brev om rostig vänskap |
Oavsett om du märkte det
Eller inte
Så la jag all min tid och kraft på dig,
Jag ville, vill
Så gärna att du ska må bra
Jag vill inte ha ett tack,
Jag förväntar mig inte det,
Gjorde det för min egna skull,
För jag ville ha tillbaka dina leenden
Men jag insåg att
Jag kan inte rädda dig,
Du kan bara rädda dig själv
Och du tog aldrig handen jag räckte ut
Kanske inte såg den genom dimman av
Sorg
Men jag försökte
Nu måste jag arbeta på mig själv,
Du kan inte rädda mig, även om du hade försökt,
Jag kan inte rädda dig
Även om jag så gärna vill
Vi får vara våra egna hjältar
Sedan kan vi
Vara varandras vänner igen
|
|
|
|
