funderingar på kvällstvisten (oändlig nåd 2) |
Jag är fylld av ilska, har slut på tålamod, min kärlek är korrupt och min genorisitet är självisk.
Jag frågade Gud: hur kan jag öppna mitt hjärta för Dig?
Jag vill Gud, jag vill, kom in i mig. Och snälla gör så att jag vill det tillräckligt.
Bryt er in i mig, när en del av mig gör motstånd, lyssna till den del av mig som vill, som behöver.
Jag behöver påminnas om hur god du varit mot mig, jag som gör fel och fel och fel, jag som river ned, och hur du bygger upp.
Du har förlåtit och förlåtit, givit chans efter chans, och jag bara tar, jag är girig.
Jag är trött. Lat. Uttråkad. Jag vill behålla kakan och äta den.
Men jag vill också förändras. Släppa min ilska, vara någon som tillhör Dig.
Jag vill. Jag vill.
Och jag vet att Du vill.
Ge mig kraft att gå den vägen som leder till ditt himmelrike, och snälla gå alltid med mig.
Och det tror jag att du gör, fast att jag inte förtjänar det. Fast att jag upprepar samma misstag om och om igen, som om det vore ett fritidsintresse att göra misstag, har du förlåtit mig. Du har alltid varit god mot mig, och det måste jag komma ihåg. Det måste jag förstå. För hur kan jag vara ilsken, hatisk, girig, när du har varit så god mot mig? När jag är så vilsen, hur kan jag dömma andra?
Gud, hjälp mig.
Och det måste jag tro på att du gör, det måste jag lita på.
För vad vore jag utan dig?
Du har varit så god mot mig, och Du fortsättet vara det. Låt mig alltid minnas det och alltid tacka och lovprisa dig.
Oändlig nåd, mig Herren gav,
Och än idag mig ger.
Jag kommit hem, jag vilsen var,
Var blind men nu jag ser.
Guds nåd jag skälvde inför den,
men sedan gav den ro.
och aldrig var den större än,
Den dag jag kom till tro.
Jag kom ur tvivel, mörka djup,
Ur vanmakt och ur skam.
Den nåd som bar mig intill nu,
Skall bära ända fram.
Guds löften ger vår längtan svar,
som klippan är Hans ord.
Ej bättre sköld och skydd jag har,
I himmel och på jord.
|
|
|
|
