Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

studentliv [del 5]

Johan hade skrikit rakt ut på morgonen. Trotsat den vanligtvis morgon(som sträckte sig till förmiddags)hesa rösten och gjort det i falsett till och med. Adrian kunde dock inte klandra honom efter att ha gått ut i badrummet och själv sett sig i spegeln. ’Som ett otäckt jävla emobarn!’ hade Johan ropat när han verkat hämta sig något.
[12:23 nytt meddelande- Wilma] fika? :)
Fika.. Vilket skulle innebära större ansträngning än att möjligtvis ta sig ut i Johans kök för att kolla om det fanns någon juice i kylskåpet, kasta sig ner i sängen igen och på sin höjd spela lite x-box. Fast ja, det brukade vara just en lite större ansträngning som trots allt fick honom att piggna till.
[12:25 sänt meddelande] yes, ses om en timme?
Han kastade en till blick på sig själv i spegeln. Dom svarta ringarna var borttvättade men håret fick honom mest att likna ett offer från en elchock. Och han luktade både alkohol och rök och..
[11:25 sänt meddelande] en och en halv (a)
och shit, han hade flera röda märken under nyckelbenet. Han borde kanske skicka det där sms:et till Alex som Johan föreslagit.
”Fatta vad rädd jag blivit om jag vaknat bredvid någon som såg ut sådär och det inte hade varit du”, flinade Johan när Adrian återvände från badrummet.
”Vad hände med hon Katy Perry igår förresten?”
”Eftersom jag låg här alldeles ensam och sorgsen när du knackade på? Ingenting uppenbarligen.”
”Ensam och sorgsen..”, upprepade han med en road fnysning. ”När var du senast sorgsen?”
”Jag hade en hamster som dog när jag var sju. Ganska traumatiserande faktiskt. Vi var typ nära och allting.”
”Vad hette han?”
”Hamstern.”
Adrian skakade på huvudet åt honom och skrattade lågt. ”Du är sjuk.”
”Nej men det hände inget mer. Hon var bra på att kyssas men ganska dryg i övrigt. Jag var typ skittaskig.”
”Vadå vad gjorde du?” frågade han och såg på honom medans han knäppte skjortan. Johan som fortfarande låg kvar i sängen andades ut i ett litet skratt.
”Nej men hon frågade om jag ville hänga på henne och hennes tjejkompisar på efterfest, vilket jag inte ville, men jag sa att jag kunde göra det men att jag bara skulle pissa först, och att vi kunde ses vid ingången. Sen drog jag ut bakvägen istället, du vet där vi brukar gå ut och röka? Såg stackarna stå och vänta till och med, medans jag drog hem.”
”Men vad fan. Varför kunde du inte bara säga att du inte orkade?” flinade han.
”För att jag inte klarar av att se tjejer besvikna. Jag är immun mot gulliga kattvideos och hjärtskärande dramafilmer, men jag pallar inte att se tjejer besvikna. Känner mig typ som världens hemskaste människa och får tvångstankar om att jag isåfall måste ge tjejen ifråga minst tre komplimanger innan jag kan gå.”
Det brast för Adrian. Trots huvudvärk, lätt ångest och en planerad fika som nu kändes i klass som att han skulle ha anmält sig till ett marathonlopp.”Gud jag orkar inte. Ibland känns du inte ens på riktigt Johan.”
”Nej jag vet, jag är nästan för bra för att vara sann ibland. Blir förvånad själv varenda dag.”
Det trevliga med Johan var att han åtminstone hade kvar sin humor även när han var bakis. Adrian brukade morgonen efter en hård natt – med några få undantag, som idag till exempel – vara lika bitchig som en fjortis som druckit lite för många folköl och ändå lackat ur för att hon inte blivit tillräckligt full.
”Jag ska och fika med Wilma. Men lär dra hem till mig först och duscha.”
”Du kan gå i alla fall då?”
”Kul. Men ja faktiskt.”
”Hann du freaka ut innan jag vaknade eller gömmer du det där bakom?” Johan log svagt och Adrian visste att han inte skulle jävlas nu.
”Nej det är lugnt. Jag blev mest lättad över att han inte skrivit något eller så. Lite panik kanske men.. det går över”, sa han med en axelryckning och ett snett leende. Ibland funderade han på om han inte skulle ta och bli munk eller något istället, skulle ju egentligen vara enklare att bara skippa sex och alkohol och slippa riskera att hamna i sådana här situationer. Men det hade ju alltid gått så bra tidigare. Och han trivdes med sin ganska enkla livsstil. Var väl meningen att man skulle ha kul liksom? ”Men vi hörs väl senare, tänk på mig som kommer behöva vistas bland andra människor snart, medans du ligger här i sängen.”
”Det ska jag absolut göra”, skrattade Johan. ”Vi ses.”

Duschen, nya kläder och en frisyr som återigen såg ut som hans egen visade sig göra en hel del, och när Adrian satt på bussen in till stan kändes den där tidigare längtan att bara ligga kvar i Johans säng som ganska långt borta. För en stund åtminstone, att baksmällan tog om för en runda två senare på eftermiddagen hade han ju fått erfara ett antal gånger.
Smått chockad trodde han först att han var på plats innan Wilma, vilket aldrig hände, men fick efter några sekunder klart för sig att det inte hade hänt den här gången heller.
”Heej”, log hon. ”Vårat bord var upptaget när jag kom hit, och sen orkade jag inte flytta efter att dom gått.”
”Och jag som trodde att jag skulle lyckas med bedriften att få se dig komma in genom dörren istället”, flinade han och sjönk ner i fåtöljen mitt emot henne. En kaffekopp stod redan på plats åt honom. ”Läget?”
”Bra faktiskt. Och du ser ovanligt fräsch ut du med.”
”Hah, tack. Inte när jag vaknade kan jag säga. Skrämde livet ur Johan med min emosminkning. Den togs till en ny nivå under några timmars sovande.”
Wilma skrattade och blåste därefter lite på sitt te. ”Kan föreställa mig den scenen ganska bra faktiskt. Men vadå det var Johan du var med när du ringde sent inatt alltså?”
”Nej alltså.. Fast ja på tal om det, hade du nattbesök?” frågade han och gav henne en retsam blick samtidigt som han bet tag i läppen. ”Hoppas att jag inte förstörde stämningen eller något”, tillade han snabbt.
”Nej, nej det gjorde du inte.” Hon drog en hand genom sitt fortfarande korkskruvslockiga hår. ”Men ja.. jag och Leon råkade liksom.. ha lite kul”, avslutade hon med ett eget leende. Dock något mer generat.
”Va?! Äntligen?” utbrast han med ett skratt. ”Jag menar det; äntligen. Borde ju ha börjat bli tröttsamt med det där ’vi är bara kompisar, vi skulle aldrig kunna göra något’”, härmade han.
”Men nej sluta. Vi är fortfarande kompisar, vi bara..”
”Nej ge dig! Säg inte att det var det första ni sa till varandra när ni vaknade?”
”Nej vi åt faktiskt frukost innan vi sa det”, flinade Wilma nu.
Herregud. Först när Adrian lärt känna Wilma hade han tagit för givet att den blonde killen med svart lugg var hennes pojkvän, men därefter fått förklarat för sig att dom bara var jättebra kompisar. Efter det hade dom umgåtts många gånger alla tre och den som inte kände av kemin mellan dom var seriöst både blind, döv och känslokall. Visst, dom hade varit med andra killar och tjejer båda två, men det var ju bara något slags tidsfördriv för att dom inte vågade medge för varandra hur gärna dom ville att det skulle vara något mer mellan dom två. Bara grejen att det varit en sådan självklarhet för båda att dom skulle gå på balen tillsammans. ’Som kompisar’ såklart. Jo tjena.
”Whatever, jag ger det ett halvår sen är ni förlovade.”
Wilma skakade skrattandes på huvudet. ”Nog pratat om mig. Blev ni kvar länge på Stocken?”
”Njae. Ett tag längre än dig i alla fall. Johan blev kvar längst.” Han lyfte kaffekoppen och tog en klunk, och fortsatte sedan snabbt; fortfarande med koppen framför ansiktet. ”Och jag träffade på det hemliga ragget och råkade liksom hamna i säng med honom igen.”
”Ursäkta, va?” Wilma hostade till innan hon verkade lyckas svälja. ”Hur kunde du inte säga det förrän nu?!”
”För att..” Han lutade sig bakåt med en suck följt utav ett svagt leende. ”För då skulle jag knappast fått chans att fråga någonting om din kväll. Nu lär vi ju dissekera min natt eller hur? Men det kommer inte hända. För jag gör inte sånt.”
”Jag vet, tönt. Men nu är läget annat och då måste vi dissekera. I alla fall lite grann.”
”Absolut inte.” Fast självklart visste han att han skulle behöva låta Wilma dra ur honom en del åtminstone. Det var trots allt hon som suttit mitt emot honom den där gången för några veckor sedan också. När han varit så dränkt i ångest att man kunnat vrida ur honom. Antog att hon förtjänade lite detaljer efter det.

”Vad tycker du om den här? Är det kanske tråkigt med randigt? Det är ganska uttjatat faktiskt.” Wilma svarade på sin egen fråga om tröjan hon hållit upp för Adrian, och han log lite roat när hon hängde tillbaks den och fortsatte klädjakten på H&M. Hans smått bristande engagemang kanske kunde uppfattas som att han blivit meddragen och egentligen var uttråkad, men det var han själv som erbjudit sig att följa med som shoppingsällskap efter deras fika. Så länge han sysselsatte sig med något skulle eventuell huvudvärk och allmän seghet mest sannolikt hålla sig borta, vilket han gladeligen tackade för. En anledning till att han inte var jätteuppmärksam på vare sig kläderna Wilma frågade om eller eventuellt snygga kläder till sig själv var att han vred den där egentligen alldeles för hala telefonen fram och tillbaks i handen. Han behövde ju faktiskt inte nämna någonting om att det inte betytt något; Alex hade ju inte ens själv nämnt någonting mer om att dom borde höras eller något annat jobbigt. Men han borde skriva ett enkelt sms om att det varit schysst att han fick följa med och ladda telefonen igår. Han hade trots allt stuckit därifrån innan det ens hade kunnat börjat kallas morgon. Ändå tog det emot, för helst av allt ville han ju bara vara tyst och låta Alex glida iväg till någonting förflutet.
”Den här då Adrian?”
”Va?..” Han såg hastigt upp och nickade sedan. ”Ja, visst. Den var snygg. Ta den.”
Wilma skrattade tyst och la huvudet lätt på sned. ”Du ser helt slut ut ju. Ska vi åka hem? Jag borde egentligen inte ens handla några kläder för jag har verkligen inte pengar för det.”
Adrian log påkommet. Han hade egentligen inte ens registrerat färgen på tröjan, eller hade det varit en klänning?, när han sa att den var snygg.
”Hade tänkt stå emot sängen tills ikväll men jag kanske får låta mig själv besegras.” Det var inte lika mycket bakis som det var trötthet, för han hade i själva verket inte druckit särskilt mycket. Men han hade nog sammanlagt sovit i max fyra timmar. Det började väl ta ut sin rätt.
Sittandes på bussen och halvt lyssnande på Wilma som pratade i telefonen med sin mamma tog Adrian upp sin egen mobil och skyndade sig att leta på det gamla sms:et ifrån Alex innan han skulle hinna ångra sig.
[Till 0784587213: Hej, kändes onödigt att väcka dig när jag skulle dra, men snällt att jag fick komma upp och låna laddaren ig
Pling. Adrian stannade snabbt till med fingrarna när sms-signalen hördes och såg i samma stund den nya meddelanderutan som hade dykt upp ovanför det han själv höll på att skriva. Vad fan var dom såhär synkade för? Kunde Adrian inte bara ha fått skicka först?
[15:18 Nytt meddelande- 0784587213] Tja. Alex här, vi träffades igår. Igen. Vi stötte ihop med varandra på stan och du fick hänga med till mig för att ladda din mobil. Kan hända att vi gjorde lite annat också, och jag är ganska säker på att du gillade det med. Där emellan snackade vi mest skit tror jag. Alex heter jag förresten.
Adrian kunde inte låta bli att dra på munnen. Vad illa det hade varit om han på riktigt hade fått en till blackout. Då hade han nog fått inse att det faktiskt berodde på Alex ifråga och inte honom själv. Lite kul skulle det ha varit att driva tillbaks med honom också men.. Han ville inte få honom att tro att.. Han höjde ena tummen för att börja skriva men sänkte den sedan igen. Funderade men tvekade sedan ytterligare en gång.
[15:20 nytt meddelande- 0784587213] skämt åsido ;) hoppas jag haha. Skulle egentligen bara säga att du glömt några armband här. Jag antar att dom är dina i alla fall, för jag känner inte igen dom. Men det var trevligt igår tycker jag.
Adrian såg upp mot Wilma som fortfarande pratade och höll också sin ovana trogen genom att bita tag i underläppen. Om han fortsatte på samma sätt skulle han väl snart ha ett lagom hål till att kunna sätta i en ring.
Det var lika bra att skriva så att han förstod. Han skulle bara göra det jobbigare för sig själv annars.
[15:24 sänt meddelande- 0784587213] Hej, dom där armbanden kan du kasta. Det var bara något jag köpte för emo-looken och inget jag kommer använda igen. Men tack för att jag fick komma upp och ladda mobilen igår också. Det var snällt. Och ja absolut, det var trevligt! Men jag är inte intresserad av något mer, ifall du kanske fick uppfattningen om det. Inget med dig att göra. Det var kul, men för en gång om du förstår vad jag menar. Ha det bra.

’Ha det bra’? Var han helt dum i huvudet? Men det passade väl kanske bra, för han lät förmodligen som ett as också. Han kanske skulle ha varit schysst och nämnt det som Johan sagt istället; ’jag har commitment issues’. Så hade det kanske låtit lite bättre. Men varför brydde han sig ens? Det var väl egentligen bara bra om Alex tog honom som ett as, för då skulle han knappast börja tjata och ha sig om att dom skulle träffas igen. Inte för att Adrian var världens kap och att alla brukade rusa efter honom eller något men..
”Okej vad är det som är fel?”
Han såg snabbt upp när han hörde Wilmas röst. Han hade inte ens märkt att hon slutat prata i telefonen.
”Inget”, suckade han. ”Jag skrev till Alex nu bara. Att jag inte är intresserad av något mer.”
Wilma såg nästan trött ut. ”Men Adrian.. Hade han ens föreslagit att ni skulle ses igen eller något?”
”Nej inte rakt ut. Men han sa att det var trevligt och bla bla. Så jag ville bara försäkra mig om att han inte fått fel uppfattning och hoppas på något som inte kommer hända. Och ja jag vet, du tycker att jag är en idiot och att jag borde våga chansa och så vidare. Men vi vill inte ha samma sak du och jag, det är ingen nyhet.”
”Du behöver inte låta så sur, jag har ju inte hunnit säga något.”
”Nej men du var på väg.”
Dom blev tysta båda två i några sekunder. Adrian med en tjurig blick ut genom fönstret. Innan han insåg exakt hur barnslig han var och långsamt såg tillbaks på henne. ”Förlåt.”
”Det gör inget. Jag vet att vi är olika. Jag tycker bara att det är synd ibland, för jag tror att du skulle tycka om det.. Även om du inte tror det och även om du tror att du är helt immun mot att kunna bli kär. Jag säger inte att det behövde vara just den här Alex, men någon annan kanske? Någon gång?”
”Måste vi ta den diskussionen?” frågade han och sänkte axlarna i en liten suck. Irritationen i hans röst var dock borta.
”Nej det måste vi inte. Är du sugen på tacos?”
Adrian blev så förvånad över vändningen att ett kort skratt slapp ut mellan läpparna. ”Vad.. vadå, nu?”
”Nej, tror du jag orkar tacos efter den där megabullen eller? Jag fattar inte varför du inte kunde dela den med mig. Sjukt taskigt.” Det lilla men sneda leendet var allt som behövdes för att han skulle veta att det var okej mellan dom igen. Dom kunde ha sina småtjaffs ibland men dom var oftast rekordkorta. Mest troligt för att dom båda var experter på att få dåligt samvete lika rekordsnabbt.
”Jag och Emilia gjorde iordning alldeles för mycket igårkväll och vi har ännu mer köttfärs i kylen som måste ätas upp. Så om du och Johan vill komma över och käka ikväll?”
”Det låter perfekt. Tror jag kan svara åt Johan på det också.”
”Okej bra”, log Wilma och plockade upp sin väska från sätet bredvid när bussen närmade sig hennes hållplats. ”Dyk upp när ni känner för det.”
”Yes, sms:a om det är något annat vi ska ta med.”

[15:41 nytt meddelande- 0784587213] Okej :)

Adrian läste – eller läste och läste.. han tittade på det korta svaret flera gånger medans han gick uppför trapporna till sin lägenhet. Varför en smiley? Var han typ helt okej med det? Eller betydde det att han egentligen tyckte Adrian varit sjukt töntig som ens skrivit något om det? Typ ett hånfullt leende. Eller var det bara ett helt vanligt okej med en helt vanlig smiley? Herregud. Vad fan var det med honom? Analyserade han sms nu också? Han visste inte varför men svaret irriterade honom. Hade det bara varit ett ’okej’ hade han mest blivit lättad och stoppat ner telefonen i fickan igen – det visste han. Så det var väl helt enkelt det som irriterade honom; att Alex lyckades få honom att inte kunna strunta i någonting lika snabbt som han brukade. Han visste att han skulle ha släppt det redan ikväll, men det var ändå för länge i hans tycke.
[15:43 sänt meddelande] skjut mig.
[15:43 nytt meddelande- Johan] haha vad fan då för?
[15:43 nytt meddelande- Johan] föredrar du vattenpistol eller paintball? Jag är helt för paintball. Roligare dagen efter så :)
[15:44 sänt meddelande] okej vi skjuter på dig istället. Tacos hos Wilma och Emilia ikväll, du är på va?

Svaret han fick var alla tänkbara emojis som kunde kategoriseras in till tacokväll, följt utav en gapande smiley och en tumme upp. Johan – kungen av emojis och som inte ens skämdes över det.


har nog inget vettigt att säga här nere den här gången, mer än att jag är glad över er(okej ni vet vilka 2 ni är haha) som faktiskt läser 8D
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
arbok - 2 feb 17 - 00:29
Men dryyyyyyyygAdrian som ska spela så svår. tyckte det var skitkul att Alex bara svarade "okej :)" så att Adrian får sitta och vara upprörd och undra i sin hemlighet varför han inte insisterade på att ses mer i alla fall, osv osv. Hehe. Tror det kan bli nice.
Tyckte ”Nej, tror du jag orkar tacos efter den där megabullen eller?" var onödigt kul. Megabulle.
Ska bli kul att se vad det är som händer och (jag bara antar) hur lång tid det tar för Adrian att skärpa sig och inse att han vill ses igen i alla fall.

Skriven av
ilenna
1 feb 17 - 23:18
(Har blivit läst 180 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord