På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Tonårsliv Del 21.

Jag klev upp.
-Jag vill inte. bad jag.
-Va inte nervös, säg bara de du sa till mig. ok? sa Emilia.
men jag hade ju ljugit tänkte jag, tänk om dom kom på det.
Jag sa ju att mamma slagit mig, det hade hon ju inte.
-Ookej stammade jag.
Efter att vi gjort oss klara satte vi oss i bilen som väntade utanför.
Men den här gången var de inte Karin som var med, det var nån gubbe.
-Så det är du som är Emma, sa han vänligt.
Jag nickade och tittade hela vägen till polisstationen ut genom fönstret.
-Kommer Maria vara där? sa jag.
-Hon kommer senare. sa Emilia.
-DU SA ATT HON SKULLE VARA DÄR. skrek jag. Jag pratar inte förren Maria är där.
Dom började viska medvarandra.
-Vart bor hon. sa den vänlige gubben.
-Björnvägen 456a sa jag och log.
Vi körde dit och den vänligt gubben gick upp och hämtade henne.
Jag gav henne en lång kram.
-Din lilla envisa jäkel, Björn berättade att du vägrat prata om jag itne var där
skrattade Maria.
Björn? vilket roligt namn tänkte jag.
-Du är mitt allt svarade jag tillbaka.
Hon kramade mig igen.
-Sa du sannigen till Emilia viskade Maria.
-Typ...inte... viskade jag tillbaka.
-Emma, va fan.
-Men jag vill ju inte bo där, jag var tvungen, de va ända sättet.
-Okej, men bara du säger PRECIS samma sak som igår, OK? sa hon.
-Ja suckade jag.
Nu var vi framme.

Det var hur många rum som helst.
Men tillslut, längst bort i korridoren gick vi in.
Där satt mamma.
Jag blev skräckslagen. skulle hon lyssna på vad jag sa?
Hon tittade på mig med en hatblick men jag vände bort huvet.
-Kom och sätt dig här så Emilia. och pekade på en stol mittemot mamma.
-Maria då? sa jag.
-Hon får sitta brevid dig. sa Björn.
Jag satte mig ner och på ena stolen brevid mig satte sig Maria
och på den andra satte sig Emilia.
Brevid mamma satt Björn och nån till gubbe.
-Berätta nu allt du sa till mig igår Emma. sa Emilia.
-Hon...Hon slår mig, började jag. hon tvingar mig till saker.
hon hatar mig och bryr sig inte om mig. Nu grät jag.
jag vet inte om jag grät för att jag ljög om att hon slog mig
eller om jag var så arg för att nästan allt var sant.
Maria och Emilia höll om mig.
-Det är inte sant, jag aldrig slagit den där ungen i hela mitt liv. skrek mamma plötlsigt.
-När slog hon dig senast. frågade Björn.
-Ganska längesen sa jag och torkade bort tårarna.
-Men förihellvete, jag har aldrig rört dig skrek mamma som nu ställde sig upp
och slängde stolen i golvet.
jag blev så rädd att jag sprang ut, och efter mig kom Maria och Emilia.
Jag satte mig ner i en soffa.
-Hon kommer döda mig, sa jag och mina händer skakade. hon kommer döda mig.
-Nej, hon kommer aldrig röra dig mer. sa Emilia.
-Ta mig härifrån. skrek jag plötsligt. Jag vill inte vara här.
-Ska jag ta hem henne? frågade Maria till Emilia.
-Gör de, och låt hon sova, hon behöver det. Jag ringer om när det
blir rättegång. sa Emilia.
-RÄTTEGÅNG? skrek jag, måste jag träffa henne igen.
-Ja. suckade Emilia och gick.
-Kom nu så går vi hem och tar oss lite mat sen sover vi,
Imorgon är de ju skola också. Du måste dit sa Maria.
Jag orkade inte svara, utan lydde.
Hela vägen hem så var vi tysta.
Det ända jag hade i huvet var rättegång.

Efter att vi ätit ringde telefonen.
-Maria. sa Maria när hon svarade.
-På lördag redan hörde jag henne säga. Okej. hejdå.
-Emma, kom hit ett tag. sa maria.
-Rättegång på lördag va? suckade jag.
-Det är bara onsdag idag, du klarar dig. sa Maria.
-jag vill sova nu, det är skola imorrn ju. sa jag och gick in
på toan för att ta bort sminket.
Jag tog fram rakbldet som låg gömt under ett tampongpaket.
Ett litet snitt tänkte jag.
Jag la de mot handleden och drog till.
Blodet började rinna sakta.
Jag drog ner tröjärmen och gick ut.
Jag hoppade i säng och innan jag somnade sa jag till Maria.
-Bli inte olycklig om du förlorar mig.

Fortsättning följer. typ!?!

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

love_you_too - 26 jan 07 - 04:35- Betyg: