Mina fingrar dansar, regnar. På nytt. |
Många evigheter har förflutit
sedan ord föll likt regn
från mina fingertoppar,
smattrande på tangentbordet
Mina senaste dikter
har krystats fram,
haltat fram
med kryckor
och respirator
Och jag vet
precis
varför
Jag har bedövat,
tryckt undan känslorna,
begravt och sopat under mattan
eftersom de har varit
obekväma
Istället för att låta dem
rasa ur mig,
likt en lavin
har jag svalt dem
och fått ont i magen
Gnager gör de,
gnagande känslor,
gnager i magen
Och mina nersvalda känslor
har varit som en liten sten
i vår relation,
de har gett oss skavsår
och stegen framåt
har inte känts så bra
som de borde,
istället har det funnits stunder
där jag har velat sparka av mig skorna
och vägra
ta ett enda steg till
Men idag
brast min blåsa,
rämnade mina dammar
och jag svämmade över
Tårar, tankar, ord, känslor
bubblade ur mig,
som var ur ett sår
Och plötsligt
försvann inte bara den lilla stenen,
utav även den stora
som jag inte vetat om
att jag burit över mitt bröst
Det var därför
jag hade svårt
att andas ibland
Nu är jag fjäderlätt,
svävar högt bland mina
djupa, friska andetag
Och jag älskar dig,
det vet du
trots att jag är rädd
Men att uttrycka rädslan,
klä den i ord
och förstå den
gör den så mycket mindre skrämmande
och att dela den med dig,
som säger
att det är helt okej att vara rädd
gör den nästan obefintlig
Och när jag vågar,
vågar vara rädd,
vågar möta min rädsla,
känna den,
behöver jag inte längre
trycka undan, förtränga,
begrava mina känslor
Jag kan känna fritt
och starkt
och jag kan släppa lös
mina fingrar
som dansar, regnar
över tangenterna
På nytt.
...
|
| Kommentarer | | painandpleasure - 2 maj 16 - 18:09 | | Gillar |
|
|
|
