hm |
vinden som blåser
i takt med havet
en stad av hoppfullhet
där hälften blir kvar
kalla vinternätter
varma sommardar
håller hand med sista värmen
tätt intill genom hela stan
parkbänkar en fredag
plastglas med vin i din hand
en låt som så ofta spelats
över vågorna på tylösand
gräsfläckar på bena
du gick emot sjön
jag ville nog aldrig glömma
allt omkring var grönt
hans händer om mina
min mun mot hans hals
höll hoppet om evig kärlek
när allt annat var kallt
jag tänker för mycket
och jag känner för starkt
varje tår är en flod och
min mun smakar alltid salt
all kärlek som burits
kan låtsas som den aldrig fanns
en vän är en vän i slutet
trots allt
nedkylda klassrum
förtrollande dar
önskar att det var föralltid
bara lite nu kvar
snart är det över
vill säga farväl
en era av oskuldsfullhet
men en tid av begär
|
|
|
|
