Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Kalles verklighet [ Del: 5 ]

Nästa morgon vaknade han av hur solen sken in genom fönstret, och bländade honom där han låg i sängen. Han tittade hastigt mot klockan på väggen, och såg att den inte var mer än vid sju.
"Jag kan allt sova lite till" tänkte han, och vände sig om. Men hur han än försökte så kunde han inte somna. Efter att ha legat där i en halvtimme, så suckade han och reste sig upp. Lika bra att gå upp då.
Han öppnade garderobsdörren, och letade fram en svart T-shirt och ett par slitna jeans, och tog på sig dem.
Hans mamma var redan uppe, och höll på att ställa fram frukosten, då Kalle kom ner.
- Hej Kalle! Är du redan uppe? frågade hon och log.
- Jo, kunde inte somna om sa Kalle och gnuggade sig i ögonen.
- Så synd, när det är helg sa hans mamma.
- Mmm.
Hans mamma kunde vara riktigt jobbig ibland, hon var en riktig hönsmamma. När Kalle tänkte på sin mamma, så tänkte han på spisen och tvättmaskinen, det var där som hans mamma tillbringade mest tid.
Hon var hemmafru, och hade varit det i hela sitt liv. Kalles pappa jobbade dock, som ingenjör.
Kalle åt snabbt två mackor, och gick sen upp på sitt rum. Han tänkte att han skulle ringa till någon polare, se om de kunde hitta på något. Allt för att inte behöva vara kvar hemma. I så fall så skulle han garanterat irritera sin pappa, även fast han egentligen inte hade gjort någonting, och då visste han vad som skulle hända. Därför var det bäst att hålla sig undan.
Han ringde först till Erik, men där svarade hans mamma och sa att han hade sovit över hos Joel, och var alltså inte hemma.
Joel svarade då han ringde hem till honom.
- Tjena Joel! Ska vi hitta på något? sa Kalle glatt.
- Visst, men Erik här är också så..
Kalle avbröt honom och sa:
- Jamen, han kan ju också hänga med. Vet du förresten om det är någon som ska ha fest i kväll?
- Jo, det skulle visst vara fest hos Fredrik Olsson. Du vet han som går i teknik tvåan. Ska vi sticka dit? undrade Joel.
- Det kan vi göra, men jag kommer till dig nu sa Kalle.
- Okej, gör du det sa Joel, och la på.
Kalle tog sin gamla rostiga cykel, som var så gammal att det snart var dags att slänga den på tippen, och började cykla iväg till Joel. Det var härligt att cykla så här på morgonen, man kände att man piggnade till. Det var inte så många som var uppe vid det här laget, bara någon enstaka pensionär med en gammal tax var ute och gick.
Snart var han framme hos Joel, som bodde i lägenhet, en tvåa på 4:e våningen. Hissen var som vanligt trasig, så det var bara till och springa upp för trapporna.
Han ringde på och Joel kom och öppnade ganska snabbt. De gick in till hans rum, och Joel stängde snabbt dörren bakom dem, hans mamma var av den nyfikna sorten som alltid skulle komma med bullar och saft för att "se hur de hade det". Erik satt på Joels gamla bäddsoffa, där han visst hade sovit i natt. Han verkade vara ganska trött, och gäspade stort då Kalle kom in.
- Hej Erik! Hur är det med dig då? undrade Kalle och log menande. Det var allmänt känt inom gänget, att Erik inte var den mest morgonpigga personen som fanns, och det brukade de skoja med honom om.
- Jorå, det är väl bra mumlade Erik.
Kalle förstod att det var lika bra att låta honom vara, för de skulle nog inte få ett vettigt ord ur honom, förrän efter kl 10.
Kalle och Joel satt och pratade, mest om festen som de skulle gå på i kväll. Den skulle börja vid kl 9, och skulle vara hemma hos Fredrik. Hans föräldrar var borta på tjänsteresa, och skulle vara iväg i minst en vecka. Alltså så hade han hela huset för sig själv, och hade bestämt sig för att nu skulle det bli fest. Alla som ville fick komma, och Kalle var övertygad om att det skulle bli en helkul fest. Joel hade hört sig för lite ifall man var tvungen att själv ta med sig dricka, och det skulle man tydligen, så Joel hade lyckats tigga till sig lite av sin storebror.
De bestämde sig för att gå ut på stan en stund, allt för att få tiden att gå tills i kväll.
De gick och spelade biljard. Erik vann flera gånger i rad, på detta var han kung, så efter ett tag ville ingen spela mot honom mer, det var ju inte kul att förlora hela tiden.
Tiden gick fort, och snart var det kväll. Kalle hade inte varit hemma sen han gick i morse, inte ens för att äta middag, för det hade han ätit hos Joel. Och han tänkte inte gå hem heller. Han ringde för säkerhets skull, och sa att han skulle sova över hos Joel. Hans mamma misstänkte ingenting, det var inget ovanligt med att han sov över hos någon kompis, det gjorde han ofta.
Så var klockan äntligen 9, och festen kunde börja. De hörde redan på långt håll den höga musiken, och de glada skratten. Fredrik bodde i en stor strandvilla som låg precis nere vid en sjö. Det verkade redan vara många som hade kommit, och många stod och dansade uppe på den stora balkongen.
De behövde inte ens knacka på eftersom dörren var halvöppen. Därinne var det fullt ös, och vissa ropade hej, då de kom in.
Snart var både Kalle, Joel och Erik rejält fulla. Kalle drack för att glömma allt hemma, och Joel och Erik drack egentligen bara för att Kalle gjorde det. Festen urartade snart, och vissa började kasta flaskor på varandra, och slå sönder prydnadssaker. Kalle var en av dem som gjorde det, och han fick ett stort skärsår av en flaska som träffade hans ena axel. Han kände inte smärtan när den träffade, utan märkte det först när det varma blodet började sippra fram.
Flera började ge sig hemåt, då klockan var vid 3. Kalle hade för länge sen tappat bort Erik och Joel, så han började gå hemåt själv, eller han snarare snubblade. Allt snurrade och han kunde inte riktigt stå på benen, så han la sig ner på en bänk i parken. Snart hade han somnat ifrån alltihop, och glömde helt bort att Erik och Joel, som gick runt och letade efter honom.
Framåt morgonen väcktes han av en man som stod lutad över honom, och lyste med en ficklampa rakt i ansiktet på honom. Han skisade med ögonen, och försökte sömnigt vända sig om.
Men det ville inte den här mannen.
- Är det du som är Kalle?
Kalle nickade förvirrat och undrade vad han ville honom.
- Jag är från polisen, och vi har letat efter dig..


Fortsättning Följer! :)
Blev en lång del denna gången, men jag hoppas att det inte gjorde någonting :)
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Ledsen91 - 22 okt 06 - 01:49
du är verkligen en skrivartalang!! fortsätt så :D
Caarr00 - 12 jul 06 - 13:16- Betyg:
Fan tjejen, du har talang. :D
footballplayer91 - 12 jul 06 - 04:21- Betyg:
Fortsätt skriva Emma !!! Vill läsa mer .... ;)
spite_fire - 12 jul 06 - 03:06- Betyg:
:O
COOLT!

Skriven av
Lovely__
12 jul 06 - 02:56
(Har blivit läst 103 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord