Sömnlöshetslyrik #8 |
Jag har utan ett ord
Gått totalt under jord
Blåst in mig i en bubbla
Där jag kan sitta och grubbla
Ställer tankar i givakt för inspektion
Och går på djuplodande introspektion
Finner både lite och mycket
I mitt eget egensinniga tycke
Ägnar spårvagnsförseningar
Till livets mening eller meningar
Ensamma små kafferaster
Att beakta mina entusiasmer
Om att knyta om min doja
Kan vara ett uttryck i paranoia
Kanske om dåtid vore samtid
Vore det då mer min tid
Tänker femtioelva miljarder tankar
Tretton varje gång hjärtat bankar
Är det en för många då
Eller är det massor för få
Jag kan varken sitta still
Eller röra mig en millimeter till
Kan inte sortera rätt från fel
Ej heller äkta från ett spel
När dammen väl brister
Trots gaffatejp & klister
Strömmar ord utan slut
Om hur jag inte står ut
Att jag inte orkar mer
Och fortfarande sugs ner
Men då blir jag väldigt glad
Att kunna sätta pennan mot ett blad
|
|
|
|
