På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Emmaline kapitel ett: Åhléns är mitt Mecka

Jag ska börja ett nytt liv. För det första ska jag skippa mitt namn, Emmaline. Kan man hitta på något fulare? Mammas påhitt förstås, det dög visst inte med Anna, Frida eller Julia, nä hon skulle prompt komma på något fult som ingen annan heter. Jag tror att hon fick något fel när pappa stack och det är därför jag heter som jag heter, i ren depression. Pappa stack just innan jag föddes, två månader innan med någon hårfrisörska från Norrland. Det enda jag vet om henne är att hon hade plutiga läppar och blond page och pratade en ryslig norrländska. Jag hatar norrland föresten, har hört att dom har renar inomhus och äter tunnbröd till all mat. Mamma tycker att tunnbröd är häst mat och har aldrig låtigt mig smaka det. Mamma ja, hon är något speciell av sig. Hon är en kvarstående hona av en utrotningshotad art, manshatarna. Men hon har sin lilla flock som under decennier flitigt hålligt sig gömda i utkanten och hon är deras okorade ledare. Jag tror mamma började hata män när pappa stack. Eller jag vet ju inte egentligen, jag har ju aldrig träffat henne när hon bodde med pappa. Jag tror mamma skulle vara riktigt vacker om inte hennes mans hatande sida var den som hade övertaget. Jag har sett några bilder (noga undangömda av mamma, men jag hittade dom när jag rotade i hennes gamla grejer) av henne som ung och hon var jättesnygg, ett ord som definitivt inte används i närheten av henne nuförtiden. Mamma har för tillfället hennarött hår i en kortklippt frisyr som inte alla passar henne. Hennes ögonbryn är omöjligt buskiga och jag tror att hon skulle ha glömt bort vad smink är om nu inte jag använt det. Mamma går alltid omkring med gamla brokiga tröjor från 70 och 80 talet som hon inte brytt sig om att byta ut. Om hon nu bara haft ett normalt jobb kanske hon haft vett att klä sig ordentligt, men inte då. Mammadriver en liten antikaffär som säjer en massa skräp från tiden då hennes kläder tillverkades. Den går ganska dåligt men mamma lyckas ändå på något konstigt sätt att få våran ekonomi att fungera. Jag har vid ett flertal tillfällen strakt funderat på om hon säljer sig på blocket eller i själva verket bedriver en bordell och bara har sin antikaffär som täckmantel. Fast det stämmer i och för sej inte ihop med henne som person så jag tvivlar på att det stämmer. Något som däremot stämmer är att hon inte har dejtat någon sedan pappa stack, det är jag säker på. Hon har aldrig heller någonsin brytt sig om att göra sig fin, hon tycker att det är ”myteri för den andra rasens väfinnande”. Hon hatar tillexempel när jag sminkar mig. Då går hon runt i cirklar och knyter händerna hårt för att behärska sig. Tillslut misslyckas hon och säger något i stil med ”Du vet väll att medan du sitter och gör dig fin sitter dom och sprider sin säd så lättvindigt att det inte finns ord nog” Sprider sin säd ja, mammas eget ord för runka. Hon tror att killar inte gör annat än sitter hemma och runkar. Killar ja, det ordet kan hon inte ens ta i sin mun, utan det är dom, han eller honom. Som tur är har jag inte haft någon kille, då hade hon nog slagit ner honom. Eller jag har hånglat med en kille i åttan, sedan helt dött. Tragiskt va? Man jag hade tänkt ändra på det nu, nu när gymnasiet börjar. Två veckor kvar, två veckor och sedan en helt ny start! Ingen vet vem jag är, eller åtminstone tror jag inte det, jag är inte precis den personen det går rykten om. Om det skulle gå något skulle det nog vara om min manshatande mamma eller om min döda hamster Rut som vi begravde i min grannes rosenrabatt. Det finns nog inte så mycket annat att prata om är jag rädd. Möjligtvis den där gången i sjuan då jag råkade färga håret gult eftersom jag inte lästa instruktionerna ordentligt och bara hade i blonderings geggan 12 minuter istället för 60. Eller kanske om gången på hemkunskapen då jag hällde i en deciliter salt i smeten istället för en tesked. Men annars kommer dom nog inte ha så mycket att prata om, och jag får chansen att göra ett helt nytt intryck.

Idag har jag vart och shoppat med hör och häpnad, mamma! Både Alex och Nina är borta så jag fick släpa med mamma istället, eller jag och jag, det var snarare hon som släpade med mig. Fast det förstås, om jag inte hade gått med mamma hade jag aldrig fått pengar till kläderna, jag är helt pank. Fast frågan är om det var värt det, att gå på stan med mamma för klädernas skulle menar jag. Det var nog en av de hemskaste upplevelserna i min uppväxt. Jag ska ta det från början: Imorse stod jag och letade igenom min garderob för att se om det fanns något som skulle kunna bäras på gymnasiet. Jag sorterade bort oräkneliga t-shirtar med töntiga ryck på och min kjol som jag hade i sjuan med rosa glitter på rumpan. Jag blev rätt så deprimerad när jag såg resultatet som blev kavar i min garderob efter utrensningen, ett par ljusa jeans, två enfärgade linnen och en svart cardigan. Jag började nästan gråta i min förtvivlan och hade helt av all velat vara i fred eftersom set trots allt var ett ganska känslosamt ögonblick, men naturligtvis kom min mamma inklampande och stod och såg forskande på mig.
– Vad ska det här betyda sa hon uppfodrande och såg misstänksamt på klädhögarna på golvet. Hon har nog aldrig hört talas om att köpa nya kläder förut.
– Mamma ser du inte? Jag har bara massa hopplösa kläder gnällde jag och såg bedjande på min mor.
– Jag ser att du har slängt ur 99 procent av dina kläder på golvet sa mamma.
– Jag måste få köpa nya kläder! Allt på golvet är hopplöst sa jag och försökte låta så förtvivlad som möjligt.
– Vadå hopplöst sa mamma och fiskade upp ett linne med texten ”cool girl” från golvet. Den här är ju jättefin, det visar att du inte bryr sig om deras önskemål utan är självständig, tuff och…
– Men jag villa ha några normala kläder! Utbrast jag.
– Jag antar att du inte köpt nya kläder på ett tag började mamma och jag kunde in te tro mina öron. Skulle mamma låta mig köpa nya kläder som skulle komma att behaga männens begär? Det här var för bra för att vara sant (vilket det också var).
– Men ska jag följa med och vi ska först tillsammans gå igenom de här högarna för att se om det är någonting därifrån som du kan ha kvar.
– Visst sa jag ivrigt och kunde inte låta bli att hoppa upp och ner som en barnunge av upphetsning. Jag och mamma spenderade den närmsta timmen med att gå igenom högarna med kläder. Mamma fick mig att behålla ett par mörka jeans med en lite töntig söm, två par linnen i limegrönt (som var min favoritfärg i sexan) och en svart tröja som var lite kort i armarna. Mamma hittade några godbitar ur min garderob som hon behöll själv också (hon har samma storlek som jag), ett rosa linne, två t- shirtar med trycken ”Bk Hallendnäset flickor 91” och ”Girl” och en kjol i rosa sammet. Nöjd med sina fynd slog mamma till på stor och vi åkte buss till stan (annars brukar jag få hålla tillgodo med cykeln, mamma har ingen bil) Jag var helt fascinerad av bussresan och satt och såg mig omkring med en sådan entusiasm att mamma nöp mig i armen för att jag skulle uppföra mig.
– Sitt still så jag slipper skämmas väste hon i mitt öra. Om jag hade haft någon att himla med ögonen med hade jag gjort det, men i brist på en sådan person fnös jag bara. Som om inte jag skämdes över henne där hon satt med sin lila tröja som gick ner till knäna och hennes röda kjol med blommor från 60 talet. Det tog ett tag innan vi fick igång shoppandet. Mamma insisterade på att först kolla på de olika stånden som fanns längs gågatan. Hon fastnade vid ett när dom sålde hemmagjord saft och marmelad. Hon gick och lyfte på alla burkarna med marmelad och luktade nyfiket på en i taget. När mamma hade hunnigt lukta sig halvvägs igenom alla brukarna harklade sig kvinnan som stod och sålde lite besvärat.
– Ska du köpa något eller?
– Har det blivit förbjudet att titta nu också fräste mamma och sniffade sig vidare genom burkarna. Den rundlätta kvinnan skruvade lite besvärat på sig med lät mamma hållas. Det skulle hon inte ha gjort för då gick mamma igång.
– Är den kokad i gjutjärnspanna frågade mamma misstänksamt.
– Jag vet riktigt, med det spelar ingen större roll…
– Klart det gör avbröt mamma raskt och såg uppfodrande på försäljerskan. Man kan få malaria och tuberkulos.
– Det kan man då rakt inte skrattade försäljerskan och antog att mamma skämtade.
– Det kan man visst fräste mamma och grabbade tag om en av marmeladburkarna.
– Mamma… började jag och försökte få henne att sluta men det var för sent, hon var redan igång.
– Man kan inte lita på dagens varor! De tillagas i dåliga miljöer med dåliga löner borta i Afrika! Malaria myggen hinner bygga bon i marmeladen under eran sega process gläfste mamma.
– Den är svensk tillverkad började damen förskräckt och pekade på en liten ekett där det stod ”made in Sweden” på en marmeladburk men mamma låtsades inte om henne.
– Vi kunder köper eran skit som ni lurar i oss är nyttigt gapade mamma för full hals. Jag hade under tiden tagit skydd bakom ett stånd längre bort för att slippa kopplas ihop med min skrikande mamma. Jag gick baklänges längre och längre bort från mamma och klarade naturligtvis inte av det utan att gå in i någon.
– Oh förlåt fick jag ur mig och snurrade runt.
– Det är okej log ett par blåa ögon. Jag hade gått in i en ursnygg kille som stod och log åt mig. (inte för att jag förstod varför, jag såg säkert förfärlig ut i det skedet) Han var så snygg där han stod med sitt blonda rufs och stora leende.
– Hoppas det gick bra log killen och försvann bortåt Åhléns. Från och med nu är Åhléns en helig plast för mig.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

woops - 21 okt 06 - 16:28- Betyg: