Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Gillar du vad du ser? [8]

Yao försökte låta sig själv slappna av och följa med forsen som hette Johannes. Fast gång på gång stötte han på stenar som fick honom att skrapa sig mot botten. De träffades inte så regelbundet med Yao som hade mycket plugg. Han hade inte tid med annat än att fokusera på en monstertenta som skulle göras precis innan jul. De träffades ibland på krogen när Johannes jobbade, men Yao kände sig ganska disträ och det blev bara flyktiga samtal. Allt var nytt och egentligen hade han inte tid att fokusera på något annat än plugget. Det blev en konstig kombination av sporadiskt flörtande och halvt panik över tentan.
Det gick en månad, december och julpressen kom smygande och Yao satt på sitt rum och pluggade. Det var tröskelprövning, om han misslyckades kunde han inte fortsätta. Hejdå CSN, hejdå Umeå, hej då allt… han ville inte hem.
Därför behövde han inte att Emil knackade på dörren en kväll. Yao hade precis fått flow med matten och blev rätt irriterad när han fick lov att avbryta. I en tvär gest öppnade han dörren och den dunblode killen stod där utanför med ett något osäkert uttryck i ansiktet. Att försöka vara snäll mot honom hade blivit en vana efter spisningen av Rick. Tyvärr hade det resulterat till att Emil var mer uppe i ansiktet på honom än vanligt.
”Ja?”, frågade Yao när Emil inte verkade få tummen ur och berätta vad han ville.
”Vi funderade på en korridorsfest på Lördag?”, sa Emil prövande och mungiporna drogs upp lite. ”Om du känner för det?”
Yao hindrade sig från att fnysa. Korridorsfest, såklart han gillade fester men inte så nära inpå hans boende. Dessutom mindes han fortfarande senaste gången de hade dragit ihop folk. Bara förra veckan hade Yao hittat torkad kladdkaka bakom uppehållsrummets bokhylla. Lång historia kort, någon av Emils kompisar hade snott och käkat upp Saras kladdkaka på fyllan. Hur och varför? Ingen visste.
”Alltså gör vad ni vill, men jag måste plugga och jag städar inte efter er”, sa Yao och lutade sig mot dörrkarmen.
”Yao se det som en räddning från ditt pluggande”, hörde han en röst hojta från Emils rum.
Johannes.
Yao tänkte inte kommentera det där, han hade verkligen inte tid. ”Som sagt, om jag slipper städa så kör på, jag måste fortsätta räkna”
Innan någon han säga mer så stängde han dörren och återgick till sitt pluggande. Vilket blev svårt när han blev äckligt medveten om att Johannes bara var något rum bort. Det vore ju kul att prata med honom. Ett tal till sen skulle han gå ut och prata med Johannes. Det var alldeles för länge sedan setts. Yao ville knappt inse det själv men han saknade honom lite. Två minuter gick, max, innan det knackade på dörren igen. Yao var inte direkt förvånad när det var Johannes som stod där med sina skrattgropar synliga. Trots att han nästan blivit van vid det där leendet var det svårt att stå där med armarna i kors och verka uttråkad, nästan irriterad. Att Johannes skulle knacka på hade inte Yao föreställt sig.
”Du måste ju vara med”, klagade Johannes smått. ”Får jag komma in?”
Yao hann inte säga något innan han tog ett steg in i rummet, lite tafatt satte sig Yao på sängen. Johannes ställde sig mitt i rummet och såg sig omkring med händerna i fickorna. Inte förrän då insåg Yao hur stökigt han hade det i sitt rum. Smutsiga kaffekoppar stod på rad längst fönsterblecket. Högar av papper och block låg utströdda på skrivbordet tillsammans med en grafräknare. Tvättkorgen hade öppet lock på grund av för mycket tvätt. Vad skulle Johannes tro om honom egentligen?
”Kom du hit bara för att övertala mig?”, frågade Yao och höjde ett ögonbryn.
”Lite så, men också för att jag ville säga hej, visste inte att du var hemma”, sa Johannes och började studera några titlar i Yaos bokhylla. ”Var länge sedan vi sågs”
”Jo, haft mycket att göra med plugget”, sa Yao och kunde hålla sig från att stirra på honom. ”Men, hej”
”Hej”, fnissade Johannes och satte sig tillslut bredvid Yao, deras lår nuddade varandra. ”Hur är läget?”
Yao såg ned på sina fötter och kände hur han krampaktigt knöt ihop sina svettiga händer. Av någon anledning var detta, att de satt i hans säng bland hans saker och lort, mer intimt än den gången de hade haft sex. Yao fuktade sina läppar och sköt upp sina glasögon. Fjärilarna började flyga innan han hunnit håva in dem. Detta var inget han behövde nu.
”Det är väl bra”, suckade Yao och kliade sig i nacken. ”Jag menar förutom plugget”
”Fattar att det måste vara drygt”, sa Johannes och drog ihop sina ögonbryn, den jävla hundvalpsblicken igen, Yao såg ned i sängen igen.
”Skoja inte”, suckade han och la sig ned i sängen istället med utsträckta armar, taket var den bästa metoden för att slippa hans blick. ”Förhoppningsvis blir det bättre efter jul”
”Håller tummarna för det”, sa Johannes och bet sig i underläppen. ”Helt ärligt, trodde jag att du undvek mig för att ja…”
Yao försökte svälja ned hettan som steg upp mot kinderna och han vred sig från Johannes. ”Seriöst, vi hade en fika ihop veckan efter, det är lugnt”
”Ja, jag hoppas det”, sa Johannes och sängen klagade när hans tyngd lättade från sängen. ”Vet att det är känsligt för vissa och ja, jag vet inte”
Yao hade inte tid eller ork med den här diskussionen. Han var spänd, han såg garanterat ut som en hobo och hans rum var en krigszon, sömnen hade varit dålig under en vecka. Hans andra kompisar visste att det var bäst att lämna honom ifred under den här pressen. Det hade varit ett misstag att bjuda in Johannes, framförallt när han ville snacka om sånt här. Yao pallade verkligen inte det nu.
”Johannes, det var ett one night stand, det är inget nytt för mig, du kan släppa det”, fräste Yao och himlade med ögonen, han kände Johannes genomträngande blick i ryggen.
”Okej, vad bra”, sa han och det gick inte att missa att han verkade lite sårad. ”Fast du behöver inte låta som en douche för att jag undrar, jag frågar för att jag bryr mig om hur du känner.”
Den kommentaren fick Yao att mjukna inombords, lite i alla fall. Han vände sig om mot Johannes som stod där med korslagda armar och höjda ögonbryn. Varför var det så svårt med den förbannade killen? Yao ville skrika åt honom att gå samtidigt som han behövde moraliskt stöd. Någon som sa att det skulle gå bra och att det egentligen inte spelade någon roll om han fick U på en tenta. Varför var det så svårt att släppa in någon ordentligt?
”F-förlåt”, mumlade Yao och satte sig upp i sängen igen. ”Tydligen är jag ett rövhål”
”Du sa det och inte jag”, mumlade Johannes och drog handen genom håret .”Uppenbarligen kom jag hit fel tillfälle, men snälla var med på festen på lördag, tror du skulle må bra av att ha lite kul”
Må bra av att ha lite kul… Yao hindrade sig själv från att sucka djupt och bet sig i läppen för att inte fräsa tillbaka något. Flera gånger intalade sig Yao att Johannes inte visste om någonting. Han kunde inte veta hur viktigt det var för Yao inte behöva åka hem. Inte heller hur viktigt det var med bra betyg. I och med tröskelprövningen blev det viktigare än någonsin, men det kunde inte Johannes veta. Ville Yao at Johannes skulle förstå? Det visste han inte heller.
”Vad tänker du på Yao? Du säger inget”, sa Johannes efter ett tag.
Yao ruskade på huvudet, han hade zoonat ut alldeles för mycket. ”Ingenting”
”Säkert?”, frågade Johannes återigen kom den där hundvalpsblicken igen.
”Johannes, jag måste sätta mig och plugga igen, jag uppskattar att du bryr dig men så länge du inte kan skriva tentan åt mig finns det inget du kan göra”, sa Yao och masserade sina tinningar.
Det var så mycket Yao egentligen ville prata med Johannes om. Vad de två egentligen höll på med. För allt flörtande höll på att göra honom galen. Yao hade ärligt inte känt såhär för någon och det tillsammans med tentan fick honom att gå på knivar. Samtidigt som han ville berätta allt för Johannes, eftersom att han var väldigt öppen, hade Yao svårt att hantera det och ville inte släppa in honom.
”Jag låtsas inte om det där utan går, lycka till med pluggandet och om du vill så prata med mig på lördag, förlåt att jag störde”
Yao hörde hur dörren stängdes Johannes steg försvann bort mot Emils rum. På lite osäkra ben gick Yao och låste dörren. Vad hade hänt precis? Inte förrän nu kände han blodsmaken i munnen av att ha bitit sig för hårt i insidan av kinden. Nej, han hade inte tid att älta det där, han var tvungen att fokusera på att klara studierna.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
ilenna - 2 feb 17 - 23:43
åh kul att få läsa din story igen!
tyckte också kladdkakan var kul haha -.- och den lilla meningen som följde haha: Hur och varför? Ingen visste.
man tycker ju på riktigt synd om honom när den ena efter den andra knackar haha! men johannes är liksom ursäktad för att han är snygg, okej? och ja yao ska vara med på fest på lördag och han ska prata med johannes, japp :D
arbok - 1 feb 17 - 20:02
" Bara förra veckan hade Yao hittat torkad kladdkaka bakom uppehållsrummets bokhylla" <- jag tyckte det här var jätteroligt.
Och VARFÖR har Johannes skrattgropar. Jag älskar skrattgropar och särskilt på stora män som redan är snygga. Fan också. Gillade även uttrycket att "fjärilarna började flyga innan han hann håva in dem." Tyckte det var smart.

Känner mig typ stressad bara av att läsa om Yaos pluggande. Herregud. Tycker lite synd om Johannes som kommer dit och är gullig men förstår samtidigt att Yao håller på att brinna upp. Mest av allt glad att du lagt upp ett nytt kapitel och har återvänt till dikta *ful metal-emoji från iphone*

Skriven av
Vapor
1 feb 17 - 19:47
(Har blivit läst 164 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord