Döden knackar ständigt på dina axlar |
Jag håller dig igen precis som förut
och jag älskar känslan när du kysser mig
fastän du knappt orkar röra dig.
Det regnar utanför vårt fönster
i takt med mina tårar
men du frågar aldrig
för det gör mindre ont då
Jag håller om dig ikväll av rädsla
för att du imorgon kan ha tagit dina vingar
och flugit din väg.
Vi håller oss fast i en lånad tid
där morgondagen aldrig går oss säker
och hur mycket vi än skulle vilja stanna föralltid
så fortsätter klockan att ticka,
och tiden den fortsätter att gå.
Jag ska sakna dina armar runt min midja
och jag ska längta efter din röst.
Det kommer skära i mig som skarpa rakblad
mot sköra handleder att du måste ge dig av,
att du måste gå.
Jag önskar det fanns något att säga
som skulle rädda dig från att gå
men döden knackar ständigt på dina axlar
och snart är du inte stark nog,
för att stå emot.
Morgondagen går oss aldrig säkra
älskade du
men jag ska älska dig imorgon
ända till livets slut.
|
| Kommentarer | | Theonewhosmiled - 11 maj 16 - 11:36 | | Herregud, den gör så ont, men ack så vacker â¤ï¸ |
|
|
|
