På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn
Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk
visa alla   skicka in   forum   bloggar  medlemmar   bli medlem   logga in

Noveller

Gillar du vad du ser? [4]
Tack för era fina kommentarer Arbok och Ilenna! Det uppskattas!
Jag hopps bara att jag kan hålla denna skrivpepp vid liv, vi får se!

Som väntat sket Yao i EPPN med sina kursare. Ricks desperata rop på underhållning och sällskap på snapchatt lät mycket bättre. Så Yao lämnade sina kursare åt sina bestyr och begav sig ned på stan. Det var skönt att få friskluft och han hoppades att promenaden skulle göra honom gott. Innan tentan hade han bara varit trött, nu var hans hjärna mos efter att ha suttit flera timmar i en kvav sal och ansträngt sitt sömndruckna sinne till max
De möttes upp på torget och hamnade på Espresso house. Yao beställde en stor caramell latte för att försöka väcka sig själv till liv. Förhoppningsvis kunde ändå mer koffein och socker hjälpa honom, hittills hade det gått sämst men han kunde alltid hoppas på ett mirakel.
Han och Rick satt i varsin stor brun soffa och tog egentligen upp för mycket plats för två personer. Yao lyssnade halvt på Rick som nästan glömde bort att äta sin spenat och brieostmacka i frustration. Han hade ett stort utlägg om sitt innebandylag och att tränaren var dum i huvudet som började ändra i laguppställningen, igen, och första femman nu skulle suga. Inget som Yao intresserade sig av ett dugg och han gav upp att ens försöka förstå. Men han lät honom mala på. Förhoppningsvis kunde Rick släppa det efter att ha fått ventilera så de kunde diskutera roligare saker sen.
”Jag och Emil funkade så jävla bra tillsammans som forwards och nu kommer allt skita sig”, suckade Rick och sörplade bittert på sitt kaffe. ”Jag funderar på att byta klubb, Dalen behöver folk i trean, borde kanske övertala Emil att också flytta över, han vill ju gå upp igen?”
”Gör det för all del, tyvärr kommer jag fortfarande inte komma och titta”, sa Yao och ryckte på axlarna.
Innebandy var det tråkigaste Yao visste och tillsammans med Emil var detta en diskussion han inte brydde sig om. Emil, militant vegan och träningsnarkoman. Yao förstod inte hur Rick kunde umgås med honom så mycket som han gjorde i och med träningarna. Det hade räckt med att försöka prata med Emil under en fest för att Yao skulle hålla sig så långt borta från honom som möjligt. Sen att det slutade med att de nu bodde i samma korridor var bara olyckligt.
”Skulle bli mer förvånad om du kom, vad skulle du göra där?” sa Rick och skakade på huvudet. ”Men om jag byter till dalen kommer jag sakna våra tjejer i tvåan, alla är så jävla snygga så att komma tidigare och titta på deras träningar är inte dumt”
”Vill du veta hur grabbigt det där lät?”, sa Yao och höjde ena ögonbrynet.
Ӏsch skärp dig det är du som inte fattar”, sa Rick och tog en rejäl bit av sin macka.
Yao skakade på huvudet och Rick bara flinade. Nej, Yao fattade verkligen inte, uppenbarligen. Lite mjöl från brödet fastnade i Ricks stubb och han höll sig från skratt. Den killen var charmbollen själv ibland.
”Du, jag tror inte din langare blir så glad om du håller på offentligt”, sa Yao och nickade mot mjölet.
”Fan”, muttrade Rick och började torka bort allt mjöl med handryggen. ”Måste behärska mig, han är ju en schysst snubbe, taskigt att sätta honom i klistret ju”
”Eller hur?”, sa Yao och skakade på huvudet. ”Skärp dig”
”Har du ett skräp då?”
Yao kved inombords och det märktes tydligen för Rick började skratta. ”Håll dina jävla gubbskämt för dig själv”
”Det är ju kul för att du hatar dem?”, sa Rick och tog resten av mackan och sköljde ned allt med sista munfull kaffe.
”Hatar dig som drar dem.”, sa Yao och himlade med ögonen och ställde ned sin tomma kopp.
”Du hatar allt så känner mig inte smickrad”, flinade Rick och de båda killarna pekade fingret åt varandra.
Fikan fortsatte någon timme till och killarna diskuterade allt möjligt. Bland annat så planerade de en till helg med utgång. Om Yao lovade att inte vara lika bitter som förra helgen. Det lovade han. Tjejerna var såklart på efter att de lämnat förslaget på Messenger. Sara och Henny började diskutera outfits och där någonstans lät både Rick och Yao chatten plinga vidare.
Utanför började det mörkna och när gatlamporna utanför tändes beslöt de sig för att röra på sig. Rick tog på sig sin svarta mössa och några få rödlätta lockar stack ut vid nacken som ett par vingar. Yao skulle tvinga sig på honom med saxen till helgen. Snart skulle det bli outhärdligt att se det Rick kallade för frisyr. Outhärdligt för Yao åtminstone. En irriterad suck undslapp honom när killen började borsta bort alla smulor och mjöl från de svarta jeansen. En kontraproduktiv uppgift när han bara smetade ut allt så tyget blev grått istället. Yao orkade inte vänta utan gick undan med deras brickor.
I väntan på att Rick skulle göra sig redo ställde sig Yao utanför och tände en cigarett. Kylan var påtaglig och han körde ned sin tomma hand i fickan för att skona den från att förfrysa. Borde han gå på jakt efter nya vantar idag? Skulle han fråga Rick om han orkade följa med? Det var ju utgång till helgen och Rick hade börjat babbla om nya kläder. Det kanske fick honom att orka följa med på lite olika butiker? Vart hade han tagit vägen förresten? Så lång tid tog det inte att borsta av några jeans och ta på sig en jävla jacka. Yao hade nästan rökt klart sin cigg.
Yao fimpade och så fort han kom in insåg han varför det tagit sån tid. En skymt av dunblont hår var allt som behövdes för att Yao skulle sucka. Emil och Rick stod och pratade, som alltid gestikulerade Rick som en tok. Fast det intressanta var inte de två utan personen som stod bredvid Emil, Johannes. Idag hade han minsann inga fula träningskläder på sig. Hans gråa halsduk och bruna duffel gick perfekt ihop med de där ögonen. Hans stil fick honom att sticka ut där han stod med de andra. Emil var ett hopplöst fall med sitt fjuniga stubb och förstora haremsbyxor. Rick däremot, om han försökte skulle han kunna se minst lika medvetet bra ut som Johannes.
Fast det var inte Yaos problem just nu, hans problem var Johannes. Från att inte ha sett killen förut till att han hoppade upp som en jävla gubbe ur lådan? Yao höll på att bli less på honom. Hur kunde en kille så omedvetet tränga sig på i ens liv på det här sättet? Det var inte kul längre utan bara irriterande. Yao vägrade gå fram och prata efter incidenten igår heller. Han orkade bara inte.
Han skulle precis gå ut igen när Rick fick syn på honom och började vifta frenetiskt med ett brett leende. Såklart fick det Emil och Johannes att titta åt hans håll. Nu var det kört, nu fanns det ingen återvändo. FAN, HELVETE!
Yao knöt händerna i fickorna och ställde sig bredvid Rick. Han och Emil fortsatte att snacka innebandy och var helt inne i sitt samtal om IBK Dalen. Yao låtsades ointresserat titta upp på Johannes och Emil, hans blick stannade lite extra på den förstnämnda. Deras ögon möttes igen och kinderna började hetta . Snabbt vände Yao bort blicken och koncentrerade sig på att stirra blint ut genom fönstret på alla fotgängare istället. Vad som helst än att stirra på Johannes, fast det var svårt att låta bli. Inte nog med det så kände han sig väldigt liten när han stod med de här killarna som var ett huvud längre än han själv. Vart var Sara när han verkligen behövde henne? Och varför sneglade Johannes på honom så mycket?.
”Tja, visst träffades vi igår?”, frågade Johannes och ögnade honom med en liten rynka mellan ögonbrynen.
”Ja” sa Yao och nickade kort. ”Igår natt, du hade låst dig ute”
”Just ja”, sa han med et brett leende och sträckte fram handen. ”Johannes”
”Yao”, sa Yao och skakade hand.
Det var något i de där mörkbruna ögonen som glimmade till och Yao förstod att alla paletter trillade ned för honom. För hur många i den här sketna staden hette Yao? En liten skrattgrop skymtades när snyggot log sitt sneda leende, inget Yao noterat förut .Johannes var precis på väg att säga något då Rick avbröt honom.
”Låst dig ute?”, undrade han nyfiket, tydligen hade han överhört dem under diskussionen om innebandy.
”Ja alltså, jag har hyrt in mig hos ett gammalt par tills jag hittar något eget”, förklarade Johannes och ryckte lite på axlarna. ”Glömde nyckeln och det var så sent så ville inte väcka dem”
”Tungt att bo med gamlingar, kan inte vara så kul tänker jag”, sa Yao innan han insåg att han inte ville delta i samtalet.
”De är snälla och jag får alltid middag, om jag vill”, skrattade Johannes. ”Inte så farligt”
”Förutom när du glömmer nyckeln?”, kontrade Yao med höjt ögonbryn vilket fick Johannes att börja småfnissa.
”Men vi ska ut på lördag, ni hänger väl på?”, avbröt Rick entusiastiskt och såg menande på killarna .
”Ja men absolut, och kan vara kul för dig att träffa folk, nyinflyttad och allt?”, sa Emil och såg menande på Johannes.
”Jag jobbar på Corona nu till helgen, men vi syns där hoppas jag”, sa han och la pannan i djupa veck, det gav honom ett par lidande hundvalpsögon.
”Vart annars skulle vi gå?”, sa Rick och ryckte på axlarna. ”Vi ses där då”
”Givet”, nickade Emil. ”Vi måste gå nu, men Rick, jag ska överväga Dalen, du är smart”
”Vad skulle jag annars vara?”, skrattade Rick och slog ut med armarna. ”Vi ses”
”Det gör vi”, sa Emil.
”Kul att träffas”, sa Johannes och det sneda leendet var framme igen. ”ses på lördag”
”Ses hemma i korridoren Yao”, sa Emil och försökte få ögonkontakt med Yao som höjde ett ögonbryn.
”Hej”, sa Yao kort och började gå mot dörren utan att vända sig om eller vänta på Rick, han ville bara bort därifrån, bort frånsnygg Johannes och drygEmil.
Väl ute så tände han åter en till cigg, om det var för att lugna ned sig eller för att han var sugen visste han inte. Hur som helst fortsatte han att gå och sprakade upp lite löv i processen. De singlade ned så fridfullt att Yao sparkade på dem igen. Ett välkänt flåsande och långa steg hördes bakom honom och snart skymtades Ricks mossgröna jacka i ögonvrån. Bara av hans hackiga andning förstod Yao att han var irriterad. Det var nog med rätta.
”Visst vet du att du inte får vänner genom att bete dig som en 90årig jävla surgubbe?”, sa Rick, hans blick lättade upp lite när han såg Yaos röda och darriga händer.
”Jag vet”, suckade Yao tungt och såg ned på backen, ett litet gult björklöv vägrade släppa taget om hans ena sko
”Du är omöjlig”, fnös han medan han lirkade fram fingervantar ur ena jackfickan. ”Emil undrar faktiskt om du är sur på honom”
”Jag är sur på alla, hälsa honom det”, mumlade Yao och höll på att tappa sin cigarett när Rick pressade vantarna i famnen på honom.
”Skärp dig”, fortsatte Rick och daskade honom i bakhuvudet. ”Ansträng dig lite”
Lite fåraktigt tog Yao på sig vantarna och de fortsatte att gå under tystnad. Frosten glittrade på asfalten vilket gjorde det lite halt att gå i creepers. Yao övervägde att be Rick sakta ned men vågade inte säga något. I och för sig var det genom att inte prata Yao förstört ganska mycket, och det lilla han sa levererades oftast syrligt. Han bet sig i läppen och stannade upp för att trampa ut ciggen. Han gillade inte när Rick var sur. Han var aldrig sur vilket gjorde de få gångerna väldigt påtagliga och jobbiga.
”Visst ser Johannes rätt bra ut?”, frågade Rick när Yao kastat fimpen i en soptunna.
Det fick Yao att haja till och han halkade nästan på en frusen vattenpöl. Det var så oväntat att den kommentaren kom från Rick. Om det var någon som aldrig såg åt killars håll var det han. Yao synade killen som hade ett stort grin på sina läppar.
”Jo det gör han väl, hur så?”, sa Yao och höjde ena ögonbrynet.
”Du ansträngde dig så hårt att inte titta på honom, that’s why”, flinade Rick och stötte till honom i axeln. ”Var lugn jag såg bara för att jag känner dig”
”Bra”, mumlade Yao och kinderna blev varma, tur att det var mörkt ute.
Rick skrattade bara och som i ett trollslag så hade stämningen lättat. Tack och lov för Yao var osäker på om han skulle ha klarat att se honom sur längre utan att säga förlåt.

De skiljdes nedanför sjukhusbacken och vinkade hej då till varandra. De annars rätt korta backen kändes som milslångs ikväll när Yao började gå upp för den. Jävla Johannes, varför var han tvungen att känna Emil för? Och varför var Rick tvungen att vara kompis med Emil? Plötsligt kändes utgång inte lika kul om de två skulle vara med. Det skulle bli svårt att hålla det han lovat om att inte vara bitter. Yao såg ned på Ricks vantar som han fortfarande hade på sig. Allt med denna dag hade egentligen sugit, han ville bara hem och lägga sig och hoppas att helgen blev bättre än bilden han målat upp framför sig.

Johannes: Ser fram emot lördag!
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
ilenna - 4 nov 16 - 02:12
haha gillar att yao verkligen tycker så illa om den här emil. han är söt som är så sur hela tiden - även om jag också hoppas att han slappnar av till festen ;D
gillade yao´s och ricks prat på cafèet, sådär så att man sitter och ler för sig själv. och åh, vad spännande att johannes börjar fatta nu, att det är yao han tindrar med 8))
arbok - 4 nov 16 - 01:45
Yao kanske inte ser fram emot festen, men det gör minsann jag. He. He.
Johannes verkar sjukt snygg, för övrigt. Om jag inte sagt det förut. Tatueringar i kombination med snygga kläder och en duffel är to die for. Hoppas att Yao slappnar av när det väl gäller för tror det kan bli spännande.
(För övrigt är säkert Rick sjukt söt med mjöl i stubbet, hej)

Skriven av
Vapor
4 nov 16 - 01:04
(Har blivit läst 561 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk

Beskrivande ord





Dikta.se | Hem | Hjälp | Villkor och info om cookies