På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn
Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk
visa alla   skicka in   forum   bloggar  medlemmar   bli medlem   logga in

Noveller

Gillar du vad du ser? [7]
Söndagen blev luddig. Duschen gjorde honom klarare i huvudet och han hoppades på att kunna läsa igenom artikeln till morgondagens seminarium. Koncentrationen tappades gång på gång och Yao gav upp när han läst första stycket tio gånger utan att komma vidare. Istället satte han sig framför datorn för att spela Fallout och hoppades på att det kunde skingra tankarna. Som om någonting kunde få honom att släppa den konstiga klumpen i magen som Johannes skapat? Yao visste inte, genuint visste inte vad som höll på att hända och han var förvirrad.
En timmes dataspel hjälpte inte och eftersom Sara inte kommit till honom under dagen gick han besegrad och knackade på hennes dörr. Hon låg på sin säng med laptopen på magen och tittade på någon svensk deckare, Wallander? Beck? Johan Falk? Allt såg lika dant ut i hans ögon. Tyst satte han såg på sängkanten och stirrade tomt på skärmen. Han visste inte ens i vilken ände han skulle börja nysta i för att förstå sina känslor bättre.
”Hur var det igår med Johannes?”, frågade Sara när tystnaden varat för länge.
”Det var bra”, sa Yao utan att släppa filmen med blicken.
”Okej”, sa Sara osäkert. ”bra?”
”Jag vet inte, han bjöd på fattiga riddare när vi vaknat?”, suckade Yao och han kände hur käkarna spändes.
”Blev inte det awkward?”, fortsatte hon med en koncentrationsrynka mellan ögonbrynen, poliserna var hos den passiva och monotona obducenten för att få reda på vad som hänt med kroppen.
”Det var nog jag som stod för rätt mycket awkwardness”, mumlade Yao och såg ned på sina fötter under en tung suck.
”Jaså?”, sa Sara och han kände hur hon studerade honom.
”Mm…”, fortsatte Yao mumla och bet insidan av kinden ”Det höll på att bli en till omgång om inte jag avstyrt allt och gått hem”
”Vänta, va?”, ljudet från filmen pausades och sängen svajade lite när hon satte sig upp för att kunna stirra på honom med frågande blick ”Du måste förklara bättre, jag hängde inte med”
”Han fixade brunch, vi hånglade i hans säng, sen gick jag hem innan det hann bli mer”, sa Yao och ryckte lite på axlarna, försökte få det att låta som inte någon stor grej när han uppenbart kände något annat.
”Det är typ, emot alla regler du själv satt upp?”, sa Sara med fundersam min.
”Jag vet!”, suckade Yao och slog ut med armarna, som att med dem orden hade hon gett syre till elden inom honom.
”Så, okej? Varför gör det dig upprörd?”, frågade Sara och slängde benen över sängkanten för att sitta bredvid honom.
”För han leker med mitt psyke och gör mig nervös”, fnös han och han märkte hur hårt Sara försökte få ögonkontakt med honom när han vägrade och fortsatte titta på sina sockar.
”Du kanske rent av bara har en crush på honom?”, försökte Sara och la några hårslingor bakom örat.
Yao ryckte på axlarna. ”Jag hade en crush på Tommy, det var inte såhär”
”Hur kan du veta något när ni bara setts, ja knappt en gång?”, hennes röst var saklig, som alltid när hon visste att hon hade rätt. Yao orkade inte ens bli irriterad över det.
”Jag vet inte”, suckade Yao uppgivet.
”Och vad är det farliga om du känner lite hårdare för honom än andra ragg?”, fortsatte hon i samma ton och la armarna i kors.
”Jag vet inte”, återupprepade Yao och ryckte på axlarna.
”Jag skulle låta det vara tills senare, det är väl bara bra att ni uppenbarligen är ute efter samma sak?”, sa Sara, nästan lite hurtigt och la en hand på hans axel och kramade om. ”Slappna av Yao”
”Slappna av”, härmade Yao och skakade av hennes hand. ”Men du har väl rätt”
”Klart jag har”, sa Sara och knuffade honom i axeln istället. ”Vill du käka nudlar och wookgrönsaker med mig?”
Yao nickade bara och reste sig upp. Att umgås med Sara var nog en bättre idé för att rensa tankarna än att sitta och blåsa upp en vindpust till en orkan. För hon hade rätt, det var kanske inte så farligt, förhoppningsvis. Hur som helst hade hon lyckats avstyra orkanen och med bara några ord hade hon hjälpt honom att konkretisera situationen. Att det var okej att vara förvirrad eftersom det var nytt? Att det var okej att det inte funkade med Johannes som alla andra personer, trots att Yao helst av allt önskade att det faktiskt skulle vara just precis så.

Ju längre tid det gick ju lättare var det att bete sig som en vettig människa. Måndagen kändes långsam men på tisdagen var allting som vanligt. Labbarna behövdes göras och han och hans kompisar försökte hitta på så mycket som möjligt i den mån studierna tillät. Det var skönt att tänka på något helt annat och Yao hade nästan, fast bara nästan, glömt Johannes. Det var inte det första som låg och pyrde under ytan så fort han inte hade viktiga saker att tänka på.
Fram till ett sms vill säga. Det kom lagomt till att de skulle ut från hörsalen efter en föreläsning. Det vibrerade i Yaos ena bakficka.
Johannes: Vad gör du?
Yao: Slutat uni, hur så
Johannes: Vill du komma och fika med mig på Valls?
Yao läste om det två, kanske tre gånger och hjärtat började slå lite extra. Ena delen av honom ville panika medan andra delen ville lyssna på Sara och lugna honom. Uppenbart ville Johannes att de skulle lära känna varandra bättre. Det var lära-känna-biten som Yao hade svårt för. Det kunde vara jobbigt och drygt och Yao hatade det. Snabbt plockade han ihop sina grejer med jackan slängd över ena armen och väskan halvt öppen. För att inte vara ivägen så ställde han sig i trappen upp mot utgången. Lyssnade halvt på vad hans kursare diskuterade och det var tydligen ett grupparbete de skulle börja med i morgon.
Yao: Visst
Johannes: Kung! Tyvärr måste jag göra dig besviken, uniformen är hemma.
Yao: Ha-ha-ha

Promenaden till fiket som brukade ta en halvtimme gick på tjugo minuter för Yao snabbade på stegen lite extra. Lungorna kändes som att de höll på att sprängas när det plingade i dörren och Yao steg in i värmen. Att hitta Johannes var lätt, han satt vid ett av fönsterborden. Den svarta polotröjan passade honom och håret såg extra till fixat och snyggt ut. Han lutade huvudet mot ena handflatan med blicken ut mot parken utanför och såg allmänt drömsk ut. Yao greppade sin axelväska lite hårdare och vinkade när de fick ögonkontakt.
”Tja, jag hoppas att jag inte uppehåller dig eller något?”, frågade Johannes .
”Nädå, att skjuta upp plugget känns bara skönt, har varit en dryg dag på universitet”, sa Yao och hängde sin jacka på stolsryggen. ”Vad ska du ha?”
”Något sött för känner mig så trög efter att ha suttit vid en skärm hela dagen”, suckade han och drog handen genom håret..
”Jaså? Mycket plugg idag eller?”, sa Yao och tillsammans började de gå mot kassan och montrarna med alla bakelser.
”Nä, fastnade med Overwatch”, suckade Johannes och fick kämpa lite extra för att få fram sin plånbok ur bakfickan .
Det fick Yao att haja till. ”Jaså? Så det bor en liten gamer i dig?”
Johannes flinade. ”En ganska stor faktiskt, mindre nu med allt plugg och sånt, tyvärr”
”Surt”, sa Yao och körde ned händerna i fickorna. ”Men, vad brukar du spela då?”
”Oj kan du ställa en svårare fråga tror du?”, sa han och log ett brett leende.
Johannes köpte en te och kanelbulle och Yao köpte en latte och limepaj. Innan Yao gått in på Valls hade ha lovat sig själv att det skulle bli en kort fika för han behövde verkligen plugga. Tiden blev dock obetydlig när de väl började prata och diskutera spel. Fikan fick Yao halvt besegrad och det var omöjligt att vara irriterad längre. Hur gick det att vara irriterad på en kille som log och skrattade mest? Det smittade nästan av sig och Yao fick ont i både hals och kinder. Han hade nog inte pratat eller lett så mycket på länge. Johannes fick honom att slappna av på ett sätt som han bara brukade känna hos sina kompisar. Det var lite skrämmande, fast spännande på samma gång. Allt med Johannes var skrämmande och spännande. Fick fjärilarna att flyga trots att han inte riktigt ville.
”Oj är klockan sex?”, utbrast Johannes när han såg på sin mobil. ”Jag borde ha varit på gymmet för en timme sen”
”Kompensera upp kanelbullen eller?”, flinade Yao och tog de sista klunkarna latte som blivit iskall, fy.
”Om ändå kanelbullar kunde hålla en i form”, suckade Johannes och såg längtansfullt ut mot den mörka kvällen. ”Du borde följa med någon gång!”
”Som fan heller!” fnös Yao bara med ett höjt ögonbryn. ”Men om du vill spela, så säg till”
”Såklart, någon gång”, nickade Johannes. ”Om du erkänner att du bara är rädd att få sjukt mycket spö på gymmet”
Yao försökte sparka till honom på smalbenet men slog till bordets metallben istället, vilket fick Johannes att asgarva. I vanliga fall skulle Yao känna sig lite skamsen, men för en gångs skull bjöd han på att vara klantig. Det tog emot lite när de gjorde sig i ordning och gick ut i kylan. Yao hade gärna suttit ett litet tag till men han kunde inte förneka att han hade en massa plugg som väntade på honom hemma. De följdes åt till vasaplan där de skulle ta olika bussar. Lämpligt nog stod redan bussen till gymmet och väntade. Så det blev ett hastigt hejdå och Johannes sprang fram med viftande armar och chauffören öppnade för honom. Själv tände Yao en cigg och tittade på när bussen började köra. Joannes hann vinka när bussen körde förbi och Yao gav honom en nick. Nej det skulle bli svårt, omöjligt, att hålla sig borta efter idag. Det var ett som var säkert.

Johannes: kanelbullen bortbränd! :D
Yao: Vill du ge mig dåligt samvete eller bara skryta?
Johannes: lite av båda kanske?
Yao: Kan inte sova, för pigg.
Johannes: Kan inte sova för Runar snarkar och det går genom väggarna. Nu fattar jag varför båda är halvt döva.
Yao: Fyfan inte avundsjuk…
Johannes: Vill du ge igen med mig någon gång?
Yao: Haha, skulle det ens gå?
Johannes: I don´t know men jag är villig att pröva, if you know what I mean. ;)
Yao: Om du tar på dig uniformen är jag upp för vad som helst.
Johannes: Haha, It´s a deal!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
arbok - 6 jan 17 - 01:56
hej jag är långsam på att kommentera, men jag hoppas att du skriver snart igen och Johannes med bulle är fett söt.
(gillar att Yao erkänner att uniformen är en svaghet. mums."
ilenna - 8 dec 16 - 00:11
mysigt kapitel :D jag tycker du beskriver yao`s tankar väldigt bra, den där förrvirringen, paniken och att han dras åt lite olika håll. men tror att johannes är väldigt bra för honom eftersom han liksom balanserar upp med sin avslappnade attityd 8D

Skriven av
Vapor
30 nov 16 - 03:09
(Har blivit läst 534 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk

Beskrivande ord





Dikta.se | Hem | Hjälp | Villkor och info om cookies