Sex i Bägare, Tio i Stavar [Del Ett] |
Rickard Strandberg. För några år sedan hade han aldrig kunnat se sig själv leva det liv han gjorde idag. När han först hade fått sommarjobb på Subway och bott i sitt pojkrum hos sin pappa utan några planer överhuvudtaget efter studenten. Idag hade han ett eget företag och han hade nyss köpt en lägenhet som han flyttat in i och det satt gardiner i alla fönster. Han var fortfarande lika en professionell konsument av Sprite, mycket dålig på att stiga upp på morgonen och läste aldrig böcker, men han skulle ändå våga kalla sig själv vuxen. Det var mitt i sommaren och han hade för första gången i sitt tjugosexåriga liv en ordentlig semester. Även hans storebror Johan hade semester, så de hade bestämt att han skulle komma hem till Rickard för att fixa någon slags picknick och sedan bege sig till stranden. Det var lika varmt utomhus som i Rickards lägenhet, trots at han försökte stänga ute allt solljus med hjälp av persienner. Just idag saknade han sin gamla lägenhet, som legat i en gammal källarlokal, väldigt mycket.
Rickard hade just plockat fram diverse tillbehör för att fixa en rejäl sallad med pasta och kyckling när dörren till hans lägenhet öppnades.
â€Hallå!†Johan, en större och äldre version av Rickard kom in i köket med en matkasse i handen. Samma svartblå hår, mörkblå ögon och exakt likadan näsa och amorbåge som Rickard själv. Skillnaden var att Johan verkade ha kapacitet att bygga muskler på helt andra nivåer i Rickard, som visserligen också var tränad men absolut inte lika pibullig som storebrorsan. Något som Rickard alltid varit avundsjuk på. Han hade i alla fall knivskarpa käk och kindben till sin fördel, det var alltid något.
â€Tja! Det gick fort. Jag har inte ens hunnit börja med salladen jag tänkte göra.â€
â€Vad blir det för sallad? Kyckling? Nice.†Johan lyfte upp kassen på bänken, packade ur jordgubbar, citronmuffins och två påsar med chilinötter. Johans favoriter.
â€Ska du ha nötter med dig på en picknick?â€
â€Klart jag ska. Eller jag tänkte öppna en påse nu, och ta med mig en.†Johan rev upp hörnet på en av påsarna, hällde ut ett gäng nötter i handen och praktiskt taget mulade in dem i munnen.
â€Gött. Vill du skära grönsakerna? Går så mycket fortare om du gör det. Vill du ha ägg också?â€
â€Absolut.†Johan var kock, och det märktes mycket väl när han skar grönsakerna. Knappt några minuter senare var alla grönsaker uppskurna i perfekta, lika stora bitar och väntade fint på pastan och kycklingen som Rickard fortfarande pysslade med.
â€Har du orkat göra något i den här värmen?†frågade Rickard.
â€Nja, egentligen inte. Jag var på jobbet en stund, men…â€
â€Har inte du semester?â€
â€Jo, men jag ville bara kolla läget. Se så allt ställningarna hålls.â€
â€Visserligen. Inget gym?â€
â€Nej, Gud. Inte i den här hettan. Jag tänkte kanske gå ikväll om det blivit svalare. Häng med om du vill.â€
â€Ja, men bara om det coolar av lite. Hjälp mig med kyckling här nu, så att vi kan åka någon gång.â€
Stranden de åkte till var full med folk, men de fick en plats att sitta som erbjöd de varma, unga männen lite skugga. Rickard älskade att bada, och Johan var lågt ifrån en badkruka, så de sprang ner till vattnet så fort de dragit av sig tröjorna och dök ner när de kommit tillräckligt långt ut. Johan ruskade sitt axellånga hår ur ansiktet när han kommit över ytan igen. I vanliga fall hade han det alltid uppsatt i en så kallas manbun och Rickard tyckte nästan det kändes konstigt att se honom med det utsläppt. Johans alla tatueringar och det svarta håret fick honom definitivt att se alternativ ut. Rickards hår var kortare, för en sådan frisyr som Johan hade skulle definitivt inte passa honom.
â€Det var ju inte ens svalkandeâ€, skrattade Johan. â€Till och med havsvatten är för varmt idag.â€
â€Det är inte klokt.†Rickard strök båda händerna genom håret för att få det ur ögonen. Johan kunde uppfattas som lite stel ibland kanske lite för vuxen, men hans lite barnsligare sida lockades alltid fram när han hängde tillsammans med sin lillebror. Rickard blev därför inte det minsta förvånad när Johan knuffade honom i sidan så att han försvann ner under ytan med ett plask, och han spottade och fräste ilsket när han kommit upp igen. Johan hade redan börjat springa genom vattnet för att komma ifrån honom. â€Stanna, din jävel!â€
Det blev en låg badstund, med lite brottning och en och annan kallsup när Johan slungade ner honom i vattnet igen så Rickard var både andfådd och hungrig när de gick till sin plats på stranden för att ta en fikapaus. Han öppnade kylväskan de packat ner i och plockade fram salladen de förberett tidigare och varsin gaffel till dem.
â€Förresten, skulle du kunna hålla koll på min lägenhet medan jag åker på festival?†frågade Johan. De hade ätit upp all sallad och öppnat sin påse med chilinötter, satt nu och knaprade nöjt på dem. Rickard var alldeles för rastlös för att ligga någon längre stund, men efter att ha ätit var det skönt att få ligga ner och ta det lugnt, innan det blev dags för bad igen.
â€Visst, inga problem. När är det du åker?â€
â€Nästa tisdag. Du behöver inte göra annat än plocka undan posten och se efter blommorna lite.â€
â€Har du ens några levande blommor?â€
â€Ja. Två.â€
â€Jag ska ta väl hand om dem.â€
Trots att åldersskillnaden mellan Rickard och Johan var åtta år så kom de mycket bra överens och de hjälpte fortfarande varandra att färga håret, skickade fula bilder på varandra nästan dagligen och träffades minst en gång i veckan för att antingen äta lunch ihop, spela TV-spel eller liknande. Rickard hade egentligen allt i livet under kontroll och han hade allt han behövde. Möjligtvis saknade han en partner, men han sökte knappast aktivt heller. Det var alldeles för mycket jobb med både lägenhet och företag att han knappt kände att han hade tid för det i vilket fall som helst.
Rickard infriade sitt löfte med att ta hand om Johans halvdöda plantor, men inte riktigt på det sätt han tänkt. Istället för att bara gå dit någon gång om dagen så flyttade han för tillfället in av den enkla anledningen att det var mycket svalare i Johans lägenhet, och hans kyl var helt fullproppad med fantastiska saker att laga mat av. Rickard hade lärt sig en hel del om mat tack vare sin kock till bror och han tog sig friheten att norpa åt sig en del av det som fanns där och experimentera med det. Resultaten var varierande.
På den tredje dagen så vaknade Rickard upp till en alldeles tyst lägenhet. Lite väl tyst. Det brummade ingenting från frys eller kyl, och när han gick runt och testade lampor så var det inte en enda som fungerade. Johan hade en lapp på kylskåpet som gick till hyresvärden, som Rickard ringde till, bara för att få beskedet att de arbetade på det och säkerligen skulle lösas under dagen. Rickard övervägde att ta med sig Johans kyl och frysvaror hem till sig för att de inte skulle förstöras i värmen, men om han lät bli att öppna kylen och frysen så borde det gå ganska bra i ett par timmar till. Hoppades han.
På eftermiddagen så ringde det på dörren. Vare sig det var Rickards lägenhet eller inte så tänkte han öppna, i hopp om att det var någon elektriker som skickats för att se vad problemet kunde vara. Mycket riktigt. Mannen utanför dörren bar ett par arbetsbyxor, vars många fickor var fyllda med diverse verktyg, pennor och annat bråte. Den svarta tröjan satt smickrande om en bred bröstkorg. Håret var chokladbrunt och de giftgröna ögonen var precis lika förtrollande nu, som de varit för sju år sedan. Oscar Hedgren, ögonbrynsprinsen, före detta knullkompisen, stans största brat. Nu också som elektriker.
Oscar verkade minst lika förbryllad som Rickard kände sig, innan han fann sig och rätade på ryggen.
â€Rickard…?â€
Rickard visste inte hur han skulle bete sig. Han och Oscar hade träffats en hel del under sista året på gymnasiet, och det kommande året efter det. De hade aldrig varit ett par, alltid uttalat i alla fall. Det hade bara handlat som en fysisk relation, åtminstone från Oscars sida och när Rickard börjat inse att han möjligen ville ha Oscar på något annat sätt så hade Rickard dragit sig undan. Oscar hade aldrig reagerat märkvärdigt över det och deras liv hade bara fortsatt på varsitt håll, åren hade gått och de hade slutat hälsa på varandra överhuvudtaget. Nu när Oscar stod här framför honom fick Rickard en märklig känsla i magen han bara kunde beskriva som obehaglig. Oscar hade inte förändrats mycket. Hans uttryck var lika allvarligt som det varit då, han hade möjligen fått vuxnare drag i ansiktet fastän han varit väldigt mogen i utseendet redan då och han tycktes ha växt lite på bredden också. Han tränade alltså fortfarande flitigt.
â€Hej, Oscar.â€
â€Jag visste inte att du bodde här.â€
â€Nej, det gör jag inte heller. Alltså, det är Johans lägenhet, jag vaktar den medan han är bortrest.â€
â€Jag hörde att det var problem med elen. Vi jobbar på att ordna det, jag tänkte kolla om jag får komma in för att kika på lite saker.â€
â€Absolut, kom in. Jag vet inte var någonting är i den här lägenheten, men…â€
â€Det löser jag nog.â€
Rickard steg åt sidan och släppte in den grönögde skönheten i lägenheten. Oscar hittade nästan direkt vad han letade efter, och Rickard förstod så mycket som att det hade med el att göra, men inget annat.
â€Ã„r det problem i hela huset?â€
â€Ja, det verkar så. Det borde vara löst snart.â€
â€Okej.†Rickard strök sakta handen över munnen. Oscar var lika fåordig som alltid och det förvånade honom inte det minsta. De hade inte varit tillsammans, de var inte skyldiga varandra någonting, men han hade kanske hoppats på något lite mer än… Ingenting. Han lutade ryggen mot väggen och roade sig med att titta på Oscars ryggtavla när han lyste med en ficklampa och kika i skåpet. Det gav inte direkt något resultat, eftersom elen fortfarande inte fungerade. När Oscar vände sig mot Rickard så var det något som skiftade i hans blick. Rickard kände igen glimten, men reagerade inte nämnvärt på det.
â€Tror du det tar lång tid att fixa?†frågade Rickard. â€Frysen och kylen kommer att bli varma.â€
â€Det borde vara ordnat i eftermiddag.â€
â€Okej, vad bra. Då slipper jag bära på all Johans mat hem till mig i alla fall.â€
â€Så du bor kvar i stan alltså?â€
â€Ja, jag har köpt en lägenhet på ångermanlandsgatan… Jag kör taxi.â€
â€Jaså. Jag åker sällan taxi, så...â€
Det blev tyst en stund mellan dem. Ingen plågsam tystnad, utan bara en där de granskade varandra för en kort stund. Konstaterande.
â€Du har växtâ€, sa Rickard med ett leende.
â€Du har krympt.â€
â€Har jag?â€
â€Du är smalare.â€
â€Jag jobbar för mycket, tror jag. Blir inte så mycket gym nuförtiden, men… För din del går det bra ser jag.â€
â€Det gör nog det.†Oscar log nu, förvisso svagt, men det var första gången sedan han kommit in i lägenheten. Rickard hade alltid älskat att se honom le, för det hände så sällan. Han hade nog aldrig hört Oscar skratta heller, inte genuint och hjärtligt och han hade alltid önskat att han skulle få göra det. Få bryta ner den där allvarsamma Oscar och se en glad grabb där inom honom. Han var fortfarande osäker på om det någonsin skulle gå, om det ens fanns någon glad grabb i Oscar eller om han var allvarlig rakt igenom. Rickard hade egentligen tänkt säga någonting mer, kanske något som avrundade det hela och Oscar kunde gå igen, men han hann inte så långt. Oscar tog ett kliv mot honom och grep tag om hans axlar, tryckte upp honom mot väggen när han kysste honom. Det var lika aggressivt och dominant som det varit för sju år sedan och Rickard smälte helt i hans grepp. Oscar smakade precis som han gjort förr, hans händer innanför Rickards tröja var lika mjuka och välvårdade som alltid och han kunde tända honom lika enkelt med lika små medel. Rickard tog hans hår i ett fast grepp, kysste honom hungrigt och längtande. Oscar tog med honom in till köket, tryckte ner Rickard på mage över köksbordet och knullade honom bakifrån, så hårt att bordet slog mot väggen för varje gång Oscar stötte i honom. Innan han kom så drog av sig ur, tvingade ner Rickard på knä på golvet och sprutade satsen över hans ansikte, något som Rickard tydligt mindes som hans stora favorit. Han hade inte förändrats ett dugg.
Efter att Rickard tvättat av sig så försvann Oscar med ett mumlande, lite stelt hejdå och Rickard blev sittande vid köksbordet med huvudet lutat i handen. Vad fan hade precis hänt?
 
Titeln var för lång för Dikta, så fick korta ner den lite. Oh well.
|
Kommentarer | ilenna - 29 jan 17 - 22:11 | Oj oj vad bra det här var! 8D gillar din johan också :D (även om jag ju redan träffat honom i tidigare storys hehe.) Jättebra flyt på texten och tyckte johan/rickarddelen var jättemysig. Och hallå vad snygg oscar lät i sina arbetsbyxor och tighta tröjan -.- älskade hela scenen med dom >8D
Längtar efter nästa del! (Skriver på mobilen så reserverar mig för slarvig kommentar..) | arbok - 29 jan 17 - 16:29 | JAAAAAAAAAAAaaaaaa du la upp den ja ja ja vad glad jag blir!
Jag älskar Rickard och Oscar så mycket. Att jag redan läst den här delen spelar ingen roll för det blir som extra mysigt och nostalgiskt att få läsa den på dikta (och inte vara ensam om att lägga upp)
Vad som är bäst med detta kapitlet: Johan som mular nötter. Rickard som ska ta hand om hans två levande blommor. Oscar är elektriker. Det är kapitel ett och de knullar ändå. Inget vänta och bygga upp för någon superspeciellt kapitel fyra år senare där de ligger för första gången (som alla skrev på dikta a la 2008.)
Väntar snällt (spänt) på nästa del. Som jag också läst. Men ändå. |
|
|
|