Saknar det |
Ni vet den där känslan då ångesten kommer,
då din hjärna säger att det enda som hjälper
är att skada sig själv?
Ni vet den där känslan då du sätter rakbladet
mot din hud och sen ser blodet rinna nerför din
arm, då det känns som att ångesten försvinner med
smärtan, jag snackar den känslan.
Jag vet inte hur länge till jag orkar vara ifrån min
vän metall, jag saknar det mer än vad ord kan beskriva
och helt ärligt så vet jag inte ens hur jag har klarat
mig såhär länge utan det.
Det gör ont för varje dag som går och jag försöker tänka
positivt och jag gör så gott jag kan men ingen ser min
smärta som jag bär inom mig, alla ser en flicka som alltid
skrattar och ler men om ni bara visste vad som döljer
sig bakom denna masken jag bär, om ni bara visste vilka
tankar jag går runt med och om ni bara kunde se mina
tårar som jag fäller dag ut och dag in.
Men ni skulle aldrig förstå oavsett om jag skulle göra
mitt bästa för att förklara för er men hur kan ni förstå
om jag själv inte gör det?
Det gör bara så himla ont och jag saknar det.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | QuIzTiD - 19 dec 16 - 20:56- Betyg:  | Hög igenkänningsfaktor, dock personligen annat beteende.
Men mycket väl skrivet. Kämpa på. <3
mvh,
Q |
|
|
|
