Var uttråkad. |
Skulle skriva en berättelse i skolan om en gotisk skräckskildring, men blev lite mer såhär. :)
Jag vaknar upp mitt i natten av att jag hör konstiga ljud, jag sätter mig upp i sängen och gäspar. Jag kliver upp ur sängen och tar på mig mina kläder, ser mig omkring i mörkret och går ut ur rummet. Jag stannar till när jag hör de konstiga ljuden igen, jag börjar smyga mig framåt i den långa mörka korridoren tills jag kommer fram till den långa trappan i mitten av slottet. Jag känner hur jag får gåshud över hela kroppen och tar sakta steg för steg ned för trappen. Jag känner att jag börjar bli lite rädd, vad är det för ljud? Är det någon som är här?
Jag skrämde upp mig själv över att tänka för mycket. Det finns ingenting att vara rädd för, intalar jag mig själv.
Jag hör det konstiga ljudet igen, men den här gången lät det högre och närmare.
Jag lyssnar efter ljudet och följer vart det kan komma ifrån.
Jag stannar tvärt när jag inser vad det är för ljud, jag tittar rakt fram och ser någonting jag aldrig trodde skulle existera.
“Det är omöjligt,†säger jag högt av förvåning och rädsla.
“Ingenting är omöjligt,†hör jag någon säga i mörkret.
Jag vart livrädd “D-d-du… kan… prata!†stammar jag.
“Det är klart att jag kan prata, alla vampyrer kan prata lilla du.â€
Jag fick inte fram ett enda ord, jag var för rädd och chockad.
Vampyren stirrar på mig i mörkret och kliver sedan fram ut ifrån en mörk skugga.
Jag spärrade upp ögonen när jag såg hur vampyren såg ut. Han var så otroligt snygg, jag har aldrig någonsin sett en snyggare varelse förut.
“Du stirrar väldigt mycket du.†säger vampyren. Jag kunde inte motstå av att sluta stirra på honom.
“Oj, förlåt det var inte meningen att stirra jag bara fastnade med blicken av din skönhet.†svarade jag utan att tänka på vad jag sa. Han log brett och tog några steg närmare mig.
Hur kan en vampyr vara så otroligt snygg, vacker och så helt underbar?
“Tack för dina snälla ord, de flesta brukar tycka att jag är grotesk och hemsk†Sa vampyren.
“Kan du höra mina tankar?â€
“Ja, jag är ju en vampyr.†sa han och skrattade.
Jag sträckte fram min hand och presenterade mig.
“Jag är Caitlinâ€
“Och jag heter Illidan Stormrageâ€
“Illidan Stormrage? Det var ett väldigt ovanligt namn†sa jag och log
“Är du inte rädd för mig?â€
“Nej, eller jag var det i början tills jag såg hur otroligt snygg du var.†sa jag och fnissade.
“Det borde du vara jag är en vampyr och du är en människa, jag skulle kunna döda dig när som helst.â€
“Jag lever än, om du hade vart så farlig som alla historier påstår om vampyrer så hade jag redan vart död vid det här laget.â€
Illidan stirrade på mig och log. Jag blev genast generad och tittade bort, plötsligt så märker jag att det ligger någonting lite längre fram, jag blir fundersam över vad det kan vara och går emot det jag tror att jag vet vad det kan vara.
Jag spärrar upp mina ögon när jag ser vad det är. Det var den elaka hushållerskan som låg död på golvet. Jag vänder mig om och kollar på Illidan.
“Illidan, är det du som…?â€
“Ja, jag dödade henne. Jag hörde hennes elaka tankar om att hon skulle förgifta hela din familj. Och hon hade skurit sig på fingret så att jag lockades av hennes blod.â€
Jag sprang fram till honom och omfamnade honom.
Vad fan gör jag? Jag kan väl inte bara krama om en vampyr såhär? Men han är ju sååå snygg!
“Caitlin, jag vet att du tycker om mig, men det går inte. Jag kan inte†svarade Illidan irriterat.
“Varför inte?â€
“För att jag är vampyr! Jag kommer skada dig!†Skrek Illidan och knuffade undan mig.
Illidan stirrade på mig och sprang sedan sin väg.
“Illidan vänta! Gå inte!†Skrek jag efter honom.
Jag känner mig så ensam, jag har aldrig känt mig mer ensam. Jag vet att jag kommer behöva honom i mitt liv, jag vet att han inte kommer att skada mig.
“Illidan, jag behöver dig, snälla stanna hos mig!†viskade jag ensam i mörkret.
Jag gick upp till mitt rum igen och satte mig i sängen och kände hur tårarna rann ned för mina kinder. Jag kände mig ensam och övergiven.
Det gick veckor utan att Illidan hade kommit till slottet igen. Han var helt försvunnen.
Jag kände en stor saknad av honom tills jag insåg hur jag kunde få träffa honom igen.
Jag sprang ned till köket och tog upp en kniv och skar mig längst handleden så att det rann blod. Snälla Illidan kom tillbaka, jag vill inte dö såhär. Jag vill vara med dig. Jag har aldrig trott på kärlek vid första ögonkastet, men när jag såg honom så förändrades allt.
“Caitlin!†Hör jag någon ropa, men jag har förlorat för mycket blod för att kunna förstå vem det är.
“Caitlin! Jag är här, jag ska få det att sluta. Du får inte dö! Jag älskar dig!†Hör jag Illidan säga.
Jag kollar upp på honom och ler.
“Jag älskar dig också!†svarar jag svagt.
Illidan, låt mig inte dö, jag vill leva med dig.
Illidan tog kniven som låg bredvid mig och skar sig i handleden.
“Caitlin, du måste dricka av mitt blod om du ska överleva.â€
Jag lyssnade på honom och drack.
Sen svimmade jag.
Jag vaknade till och flämtade efter andan och såg Illidan vid min sida, jag låg i hans famn.
Han hade räddat mig.
Jag är nu en vampyr som Illidan, nu kan vi leva tillsammans för alltid.
Illidan Stormrage (Illidans historia om hur han kom in i slottet som Caitlin bor i)
Jag behöver få mer energi, jag känner mig så svag. Tänker han för sig själv.
Jag måste ut i skogen för att hitta någonting att äta, jag kan inte springa runt på en tom mage.
Mitt ute i skogen står det ett stort slott. Hur kan man bo här? Undra om det är övergivet slott eller bor någon i det här slottet? Tänker jag för mig själv.
Jag börjar ivrigt gå emot slottet med snabba steg. När jag kommer fram till slottet så ser jag att det är ett fönster som är öppet på glänt. Jag kikar in genom det öppna fönstret och ser en hus hållerska. Jag hör hennes elaka tankar.
Jag hatar dem! De är så vidriga allihop! Ja! Jag ska förgifta deras te som de får dricka på morgonen så att de dör!
Jag blev arg och smög mig in i slottet, jag kom åt en vas som föll ned i golvet och gick sönder, det flög glas splitter över en stor del av golvet vid fönstret.
Jag hörde hur hushållerskan kom med rask takt mot mitt håll och jag sprang snabbt och gömde mig bakom en mörk gardin i hopp om att hon inte skulle få syn på mig.
När hushållerskan såg vasen ligga där på golvet så vart hon ännu grinigare.
“Jävla katt som ska hålla på och springa runt och smutsa ned hela tiden.†pratade hon för sig själv högt. Hon började plocka upp de stora bitarna av vasen. Hon skar sig på en bit av vasen och svor för sig själv “Aj, helvete!â€
Jag kände den underbara doften av blod, jag klev bort ifrån mitt gömställe bakom gardinen och smög så att jag hamnade bakom henne, när hon vände sig om och såg mig så sa hon “Flytta på dig, du står i vägen.â€
Jag tog ett grepp om hennes arm och när hon insåg att jag var en vampyr så började hon och gny av rädsla. Jag tog ett stort bett om hennes hals, när jag kände blodsmaken emot mina läppar så sög jag i mig hennes vinröda blod. Jag kände hur jag fick mer energi och blev mycket starkare. När hon inte hade något blod kvar så släppte jag taget om henne så hon föll ned på golvet.
Jag gick mot köket och letade reda på en piasavakvast för att kunna sopa upp allt glas.
När jag hade sopat upp allt glas i en hög så hörde jag steg som närmade sig. Jag fick en konstig känsla som jag inte känt på flera hundra år, jag ville inte gömma mig.
Jag hör hur någon närmar sig allt mer, tills människoflickan får syn på mig och blir skräckslagen. Hon var det mest vackraste jag någonsin sett.
“Det är omöjligt,†säger människoflickan
“Ingenting är omöjligt†svarar jag.
“D-d-du… kan… prata!†Stammar människoflickan.
“Det är klart att jag kan prata, alla vampyrer kan prata lilla du.â€
Jag ser hur rädd och chockad hon är över att se vad jag är.
“Du stirrar väldigt mycket du.†Svarar jag och ler.
“Oj, förlåt det var inte meningen att stirra jag bara fastnade med blicken av din skönhet.â€
Jag vart smickrad av hennes ord. Jag blev helt varm inombords.
Människoflickan räckte fram sin hand.
“Jag är Caitlinâ€
“Och jag heter Illidan Stormrageâ€
“Illidan Stormrage? Det var ett väldigt ovanligt namn†sa hon och log.
“Är du inte rädd för mig?†sa jag och såg funderande på henne.
“Nej, eller jag var det i början tills jag såg hur otroligt snygg du var.†säger hon fnissande.
“Det borde du vara jag är en vampyr och du är en människa, jag skulle kunna döda dig när som helst.â€
“Jag lever än, om du hade vart så farlig som alla historier påstår om vampyrer så hade jag redan vart död vid det här laget.â€
Jag log stirrade på henne och log.
Caitlin vart generad och tittade sedan bort.
Fan! Helvete hon kommer märka att hushållerskan är död!
Caitlin vänder sig om och kollar på mig.
“Illidan, är det du som…?†Hör jag henne säga.
“Ja, jag dödade henne. Jag hörde hennes elaka tankar om att hon skulle förgifta hela din familj. Sen så hade hon skurit sig på fingret så att jag lockades av hennes blod.â€
Hon började springa och jag hann inte uppfatta att hon omfamnat mig.
Jag hör hennes tankar Vad fan gör jag? Jag kan väl inte bara krama om en vampyr såhär? Men han är ju sååå snygg!
Jag kollar ned på henne och säger sedan “Caitlin, jag vet att du tycker om mig, men det går inte. Jag kan inteâ€
“Varför inte?â€
“För att jag är vampyr! Jag kommer skada dig!†Skrek jag och knuffade undan henne.
Jag vill ha denna skönhet, men jag kommer bara skada henne. Jag kan inte riskera någonting.
“Illidan vänta! Gå inte!†Hör jag henne skrika efter mig.
Jag hör hennes tankar och stannar till en snabb sekund och tittar tillbaka på Caitlin.
Jag vill inte lämna henne ensam men jag måste. Jag är för rädd för att om någonting skulle hända henne så kommer allt vara mitt fel.
Jag fick en känsla i kroppen som sa till mig att det inte är någonting som stämmer, det är någonting som är fel.
“CAITLIN!†Skrek jag och skyndade mig emot slottet.
Jag sprang så fort jag bara kunde. När jag kom till slottet så känner jag doften av blod. Det luktade så underbart, det var någonting speciellt med den här doften av blod.
Jag sprang in till köket och ser Caitlin sitta ned på golvet och bloder rinner ur hennes handled.
“Caitlin!â€
“Caitlin! Jag är här, jag ska få det att sluta. Du får inte dö! Jag älskar dig!†Säger jag och fäller en tår.
Hon kollar upp på honom och ler.
“Jag älskar dig också!†svarar hon med svag röst.
Jag tog upp kniven och skar mig i handleden och drog min blödande handled emot Caitlins mun. “Caitlin, du måste dricka av mitt blod om du ska överleva.â€
Hon lyssnade på mig och börja dricka långsamt, jag drog undan min handledled när jag såg henne svälja lite av mitt blod. Det lilla skulle räcka för att rädda hennes liv.
Jag tog tag i hennes handled och bet henne så att mitt gift kunde regleras med mitt blod. Det var den ända utvägen. Jag var tvungen att göra henne till en vampyr. Jag vill inte leva utan henne och jag kommer aldrig att lämna henne igen.
|
|
|
|
