”Nej det här funkar jättebra. Tack för tröjan också.”
”Inga problem.” Det var inte alltför ofta han lånat ut t-shirtar till nattsällskap eftersom kläder oftare brukade slitas av. Och det brukade inte efterföljas av någon obekväm frukost morgonen efter där killen satt i köket i hans för stora tröja eller något annat klyschigt. Nelly kunde han väl dock vara snäll och bjuda på frukost imorgon. Om Johan inte var alltför bakis skulle hans nattgäster utan tvekan få riktig söndagsfrukost med olika pålägg, ägg och bacon och grejer. Sådan tur skulle Nelly inte ha.
”Är det kul program du går? Visst är det samhällsvetare du läser? Som Johan?”
Adrian lyfte huvudet något från kudden. Han hade väntat sig att få slockna så fort han dragit upp täcket över sig men den här tjejen verkade vara inställd på sådant där kvällssnack man haft med kompisar man sovit över hos som yngre. Nog för att han och Johan kunde babbla på jävligt mycket dom också dom gånger dom sov i samma rum men det var liksom annat.
”Yes vi läser lika program. Och jadå, det är helt okej. Vi får ju välja ganska fritt på många kurser så då tar man väl det mest intressanta.”
”Kul”, log hon. ”Jag är inte helt säker på att beteendevetenskapliga är rätt för mig, men man orkar ju liksom inte byta mitt i heller.”
”Nej..”, höll Adrian med. Fastän han egentligen tyckte det lät ganska korkat att gå klart ett program ’bara för att’ istället för att låta det ta ett år längre att bli klar men att i alla fall gå något som kändes rätt. Han var dock för trött för att orka ta någon sådan diskussion nu.
”Har du pojkvän då förresten? Förlåt om jag lägger mig i”, tillade hon snabbt med ett skratt. ”Jag tycker bara det är kul att lära känna folk och nu sover jag ju liksom här hos dig så jag tänker att-”
”Nej”, avbröt han babblandet. ”Det har jag inte. Och det är självvalt, jag är inte obekväm med min egna sexuella läggning eller oroar mig för folks åsikter eller något annat. Bara singel.”
”Åh. Okej”, log Nelly och verkade inte ha några fler följdfrågor.
När så Adrian äntligen trodde att han skulle få sova knackade det plötsligt på dörren. Inte Johan att döma av dom mer försiktiga knackningarna, men vem tänkte komma hem till honom nu? Jonte och Viktor hade gått hem samtidigt som dom och Wilma hade tagit bussen för snart en timme sedan.
”Du kanske ska öppna..?” Nellys ord fick honom att sluta fundera och istället resa sig upp från sängen. Kliandes i nacken gick han fram till dörren och vred om låset i en snabb rörelse innan han svängde upp den. Det där med att han bara hade boxers på sig brydde han sig inte så mycket i.
”Elsa?” sa han något förvånat när han såg den korta rödhåriga tjejen framför sig. ”Sover inte du hos Johan..?”
”gud vilken tur att det var rätt dörr nu! Jag knackade på fel först. Jag tyckte Johan sa tjugoåtta och inte trettioåtta.”
”Okej..”, flinade han och höll upp dörren för henne då hon uppenbarligen planerade att komma in. ”Men igen; skulle inte du sova hos din brorsa?”
”Nej för han är så jävla dryg”, suckade hon och slog sig ner på en av stolarna innan hon lutade hakan mot handen. ”Okej att jag råkade tappa lägenhetsnyckeln men vi hittade den ju?”
”Vadå, pratar du om den som var borta? Hade du tappat den här?” frågade han något förvirrat och försökte få ihop det hela.
”Nej alltså extranyckeln som jag fick av Johan”, förklarade Elsa och samlade ihop sitt hår till en hästsvans innan hon släppte ut det igen. ”Jag upptäckte det när vi kom upp till honom, men vi behövde bara gå halvvägs tillbaks till stranden så hittade vi den.”
Adrian såg bara på henne några sekunder. ”Okej.. Jag tror att jag är på Johans sida då. Du får väl hänga nyckeln i ett snöre runt halsen eller något”, sa han och skakade roat på huvudet. Johan måste ju ha flippat totalt. Hon var verkligen slarvig, det var inte bara något han sa som hennes storebrorsa.
”Ja ja. Jättekul. Johan sa att jag kunde sova här i alla fall.”
Jaså minsann. Full var hon också kunde han konstatera ganska snabbt. Särskilt av fnissandet att döma när hon snubblat till över tröskeln på väg in till badrummet. Hur hade han hamnat i det här?
”Okej jag har ingen mer sovplats så antingen får du sova på golvet med överkastet eller i min säng”, sa Adrian när Elsa kommit tillbaks ut i rummet.
”Då väljer jag sängen såklart. Sjukt kul fest i all-”
”Okej vänta, vänta”, sa han snabbt när Elsa dragit av sig linne och jeans och varit på väg att lägga sig ner i sängen. ”Du behöver sova i en tröja eller något. Du är min bästa polares lillasyrra om du minns?”
Gay eller inte, han trodde inte att Johan skulle uppskatta att han sov i samma säng som Elsa i enbart underkläder. Åtminstone var han själv inte bekväm med det. Han slängde därför åt henne en t-shirt med tryck utav eiffeltornet i svartvitt och lät henne lägga sig innerst i sängen.
”Tjejsnacka om ni vill men jag tänker sova nu i alla fall. Natti.”
som vanligt; åsikter? tankar? random babbel ni vill dela med er av? (:
|
| Kommentarer | | arbok - 6 feb 17 - 16:07 | Tycker fortfarande att det är skitkul att Alex bara skrev "okej (:" åt Adrians töntiga sms. Är fullkomligt säker på att något spännande kommer hända mellan dem, men skulle samtidigt vara ganska roligt om Adrian försöker vara så svår och så är Alex inte ens intresserad. Psyche, liksom.
I vilket fall som helst så tyckte jag "Men för fan Johan, sitt." var roligt.
(kan ju tänka mig att något awkward kommer hända om någon skulle klampa in hos Adrian nu, när han har två små tjejer hos sig) |
|
|
|
