Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

rosa blocket: högstadiefasoner

längesedan jag skrev något nytt till rosa blocket.
tvivlar på att mina smygläsare vågar kommentera mitt snusk, men jag uppmuntrar er att försöka.
en aning slarvig, inspirerad av ett rollspel.




Levi hade efter två veckors oavbrutet pluggande äntligen lämnat studentkorridoren och åkt hem över helgen. I början hade han åkt så gott som varje helg, men det var inte gratis att åka tåg, och när det var minst lika bra fester i korridoren som hemma i stan så blev det lätt att han stannade kvar i Umeå. Ingenting gick dock upp emot att få träffa de bästa vännerna igen.
Ikväll var det fest hos Johan och Levi var snöig i sitt vita hår när han klev in i hallen med en klirrande kasse i handen. Han gav Johan en grabbig kram, och när Viktor och Daniel dök upp kramade han dem också, lite mindre grabbigt med Viktor, och mycket mindre grabbigt för Daniel. Daniel var stor som ett hus och en av de få som fick honom att känna sig liten. Hur nu det gick till, eftersom han var en och nittiotvå och inte direkt tunn i kroppen. Under tiden de känt varandra hade de sakta men säkert utvecklat ett mer och mer märkligt förhållande, och det var väl därför Daniel var den ende som fick en extra lång kram.
Inifrån vardagsrummet hördes musik och prat. Levi skyndade sig att ställa flaskor och burkar i kylen innan han gick dit för att göra dem sällskap. Johans lillebror Rickard var där, hans blonde vän Joakim, och ett par tjejer han inte visste vad de hette men som han gladeligen presenterade sig för. Det var många bekanta ansikten där inne och han hamnade snabbt mellan två av dem i soffan. Tydligen var det en nyhet för vissa att han pluggade till polis, och han kunde väl inte direkt neka att han gillade att prata om det. När tiden slutligen kom för honom att bära en uniform verkade det som att han hade en hel del på kö.

Tiden gick, och den gick fort. Öl och cider Levi tagit med sig till sig själv bjöds bort och själv blev han bjuden på nytt av både Daniel och tjejerna som frågat om hans skola. Han hamnade i skräddarställning på golvet med ett shotglas och en citron framför sig och innan han visste ordet av hade han shottat tequila tillsammans med majoriteten av festdeltagarna. Joakim verkade vara den som fått i sig mest och han vinglade ganska kraftigt när Rickard försökte få honom på fötter. Han lyssnade inte riktigt, men tyckte det lät som att de pratade om att röka. Han rökte inte till vardags längre, men när han var såhär full var de gott med ett par bloss. Kanske kunde han tigga till sig en cigarett av någon?
När han tagit sig upp från golvet hade Joakim sjunkit ihop mot Viktor istället, och verkade inte längre vilja följa med ut. Levi tog givetvis chansen och hämtade sina skor och sin kofta innan han gjorde Rickard sällskap ute på balkongen. Rickard var egentligen vansinnigt lik sin bror Johan, mörkt blå ögon och svart hår, men han var inte i närheten av lika lång och bred som Johan var. Däremot hade han käk- och kindben som rakblad och Levi hade förstås tittat på honom hela kvällen. När det kom till män, eller snarare pojkar, tycktes han ha en förmåga att dras till mörkhåriga, mörkt klädda. Emos, kanske. Inte för att Rickard var emo, men han var en ung man med snygg stil och mörkt hår, och det var nog för Levi. Att han var en kompis lillebrorsa var han för full för att ens reflektera över.
”Vill du ha?” frågade Rickard och sträckte fram sitt cigarettpaket. Levi tog tacksamt en cigarett och lånade även tändaren när Rickard var färdig med den.
”Tack”, log han, med röken ringlande från hans läppar. ”Jag röker inte annars, men jag blev så sugen. Tänkte det säkert fanns någon jag kunde snylta av.”
”Det brukar inte vara några problem på fester.” Rickard log mot honom och lutade sig mot balkongräcket. ”Visst är det Levi du heter?”
”Ja, precis. Och du är Rickard.”
”Stämmer bra det.”
”Kommer ni gå ut, tror du?” frågade Levi och rynkade pannan. Klockan var ganska mycket, men det hade väl hänt förr att något gäng velat dra till krogen även fast den skulle stänga snart. ”Själv är jag mest av allt sugen på att dra till Max och trycka i mig en burgare. Tror säkert Daniel är på också.”
”Jag skulle kunna följa med. Skulle sitta fint med lökringar nu.” Rickard log drömmande, verkade föreställa sig hur gott det skulle vara. Levi kunde inte direkt klandra honom.
”Säg till när du är redo bara. Jag skulle kunna tänka mig att gå snart”, skrattade Levi tyst.
”Yes. Men jag tror jag ska gå och titta till Joakim först i vilket fall som helst. Han såg fan inte kry ut.” Rickard tryckte ner fimpen i en provisorisk askkopp, i form av en rödbetsburk.
”Han kanske fick en shot för mycket.” Levi dolde sin besvikelse över att Rickard redan gick in igen. Kanske var det lika bra, innan han gjorde något dumt, egentligen.
Balkongdörren öppnades med ett litet gnissel och sedan var Levi kvar ensam ute på balkongen. Eftersom han rökte så sällan rökte han mycket långsammare än vad Rickard gjort. Det var faktiskt ganska skönt, för den kalla vinterluften fick honom att piggna till och inte känna sig alls lika full som tidigare. Han mådde inte illa alls, kände sig fortfarande pigg och kry, men var inte van vid den sortens fylla som tequilan satt honom i.
När cigaretten inte var mer än en liten filterstump släppte han ner den i rödbetsburken. Det var nära att han fick balkongdörren i huvudet när den öppnades, och Rickard plötsligt klev ut igen. Det kunde inte ha gått mer än några minuter, men hela Rickards aura var förändrad.
”Ångrade du dig?” frågade han och log, i hopp om att han tolkat honom fel.
”Ja”, svarade Rickard, utan att se på honom. Levi betraktade honom under tystnad när han tog upp en ny cigarett och tände den som om det var bråttom. Något hade definitivt hänt. Risken var mycket stor att Levi inte hade med det att göra, men han tänkte fråga ändå.
”Har något hänt?” frågade han, nu med lägre röst. Rickard såg ner på marken under balkongen och drog upp axlarna mot öronen, innan han släppte ut andetaget i en mycket djup suck.
”Jag blir bara så jävla trött”, sa han lågt. ”Jag har alltid varit tänd på Jocke, du vet. Men nu är någon annan med honom. Jag lämnade honom ensam i typ två sekunder för att röka, och jag blir så svartsjuk att jag dör.”
”Åh nej…” Levi rynkade medlidande pannan. Han hade inte haft en aning om att Rickard varit intresserad av Joakim, men å andra sidan kände han ingen av dem heller. Däremot kunde han tänka sig vem det var Joakim var med. Med tanke på vilka elektriska blickar han och Viktor utbytt under kvällen, och att han praktiskt taget dråsat ner i Viktors knä, så… Risken var stor. ”Fan vad surt. Men Joakim, vet han om att du..?”
”Nej, nej. Jag har aldrig sagt något om det. Jag kan inte bli arg på honom, jag är väl egentligen arg på mig själv för att jag inte är hans typ, eller något.” Rickard strök handen genom håret och tog ännu ett djupt bloss på sin cigarett. Han andades ut röken i en suck. ”Känner mig lurad. Trodde Jocke var straight.”
”Då blir det ju ännu mer surt. Fan vad synd.” Levi la tröstande handen på Rickards axel och kramade om den. Han hade också tittat åt Joakims håll, för han var väldigt söt, men ärligt talat var Rickard mer hans typ. Han log, i ett litet försök att muntra upp Rickard. ”Jag var skitbitter en gång. Hade spanat på en kille en hel kväll och tyckte att det gick sjukt bra. Sen gick han hem med Johan istället. Jag visste inte ens att Johan var bi.”
Rickard höjde ena ögonbrynet en aning, såg upp på Levi som om han inte riktigt trodde på vad han sa.
”Det visste inte jag heller…” Han suckade djupt. ”Alla som jag spanat på som varit på samma fest som mig och Johan har gått hem med honom istället. Han verkar vara mer av allas typ. Jävla hora. Skulle inte bli förvånad om det är han som är med Joakim heller.”
”Jag tror det är Viktor som är med Joakim, om det är till någon tröst…” Levi gjorde en svag grimas.
”Tyvärr inte.” Rickard pausade för att ta ett bloss. ”Men det hade fan inte förvånat mig om han valt Johan istället för mig…”
”Det är hopplöst att festa med Johan. Han är som en jävla magnet. Daniel är ju också skitsnygg, men han är ju upptagen så då kanske någon som spanat in honom går till mig och vill ha tröst istället. Fast, vem försöker jag lura.” Levi himlade med ögonen. ”Johan är mer lik Daniel så det är klart de går till honom i såna fall.”
”Mm. Alltså orka. Orka att Joakim är en horunge, att min brorsa är trettio gånger snyggare än mig, att jag jobbar på subway…” Rickard knäppte iväg fimpen över räcket och suckade så djupt att det lät som att det borde göra ont. Levi hade lust att säga att Johan definitivt inte var trettio gånger snyggare, men bet sig i tungan. Det var inte rätt tillfälle att försöka flirta nu. Rickard såg upp på honom med trött blick. ”Tror det är bäst jag går nu, innan jag upptäcker något mer som suger.”
”Du känner inte för att gå till Max då?” var Levi snabb på att fråga. ”Jag tror nämligen jag också är ganska färdig för ikväll. Blev fullare än jag tänkt mig på den där sista shoten.”
”Nja… jo, kanske. Jag behöver lite tröstmat.” Rickard sparkade av snön på skorna mot väggen innan han drog upp balkongdörren. ”Är Daniel redo att gå då? Om han skulle med?”
”Jag kan höra med honom. Om han inte är det får han fan gå själv för jag är fett hungrig.”

Levi hade hittat Daniel i köket med en helt nyöppnad öl, till synes mycket o-redo att lämna festen. Till Levis glädje verkade det inte göra Daniel någonting att missa chansen till maxmat, och de bestämde istället att höras dagen därpå. Daniel var hans bästa vän, men just i natt var han glad över att få gå till Max enbart i Rickards sällskap.
Till Levis besvikelse blev det inte särskilt mycket sagt under tiden som de åt. Rickard verkade fortfarande nedstämd över situationen med Joakim, och även fast han log och såklart svarade när Levi pratade, så verkade det som att det tagit hårdare på honom än vad han försökte ge sken av. Kanske var han inte bara tänd på honom, utan lite förälskad? Levi hade vaggat fram och tillbaka mellan att vara snäll och låta bli, eller att ragga på honom i alla fall, och det slutade i att han mest av allt satt och småpratade och kände sig awkward.
Han fick i alla fall en ny cigarett när de orkat resa sig och gå ut. Rickard pratade om att han ville ta en taxi hem, men väntetiden var på minst en timme. Precis som det brukade vara på helgnätterna.
”Jag bor hos mamma nu när jag är hemma i stan, men jag har egen ingång och allting”, skyndade sig Levi att berätta. ”Hon bor på övervåningen, och jag bor i gästlägenheten under. Om du inte orkar vänta menar jag.”
”Skulle det vara lugnt om jag sov över?” frågade Rickard, men han knappt ställa frågan färdigt förrän han började leta i fickorna. ”Nu ringer det… åh. Det är Joakim. Så nu passar det minsann.”
Levi stannade upp för att vänta på honom. Han tog några bloss i tystnad och tittade på Rickard och hur hans ansiktsuttryck hårdnade. Lyssnade på hans ”mm” och ”jag är på max.” Han tyckte faktiskt lite synd om Joakim. Han kanske inte hade någon aning om vad Rickard kände, och nu var han hur förvirrad som helst.
”Undrade han vart du tagit vägen?” frågade Levi tillslut. Han hade hört Joakims röst som ett litet mummel mot Rickards öra, men Rickard hade lagt på i vad som verkade vara mitten av en mening.
”Ja. Jag antar det. Jag lyssnade väl inte direkt.”
”Åh. Okej, men, du får sova hos mig om du vill. Det är inte långt dit.” Levi tog ett steg i riktning mot Ås, där hans mammas lilla hus låg. Det skulle på sin höjd ta tjugo minuter, och då räknade han med eventuella halkolyckor och fyllevingel.
”Gärna, i såna fall. Annars tar det en timme för mig att komma hem och det orkar jag inte.”
”Nej, fan. Det förstår jag.”

Levi tog upp nyckelknippan ur fickan flera meter innan de kom fram till huset. Han tänkte på vilken fasa det hade varit om han behövt sova på samma våning som sina föräldrar en natt som denna. Nu hade han visserligen bara erbjudit Rickard en oskyldig sovplats, men han gillade att hoppas.
När de kommit fram låste Levi upp, men lät Rickard gå först in. Lägenheten var mest av allt som en gillestuga, med en säng, en liten soffa med tillhörande tv och ett badrum vars golv alltid var iskallt. Levi hängde av sig jacka och mössa och gjorde en gest mot dörren längst bort.
”Toaletten är där borta, om du vill tvätta av dig.”
”Okej, tack.” Rickard försvann in i det lilla badrummet, men verkade inte vrida om låset. Levi stod kvar och såg sig om i rummet. Det var dunkelt belyst av en ensam lampa på nattduksbordet. Fönstren var små och dög inte till mycket, men Levi bodde å andra sidan inte här på heltid, så han klagade inte. Han klädde av sig till kalsonger och t-shirt och bytte sedan av Rickard inne i badrummet. Han borstade tänderna samtidigt som han satt på toaletten och kollade facebook på telefonen. Skjutsen från tequilan hade lugnat sig och han kände sig knappt full längre, men han visste att det var en lögn. Så fort han reste sig svajade det smått och han tittade på sig själv i spegeln med lätt särade läppar. Det fuktiga vädret hade förstört hans frisyr, men det gick sällan att tämja det ljusa rufset ändå, så han kunde inte påstå att det gjort någon större skillnad. Hans ljusa blick bar en hinna av alkohol som fick honom att för en gångs skull inte se lika jävla snäll ut. Snöskalle, skulle Daniel säga. Jävla Daniel.
När Levi kom ut från badrummet hittade han Rickard sittande på kanten av sängen. Han hade lagt sitt skärp på nattduksbordet och kläderna på samma stol Levi hängt sina jeans över. Han verkade upptagen med sin mobil, men när Levi kom fram till honom vände han upp blicken.
”Alltså... förlåt för att jag varit så deppad med dig”, suckade han. ”Du vill väl inte höra sånt.”
”Det gör ingenting”, log Levi svagt. ”Jag hade varit lika deppig själv.”
”Mm… Är det där soffan jag ska sova på?” Rickard tittade på den lilla soffan. ”Finns det något täcke jag kan låna?”
”Jag tänkte låta dig sova bredvid mig. Om du vågar, förstås.” Levi drog av sig sin t-shirt och kastade den mot stolen. Utan kläder syntes resultatet av hans träning betydligt mer, i starka armar och en rygg som klarade av nästan vad som helst. Till Levis glädje svepte Rickard snabbt blicken över honom.
”Vågar? Tänker du göra någonting eller?” sa han, men lät mest trött. Som att han inte trodde att Levi kunde göra en fluga förnär och att det skulle bli som att sova bredvid en kattunge. En väldigt stor kattunge.
”Jag har tänkt hela kvällen att jag ska ragga på dig.” Levi höjde ögonbrynen. Det hade hänt förr, att han blev misstagen för att vara en mes, bara för att han var snäll. ”Det kändes dumt att göra det när du var ledsen.”
”Det säger du bara för att vara snäll.” Rickard höjde ögonbrynen.
”Nej. Jag skojar inte.”
”Hela kvällen?”
”Ja.”
”Och du funderade inte på att ta Johan istället för mig?”
Levi skrattade till. Johan var på tok för stor och definitivt inte intressant för honom. Han trodde nog att Rickard förstod det också, men det var roligt att han ens nämnt det.
”Absolut inte”, log han. Rickard hade varit ganska låg och butter sedan han fått reda på vad Joakim sysslat med, men nu log han faktiskt tillbaka. Som att han tagit åt sig.
”Tack.”
Levi insåg för andra, eller kanske tredje, gången under kvällen att han var full. Han var en snäll kille, det gick inte att komma undan. I vanliga fall hade han tyckt för synd om Rickard för att vilja riskera att göra stämningen konstig. Ikväll gjorde fyllan honom självisk, och Rickard behövde kanske sova, men Levi var säker på att han mest av allt behövde få tänka på något annat. Rickard skulle tacka honom senare.
Levi tog Rickards haka i sin hand och kysste honom, kysste honom med övertygelsen om att det var en bra idé, och om det funnits någon tvekan i Rickards kropp så var den inte långvarig. Levi satte knäet i madrassen mellan Rickards lår, och med en hand mot hans axel fick han honom att flytta sig längre in. Han kysste honom igen. Och igen. Med tungan mellan hans läppar och händerna om hans lår fick han äntligen den respons han ville ha av honom.
Rickard la armarna om Levis nacke och drog ner honom mot sig när han lutade sig tillbaka mot kuddarna. Allt han hade kvar på sig var en tunn svart t-shirt han burit under skjortan, och så fort Levi fått in händerna under den så var den så gott som historia. Levi kysste hans vassa käke, hans hals och gropen mellan hans nyckelben. När hans tunga närmade sig en av Rickards bröstvårtor skälvde han till som ett löv i hans grepp. Levi såg upp på honom bakom luggen när han retsamt kysste den. Johans lillebror, en kille bara några år yngre än honom själv. Rickard Strandberg. Fantiserade Rickard om Joakim och hur bra han skulle knulla honom? Levi kände nästan för att skratta.
Det var svårt att tänka sig Rickard dominant med någon över huvud taget när han låg med benen särade under honom, underkläderna ynkligt hängande om fotleden. Nu, två av Levis fingrar våta och hala av glid, saxade inuti honom.
”Ah, shit…” Rickard la handen för ansiktet när Levi uppenbarligen kommit åt någon punkt som fått honom att rysa.
”Har du blivit tagen förr?” Levis blick var mörk när han reste sig över honom, fångade hans knäveck med sina höfter och tvingade Rickards lår djupare mot hans bröst. Hans fingrar gled enkelt djupare i honom.
”Ja”, stönade Rickard, nästan förläget. ”Du får inte min oskuld.”
”Synd.” Levi kysste honom, kysste slarvigt, lämnade våta spår av saliv över hans kind och hans haka. Han greppade hans nacke och fortsatte ner över hans hals, gned fingrarna mot punkten han tyckt så mycket om. Rickards andetag fastnade i halsen.
”Kan du… nh- kom igen. Jag behöver inte mer.”
Levi borde förmodligen fråga om han borde skydda sig, borde förstå själv att det var säkrast så, men av Rickards blick att döma kom det inte på fråga. Tålamodet var så kort att Levi inte ens tog av sig underkläderna när han tryckte glid i handen på Rickard och lät honom göra jobbet. Flämtet som lämnade Rickards läppar när Levi trängde in i honom var nog för att sätta honom i brand. Allt som var mjukhet och vänliga leenden rann ur Levis kropp när han knöt handen i hans hår. Han höll hans höft, höll hans blick när han trängde in i honom igen, gång på gång stötte djupt i honom.
Rickard hade varit bra från början, men när Levi drog hans huvud tillbaka och tvingade honom att kröka nacken, var det som att han äntligen släppte taget. Rösten som spillde från hans läppar var jämmer, gnyende, så bedjande om något som Levi var mer än villig att ge honom.
”Varför sa du ingenting?” spann han. Kyssen han lämnat på Rickards hals fick sällskap av hans tänder, bet och sög och lämnade ett märke så ilsket rött att det skulle stanna. Länge, förhoppningsvis.
”Ah- aj, sa vad?” Rickard verkade genuint förvånad när han såg upp på Levi, men hans läppar var särade, bedjande. Tillräckligt för att han inte skulle behöva be om det med ord.
”Att du gillade det såhär.” Levi mindes inte om han sa någonting mer. Han vände Rickard så han låg med huvudet ynkligt i kuddarna och bröstet mot täcket, höll honom om nacken när han knullade honom som den valp han var. Han höll honom tills andetagen brände i halsen och Rickard kom i hans hand.

Klockan måste vara efter tolv när Levi vaknade morgonen därpå. Han var van vid att sova ensam så det tog inte lång tid för honom att inse att han hade sällskap i sängen. Beredd att se Rickard utfläkt och bakis, överraskades han av att möta hans vakna blick. Lite svullen, men annars såg han inte alltför dålig ut.
”Du är fan inte klok.” Rickard var hes, men han log.
”Vad menar du?” Levis försök till ett oskyldigt leende kände som hädelse. Ändå tycktes det göra något med Rickard, då han vek undan blicken med en generad utandning.
”Jag trodde du var en snäll kille.”
”Jag är snäll”, insisterade Levi. Han reste sig på armbågen och stödde nacken mot sin hand, gned lätt fingrarna mot hårfästet. ”Bara inte alltid.”
”Nej, det märkte jag.”
För en stund var det tyst. Det var inte stelt, eller pinsamt, bara tyst. Levi lyssnade på tickandet från den gamla radioklockan som stod ovanpå nattduksbordet. 12:23, var den visst. Han lät blicken dröja vid det rödaste av de tre märken han lämnat på Rickards hals. Lite högstadiefasoner kanske, men han hade fått känslan av att Rickard behövde det. Helst där det syntes. Han rörde lätt vid märket, vilket fick Rickard att höja ögonbrynen.
”Varsågod”, log Levi.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
Megabitchchan - 7 jan 17 - 00:06
Aaaaaw, min lilla Baby-Rickard. Lillvalpen. NAJS att du tog det är från rollspelet och snurrade till slutet mannen, så de fick varandra tillslut. MEn alltså bror, Polis-Levi skulle få göra mig till sin valp any day. Kan inte klandra Rickard direkt LOLOLOLOL. Men du skriver bra fast det är väl ingen nyhet, men det är alltid kul att höra ändå så du skriver bra. Skulle gärna se att det kommer fler grejer med rosa blocket tema framöver!!!!!!!!
ilenna - 6 jan 17 - 18:11
som jag sa: gillade den här jättemycket heheh 8D som vanligt skriver du jättelevande, allt flyter på bra och man blir sådär arg på sig själv för att man inte kan skriva likadant haha.
och åh, rickard som deppar ihop över joakim <3 tur att levi kunde muntra upp honom >8DDDDD och jag har inga problem alls med att säga att jag älskar dina snuskoneshots eheheh. behöver väl inte nämna att mitt favoritparti var allt som hände i lägenheten (eller att jag gillade levi´s osnälla sida väldigt mycket ehe.)

Skriven av
arbok
6 jan 17 - 01:51
(Har blivit läst 279 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord