Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Sex i Bägare, Tio i Stavar [Del Tre]

De kommande dagarna var bland de minst händelserika i Rickards liv. Han hade fortfarande massor med saker att fixa och greja med i sin lägenhet, men han kom aldrig för sig att ta tag i det. Han gick till affären och köpte Sprite tre gånger på tre dagar, två färdigpizzor och säkert ett och ett halvt kilo godis. Han var duktig på att ta hand om sina matvanor i vanliga fall, men när det var sommar blev det allt svårare och han hade inte ett gram motivation till att göra det just nu. Han hade fortfarande över tre veckor kvar på sin semester och om det skulle fortsätta på det här viset så skulle hela den gå åt till att göra absolut ingenting. Med Selena Gomez spelande från högtalaren i vardagsrummet tog han ändå tillslut tag i att packa upp de sista kartongerna som stått i hörnet av rummet i flera veckor. Det tog inte längre tid än en timme, så han begrep sig inte på vad det var som känts så jobbigt när det kom till att ta tag i det. Antagligen hade det med hans, än så länge, odiagnostiserade ADHD att göra. När det var färdigt så stod han återigen sysslolös. Kanske var det inget för honom, att ha semester. Om han inte jobbade så hade han ingen aning om vad han skulle fylla ut dagarna med, eftersom de flesta av hans vänner antingen arbetade, hade flyttat från stan, var bortglömda eller helt enkelt bara inte värda att umgås med längre. Vad det så det var att vara vuxen? Telefonen började ringa och avbröt hans musik, och Rickard höjde förvånat ögonbrynen när han såg att det var hans pappa som ringde. Det hände inte ofta.
”Hallå?”
”Hej Rickard. Hur är det?” Rogers röst lät precis som Johans. Han var en mycket vänlig man, lika stor och bred i kroppen som Johan var, skillnaden var bara att Roger äldre och utan tatueringar. Rickard hade inte blivit i närheten lika stor som dem, utan hade ärvt en mindre och slankare kroppstyp från sin mammas sida släkten. Rickard slog sig ner i soffan medan han talade med sin pappa. De utbytte de vanliga fraserna om jobb, semester, bilar och så vidare. När det började ta slut på samtalsämnen så ändrades något i Rogers ton. Detta gjorde Rickard mycket nyfiken.
”Vad är det, pappa? Jag hör att du vill säga något.”
”Jo… Det är såhär att jag har träffat någon.”
”Verkligen?” Rickard höjde ögonbrynen. Roger hade aldrig någonsin nämnt andra kvinnor sedan Rickard och Johans mamma dött i cancer. Rickard hade aldrig trott att den här dagen skulle komma. Roger var trots allt femtiofem år nu, men det var klart att han måste få hitta någon att dela resten av sitt liv också. ”Men vad roligt. Vem är hon? När får jag träffa henne?”
”Jag har bjudit över henne på middag på fredag och jag bad Johan komma också. Jag skulle vilja att ni träffar henne. Hon ser fram emot att få träffa er också. Hon har söner som är ungefär i din ålder, och en dotter som är mer i Johans ålder. Jag tror att ni kommer att gilla henne.”
”Men det är väl klart att jag måste få träffa din flamma.” Roger brummade något i andra sidan luren, men det hördes på honom att han log.
”Bara du sköter dig, unge.”
”Alltid. Kommer Johan att göra maten?”
”Ja, på något sätt måste jag väl vinna över hennes hjärta.”
”Smart gubbe. Jag kommer på eftermiddagen för att hjälpa till.”
Efter att Rickard avslutat sitt samtal med Roger så ringde han till Johan. Till sin förvåning fick han svar av sin bror nästan med en gång och det visade sig att han höll på att laga middag, så Rickard tog sig friheten att bjuda över sig själv på middag. Hemma hos Johan doftade det himmelskt av stekt lök och färska örter när Rickard kom in genom dörren. Rickard fick en grabbig kram av sin storebror och blev sedan satt i arbete med en sallad att ha till maten.
”Farsan ringde tidigare”, sa han.
”Jaså?” Johan lyfte blicken från stekpannan och log mot Rickard. ”Så han berättade om sin nya? Kommer du på middagen på fredag?”
”Ja, jag lovade honom att göra det. Hur länge har han träffat den kvinnan?”
”Jag har ingen aning. Han har berättat lika lite för mig som för dig.”
”Vilken slug jävel han är”, skrattade Rickard. Johan skakade på huvudet med ett leende.
”Jag tror han kan ha varit lite nervös över hur vi skulle reagera.”
”Du menar att vi skulle ha tänkt på mamma?” Rickard tog en paus med skärandet av gurkan. En rynka smög sig in mellan Johans skarpa ögonbryn när han nickade. ”Jag är bara glad för pappas skull.”
”Jag med. Det var så längesedan mamma gick bort nu, så det vore bara dumt att bli arg på honom för att han gått vidare. Någon gång måste han göra det också. Jag är trettiotre år, och pappa är en vuxen karl. Jag har inte med det att göra.”
”Nej, exakt. Tydligen så hade den här kvinnan barn som var i vår ålder, ungefär.”
”Jaså? Det sa han aldrig till mig. Så vi får styvsyskon då, antar jag?” Johan log roat. Han strök en hårslinga som lossnat från hans klassiska manbun och fäste den bakom örat.
”Vad konstigt. Jag kommer aldrig kunna se dem som syskon?”
”Nej, självklart inte.”
”Tänk om de gifter sig?” Rickard log fånigt. ”Och så ska vi vara med på bröllopet med hennes barn?”
”Men gosse, nu får du lugna dig.” Johan skakade på huvudet. ”Jag har hemskt svårt att tänka mig att pappa faktiskt skulle gifta om sig. Det är han för gammal för.”
”Vadå? Femtiofem är inte så gammalt. Han har många år kvar med sin nya fru i sådana fall.”
”Visserligen. Men det kan han få göra, för då har jag en anledning att använda finkläderna jag köpte sist jag var på bröllop. Har hängt i garderoben sedan dess.”
”Jag har inte rört mina sedan studenten, tror jag.” Rickard rynkade pannan. ”Jag tror inte ens jag kan ha dem längre. Jag har tydligen blivit smalare sedan dess.”
”Ja, du har gått ner i vikt, visst?” Johan vände blicken till honom. ”Har inte velat säga något, men… Du ser så smal ut.”
Ӏh. För mycket jobb, för lite gym, helt enkelt. Jag har sagt flera hundra gånger att jag ska ta tag i det när jag är färdig med min lägenhet och det, men… Det är bara dåliga bortförklaringar. Jag har inte haft någon lust alls.”
Johan sträckte sig upp efter sina fina kryddor som han ställt fint uppradade i ett av köksskåpen. Han lagade bara mat med fina ingredienser, snobbig som han var. Efter att ha kryddat grytan så satte han på ett tungt lock på stekpannan och lutade sig sedan med köksbänken med armarna korsade över bröstet.
”Följ med mig ikväll då.”
”Till gymmet?”
”Ja. Jag ska köra rygg idag. Du borde komma. Spinkis.”
”Håll käften. Men okej, jag kommer med dig. Det är väl på tiden att det blir av.”
Rickard slog sig ner vid bordet när allt var dukat och färdigt, tog för sig rejält av grytan som Johan ”svängt ihop”, för att använda hans egna ordval för den gudomligt goda maten. Tanken på att sist Rickard varit här så hade han legat över just det här bordet och blivit knullad som en hund av en elektriker fick honom att känna sig märkligt fullt i skratt. Tänk om Johan hade haft en aning om det. Han satt helt oskyldigt, med ena armen lutad mot bordet och åt, helt omedveten om hur han lillebror horat sig här för bara några dagar sedan. Lika bra det. Det man inte visste, tog man inte skada av heller.

På gymmet var det inte särskilt mycket folk, antagligen var de smarta nog att inte trotsa den hemska sommarvärmen. Rickards tröja var alldeles klibbigmot ryggen bara efter ett par minuter på löpbandet. Än värre var det för Johan. Hans tröja hade varit ljusgrå, men det fanns knappt några spår alls av den färgen, den hade bytts till en betydligt mörkare och hans hår var alldeles trassligt. Rickard flinade mot honom, fick ett långfinger till svar.
”Det var du som ville hit”, påpekad Rickard när de slog följe till gymmets nedre våning för att se om maskinerna där var lediga.
”Jag vet”, flåsade Johan. ”Men ingen kommer ihåg en fegis.”
”Nej. Alla kommer ihåg den stora, svettiga klunsen på gymmet som tuppade av på grund av värmen.”
”Shut up och träna, unge.”
”Du låter precis som pappa.”
”Visst är det skrämmande?” Johan skrattade till. ”Jag blir mer och mer lik honom för varje dag, tror jag.”
”Det enda du behöver är att klippa håret och skaffa glasögon så är det nog så nära du kan komma.”
”Vilken grej.”
”Ja, du är väl lite av en daddy, så…”
”Men lägg av.” Johan grimaserade, men kunde nog inte med att säga emot, eftersom att han visste att det var sant.
”Hur går det för dig med kärleken då?”
”Eh…” Johan harklade sig och gned handen över nacken, som om Rickard kommit på honom med något förbjudet. Rickard höjde ögonbrynen.
”Vad är det?”
”Alltså, jag hade väl inte direkt tänkt berätta, men… Jag träffar någon som jag tror du känner.”
”Va?”
”Alexand er, eller ja, Alex kallas han hellre.”
”Alexander? Jag känner ingen sådan?” Rickard såg förbryllat på Johan, som tog ner handen från nacken med en harkling.
”Jo, jag tror du gör det. Det är Oscar Hedgrens lillebror.”
”… Va? Men du är väl kompis med deras storebror.”
”Menar du Viktor? Ja, jo det är jag väl, men inte direkt nära. Vi festar ihop ibland bara, och knappt det längre. Men jag kan väl träffa hans lillebror för det. Eller jag gör det i alla fall.”
Rickard kände sig mest av allt förvirrad. Han träffade Oscar, eller hade träffat en gång i alla fall, och nu träffade Johan Oscars lillebror. Rickard och Johan hade samma smak när det kom till killar i alla fall, uppenbarligen. Fast Johan tog förstås den minsta killen, för det var mer hans melodi.
”Men vänta… Hur gammal är Alex?”
”Han är två år yngre än du.”
”Så… Nio år yngre än du?”
”Ja. Precis.”
Rickard nickade svagt. Ã…ldersskillnad var ingenting han brydde sig om, han var bara så extremt lite förvånad när det kom till Johan. Han hade haft få förhållanden, men då han haft det hade det alltid varit med en yngre partner. Oftast tjejer också, men Rickard tänkte inte fråga ut honom om det faktum att han träffat en kille nu. Det spelade ingen roll för honom, direkt.
Ӏr ni tillsammans?” frågade Rickard.
”Så gott som. Jag gillar honom.”
”Kul. Grattis.”
”Tack.” Johan log mot honom, verkade lättad. Rickard förstod inte varför. Han skulle inte bli arg på Johan för något, det var inte som att han kunde styra vem han fick känslor för i vilket fall som helst. Han var bara glad att han hittat någon han gillade, för han hade varit singel så länge nu. En pojkvän skulle nog göra honom mycket gott.

Rickard ville anstränga sig för att imponera på sin pappas nya kärlek, så på fredagen slog han på stort och klädde sig i en svart, figursydd skjorta och mörkblå jeans. Han kammade omsorgsfullt det svarta håret innan han tog med sig en fin flaska vin och tog bilen hem till sin pappas hus. Huset som han växt upp i hade blivit sålt, och Roger hade istället flyttat till ett lite mindre hus, men med mycket större garage så att han skulle kunna syssla med sin största hobby; bilar. Johans bil var redan parkerad på uppfarten till garaget och Rickard ställde sin bil bakom hans. Roger var uppenbart nervös. Han gick fram och tillbaka mellan köket och matsalen, där han hade dukat för åtta personer. Rickard såg förvånat på de många tallrikarna. Johan stod med händerna lutade mot ryggstödet på en av stolarna och verkade lika förbryllad han.
”Hur många är det som ska komma idag?” frågade Johan. ”Pappa?”
”Sandras barn kommer också följa med, sa jag inte det?”
”Nej, du sa att hon hade barn i vår ålder, inte att de skulle komma med”, inflikade Rickard.
”Jaha. Ja, de kommer i alla fall. Johan, kan du komma, är du snäll? Jag försöker få till den här såsen, men det går ju inte…” Johan log roat åt Rogers desperation till att servera god mat, gick till köket för att hjälpa honom. Rickard tog sig friheten att fixa till dukningen, som Roger verkat haft lite bråttom med. Vissa bestick låg som de skulle, medan andra hade blivit hopblandade. Det var faktiskt gulligt. Han hade inte sett sin pappa såhär uppspelt på många år. När deras mamma dött så hade Roger försvunnit bakom ett slags skal. Han hade alltid varit snäll och alltid gjort sitt bästa för sina söner, men det var mer Johan som tagit hand om Rickard i hans tonår och Roger hade ägnat större delen av sitt liv till att jobba. Kanske hade det varit det enda sättet för honom att orka leva med sorgen. Tack och lov så hade han nu träffat en kvinna som kanske kunde få honom att sätta fötterna i jorden igen.
Klockan fem skulle gästerna anlända, och ju närmre det kom, desto oftare putsade Roger sina glasögon. Han frågade Rickard två gånger om hans hår såg bra ut, och Johan fick i uppgift att knyta om hans slips.
”Pappa, det är väl inte första gången du träffar henne?” flinade Rickard.
”Såklart inte”, brummade Roger. ”Jag har träffat henne mer än ni tror, men hennes ungar ska vara med och så är mina odågor till barn här och…”
”Stå still”, brummade Johan.
”Rickard, gå och fixa kragen på din skjorta.” Rickard skrattade lågt, men gick snällt till hallspegeln och rätade till kragen. När det ringde på så var det han som stod närmast, så han tog sig friheten att öppna. Kvinnan som stod utanför var mycket vacker och definitivt någon som han kunde föreställa sig sin pappa bli förälskad i. Blont hår och blå ögon med fina rynkor runt ögonen. Hon måste vara i ungefär samma ålder som Roger, men såg ung och pigg ut. Han förstod varför Roger varit så mån om att putsa sina glasögon, helt plötsligt. Rickard tog hennes hand och presenterade sig.
”Hej, Rickard.”
”Sandra.” Sandra tog leende hans hand. Rickard stängde dörren när hon kommit in, en aning förvånad över att det bara var hon som kommit. Roger kom ut till hallen och kysste hennes kind.
”Hej. Så Rickard hann först…”
”Ja. Mina pojkar kommer alldeles snart, de har en egen bil. Ã…h, hej.” Sandra tog Johans hand, som också kommit ut till hallen. ”Du är sannerligen Rogers son…”
”Johan.” Johan log charmigt mot henne. ”Trevligt att äntligen få träffa dig.”
Rickard himlade svagt med ögonen. Johan hade inte hört ett pip om henne förrän några dagar sedan, men det var klart att han skulle ställa sig till inför damerna. Typiskt Johan. Det ringde på igen bara en kort stund senare, och den här gången var det Roger som öppnade. Rickard var fullt upptagen med att fixa det sista i köket, hörde bara rösten ute i hallen, folk som hälsade på varandra och utbytte lite artighetsfraser. Han hörde Roger säga någonting om köket, och snart hörde han en röst bakom sig.
”Var kan jag ställa den här?”
Rickard vände sig om och hans ögonbryn sköt i höjden. En stor brunett med skogsgröna ögon såg lika förvånat tillbaka på honom. Han var en kopia av Oscar, bara det att han var större och hade mjukare uttryck i ansiktet.
”Rickard?” Viktor Hedgren verkade lika förvirrad han.
”Viktor…? Vad gör du här?”
”Min mamma bjöd hit oss för att hon ville att vi skulle träffa… Din pappa?”
Rickard trodde att han skulle smälla av, och just som han var på väg att säga något mer så kom Oscar upp bredvid sin bror med ett mycket förvirrat uttryck i ansiktet. Det var uppenbart att han vetat lika lite om det här som Rickard gjort. Även de yngre tvillingbröderna dök upp i köket och den ena av dem verkade inte riktigt bekväm med situationen. Uppenbarligen Alex, som tydligen dejtade Johan. Johan kom också dit, och nu var alla bröder från familjen Hedgren och Strandberg samlade i köket utan att säga ett ord till varandra. Rickard tog fram flaskan med vin som han tagit med hit och log stelt.
”Ett glas vin innan maten, någon?”
 
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
ilenna - 1 feb 17 - 02:25
men omg, slutet haha! kan verkligen se framför hur alla står där tysta, den ena mer chockad än den andre.
som vanligt fanns det gott om klockrena repliker och roliga uttryck. slänger med några i den här kommentaren då:
Han lagade bara mat med fina ingredienser, snobbig som han var.
Du borde komma. Spinkis.”
och så stackars johan som sitter där vid bordet helt ovetandes om Rickards tidigare aktiviteter där haha.
Johan hade inte hört ett pip om henne förrän några dagar sedan, men det var klart att han skulle ställa sig till inför damerna - hehe han är så söt ju. (och jag älskar för övrigt fortfarande Rickards sarkastiska tankar.)
- och det är tydligen fortfarande uppenbart att johan lätt är min favorit.
tyckte det var ett väldigt mysigt kapitel med alla förberedelser hos pappan osv.
(uppenbarligen nummer 2: vi verkar ha många gemensamma namn vi gillar haha.)
arbok - 31 jan 17 - 21:38
Rickard och hans älskade sprite. <3 Jag tycker Roger är så gullig, särskilt när han kallar Rickard för unge. Heheheh. Och när Rickard kallar Johan för daddy och att Johan säger att han ska lägga av. De är så broriga och jag vill bara krama om deras huvuden.
Tycker för övrigt det är bra/mysigt att Rickard inte bryr sig om att Alex är Oscars brorsa och bara säger grattis till Johan. Snäll. OCH ATT JOHAN SÄGER PAPPA TILL ROGER. Stora män med pappor. Fan också.

Även fast jag redan vet en massa bakgrund så är det så jävla roligt när bröderna träffas första gången. Ser framför mig hur alla står som simmar och bara tänker ??????
Och älskade Viktor med mjuknyllet. Hhhhhh.

Gud vilken bra kommentar. Varsågod. Jag lovar att skriva bättre nästa gång.

Skriven av
Megabitchchan
31 jan 17 - 21:22
(Har blivit läst 112 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord