Sex i Bägare, Tio i Stavar [Del Fem] |
Att bli vuxen innebar många saker. Att ta eget ansvar, lära känna sig själv, utvecklas. Göra misstag, försöka förstå att det var okej, hitta någon slags väg i livet som kändes värd att följa. Försöka hålla kontakten med gamla vänner, hitta nya bekantskaper. Något som tydligen inte blev lättare var att försöka förstå sig på kärleken, i alla fall inte i Rickards fall. Idag hade han bestämt sig för att lägga det åt sidan och fokusera på en annan viktig sak i livet, nämligen vänner. Det var en ovanligt sval dag, för omväxlings skull och Rickard traskade över torget med en skinnjacka hängande över armen. Inne på Waynes var det inte mycket folk, så Rickard fick sin kaffe med espressoshot på bara en stund. På övervåningen satt en blond kille i ett av hörnborden och väntade på honom med en liten flaska bubbelvatten och en morotskaka. Han sken upp i ett leende när Rickard kom upp. Rickard kände sig för en kort stund alldeles mjuk i hjärtat.
â€Hej Rickard.†Joakim reste sig upp och gav honom en kram. Han var en bit kortare och slankare än Rickard, med ljust, ljust hår som var en stark kontrast till hans mörkbruna ögon. Rickard kände mest för att smälla till honom, men log bara snällt tillbaka.
â€Hej. Har du väntat länge? Jag fastnade på Candy Crush när jag var på muggen, det var därför jag dröjde.â€
â€Det gör inget, jag har inte bråttom.†De slog sig ner vid bordet och Rickard tog en mycket nöjd klunk av sitt starka kaffe. Han såg upp på Joakim över kanten på muggen. De hade varit kompisar sedan barnsben och ibland undrade han om Joakim var odödlig då han knappt verkade åldras alls. Han såg fortfarande ut som han gjort när han varit arton. Rickard skulle inte bli förvånad om de satt här om trettio år till och Joakim hade lika slät hy som han hade nu. Joakim började äta av sin morotskaka i små, små bett.
â€Vad kul att du ville ses och fikaâ€, sa han. Rickard nickade.
â€Jag tyckte det var så längesedan vi sågs sist. Jag är värdelös på att höra av mig. Livet kommer mellan, antar jag.â€
â€Det gör det.â€
â€Hur går det för dig på nya jobbet?â€
â€Jag trivs braâ€, sa Joakim och log stolt. Han var en alldeles nyexaminerad ekonom, med ett nytt jobb och han var också nyinflyttad till en nyköpt lägenhet. Den låg ganska nära Rickards, vilket gjorde det ännu pinsammare att det alltid gick minst ett halvår mellan deras träffar. Rickard hade gärna dragit med honom ut på krogen och fester och annat, men det var en atmosfär som aldrig tilltalat hans vän och det skulle antagligen aldrig göra det heller. De var väldigt olika, men Joakim var en av Rickards absoluta favoritpersoner att umgås med. Att Rickard i många år hade fantiserat om att få knulla Joakims försynta lilla jag var en sak han behöll helt för sig själv. Prat om jobb och semester övergick till gamla minnen från skolan och tiden då de spelat fotboll tillsammans. Joakim frågade om var Johan gjorde nuförtiden och Rickard berättade om att han träffade Alexander Hedgren. Joakim verkade inte lika förvånad över att Johan var tillsammans med en kille som han trott att han skulle bli. Johan hade alltid uppfattats som väldigt straight, men Joakim var väl inte den fördomsfulla typen heller. Rickard lät dock bli att nämna något om Oscar. När han ringt Seraphina för att dela med sig av vad som hänt på middagen hemma hos Roger hade hon blivit alldeles till sig. Hon hade analyserat det Oscar sagt, och varit på väg att säga innan han blivit avbruten av den där jävla telefonen. Hon hade varit övertygad om att han skulle släppa världens bomb om att han alltid varit kär i Rickard och att han ångrade att de tappat kontakten med varandra. Rickard var inte lika säker.
Han kramade Joakim hejdå när de hade pratat av sig en längre stund. De lovade varandra, som vanligt, att det inte skulle dröja lika länge innan de hörde av varandra nästa gång. Ett löfte de sällan höll, men Rickard ville ge det ett försök. Han var inte riktigt på humör för att gå hem ännu, så han satte sig på en bänk på torget och tände en cigg istället. Han la upp högra foten mot sitt vänstra knä och lutade sig bekvämt tillbaka. Det var mycket folk på stan, konstaterade han. Det var alldeles för varmt för att gå och shoppa när det var strålande sommardagar, så många passade nog på nu när det var en betydligt svalare och mer behaglig temperatur ute. Att sitta och göra ingenting var välbehövligt ibland, så Rickard blev kvar en lång stund och bara var.
Han hade nog varit lite för borta i tankarna, för när han kom tillbaka till verkligheten igen så hade molnen spruckit upp och solen sken igen. En polisbil kom rullande över torget och stannade alldeles vid bänkarna. Antagligen ett larm om någon som snattat inne på Ã…hléns eller så, eller kanske lunchsugna poliser, helt enkelt. Han tänkte inte mer på det, förrän passagerardörren öppnades och en lång, nästan vithårig polis klev ur bilen. Hans ljusa ögon föll på Rickard och Rickard strök handen över munnen. Det var verkligen något med män i uniform, men det som fick honom att bli till sig var att han träffat den här mannen förr. I grunden så var han en bekant till Johan, men för flera år sedan när Rickard varit extra deppad över det faktum att han inte fick sin Joakim, och denne blivande polis tagit med honom hem för att trösta honom. Rejält. Nu var han uppenbarligen en polis i tjänst och han verkade inte ha glömt den kvällen, av döma hans blick. Och leende.
â€Hej Rickardâ€, sa han.
â€Levi… Tja.†Rickard strök tankspritt handen genom håret, kammade det tillrätta i nacken. â€Vad, eh…?â€
â€Vi ska köpa lite lunch.†Levi såg efter sin kollega som gick in till Waynes och ställde sig i kön. Han gick dock inte efter, utan såg på Rickard igen. â€Det var längesedan.â€
â€Ja… Ett par år. Jag tänkte fråga vad du gör nu för tiden, men…†Rickard gjorde en svag gest mot honom. Polisuniformen satt äckligt bra om hans kropp, och det förvånade honom inte det minsta. Levi hade haft en vältränad kropp redan för flera år sedan och han hade säkerligen kommit i ännu bättre form för sin poliskarriärs skull. Det kändes hemskt märkligt att en kille som han legat med stod här framför honom med uniform, handklovar och en pistol i bältet.
â€Ja, det kanske märks. Kör du taxi nu med?â€
â€Ja… Jag har eget företag, äger två bilar. Fast jag har semester nu, så att jag försöker att inte tänka alltför mycket på det.â€
â€Har man någonsin semester från ett eget företag?â€
â€Nej.†Rickard log uppgivet, och Levi skrattade lågt.
â€Men då kanske du vill ses någon kväll framöver och ta en öl? Jag går nämligen på semester efter det här skiftet.â€
â€Ã…h… Men det hade ju varit jättetrevligt. Du kan ta mitt nummer, så att vi kan höras.â€
â€Har du samma nummer som tidigare?â€
â€Ja.â€
â€I sådana fall har jag kvar det. Jag hör av mig.†Levi höjde handen till honom innan han gick in efter sin kollega. Rickard kände sig fånigt glad när han påbörjade sin promenad hem igen. Den kvällen han träffat Levi och följt med honom hem så hade de bytt nummer, men det hade aldrig blivit mer utav det. Så vitt han visste så hade Levi träffat någon tjej som han blivit tillsammans med, och han kanske fortfarande var tillsammans med henne, han hade ingen aning. Om han inte fått för sig något helt tokigt så hade han fått barn med henne också. Vare sig Levi var singel eller inte så skulle han gärna träffa honom, för han var en mycket trevlig, ung man. Att han var trevlig att titta på var egentligen bara en bonus.
Tack vare Johan så hade han lyckats ta sig till gymmet två gånger på samma vecka, och idag kände han sig hurtig nog att promenera hem och hämta sin gymväska innan han gick tillbaka till stan och till gymmet. Han hade redan uppfyllt sitt behov att vara social för idag, men när han träffade på ett gäng kompisar från högstadiet så blev han kvar betydligt längre än planerat och pratade med dem också. När han väl kom hem och fick lägga sig i soffan med ett glas Sprite i handen så njöt han av tystnaden. Han fick ett sms av Levi som dubbelkollade om det var rätt nummer och frågade om han hade lust att hänga med och käka på fredagen. Rickard tackade gladeligen ja. Han hade inte känt Levi särskilt bra, men han skulle gärna lära känna honom mer. Det var alltid roligt att ta ikapp från gamla tider, se hur livet blivit för gamla bekanta. Vem visste, han och Levi kanske hade massor med saker gemensamt, de hade bara aldrig fått chansen att upptäcka det. Rickard kom bra överens med de flesta, och dessutom var en god middag ute på e trevlig pub aldrig något han avböjde till heller.
Rickard vaknade på lördagsmorgonen bland trassliga lakan och solens varma strålar värmande mot benen. Förvirringen var total, innan han lyckades organisera var han befann sig, för det var inte i sin egen säng. För en sekund trodde han att det var Oscar han var hos, men mannen som låg bredvid honom hade betydligt ljusare hår än vad Oscar hade.
Det hade visat sig att Levi var singel. På fredagen åt de middag på en liten pub och blev kvar länge och drack öl, pratade om gamla tider och vad som hänt fram till nu. Redan då hade Levi hintat tydligt om vad han varit ute, och i taxin på väg hem hade Rickard haft mycket svårt att hålla händerna i styr. De kom inte längre än in till hallen i Levis lägenhet förrän Levi tryckt upp honom mot väggen. Rickard satte sig sakta upp i sängen och strök handen genom sitt tokrufsiga hår. Han kände sig märkligt mjuk i magen när han såg på Levis hand. Han visste inte om det var något han utstrålade, för Levi hade också hållit om hans hals när han tagit honom, utan att Rickard ens behöva be om att han ville ha det. Kanske hade Levi märkt det i hans blick.
â€God morgon.†Levis röst var djup och skrovlig. Rickard kände sig lika trött som Levi såg ut när han sträckte ut sig i sängen med ett lågt stön. â€Redan vaken?â€
â€Jag har inte ens kollat på klockan.â€
â€Kvart i nio. Morgonpigg?â€
â€Vanligtvis inte, men det var så varmt. Kunde omöjligt somna om.â€
â€Jag vet. Det är hemskt.†Levi la sig på sidan, stödde upp huvudet med handen, med armbågen lutad mot madrassen. En stor tatuering föreställande en tiger prydde hans underarm. Rickard hade varit fullt upptagen med annat för att ens lägga märke till det under gårdagen. â€Vad ska du göra idag?â€
â€Ingenting vad jag har planerat.â€
â€Vill du stanna och äta frukost?â€
â€Gärna.†Rickard sträckte sig efter sina underkläder som låg i en hög på golvet, tillsammans med resten av hans kläder. Han hade knappast något torrt sexliv, men att han hade både Oscar och Levi efter sig nu kändes faktiskt ovanligt aktivt även för honom. Oftast hittade han någon att umgås med när han var ute, hade haft en hel del booty calls genom åren också. Numera blev det mer sällan, dock. Han hade väl växt ifrån hela den grejen, hade mer tänkt sig att han skulle slå sig till ro, hitta någon tjej att skaffa familj med och kanske ett hus att köpa. Nu hade han två män som båda förvisso vad otroligt bra i sängen, men han hade svårt att tänka sig att han skulle bli tillsammans med någon av dem. Mer Levi, i sådana fall. Att vakna upp bredvid honom i sängen såhär, se hans rufsiga hår och hans morgonhesa röst var väl så nära ett förhållande han varit någon på flera år. Bara tanken att han skulle vakna upp på det viset bredvid Oscar… Nej.
â€Kom hit då.â€
Efter en kanske inte så traditionell lördagsfrukost promenerade Rickard hem till sig igen. Det skulle med all säkerhet finnas någon som ville dra med honom till krogen även idag, men det tänkte han tacka nej till. En lugn kväll med en flaska Sprite lät mer som något han tänkte unna sig. Han höjde ögonbrynen åt sina egna tankar. Ã…ldern hade verkligen kommit ikapp honom. Han lät mer och mer som Johan för varje dag som gick. Tanken på Johan fick honom att minnas att han nu hade ett förhållande med Alex. Såsom Johan strulat runt och haft sig i sina dagar så hade Rickard nästan svårt att tänka sig Johan vara tillsammans med någon. Kila stadigt var aldrig något som ens existerat i Johan vokabulär. Rickard hade åtminstone haft ett par tjejer han dejtat och haft något aningen seriösare ihop med. Hade det inte varit för att hans förra tjej velat studera utomlands och valt att flytta hade han kanske varit förlovad, eller till och med gift idag. Det kändes hemskt långt borta just nu, med tanke på hur han följt med Levi i natt, full och kåt. Det var som om han gick på gymnasiet igen och han hade ingenting emot det. Snarare tvärtom.
kapitelindelningen kanske ser märklig ut ibland, men skriver inte kapitel på samma vis i mitt originaldokument, men det skulle bli så jävla långt om jag inte kapade. jag tror ni klarar er (mina två läsare) happy friday
|
| Kommentarer | | ilenna - 5 feb 17 - 16:28 | Men nice >8D polis-levi var en mycket uppskattad del i det här kapitlet.(hoppas på fler möten med dom hehe.) Och joakim! Sötaste. Gillade rickards tanke på att han skulle se lika jobbigt ung ut trettio år senare också haha. Gillar rickards tankar överlag för dom får en alltid att småskratta lite inombords.
Ingen superkommentar tyvärr, men jag gillade det här (: | | arbok - 3 feb 17 - 22:45 | Jag tycker det är helt hilarious att Rickard fastnade med mobilspel på toaletten. Så typiskt honom. Ännu bättre att han träffar gullefjun Joakim!!!! Minns i andra novellen hans solfjäderhår när de bytt om.
och nu när vi kommer till LEVI. Mums. Pistol i bältet. Fy fan. Det är inte någon nyhet för mig att han är polis liksom, men fatta fröjden när jag får läsa om honom i uniform. Och att Rickard har gått hem med honom förr :))))))))))) och gör det igen :)))))))))))
Herregud vilken värdelös kommentar. Förlåt. Jag ska kommentera bättre på nästa del för nu är mitt huvud fullt av Rickard med polisLevi. Num. |
|
|
|
