studentliv [del 3] |
Adrians studentrum var som känt alldeles tillräckligt för honom. Lite knepigare blev det när man skulle vistas fler där inne och samtliga personer var beroende av spegeln. Spegel i singular. Wilma hade helt själv idiotförklarat sig av anledningen att hon glömt bort den detaljen och att dom självklart borde ha varit hos henne istället.
”Kan jag också få plats här eller”, flinade Adrian och tryckte sig in mellan Wilma och Emilia med en hand på varsin av deras axlar. ”Skämtade ba-”
”Adrian för fan, kolla min eyeliner!” utbrast Wilma; nu dekorerad med en eyelinervinge som kunde konkurrera med Batman. Emilia skulle ha cred för att hon åtminstone försökte hålla minen, medans Adrian högt frustade till.
”Om du bara smetar till läppstiftet också så kan du säga att du är utklädd till ’Wilma sex år som nyss hittat mammas sminkväska.’ Varsågod, det tipset är helt gratis.”
Emilias försök hade redan misslyckats och trots den mördande blicken Wilma gav Adrian så hade hon snart också börjat skratta.
”Du är så jävla tråkig”, flinade hon och strök bort både svart färg och tårar. Tårarna mest troligt orsakade av den plötsliga irritationen från penseln, men annars så var Wilma en sådan som kunde gråta oavsett om hon skrattade eller var arg.
”Jag sätter mig väl här borta så länge då. Borde jag förresten ha vit eller röd slips? Skjortan är svart.” Adrian hade stannat till framför sängen där dom nämnda slipsarna låg, tillsammans med diverse smycken han dels ägde själv och sådant han hittat på second hand-affären när han och Johan varit ute och letat outfits till maskeraden igår.
”Jag tror nästan att röd blir ännu mer emo? Du kan väl testa hur det ser ut med båda”, föreslog Emilia som precis gett sina läppar en blodröd nyans. Hennes vanligtvis mörka långa hår var gömt i en blond peruk som såg förvånansvärt äkta ut – om man jämförde med dom mer tovigt barbieliknande som fanns att köpa på leksaksaffärer – och klädseln bestod utav ett par ganska löst sittande jeans, en tight magtröja och en snygg tunn bomberjacka. En klockren Gwen Stefani kunde till och med Adrian avgöra.
Två hårda bankningar hördes på dörren innan ett brunt hårruffs blev synligt. ”Tja folket! Jag är i stort jävla behov av ett helt frisörteam. Typ den där Bobby också, visst är han typ kungen av frisörer? Eller är han kung av solarium och botox bara?”
”Vad i helvete..”, skrattade Adrian och kunde åtminstone på rösten göra bedömningen att det var Johan där under. ”Vad har du gjort? Ska jag hoppas på att det är en peruk?”
Med hjälp av båda händerna drog Johan isär ruffset åt olika sidor så att hans ansikte faktiskt blev synligt där under. ”Ingen peruk tyvärr. Du vet det där jag sa med att det inte borde vara några problem att göra en tuppkam?”
”Mhm”, sa Adrian och började flina nu. ”Att det bara var att använda hårspray och hoppas på det bästa?”
”Exakt dom orden tror jag till och med.”
”Och tupera. Ser att du gick loss extra mycket på den punkten.”
Hans kompis slog uppgivet ut med armarna innan han bara skrattade. ”Fy fan alltså. Ni måste hjälpa mig. Seriöst. Jag har stått inne i mitt badrum och gråtit, på riktigt. Det blev kaos när jag sprayat hela tuppkammen för den la sig liksom åt sidan, så jag försökte borsta ner håret igen men hela jävla borsten fastnade ju, och så försökte jag med mer spray istället och..”
”Herregud”, fnissade Wilma. ”Du kanske kommer få gå som en snaggad punkare istället.”
”Skoja inte om sånt där..”, sa han olyckligt. ”Berätta hur mycket identitet som sitter i håret Adrian.”
”Alltså du måste ju försöka tvätta ur den där hårsprayen, det kommer aldrig gå annars. Kom igen, jag ska leda dig.”
”Kul. Jag lyckades faktiskt ta mig hela vägen upp hit. Skrämde förmodligen några på vägen bara.”
Adrian fick med sig Johan in till badrummet och vred igång duschen innan han la fram en handduk på handfatet. ”Ska du ha hjälp med att schampoonera också? Du kan få kalla mig Bobby om du vill.”
”Men fuck you. Jag var i ett desperat tillstånd när jag sa det”, försvarade sig Johan och lät armarna glida ur den svarta skinnjackan innan han också drog t-shirten över huvudet.
”Men inte längre alltså?” frågade Adrian roat.
”Ingen kommentar. Jag ropar om du behöver hämta några starkare medel.”
Vanligt schampoo och balsam hade klarat av att besegra katastrofen och det var en betydligt lugnare Johan som en kvart senare sjönk ner på sängen bredvid Adrian och klirrade sin ölflaska mot hans.
”Kammar ner det här lite mer så kan jag låtsas vara en töntig Justin Bieber sen”, flinade han.
”Fast om du fortfarande ska ha dom där kläderna och behålla din skäggstubb måste du nog vara en senare version än Baby-Justin”, sa Emilia med en blick över axeln från där hon stod vid spegeln. ”Och då hade du behövt vara blond. Så jag skulle föreslå att du kallar dig Zayn istället, som var med i one direction. Då kan du fortfarande behålla din coola stil liksom.”
Johan såg väldigt roat på Emilia efter hennes kommentar. ”Du är alltså både belieber och vad heter dom.. directioners?”
Emilia skakade flinande på huvudet. ”Snäll storasyster som utstått konserter med båda.”
”Väldigt snäll skulle jag säga”, flikade Adrian in. ”Det måste ha varit plågsamt. Vad var värst? Fjortisarna eller Bieber själv?”
”Delad plats tror jag. Jag måste ge honom att han har en snygg överkropp, men det vägde inte upp dom totalt fyra timmarna i den där ångestdimman.”
Dom skålade skrattandes med tjejerna också innan Wilma insåg att hon glömt sin plånbok hemma.
”Ska vi ses på Stocken då? Känns mest som att vi precis kommer hinna hit innan vi ska dra igen annars?” Det var inte 5 minuters avstånd mellan Wilma och Adrian utan snarare tjugofem, då hon och Emilia bodde i ett annat studentområde.
”Ja absolut, jag ringer dig när vi är där, om vi inte lyckas hitta på varandra.”
”Perfekt. Jag lämnade sminket till dig på bordet där”, sa hon med ett roat leende och drog undan en blond lockig hårslinga som slitit sig från uppsättningen innan hon tog på sig sin svarta jeansjacka. Under hade hon en vit klänning med korsettsnörning i ryggen som var nästan på pricken lik den hon visat Adrian i musikvideon till Taylor Swifts Love story, där hon spelade Julia eller något. Och Wilma var precis lika vacker som alltid.
Adrian gav sig på sitt eget lilla projekt om att förvandla sig till emo, och började med det enklaste. Några drag med plattången så att luggen snett täckte ena ögat och lite tuperande och sprayande baktill gjorde jobbet ganska snabbt. Dom svarta stuprörsjeansen behöll han på men bytte t-shirten till den svarta, smala skjortan som han drog upp ärmarna en aning på för att därefter ta på sig några armband. Och så var det delen han helst hade velat haft hjälp av Wilma med.
”Går det bra?” frågade Johan roat och tog en klunk ur sin ölflaska samtidigt som Adrian lutade sig närmare spegeln med kajalpennan i handen.
”Jag vet inte om jag kan avgöra det riktigt? Jag satsar på en lightvariant av en panda.”
”Det där kommer tjejerna gilla”, flinade hans kompis och inspekterade det han gjort hittills. ”Du hade ingen sån period när du var yngre? Alltså emo?”
”Nej. Jag hade någon töntig fas när jag var typ 13 där jag försökte vara rockig, så jag hade håret lite såhär tuperat och bandana och grejer, men jag testade aldrig smink. Tack och lov.” Det skulle mest troligt inte ha sett ut på det sättet som tjejer tyckt varit snyggt. Det var nog egentligen först på gymnasiet han hittat sin egen stil och som han fortfarande trivdes i. Den kanske kunde kallas lite rockig nu också; helst tighta jeans, tröjor med tryck, tatueringar och en frisyr som bestod av ett organiserat rufs. Inte helt tillrättalagt utan mer som att man lätt dragit fingrarna genom det några gånger. Emo var han definitivt inte till vardags, och synen av honom själv i spegeln fick honom att dra på munnen.
”Det här får duga. Kastar du hit min slips?” frågade han innan han drog ett nitskärp runt höfterna. ”Zayn.”
”Alltså..”, började Johan och gav honom den röda slipsen. ”Att gå från punkare till en snubbe i one direction. Jag vet inte riktigt. Är det värre än att vara emo?”
”Japp.”
”Tänkte det.”
”Men du, om det eventuellt skulle dyka upp någon potentiell tjej till mig här inne”, sa Johan när dom knappt en timme senare befann sig utanför Stockens nation och höll på att dricka upp det sista ur sina ölflaskor. ”Då är jag.. Jared Leto, i hans yngre dagar med kort hår. Inte någon jävla Zayn.”
Adrian skrattade och blåste ut röken från ciggen han höll i samma hand som flaskan. ”Okej, Jared. Jag ska komma ihåg det.”
”Jared är väl snyggare än den där Zayn? Eller vad tycker du?”
”Ärligt? Du själv är snyggast. Sen Jared”, log han retsamt och släppte ner sin tomma ölflaska i en papperskorg.
”Verkligen? fan det är synd att jag inte åtminstone är bi, då hade vi alltid haft varandra som backup-plan ifall vi skulle misslyckas på en fest.”
”Vadå back up-plan? Om du var bi hade jag varit ditt förstahandsval, jag lovar.”
Johan drog flinande handen genom håret. ”Kan hända. Fick du tag på Wilma förresten?”
”Nej..”, sa Adrian och kollade på mobilen igen. ”Men vi går väl in så länge, dom kanske är här redan till och med.”
När Adrian hade beställt sin första öl hade tanken slagit honom. Det där som han faktiskt inte tänkt alls på den senaste tiden. Det där som Wilma sagt. Tänk så skulle han faktiskt dyka upp igen; killen han stått just i en bar och flirtat med och som han också legat med. Som han gett sitt nummer. Han visste att Wilma bara retats och att det var mycket mer troligt det han själv sagt; att ingen var så desperat att den kom fram till någon som dissat ens sms dagen efter.
Några shots senare hade oron varit som bortblåst.
Wilma, Emilia och flera andra av Johan och Adrians kompisar hade dom hittat på ganska snabbt inne på nationen, och precis som vanligt när det gällde studenter så gick alla all in när det var utklädnad som stod på schemat. Ibland, eller snarare så gott som alltid, kändes det som att just pluggandet var den minsta delen av studentlivet. Det var bara något man så tvunget måste göra för att få access till resten av allt kul. Och Adrian var helt okej med det.
”Men tja!” En hand greppade tag om Adrians axel innan Jacob befann sig framför honom och Johan. ”Kom ni också nyss?”
”Nej vi har varit här i.. två timmar kanske?” sa Johan.
”Okej! Vi trodde att det skulle vara kört att komma in, brukar ju bli fullt ganska snabbt här. Men läget då?”
Fastän dom nyss kommit hade Jacob i alla fall hunnit få sig en ölflaska i handen. Mer än vad Adrian hade för tillfället då Viktor och Jonte verkade vara spårlöst försvunna efter att dom sagt att dom skulle köpa med från baren till dom också.
”Är du han i My Chemical Romance? Gerard Way?” frågade Jacob som själv hade en omisskännlig Elvisfrisyr och en vit skinnjacka. Inte riktigt lika mycket glitter som originalet dock – om Adrian mindes rätt.
”Nej, bara emo”, skrattade han. ”Och du är såklart-”
”Den där Anton Ewald, lätt”, flinade Johan och drog en hand genom sitt eget hår, vilket fick Adrian att flina också, men av en helt annan anledning. ”Lite mesigt val, men okej.”
”Dude”, sa Jacob skämtsamt och himlade med ögonen. ”Jag är Elvis. Vem ska du föreställa..?”
”Jaha..”, flinade Johan dumt. Han som förmodligen hade varit asglad att han kunnat mobba Jacob, som ärligt talat alltid var skitsnygg. ”Jag-”
”Zayn.” Adrian kunde inte låta bli. Och han ångrade sig inte för en sekund när han såg Johans ögonbryn skjuta i höjden samtidigt som han gav Adrian en väldigt, väldigt missbelåten blick.
”Vad?” skrattade han. ”Jag lovade att hålla tyst om det dök upp något potentiellt ragg. Trodde inte Jacob hörde dit.”
Nu såg Jacob också väldigt road ut, samtidigt som Johan såg allt mer trumpen ut. ”Fine. Jag är Zayn från one fucking direction. Skratta bara. Men planen var faktiskt punkare. Jag råkade ut för en liten olycka bara.”
Viktor och Jonte hade precis hittat fram till dom och Adrian skrattade fortfarande när han tog emot sin öl. Det här var den roligaste kvällen på länge, helt klart.
”Okej jag ska försöka hitta Sarah någonstans här. Sorry Zayn, en annan gång kanske.”
Johan log ironiskt mot honom samtidigt som han gav honom fingret.
”Inte lätt alla gånger”, retades Adrian och tryckte en flaska i handen på honom. ”Skål.”
01.45 hade Adrians mobil visat när han följt med Marlene ut från Stocken. För en timme sedan hade han inte vetat hennes namn utan isåfall fått beskriva henne bara genom utseende; mörkbrunt hår med smala inbakade flätor längs vänstra sidan som sedan flöt ihop med ett hårsvall som räckte ned till axlarna, lika mörkt bruna ögon och ett par fylliga läppar. Vem hon skulle föreställa hade han glömt att fråga, och brydde sig egentligen inte heller. Att hon var tjej borde han däremot bry sig i, men ändå stod han där utanför nationen och smakade på både läppar och tunga.
”Jag älskar när killar har slips”, mumlade hon och fick Adrian att behöva luta sig ner en aning när hon drog tag i den. Hans vänstra hand var placerad mot väggen bakom henne, armen utsträckt.
”Mhm?” var svaret han gav innan han lät kyssen djupna något. Utan att direkt känna någonting. Marlene kände uppenbarligen mer då hon greppade tag om hans nacke istället och kysste honom betydligt hetsigare tillbaks. Händerna fortsatte ned över hans axlar och rygg tills att dom befann sig i hans bakfickor, och hon tryckte honom lätt mot sig. Fan, han var inte ens lite hård ju. Varför stod han där med höfterna tryckta mot en tjejs när det han gick igång på var att känna en annan kuk?
”Hey..”, log han och drog sig ifrån hennes läppar en aning när en av dom där händerna letat sig fram över jeansen där det inte funnits någon särskilt märkvärdig bula.
”Vad?” log hon andfått tillbaks. ”Det kommer knappast runt några här på baksidan.”
”Det skulle inte behövt vara något negativt”, sa han retsamt. ”Jag måste leta på mina polare. Har lovat en sovplats och..” Han orkade seriöst inte komma på någon vettig ursäkt. Han hade bara lust att ta sig ifrån den här tjejen just nu. Ifrån nationen helt och hållet faktiskt. Wilma och Emilia hade hängt på några andra till Kiwi för ett tag sedan, och senast han sett Johan hade han stått väldigt upptagen med en Katy Perry i hörnet bredvid baren. Det kändes helt enkelt som en vettig plan att låta kvällen sluta här. Och den planen innefattade inte att ta det hela längre med en tjej han inte ens var tänd på. Han var öppen med att han var gay, men det betydde inte att han gick runt och viftade med en skylt om det eller presenterade sig inför varje tjej som ’tja, Adrian, 23, gay.’ Det var inget jävla omegle dom levde i. Men det var inte som att han var allergisk mot tjejer liksom, så ibland blev det något hångel här och där. Inte alltid det smartaste uppenbarligen, när man behövde dra ursäkter för att ta sig ur det också.
”Jaha.. okej”, sa hon och strök handen över sitt hår. Ett litet leende på läpparna igen nu. ”Men okej. Så.. vi kanske ses igen någon gång? Jag kan typ ta ditt nummer?”
”Eller så ser vi om ses igen bara. Mer spännande så”, flinade han och backade bakåt två steg. ”Trevligt att träffa dig Marlene.” Efter ett snabbt leende vände han om och rundade hörnet till ingången, men fortsatte därifrån istället ner mot stan och busstorget.
Adrian muttrade lågt för sig själv och lossade en aning på slipsen samtidigt som han hårt tryckte in knappen på mobilen igen. Som att det skulle hjälpa när batteriet var helt dött. Eller kanske..! Han hann få upp hoppet i ungefär två sekunder när skärmen blinkade till och apple-ikonen blev synlig, innan den slocknade lika fort igen. Jävla skit också. Det var inte varmt ute, men det var inte kallt heller, så det var ingen katastrof på det sättet att han skulle behöva gå hela vägen hem. Men det var ändå segt. Särskilt när man inte var helt nykter och helst hade velat få slänga sig ner på ett bussäte och låta någon annan ordna så att man kom hem.
Han hade inte hunnit längre än en gata bort ifrån torget när någons axel plötsligt slog i honom. Eller om det kanske till och med var hans axel som slagit i någon annan.
”Shit förlåt!” utbrast en kille och greppade tag om hans arm. Förmodligen hade det varit Adrians fel då eftersom den andre verkade ha varit nära att tappa balansen.
”Nej förlåt själv, det var jag som inte tittade vart jag gick.” För han hade gått och surt stirrat på en svart mobilskärm. Lät inte alls stört. Killen vars ögon som såg in i hans var väldigt, väldigt bruna insåg han. Mer den där kolanyansen än hasselnötsbrun. Adrian vred lika snabbt bort blicken igen när han gjorde en ansats att fortsätta sin promenad, men hejdades av killen.
”Adrian..? Jag tyckte väl att det var du. Med lite mer smink bara”, tillade han med en roat leende.
”Jag..” Han blev lite ställd av att killen plötsligt sagt hans namn men hämtade sig snabbt. ”Vi har varit på maskerad. Musiktema. Emo.” Han gjorde en menande gest längs sig själv med handen. ”Jag brukar inte se ut så här i vanliga fall.” Vilket han antagligen visste eftersom dom ju tydligen hade träffats. Adrian var social av sig och brukade prata med en hel del han inte kände när han festade, så han antog att det här också var någon ytlig bekantskap. Någon som uppenbarligen hade bättre minne än honom vad gällde både ansikte och namn. Fast den här killen var jävligt snygg faktiskt, nu när han fick chansen att titta närmare. Det svarta håret räckte en bit nedanför käken och lockade sig lite i nacken, luggen var snyggt dragen åt sidan och läpparna såg väldigt trevliga ut. Lång var han också, kanske två centimeter längre än Adrian själv. ”Vad var det du hette nu igen..?”
Den svarthårige killen började le igen. Såg ut som att en silvrig kula blänkte till där inne på tungan. ”Jag vet inte om det här är någon slags strategi som jag kanske förstör nu, men du vet inte vem jag är alltså?”
”Strategi? Nej alltså jag..” Han visste inte om det var alkoholen som gjorde att han kände sig väldigt trögtänkt för tillfället, men han fick inte riktigt ihop det här. Lika bra att säga som det var bara. ”Nej jag kommer inte ihåg dig. Antar att vi hängt på någon fest? Jag kommer ifrån en just nu så jag är inte helt klar i huvudet”, ursäktade han sig leende.
”Ojdå. Jo vi hängde en del, men inte bara på en fest. Trodde att du kanske råkat ge mig fel nummer.”
Nummer. ’Men inte bara på en fest.’ Åh herregud. Helvete. Adrian kände för att dra båda händerna över ansiktet. Fan också. Så det här var han alltså? Det hemliga ragget. Okej, han var ju åtminstone snygg. Men fan alltså.
”Jaha..”, flinade han till och drog en hand genom håret. ”Det är du alltså. Nej det var rätt nummer, jag bara..” Kunde man göra någon snabb omstart på hjärnan eller? Det här var ju för fan plågsamt.
”Du bara dissade mig ändå?” skrattade killen. Vilket fick Adrian att trots allt slappna av lite. Även om den smått obehagliga ångestkänslan fortfarande snurrade runt i kroppen.
”Kanske det. Inget illa menat bara. Du var säkert.. jättebra.” Han kunde inte låta bli att skratta åt sig själv och drog handen genom håret igen. ”Alltså jag är ledsen men jag minns ingenting från den natten. Jag vet att jag snackade med någon – dig uppenbarligen – på Kiwi och att vi måste lämnat klubben, men ingenting annat.”
”Jag lovar att jag inte drogade dig!” var killen väldigt snabb med att säga, men hade fortfarande ett leende på läpparna. ”Men så illa alltså? Vi hade ändå fullt fungerande konversationer. Men okej, då borde jag kanske presentera mig också?” Han sträckte roat fram sin hand och Adrian tog den lite smått chockat. Herregud. Han hade knullat med den här killen och stod nu som en tönt och medgav att han inte ens kom ihåg hans namn? Inte för att det spelade någon roll egentligen då han som sagt undvek repriser och inte ens ville ge någon sitt nummer, men han brukade inte behöva hamna i sådana här situationer när han var tvungen att snacka med killen ifråga igen.
”Alex.”
”Adrian. Men det kom ju i alla fall du ihåg.” Han drog lite i slipsen igen. ”Men jag ska väl fortsätta.”
”På väg mot någon mer fest?”
”Nej på väg hem. Min mobil har dött så jag kan inte köpa bussbiljett i appen. Och eftersom dom varken tar kontanter eller kort så.. yey, nattpromenad!” log han ironiskt.
Alex skrattade lite. ”Jag bor nära annars, så om du vill kan du få låna laddare..?”
Adrians leende hade försvunnit igen och han kände att han dröjde med svaret. Förmodligen såg han jävligt skeptisk ut också. Kanske för att han var det.
”För att ladda mobilen bara, så att du kan köpa biljett. Ingenting annat.”
Han måste ha märkt hur tveksam Adrian blivit, och han andades själv ut i ett lågt skratt. Alex hade faktiskt bara varit snäll och erbjudit hjälp, inte sagt att han skulle följa med honom hem för att ligga. ”Ja okej, det skulle vara schysst.” Då skulle han kunna sms:a Wilma om att han snart var på väg hem också. Att hon brukade vilja att han hörde av sig störde honom inte det minsta eftersom han var precis likadan själv; han ville veta att hon kommit hem välbehållen. Och även fast risken kändes större för tjejer att något hände så var det ju inte heller extremt ovanligt att en kille råkade bli nedslagen på grund av fel plats vid fel tillfälle.
åsikter heh? (:
|
| Kommentarer | | Vapor - 17 feb 17 - 14:48 | Äntligen fortsätter jag läsa dethär :3
Tycker det var kul hur de tjafsade om Zayn xD
Sen var Adrian värsta dissarn mot stackars Marlene,stackars.
Kul att vi äntligen fick reda på vem denna mystiska kille, aka Alex är 8D ska fortsätta läsa och se vad som händer, bara ladda jajamän. | | Megabitchchan - 29 jan 17 - 16:44 | | Kul att du lägger upp igen :) Johan är min babe, utan tvekan. Och Alexander verkar jättesnygg?????? Oh my, så spänd påatt få veta vad som kommer hända när de kommer dit. Bara ladda liksom. Nääääääää. | | arbok - 28 jan 17 - 20:52 | Zayn är snygg ok???? Är på Johans sida.
Och stackars Marlene, hon lät jättesnygg och nu tyckte jag synd om henne som blev så dissad av Adrian. Hoppas hon träffar någon annan trevlig som inte råkar vara gay. (Typ Johan kanske, han kan strunta i Katy Perry.)
Jag gillar hur karaktärerna är med varandra. De verkar avslappnade och har roligt tillsammans, det kändes verklighetstroget att de gnabbas sådär med varandra som kompisar gör.Tyckte det var nice att du "spolade" igenom en del av festandet och valde ut vissa delar som beskrevs mer också. Kul att secret guy äntligen dök upp också, och att han kunde ta att han hade blivit dissad, hehe.
â€För att ladda mobilen bara, så att du kan köpa biljett. Ingenting annat.†Mmm.... visst, säkert. Absolut. |
|
|
|
