studentliv [del 6] |
Adrian snurrade pennan mellan fingrarna och blickade ut över den tysta salen. Tyst så när som på ljudet av pennor som skrev mot papper. Han sneglade lätt bakåt och kunde konstatera att alla såg lika koncentrerade ut åt det hållet också. Han var dock fullt medveten om att han pluggat alldeles för lite till den här tentan så det skulle inte komma som någon överraskning om han fick göra om den. I vanliga fall låg han på en ganska bra nivå om han fick säga det själv, medel åtminstone.
För Viktor verkade det ha gått bättre då han var den första han stötte ihop med utanför tentasalen senare.
”Shit vad skönt att ha den där avklarad. Den var ändå lättare än man hade väntat sig tycker jag, eller hur?”
Adrian log lätt och stack ner pennan i bakfickan. ”Är nog dessvärre inte av samma åsikt. Men jag hade läst på skitdåligt till den här så får väl skylla mig själv.”
”Ajdå. Men har du tur hamnar du på rätt gräns och slipper göra om den i alla fall.”
”Kan ju hoppas.”
Viktor gav honom ett uppmuntrande leende – alltid snäll och positiv – och nickade sedan mot entrèdörrarna. ”Vet inte om du är av samma åsikt om att det är sjukt varmt här inne i alla fall?”
”Det är jag definitivt”, sa han och följde med ut. Det var inte direkt svalt utomhus heller, men det fanns i alla fall tillgång till mer luft.
”Har du hört om strandfesten förresten?” Viktor rynkade roat pannan efter att han ställt frågan. ”Och det där var inte ett avsiktligt rim.”
Adrian skrattade och fiskade upp sitt ciggpaket ur jeansfickan. ”Fint. Men nej det har jag inte, det var ju snack om att ta den i början av september men sen hörde jag inget mer?”
Dom – eller snarare ’några andra’ – brukade ordna en strandfest varje höst efter att den nya terminen startat. Det var helt klart höstens höjdpunkt – även om dom haft olika tur med vädret med allt från 20+ till ynkliga 12 – och brukade generera i väldigt mycket folk från dom flesta programmen på deras universitet.
”Ja precis, men Ida, på medicin du vet? Sa att det blir på lördag nu i alla fall. Hon skulle skapa facebook-event om det idag så vi lär få inbjudan.”
”Åh men nice. Kanske man slipper fleecetröjan den här gången till och med”, sa Adrian och drog ett bloss på ciggen.
”Ja men exakt”, flinade Viktor. ”Drar du hem innan engelskan nu el-”
”Hur gick det för er då?” Johan hade precis slutit upp bakom dom och drog samtidigt på sig sin skinnjacka.
”Bättre för mig och sämre för Adrian verkar det som”, sa Viktor skämtsamt.
”Tror jag ligger lite mitt emellan er då. Någon som hänger med till biblioteket? Tänkte kolla om den där boken vi behövde till samhällskunskapen finns. Och om jag känner för att vara ännu mer duktig så har vi ju den där uppsatsen som ska vara klar nästa vecka.”
”Visst, jag kan hänga på”, sa Viktor och fick medhåll från Adrian. Han hade inget bättre för sig, och det var egentligen för kort tid tills nästa lektion för att det skulle kännas värt att åka hem emellan.
”Tror du någon märker om man öppnar fönstret och röker lite?” frågade Johan och fick en road blick ifrån Viktor.
”Du fixade alltså att sitta i tentasalen i typ två timmar utan att röka, men måste nu röka efter tjugo minuter på biblioteket?”
”Ibland är ens begär inte logiska”, flinade Johan tillbaks och hade snart öppnat ett av dom stora, och gnisslande, fönstren.
”Hopplös”, sa Adrian med en huvudskakning men skrattade lågt åt sin kompis som verkade få kämpa för att få upp fönstret bredare än bara en glipa.
”Har ni fått mycket nytt folk i era korridorer förresten?” frågade Viktor och la ihop boken han haft framför sig på bordet men inte läst något i. ”Hos oss har det försvunnit en hel del men det har knappt flyttat in några nya.”
Viktor och Jonte bodde i lägenhetshuset mitt emot Adrians, precis på samma våning också så att dom nästan kunnat stå och vinka till varandra om dom velat.
”Skumt. När jag flyttade in hade ju killen som bodde där innan knappt flyttat ut.”
”Ja men menar det. Och vårt hus är ju inte sämre än ditt. Inte för att det finns så pass många alternativ att man borde kunna tacka nej av den anledningen heller men..”
Adrian skakade på huvudet. Verkligen inte. Han hade varit sjukt tacksam att han faktiskt lyckats få ett boende innan första terminen börjat eftersom han haft kompisar som behövt bo på vandrarhem dom första veckorna, och därefter kunnat hitta svindyra rum att hyra som inneboende hos någon som bästa(enda) alternativ.
”Vi har ganska många nya faktiskt. Några tyskar och flera japaner. Och liksom tyskarna verkar trevliga men är inte direkt så jättepratsamma. Men dom här japanerna.. Alltså dom är inte bra på engelska men dom är jätteglada och försöker snacka med mig ändå, och det blir seriöst jättejobbigt för jag vet inte vad jag ska säga? Jag vet inte ens vad jag kan tänkas ha gemensamt med dom, för man vill ju inte vara fördomsfull och bara.. ’åh du är från Japan? Då gillar du anime eller?’ Nu råkade jag säga exakt det men ändå..”
Johan vände sig skrattande om från fönstret. ”Ja men gud, du skulle ha hört honom. Det var fan det roligaste den veckan. Sån jävla tur att jag var hos Adrian just då. Yuki heter en av dom här killarna, och han svarade i och för sig något på japanska men man fattade att han menade nej, och att han verkligen inte var ett fan av ani-”
”Det förstod man inte alls! Han log ju typ.”
”Nej det var det han inte gjorde. Han såg typ uttråkad ut, eller i alla fall som att han var negativ mot det”, protesterade Johan.
”Det gjorde han inte”, försökte han men kunde inte hålla tillbaks det roade leendet. Det hade varit ganska kul faktiskt. Åtminstone i efterhand.
”Jo. Och så bara fortsätter Adrian med ’yaoi?’ typ jätteglad. Och du skulle sett Yuki, jag lovar att han backade ett steg från Adrian!” skrattade Johan högt. Rökte man genom fönstret på ett bibliotek brydde man sig nog inte heller om regeln att det skulle vara tyst. ”Han trodde väl att han fick värsta erbjudandet från honom om att dom skulle ha lite yaoi-action.”
”Okej, okej det blev lite awkward. Men kan vi inflika att jag inte var nykter tack? Jag tänkte typ japan, anime och att jag skulle föreslå en genre jag själv gillar.”
Viktor skrattade också nu. ”Herregud, varför bor inte jag i samma korridor som dig? Du tänkte inte på att kanske ta det lite mindre specifikt första gången du snackade med honom? Typ att säga romantik?”
”Påminnelse: Jag var inte nykter”, log han oskyldigt. ”Men nu hälsar han faktiskt jätteglatt på mig igen så han lär ha kommit över det.”
”Eller så har han insett något om sig själv och kommer snart fråga om han får komma över på animekväll hos dig”, retades Johan innan han lutade sig en bit ut genom fönstret med sin cigarett.
”Visst, visst”, flinade Adrian.
Dom hade blivit kvar på biblioteket nästan enda tills engelskan börjat, och trots en hel del fler korridorshistorier hade dom också lyckats med bedriften att läsa en del. Det var även på det temat Adrian hade fortsatt efter skoldagens slut. Precis som att han tagit lördagseftermiddagar till att fixa matlådor hade han utsett särskilt måndagar till att faktiskt plugga. Självklart festades det även under veckorna när man bodde i en studentstad och eftersom det ofta lockade kändes måndagar som ett säkert kort; då var man fortfarande nöjd efter eventuella festligheter under helgen men inte längre bakis. Att det väldigt sällan kändes kul var en annan sak.
Sittandes i skräddarställning på golvet nedanför sängen bet Adrian tankspritt på den gula blyertspennan samtidigt som han försökte fånga upp koncentrationen för det han läste igen. Han hade faktiskt prövat ljudböcker tidigare i hopp om att det skulle tvinga honom att inte glida iväg till andra tankar; men det enda det hade resulterat i var att han stört sig på uppläsarens röst och ändå inte greppat ämnet ifråga.
[16:23 sänt meddelande] Jag har pluggkväll men orkar inte plugga. Lösning?
Han vickade på pennan han hade mellan läpparna i väntan på att Wilma skulle svara och distrahera honom med något roligare, men svaret dröjde och Adrian såg återigen ned i boken med en suck. Trots bristen på pluggande ibland, och fastän alla tentor inte alltid kändes bra så hade han jämt haft tur att lyckas ändå, men han visste ju att han inte bara kunde förlita sig på tur jämt. Någon gång skulle han istället ha otur att det dök upp frågor från just dom kapitlen han slarvat med att läsa igenom, och då skulle det inte längre vara lika kul att vara student. Han var inte så naiv att han trodde att han helt kunde leka sig igenom det mindre roliga i utbyte att få festa och leva studentliv.
[16:43 nytt meddelande- Wilma] Lösning: just suck it up and do it anyway. (om det inte är engelska du pysslar med kan du låtsas att jag skrev det på svenska.)
[16:44 sänt meddelande] samhälls tyvärr. Gillade ändå inte din lösning. Har du träffat Leon något mer? ;)
[16:46 nytt meddelande- Wilma] Vi går i samma klass Adrian, vi träffas varje dag. Men nej jag har inte -träffat- Leon något mer. Det var ingen stor grej för oss så det är helt lugnt.
[16:46 sänt meddelande] ett halvår tills förlovning, jag står fast vid det haha.
Ordet gav honom själv en rysning, men om det gällde hans bästa kompis och Leon skulle det vara ganska gulligt faktiskt.
[16:47 nytt meddelande- Wilma] ja, ja. jag ska skriva upp det i almanackan om du blir nöjd. Men jag tänker inte vara medhjälp i ditt icke-pluggande på din pluggdag något mer nu. hejdå Adrian :)
Det var den planen det. Med en tung suck lutade han sig bakåt mot sängkanten och stirrade upp i taket några sekunder innan han med påtvingad beslutsamhet slog upp boken i knäet igen.
Kvällen visade sig räddas upp något när Johan ringde strax efter sju för att fråga ifall han ville hänga med på bio med Jacob och Sarah. Tydligen hade Johan och Jacob träffats på gymmet tidigare under kvällen – när Adrian själv suttit och plågat sig igenom totalt ointressanta nationalekonomiska teorier – och bestämt sig för att se någon ny skräckfilm. Adrian tackade genast ja till erbjudandet och tog på sig en svart, stor huvtröja över t-shirten innan han drog en snabb hand genom håret och lämnade lägenheten.
Sarah var först med att få syn på Adrian när han kom gående över torget och vinkade leende. Först hade han inte riktigt förstått sig på hur Jacob och Sarah ens kunde vara ett par eftersom dom varit, och på vissa sätt fortfarande var, så väldigt olika – Jacob som alltid hördes och syntes, ganska charmigt kaxig och allmänt utåtriktad, och så Sarah som varit så tyst och försiktig, jättesnäll och omtänksam men som inte direkt tagit någon plats själv, och någon som Adrian ärligt talat uppfattat som lite tråkig. Men ju fler gånger han träffat dom tillsammans – oftast på fester – så hade han insett att han haft fel och att det var just en del olikheter som gjorde att dom funkade så bra ihop – Sarah som kunde ta ner Jacob lite på jorden när han svävade iväg på något egomoln, och Jacob som lyckades få fram någon slags självsäkerhet hos Sarah som gjorde att hon snarare klev in i ringen än ställde sig i hörnet. Det var ganska häftigt att ha varit med om utvecklingen från ett åskådarperspektiv liksom.
”Tja, har ni fixat biljetter redan?”
”Yes vi köpte alldeles nyss, började bli fullt på dom bakre raderna och det är ju värdelöst att sitta för långt fram”, sa Johan och räckte honom en hopvikt biljett.
”Perfekt. Jag swishar dig sen.”
Den karaktäristiska popcornlukten inne i foajen gjorde sitt jobb när den fick Adrian att köpa en stor meny och han suckade lätt inombords när han tänkte på hur mycket mer det var som funkade på samma sätt och som också lyckades lura av honom på pengar (Dom väldigt snyggt uppbyggda chipslådorna på extrapris på Ica senast igår..). Förutom alla hjärtans dag då, just den dagen var han alltid lika nöjd med sig själv som inte bidrog till en av affärshandelns värsta vinstmaskiner.
Johan däremot hade senast i år köpt sig en stor ask med sådana där hjärtformade chokladpraliner inlindade i rött foliepapper ’bara för att han kunde – även som singel’ och ätit en för varje ex, ragg och ’eventuellt framtida tjejer som inte hade haft turen att upptäcka honom än’. Vad det hela gått ut på hade Adrian inte riktigt förstått, men hans gissning(förmodligen en väldigt bra sådan) hade varit att Johan bara velat ha en ursäkt att få trycka i sig massa choklad. Dagen efter hade också gymmet tjänat på honom eftersom han redan morgonen därpå hade förnyat sitt medlemskort för ett år till.
Kanske något fördomsfullt hade Adrian väntat sig att om någon skulle flämta till i biosalongen så skulle det vara Sarah. Den som däremot inte bara flämtat utan verkligen tryckt sig bakåt i fåtöljen flera gånger var Jacob. Filmen hade i och för sig varit rätt läskig, men efter cirka en halvtimme in i den hade Adrian haft svårare att hålla sig för skratt än att låta sig skrämmas.
”Fy fan vad äcklig den var!” Jacob tryckte ner sin popcornkartong i en utav papperskorgarna utanför salongen och såg på dom andra. ”Seriöst, var det bara jag som tyckte det?”
”Den var läskig”, höll Sarah med, men med ett flin på läpparna. ”Men ditt stenhårda grepp om min hand fick mig nästan att tappa koncentrationen.”
”Gulligt”, sa Johan retsamt och drack upp det sista av sin cola med ett sörplande från sugröret. ”Jag måste pissa bara, väntar ni eller?”
”Nej vi drar ut bakvägen”, flinade Adrian och tänkte på den där stackars Katy Perry-tjejen.
”Ha ha.”
Något förvånande för en måndag var det en hel del folk som satt och väntade i foajen på att gå på någon av dom sena visningarna och Adrian, Jacob och Sarah blev därmed stående i brist på plats i sofforna.
”Du hade väl behövt sitta med dina säkert fortfarande skakiga ben.”
”Visst fortsätt mobba mig ni. Men man kan faktiskt se det som att jag fick mest valuta för pengarna eftersom jag blev rädd. Det var ändå en skräckis menar jag.”
”Sant”, höll Adrian roat med. ”Hänt något annat kul i helgen då? Eller var det lugnt för er också i lördags?”
”Ja herregud, jag tror jag tog mig upp ur sängen först vid nio på kvällen eller något. Och jag var egentligen inte bakis heller utan bara extremt trött. Du då? Blev ni kvar länge på Stocken förresten? Jag såg Johan precis innan vi drog men inte dig.”
Adrian fuktade lätt läpparna innan han svarade. ”Jo jag lämnade lite tidigare än Johan.”
”Med någon låter det som”, sa Jacob med ett brett leende.
”Kanske det”, flinade han tillbaks, utan planer på att gå in närmare på vem det hade varit. Helt jäkla oavsiktligt egentligen ju. Åtminstone utan avsikter på att något annat än mobilladdning skulle hända. Just faktumet att han följt med någon hem var väl dock ingen överraskning för vare sig Jacob eller Sarah.
”Hatar sådana där handtorkare”, klagade Johan när han kom ut från toaletterna och strök sina blöta händer mot jeanslåren. ”Det är ju sedan länge det blev känt hur ohygieniskt det faktiskt är. Men är väl för dyrt att köpa in papper. Man får väl vara glad så länge det finns toapapper och dom inte sätter in en tork där också.”
Sarah kramade skrattande om honom med ena armen. ”Jag gillar dig Johan.”
”Alltså jag börjar nästan få dom här komplimangerna för ofta. Jag kanske blir kaxig.”
”Åh, det är ingen risk att du blir det. Jag kan konstatera att du redan är det”, intygade Jacob och nickade sedan mot dörrarna. ”Vet inte hur det är med er men jag har matteprov klockan åtta imorgon så måste nog börja rulla hemåt?”
”Ja jag har egentligen en tvättid bokad också.. Varför jag nu satte upp mig på den klockan elva måndagkväll?” sa Adrian en aning missnöjt.
”För att du missade dina två senaste förmiddagstider och i ett väldigt tjurigt tillstånd sa att det var lika bra att ta den senaste som fanns”, förklarade Johan varpå Adrian gav honom ett oskyldigt leende.
”Just ja.”
”Du hade verkligen inte behövt hjälpa till”, sa Adrian efter att ha stängt igen luckan till torktumlaren.
”Äh det var väl inget. Hade mest troligt legat och kollat på något värdelöst på tv annars ändå”, svarade Johan med ett leende och tittade sedan ner på sin mobil igen. ”Shit vad många som hunnit anmäla sig bara sedan i eftermiddags. Till strandfesten alltså.”
”Är det?” Adrian tryckte på två knappar innan han gjorde Johan sällskap vid tvättmaskinen och kikade ned på skärmen och facebookeventet. ”Några roliga?”
Dom scrollade igenom listan över dom som tackat ja och kunde konstatera att det både var deras vanliga umgängeskrets och en hel del okända namn som förmodligen tillhörde nya studenter. Men det var en bra fest att lära känna nytt folk på; det var just på den festen Adrian lärt känna Jacob till exempel.
”Just ja, Linn du vet?” sa Johan och pekade på hennes namn i listan. ”Jag mötte henne nere vid porten imorse när jag klev ur hissen, hon var helt andfådd och sa att hon var försenad, och så hade hon sprungit ner för alla trappor från sin våning. Tydligen hade hissen stannat när ni två åkte?”
Adrian skrattade lite. ”Men stackarn. Ja den stod still i kanske tre sekunder, men hon såg typ skräckslagen ut och sa att det faktiskt inte var värt risken. Hon lär ju vara väldigt fit efter att hon pluggat klart i alla fall.”
”Kanske är något man borde ta efter. Fast..”
”Nej”, avgjorde dom båda samtidigt innan Johan flinande fortsatte. ”Gymmar man fyra dagar i veckan förtjänar man faktiskt att få ta hissen.”
”Helt klart.”
Om man hade en fungerande hiss vill säga. Av någon anledning kändes ikea-påsarna med tvätten tyngre att bära upp än dom varit att bära ner, vilket det inte fanns någon logisk förklaring till då kläderna var torra och därmed inte kunde väga mer. Men för att fortsätta i samma energiska spår passade Adrian på att bädda rent i sängen också, för att därefter med en nöjd suck falla ner på rygg i den.
inte ett jättehändelserikt kapitel, men hoppas att det kan gillas ändå 8)
|
| Kommentarer | | arbok - 4 feb 17 - 13:16 | Ser fram emot den här strandfesten de pratar om. Känner på mig att det säkert kommer hända något spännande där. (Alex kommer säkert dit.... så kan Adrian skämmas och fåna sig men falla för honom i alla fall. Hehe.)
Tyckte för övrigt det var roligt att Jacob var så himla tuff och häftig och så var det han som var rädd för filmen. Gullig. |
|
|
|
