Värmen, sorgen och ensamheten |
Du sa aldrig ett ord även om alla kort låg på ditt bord
Det var som du förstod hur och varför alla dog.
Du hade lyssnat även efter det att jag tystnat
Som ett barn som aldrig sluta skrika så hör jag din röst viska mitt namn.
Inte för att det är som en tröst men jag kan fortfarande känna värmen från ditt bröst
Det är det som vi med ord kallar kärlek ...
|
|
|
|